Tio minuter. Det är så lång tid det tog mig att avboka en krogreservation och ett läkarbesök för att istället boka en biljett till London. Min vän Guy hade skrivit ett mejl och meddelat sina intentioner att besöka Darwins hem i helgen och kika på utställningen där. Ville jag inte följa med? Jo! Kombinationen London, Darwin, utflykt och kär vän som dessutom är krogkritiker  med vrålkoll på spännande hak var oemotståndlig. Så på fredag morgon 07.10 åker jag och kommer hem torsdag. Kom ihåg att påminna mig om såna här infall nästa gång jag gnäller om frilansandet.

Igår lagade jag och bonusbarnen för övrigt frikadeller som blev väldigt bra. Fläskfärsen kom från det gotländska griseriet Havor som numera finns på Vi Hornstull istället för Nibble Gårdsgris. Jag tycker nog att Nibbles karré var bättre men Havors fläskfärs var mycket bra trots att den var centralpackad i skyddande atmosfär. Någon som vet något om uppfödaren är seriös?

Just nu är prästost min absoluta favorit i matlagningen. Frisk, aromatisk och utan den beska som västerbotten har. Jag tycker att västerbotten är extremt överskattad i matlagning.

Alltså, jag tänker fortsätta tjata om att du ska investera i riktigt bra, lite dyrare burktomater. Det är helt fel ställe att spara in pengar. Just nu använder jag passerade tomater från Hellenic Living, som jag gillar allt mer. De är riktigt  billiga om man köper många och har en annan djupare och mindre syrlig smak ton än mina andra favoriter Mutti.

Små frikadeller med citron och prästost i tomatsås

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 5

Tid: drygt 30 minuter

Låt ungarna (om du har några tillhands) rulla frikadellerna. De ska nämligen vara riktigt små i den här rätten. Osten läcker ut lite från dem vilket ger en trevlig smak åt såsen.

• 1 gul lök
• 1/2 dl enkel olivolja
• 2/3 tsk fänkål
• 1 lagerblad
• 5 dl passerade tomater
• 3 dl vatten
• lite koncentrerad kycklingbuljong
• 1/2 dl sherry, fino eller amontillado
• 1/2 tsk finhackad grov färsk timjan eller 1/3 tsk torkad
• 1 tsk starkt paprikapulver eller milt paprikapulver och kajenn
• ev 2 msk dyr olivolja
• Frikadeller:
• 1 liten klyfta vitlök
• 75 g (ca 3 dl finriven) mellanlagrad prästost
• 500 g fläskfärs
• 3/4 dl pankosmulor
• 1 ägg
• 3/4 dl mjölk
• 1/2 msk grekisk eller mexikansk oregano eller 2/3 tsk mejram
• 2/3 tsk nymald svartpeppar
• skal av 1/2 citron
• 1 tsk salt
• Till servering:
• Snabbstekt zucchini
• Snabbstekt röd paprika
• God pasta

1. Förbered frikadellsmeten. Riv ner citronskal och ost (använd ögonmåttet) direkt i en bunke. Blanda med pankosmulor, ägg, mjölk, smulad oregano och svartpeppar. Låt stå i 5 minuter.
2. Pressa ner vitlöken och arbeta ner fläskfärsen till en smidig smet som släpper från bunkens kanter. Arbetar du smeten för lite får du köttfärssås, arbetar du den för mycket blir frikadellerna torra. Låt stå svalt minst 15 minuter medan du pysslar med annat i köket, tex förbereder grönsakerna som ska serveras till. När färsen får stå blir den saftigare och mer smakrik.
3. Halvera löken på längden, skala och finhacka eller skiva tunt om du vill ha trevliga lökslingor i rätten. Stek sakta löken mjuk i olivolja tills den är helt mjuk och lätt gyllene. Låt det ta tid! Mortla fänkålsfröna och låt dem steka med sista minuten. Smula ner lagerbladet, slå på tomater, sherry, vatten och buljong. Låt puttra 15 minuter. Tillsätt timjan och paprika.
4. Rulla frikadeller medan såsen puttrar den första kvarten. Tvätta händerna, torka dem och olja in handflatorna. Rulla små frikadeller, lika stora som delikatessköttbullar i frysdisken. Lägg på ett oljat fat.
5. Höj värmen på tomatsåsen. Vänd försiktigt ner 5 små köttbullar i taget och låt koka upp mellan. Sänk värmen och låt puttra ca 10 minuter. Smaka av såsen och rör ner den fina olivoljan.

Det yttersta kännetecknet på min matlagning är bristande kontroll. Man skulle till och med kunna säga nollkoll. I söndags insåg jag plötsligt att jag hade lagat mat för uppskattningsvis 20 personer när antalet ätande var 11. Men det känns så futtigt att laga mat i små kastruller och vår största Le Creuset hade gapat så hungrigt att jag oförväget slängde bortåt tre kilo fläskkarré i dess glupande käft.

Pulled pork är faktiskt en helt fantastisk rätt. Lättare att laga än tacofräs med halvfabrikatskryddning. Och betydligt billigare. Hur lång tid fläsket tar verkar variera med köttstycket. Räkna med 4 timmar, men det är ingen exakt vetenskap. Hemligheten, som säkert inte är ett mysterium för dig om du hängt här ett tag, är att den sega bindväven i karrén bryts ner till smältande mört gelatin. Gelatinet binder vätska och ger köttrådarna en fantastisk saftighet.

Det här är en lite kryddigare, mexigare och mer komplex variant på mitt tidigare recept med whisky.

Pulled pork på typ mex-texvis

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 20 (hoppsan!)

Tid: 5-6 timmar

Förmodligen är det här den perfekta festmaten. Vansinnig lätt att få till, billigt som tusan och imponerar alltid storligen. Köttet går fint att laga en eller två dagar före festen och har den fördelen att det kan packas på burkar och inte tar mycket plats i kylen. Receptet är ungefärligt för jag slänger bara frejdigt ner allt i grytan utan att slå på hjärnan.

Chipotlepasta finns av märket Santa Maria i tex-mexhyllan. Kryddmängderna kan behöva justeras, styrkan varierar mycket med färskheten och sorten. Jag köper gärna mina kryddor på Govindas, Fridhemsplan. Där är omsättningen stor och kvaliteten fantastiskt hög. Om du bara får tag på malda kryddor får du tillsätta dem sista halvtimmen. Fräs dem först försiktigt i lite olja för att få dem rundare i smaken.

• 3 kg benfri fläskkarré i hel bit
• 2 tsk salt
• ca 1 dl chipotlepasta, beroende på sort
• 1+1/2 msk hel spiskummin
• 1/2+1/2 msk anis
• 1/2 msk hel korianderfrö
• 2+2 kryddnejlikor
• 2 dl krossade tomater
• 2 dl ketchup
• 2 stora gula lökar
• salt, chipotletabasco
• Till servering:
• Tacoskal eller tortillas
• Tärnad tomat (när säsongen så giver)
• Tärnad avokado
• Min goda svarta bönsallad (recept kommer)
• Busenkel tomatsalsa (nytt recept på väg men ta det här fast utan chipotle så länge)
• Grovriven cheddar
• Grovrivna morötter med lime

1. Lägg köttet i en jättestor Le Creuset eller annan trevlig emaljgryta. En blötlagd lergryta fungerar också finemang men då måste du köra på 175°C värme eller högre.
2. Mortla 1 msk spiskummin, 2 tsk anis, 1/2 msk korianderfrö och 2 kryddnejlikor grovt. Strö över köttet  och vänd runt lite. Klicka ut chipotlepastan och ketchupen ovanpå.
3. Sätt på locket och stek i ugn 125°C 3 timmar. Tag ut grytan efter halva tiden och vänd runt köttbitarna lite så att tillagningen blir jämn.
4. Efter två timmar: Halvera löken, skala och skiva tunt. Lägg ovanpå köttet och kör i ytterligare en timme.  Vänd ner den mjuknade löken i spadet som bildats. Peta lite i köttet och se om det börjar falla i bitar. Kör ytterligare 1 timme eller mer om det behövs. Givetvis under lock hela tiden.
5. Rosta spiskummin, anis och kryddnejlikor i torr panna tills det börjar dofta. Mortla fint.
6. Ta ut köttgrytan. Rör ner de mortlade kryddorna i spadet. Om det behövs mer chipotlepasta brukar jag snabbt fräsa den i lite olja för att få rundare smak, men det går fint att bara klicka ner lite också. Dra isär det smältande möra köttet med två gafflar till en trådig massa.  Jag tycker det går lättas att lägga upp köttbitarna en och en i ett djupt fat. Slå spad över det dragna köttet och vänd runt. Använd så mycket spad att köttet blir riktigt saftigt utan att vara soggigt.
7. Smaka av med salt och chipotletabasco.

Låt oss först klara av en sak;. Det finns mycket forskning som tyder på att näringsinnehållet i främst frukt och grönsaker minskar. Sådärja, då var det klart. Att maten vi odlar troligen minskar i näringsvärde är ett problem. Att idel falska profeter profiterar på vår rädsla är ett annat problem.

Det här en reklamkampanj från pillerkrängarkedjan  Life  som gör mig vansinnigt arg. För det första är det ingen vettig människa som äter apelsin för att få i sig järn, järnet i frukt och grönsaker är inte helt lätt att absorbera och apelsin innehåller så små mängde att det är oväsentligt. Och att avokadon innehåller mindre av just natrium borde vi ju vara glada över eftersom det är ett ämne vi borde få i oss mindre av. Inte heller är gurka oavsett tillstånd en viktig källa till koppar. Fosforhalten i jordarna har snarast ökat senaste årtiondena och fosforbrist är inget näringsmässigt problem.  Siffrorna verkar komma från en amerikansk rapport från 2003 med stora metodproblem. Den här rapporten från SLU ger lite mer bakgrund.

Att skylla på utarmade jordar och miljöförstöring är frestande. Förvisso är det bekymrande  att jordarnas tillstånd försämras på många håll. Men att det dramatiskt påverkar näringsvärdet är inte särskilt väl belagt. Troligen är vårt fokus på sorter som ger hög avkastning och mild smak en viktigare orsak. I och med användandet av bekämpningsmedel väljs de sorter bort som har ett naturligt skydd men ger låg avkastning. Och många av skydssubstanserna fungerar som antioxidanter. Växtförädlarna har inte prioriterat egenskapen att grödorna absorbera mineraler ur jorden.

Däremot är det absolut inget som säger att närodlad mat innehåller mer näring. Snarare är det kanske så att ett lamm som fått beta i Nya zeeland med största sannolikhet är nyttigare än ett som fötts upp inomhus på en diet av sojabönor. Och en frilandsodlad grönsak som transporterats är förmodligen nyttigare än en som odlats hydroponiskt eller i växthus runt knuten. Att vilja stötta lokalt och småskaligt jordbruk och en levande landsbygd är en annan fråga, men det har inte med näringsinnehåll att göra. Vissa studier tyder på att ekologiska grödor ofta innehåller mer vitaminer och mineraler, men resultaten är ännu kontroversiella (Edit: osäkra är ett bättre ord) eftersom jämförelserna är svåra. Också här har det troligen mycket med val av sort att göra, och inte bara odlingsmetod.

Men nu kommer vi till det allvarliga. I annonsen hävdas att ”naturliga kosttillskott” är ett fullgott alternativ till nyttig mat. Det är fullkomligt nonsens. I själva verket finns det få bevisade fördelar med att ta kosttillskott. Och alla experter är överens om att de inte ersätter de vitaminer, mineraler och antioxidanter som finns i maten. Snarare är det så att allt fler studier visar att vitamintillskott, med några undantag,  inte tycks påverka den långsiktiga hälsan alls och kanske rent av kan ställa till hälsoproblem.

Hela annonsen är okunnig, onyanserad och otroligt obehaglig.

Och för att poängtera det en gång till: näringsinnehållet i maten är ett problem. Jordarnas tillstånd ett annat. Men att med okunnighet, halvlögner exploatera vår omtanke om miljön och våra kroppar är osmakligt.

PS För övrigt är språket pinsamt stolpigt och svulstigt. Men det ser du ju själv.

PS2 Själv äter jag vitamin D och ibland fiskolja. Kvinnor som är eller vill bli gravida bör ta tillskott av folsyra.

Edit kommenterar: Bilden är helt orättmätigt lånad av den sympatiska Linus Källander som driver projektet Dyrare mat nu, Lisa har skickat en förfrågan om det är OK att använda den. Lisa har feber skyller hon på.

Hörrni, idag får ni läsa mig i Sydis istället. Jag är strängt upptagen med att avkalka den Lummelunda-grotta andra envisas med att kalla badrum, göra pulled pork åt 11 stora och små samt få ur mig en text eller två. Ikväll inleds middagen med stor ostbricka och en sofistikerad  finsk åkerbärsskumpa tillverkad i ett kloster nära ryska gränsen samt en hoppingivande tokvulgär jordgubbsskumpa jag fått som produktprov. Sen blir det tacokalas med det pillade fläsket. Lätlagat och förhoppningsvis mycket gott.

Visst är det gott att laga musslor på enklast möjliga vis, med bara schalottenlök, finhackad fänkål, smör och en skvätt vin,  så att deras sötma får fritt spelrum. Samtidigt är det ett av de mesta särpräglade och smakrika skaldjuren och tål därför tuffa tag med smaksättare. Eftersom jag är redaktör för Hötorgshallens nyhetsbrev hade jag en burk ovanligt sympatisk småskalig ajvar hemma från Prima Delikatesser. Tillsammans med smakstark chorizo gav de smak åt en fin soppsås med rejält sting som bonusbarnen älskade. Musslorna kom från Årstiderna och de är i regel riktigt bra – pinfärska och söta. Den här gången var dock nästan en tredjedel krossade eller öppna vilket gjorde mig smått putt.

Musslor med chorizo, tomat, ajvar och persilja

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 30 minuter

Chorizons piggt rökiga smak står fint mot musselsötman. Du kan också använda bacon om det kniper. Behöver jag säga att vitt vin är gott till? Gärna med kraft och frukt för att parera chilin och matcha tomatsötman.

• 1 kg levade musslor
• 75 g chorizo, hård och stark
• 1 stor klyfta vitlök
• 1/2 dl olivolja
• 1 1/2 dl krossad tomat
• 2-4 msk ajvar beroende på sort ajvar
• 2 dl vatten
• 1 tsk finhackad grov färsk timjan eller 1/3 tsk torkad
• chiliflingor efter smak
• finhackad persilja
• Till servering:
• Vitt surdegsbröd

1. Skölj musslorna noga i mycket kallt vatten. Skrubba dem om det behövs och klipp bort eventuella skägg. Släng alla som är öppna och inte sluter sig vid en lätt påknackning.
2. Finhacka chorizon och vitlöken. Fräs dem 3-4 minuter i olivolja i en stor tjockbottnad kastrull på mycket svag värme. Slå på tomatkrosset och klicka ner ajvar. Tillsätt timjan. Smaka av med chiliflingor, men tänk på att smaken utvecklar sig när grytan får puttra. Späd med vatten. Låt puttra på mycket svag värme 7-8 minuter.
3. Lägg i musslorna och lägg på locket. Koka upp och låt sjuda ca 5 minuter tills alla musslor öppnat sig.
4. Plocka bort alla musslor som inte öppnat sig. Servera i djupa tallrikar.

Något säger mig att vi hade druckit mer än ett glas vin. Det är då man får idéer som tycks geniala i ögonblicket men absurda dagen efter. Som idén att äta Malmös största råbiff på Brogatan. Hur som helst, vi gör det ändå.

29 mars 19.00 anordnar Maggie och jag en råbiffskväll på Brogatan. Råbiffen där är nämligen mycket, mycket bra. Vi dukar upp en gigantisk långsmal råbiff som sträcker sig över flera bord. Hjälp oss att förverkliga vår dröm!

Priset är 180 pix för 150 g med alla tillbehör och bröd. Förhandlingar pågår om lite bonusar. Dryck väljer du själv.Om vi får ihop bortåt 20 personer.  Alla är välkomna: läsare, bloggare, anhöriga, vänner och allmänt löst folk. Ett visst matintresse underlättar assimilationen. Vegetarianer välkomna men får finna sig i att samtalet blir köttigt.

Finns intresse för burkbyte? I såna fall kan den succén upprepas. Tag med en burk med något gott eller mysko i så byter vi med varandra efter middagen. Men det är råbiffen som är kvällens kung.

Anmäl dig i kommentarerna nedan. Den som bokar och inte avbokar i god tid kommer att hemsökas till femte led. Sprid gärna det glada budskapet vidare.

Definitionen på lyx är när det kostar lite mer än det smakar men är värt det. Sist jag föll i farstun och pungade ut vad jag var medveten om var löjliga summor var när jag införskaffade ett litet provrör mandarinhonung från Sicilien.  79 kronor var på gränsen till stöld. Brottsplatsen var Osthörnan på Hötorgshallen. Till röret köptes en krämig robiola, en mjuk ost som lagras kort tid, bara precis så att djuren som stått för mjölken hinner ge karaktär: ko, får och get. naturligtvis kommer jag att köpa det igen nästa gång jag går till Hötorgshallen. Jag är fast.

Hemligheten är att såväl ost som honung kommer från den smaktokiga italienskan Gina Hjorts importfirma Italiana Selection. Hittills har jag inte smakat en tugga av hennes grejor som varit ointressant och nästan allt har varit fenomenalt bra. Osten lagrad i tobaksblad var möjligen i magstarkaste laget.

Jag anser att osthyveln är ett måste i köket. Håller du med? Eller är den ett djävulens redskap? Nå, nu har du din chans att hissa och dissa föremålet som finns i de flesta svenska hem.

PS. Beklagar den dåliga uppdateringen vad gäller artiklar men annat arbete har kommit mellan. Vi har en massa godsaker i lager nu, så ha förtröstan.

”Du är som en julgran bland martallar”, sa jag till den något konsternerade Mattias Kron på White Guide-spektaklet idag. Och nog lyste han upp med sin bjärtrutiga skjorta och…ja, jag minns inte vad i övrigt han hade på sig mer än att det livade upp. Hur som helst avslöjade han att han ska bli chefredaktör för Mat&Vänner och göra den till Nordeuropas bästa mattidning. Visserligen har jag alltid varit skeptisk till det geografiska begreppet Nordeuropa men Gourmet kan sannerligen behöva en eldgaffel i röven. Och Mattias har extremt hög matkompetens och en glödande passion även om han, likt de flesta excentriker, ibland brister i fingertoppskänsla. Med stabila medarbetare kan det bli hur bra som helst. (och nej, jag är inte ett dugg sugen på att bli chefredaktör, inte min grej.)

Gourmet har gjort en otroligt stor taktisk miss när de förlorat sponsorskapet för White Guide till Mat & Vänner. Mycket av kockarnas trofasthet och respekt för Gourmet har legat i att tidningen på något mystiskt sätt varit nära nog synonym med Sveriges mest inflytelserika krogguide. De extrema matnördarna har de redan tappat i och med att tidningen förflackats och senaste numret var ganska bedrövligt för oss. Bland de få ljuspunkterna märks Bjerke och Francke och de enstaka inhoppen av receptmakerskan Elisabeth Johansson. Kanske har Gourmet vunnit nya läsare men tidningen har förlorat sin ursprungliga särart; och sen kan man tycka vad man vill om den. Visst behövde tidningen förändras och förfolkligas, men inte tunnas ut så till den milda grad.

Hur som helst man blir hungrig av att gå på kalas och bara få fjösig fingermat. När jag kom hem hade Johan värmt på gårdagens lammgryta. Och som små många lammgrytor var den godare dagen efter.

PS. Jag har utlovat en recension av Frantzén/Lindeberg. Den kommer. Det vara bara så överväldigande att jag måste smälta det lite först.

Lammgryta med tomat, aprikos, linser och kardemumma

Receptmakare: Lisa Förare winbladh

Portioner: 6-8

Tid: 3 1/2 timme, minst

Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva upprepa att gryta är snabbmat. Den effektiva arbetstiden är kort. Belöningen riklig. Du kan peta i kikärter, gröna bönor och blomkål istället för linser. Och du kan fräsa tärnade rotsaker tillsammans med löken om du har några som skräpar i kylen. Det lägger jag mig inte i. En generös shiraz passar bra att dricka till.

• 1 1/2 kilo grytbitar av lammrygg
• 2 medelstora gula lökar
• 7 cm ingefära drygt 1/2 dl finhackad eller grovriven)
• 75 g smör (knussla inte)
• 1 tsk kardemummafrön
• 1/2 msk hel spiskummin
• 1/2 msk brunt senapsfrö
• 1 stor kanelstång
• 2+2 klyftor vitlök
• 1 l krossade tomater
• 3-5 dl vatten
• 150 g torkade aprikoser
• 1 kapsel kalvfond (fond du chef)
• 4 dl kokta avrunna svarta linser (t ex Risentas små linser)
• 500 g fryst bladspenat
• chiliflingor efter behag
• Till servering:
• Kokt kamutvete eller basmati
• Tjockyoghurt
• Finskuren koriander

1. Ta fram köttet så att det är rumstempererat.
2. Halvera löken och skala den. Hacka ganska fint. Tvätta ingefäran och skär bort torra bitar. Finhacka eller grovriv, du behöver inte skala den.
3. Stek sakta lök och ingefära i smöret till slöken mjukant och börjar få färg. Stressa inte, det måste få ta tid. Det är nu den fina djupa söta smaken utvecklas.
4. Krossa kardemumman lätt. Lägg ner kardemumma, spiskummin, senapsfrö och kanelstång. Stek sakta tills senapsfröna grånat och kanske poppar sakta. Pressa ner två klyftor vitlök och fräs ytterligare 15 sekunder.
5. Slå på tomaterna, lägg i buljongpastan och slå på vattnet. Koka upp ordentligt.
6. Lägg ner ett par köttbitar i taget i den sjudande blandningen, rör om och låt koka upp mellan. Fortsätt tills allt kött är nerrört i grytan. Låt puttra mycket sakta med locket till hälften på till köttet är mört, ca 3 timmar. Du kan också stoppa in grytan med locket på i ugn 125°C. Halvera och lägg ner aprikoserna efter 2 timmar.
7. Smaka av med salt. Pressa ner 1-2 klyftor vitlök till och rör ner 1-2 tsk chiliflingor beroende på sort. Vänd ner linserna.
8. Smakar det för lite kryddor? Mortla lite av kryddorna, fräs dem i 2 msk smör med lite finriven ingefära tills de doftar och vänd ner i grytan. Riv ner lite kanelstång.
9. Låt puttra i ytterligare 10 minuter. Rör ner den frysta spenaten och låt puttra tills spenaten är helt tinad och genomvarm.
10. Servera med tillbehören.

Egentligen sitter jag och förbereder ett recept på lammgryta. Men de dumheter Internationella kvinnodagen frammanar gör mig så frustrerad att jag twittrade något i stil med: ”Om en person till gratulerar mig på kvinnodagen skriker jag könsord genom köksfönstret. Väl valda manliga kroppsdelar dagen till ära.”

Internationella kvinnodagen är instiftad för att uppmärksamma kvinnors utsatta situation. Det är ingen jävla mors dag. Anna Ardin säger det bäst på Twitter när hon svarar Nya Moderaterna som gratulerar alla kvinnor på deras dag: ”Säger ni grattis till alla med HIV på internationella AIDS-dagen också?”

Jag vill inte ha en blombukett och hejarop ”för att ni kvinnor är så bra, ja egentligen bättre än män (på ert lilla vis)”. Kvinnor är för övrigt inte ”bättre” än män, kanske tvärtom. Tvärtom? Ja, för trots att allt fler vetenskapliga undersökningar visar att kvinnor och män har i stort sett identiska förutsättningar (förutom att männen har andra onanivanor och mer  muskelstyrka) har kvinnor inte samma möjligheter. Man blir inte en bättre och lite finare människa av att tystas, könsstympas, förminskas, förvägras undervisning. Man blir en dummare, räddare och mindre vältalig person. Man förhindras att uppnå sin potential. Men man är inte mindre värd som människa.

Jag är överhuvudtaget i min ytterst privilegierade ställning som vit välutbildad överklass (medelklass i Sverige, överklass globalt sett) tveksam till att använda ordet vi, och prata om att ”vi” är förtryckta. Globalt sett är jag oändligt mycket mer förtryckare än förtryckt. Varje gång jag aningslöst dricker en kopp vanligt kaffe, äter en bit choklad producerad av slavar eller underlåter att protestera mot orättvisa handelshinder och omänsklig flyktingpolitik  är jag en del av det globala ekonomiska förtrycket.

Min skuld innebär givetvis inte att jag tänker sluta påpeka orättvisor mellan könen även bland oss privilegierade. De orättvisor som jag utsätts för. De stora orättvisorna rättfärdigar inte de mindre. Men en viss självinsikt är nödvändig för förståelsen. Samma aningslöshet, samma blinda  bekvämlighet, samma snålhet och obetänksamma egoism som präglar mitt dagliga liv styr de män som inte låter kvinnor komma till tals, som inte tar ut pappadagar, som så ofta väljer män före lika eller mer kompetenta kvinnor. OK, att min diskriminering oftast sker på distans och är mer abstrakt men medvetandet gör mig lite ödmjuk och får mig att fundera på vad som får mig att ändra mitt beteende.

Min vän Edit tillägger: Men herregud, Lisa! Lite länkkärlek till Anna Ardin nu va?
Lisa: Okejrå!