Det här med att utlova en grön vecka kan mycket väl vara det bästa jag gjort. Ändå har jag redan förbrutit mig mot allt som är heligt. Men vänta, en sak i taget!

Vad som är bra (och då menar jag verkligen asbra) är att jag tvingat mig själv att upptäcka och återupptäcka ingredienser för att göra vegokäket mer intressant och proteinsuget mindre skriande. Till exempel har jag lyckats lokalisera fryst panir. Ni vet, den mjölksöta småsega färskosten från Indien som står mitt hjärta så nära men ändå varit så gäckande. Mer om var jag hittade den och en utförlig rapport om dess prestanda får ni dock först om några dagar. Jorå, ni behöver inte berätta det: Den ricottaliknande varianten kan man göra hemma, men den fasta varianten är mycket godare och kräver mer expertis …

En annan gammal kärlek är de saltade ägg jag köpte på China Market (numera Asian Market). Dock handlade det inte om ankägg, som med förkärlek saltas in i Asien, utom om vanliga hönsägg. Förpackningen är ljuvlig med remsor av strimlade kolorerade magasin som emballage. Vi har en del att lära av Asien om återvinning. Jag har både saltat och picklat ägg tidigare men nu var det ett bra tag sen. Lager har ett recept om du vill kirra egna. Ett roligt recept som kräver mindre utrymme hittade jag här.
Saltade ägg har en rikare och mer köttig smak än vanliga kokta ägg. Och eftersom jag redan har ett smått perverst förhållande till vanliga kokta ägg kan ni föreställa er orgierna som firats i mitt kök under eftermiddagen. Nej förresten, det är ni alldeles för pryda för.

Resultatet blev inte bara en sallad utan också ett övertramp. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att ha en tesked fisksås (OK, två) i salladen jag komponerade till äggens ära. I valet mellan att kränka äggen och att sälja ut min heder var valet lätt. Men om ni är mer renhjärtade än jag kan ni ersätta med ljus soja.

Till den utmanande salladen med saltat ägg passar det fint med något så beskedligt som friterad tofu. Men salladen platsar också suveränt på asiatiskt kryddat griskött som t ex en långlagad karré. Eller asiatiska crabcakes. Eller …

Sen är det ju det där med variationer. Vintertid slinker det ner ananas i salladen. På somaren är det bättre att laga rätten förstärkt med fint tärnade tomater. Egentligen har jag svårt med kombon kokt ägg och rå tomat/ananas men med de saltade äggen funkar det fint av någon lustig anledning. Det där svavliga äggen kan ha har liksom mildrats och förfinats tack vare ett par veckors insaltning. När du använder gurka kan du gott öka på mängden socker och pressad lime.

Du kan också ersätta sellerin helt med ångade gröna grönsaker som bokchoy, mangold eller spenat.

Friterad tofu och sellerisallad med saltat ägg

Receptmakare: Lisa förare winbladh

Portioner: 2 som en liten rätt

Tid:20 minuter

• 1 pkt (200 g) friterad tofu
• 2 dl neutral rapsolja till stekning
• Sellerisallad:
• 1 saltat ägg
• 2 stjälkar selleri
• 1/2 msk finhackad späd ingefära
• 1 dl fintärnad ananas, gurka eller tomat
• 2 små schalottenlökar, helst asiatiska
• 1 röd thaichili, ca 5 cm
• 2 tsk fisksås eller ljus soja
• 1 nypa socker
• 1 msk pressad lime
• Till servering:
• Färsk babyspenat
• Plockade blad av asiatiska örter t ex shiso och koriander

1. Sjud äggen i tio minuter. Lägg omedelbart i kallt vatten.
2. Skölj och ansa sellerin. Strimla den tunt på snedden. Lägg i en skål. Skala och skiva shalottenlöken. Skala och finhacka ägget. Finhacka chilin med kärnor och allt. Tillsätt övriga ingredienser.
3. Hetta upp oljan i en teflonpanna tills den är riktigt het. Stek tofun någon minut på varje sida så att den puffar upp och blir gyllenknaprig.
4. Servera tofun på en bäd av gröna blad och toppa med sellerisalladen.

PS: Kan ni också som kör grönt påminna mig lite så att jag kan länka till era smarriga recept.

Ibland räcker det med en simpel tugga mat för att man ska förflyttas i tid och rum. Som igår när jag åt kikärtspannakakor gräddade av en smet som fått stå och gona hela dagen i köket med en klick av Johans surdeg.

Åh, jag skulle aldrig ha mage att påstå att det var i närheten av de florstunna spröda dosas (dosor?) med rismjöl och kikärtsmjöl jag åt till frukost i Kerala. Det krävs åratal av träning och den rätta utrustningen. Men smaken var ändå så helt rätt, så genuin och innerligt tillfredsställande djup. Konsistensen påverkas också av syran och blir kortare, en aning grynigare.

Till pannkakorna serverades en halvlyckad kikärtscurry, hemgjord chutney, tjock yoghurt och en god variant av thoran.

Thoran är de torra curryrätter med kokos som jag lärde mig älska i London. Jag gör mina försvenskade varianter med djupfryst färsk kokos som jag köper på asiatiska affärer.Det är verkligen värt investeringen att ha ett par paket i frysen. Ett bra alternativ är att använda 75 g vanlig torr kokos som blötläggs i två deciliter vanlig mjölk en timme. Krama ur varligt före användning.

Jag har mycket mer kokos i min thoran än som är brukligt, men du kan minska mängden om du vill låta övriga ingrediener få spelrum. Variera gärna med andra kryddor. En nypa mald spiskummin eller lite gurkmeja är trevliga tillsatser. Om du inte får tag i curryblad kan du strö över färsk koriander på slutet.

Rätten är tänkt att ervera med ett par andra rätter. Som ensamrätt blir den lite för torr. En god potatiscurry eller kikärtscurry med gurkmeja är fint till.

Färska curryblad hittar du på vissa asiatiska affärer eller Taj Mahal på Kammakargatan i Stockholm.

Thoran på mitt vis med kål och palsternacka

Receptmakare:Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2 som huvudrätt 4 som tillbehör

Tid:20 minuter

• 1 stor palsternacka
• 200 g färsk vitkål eller spetskål
• 200 g färskt fryst kokos
• 1 tsk bruna eller svarta senapsfrön
• 2 msk smör
• 1 msk neutral rapsolja
• finhackad röd eller grön chlii efter behag
• 1/4 tsk hing eller 1 pressad klyfta vitlök
• 16 färska eller torkade curryblad
• 1 nypa socker
• salt
• Till servering:
• Kikärtspannkakor
• Chutney
• Tjock yoghurt
• Limeklyftor

1. Skala palsternackan och riv den grovt. Strimla kålen mycket fint om den är lite kraftigare och medelfint om bladen är späda och tunna. Hacka kokosen. Blanda samman palstrnacka, kål och kokos.
2. Rosta senapsfröna i en torr teflonpanna tills de börjar poppa. Rosta ytterligare ca 20 sekunder under omrörning tills fröna blivit gråa i färgen. Blanda snabbt ner fröna i grönsakerna.
3. Hetta upp smöret och oljan tills det fräser ordentligt. Vänd ner chili hing och curryblad. Fräs ett par sekunder under omrörning. Vänd ner grönsakerna och fräs på medelvärme under omrörning tills grönsakerna mjuknat ordentligt, knappt 10 minuter. Smaka av med salt och en nypa socker.

Nervös av kopruttar? Häng med på vår gröna vecka! Vi blev så vansinnigt nöjda med currymiddagen igår att vi repriserar smakerna ikväll. I synnerhet är jag barnsligt förtjust i kikärtspannkakor. Det perfekta tilbehöret som får en enkel vegocurry att bli uppsluppen partymat. Jag experimenterar lite med olika konsistenser på smeten och olika kryddningar.

Idag låter jag en smet stå över dagen med en klutt av Johans rågsurdeg nervispad. I Indien brukar man nämligen ofta använda en lätt syrad smet och jag tänkte att det här var ett smart sätt att hjälpa den på traven lite. Sen blir det nog lite nigella eller frön av bockhornsklöver som smaksättning. En nypa gurkmeja ger fin färg och en lustig lite rökig smak åt pannkakorna.

Receptet är löjligt enkelt. Enda kruxet är att proportionerna varierar beroende på vilket kikärtsmjöl du använder. Det här behövs till 2-3 personer: 2 1/2 dl kikärtsmjöl vispas ut med 4 dl vatten, 1 tsk socker och 1/2 tsk salt. Lägg ev ner lite trevliga kryddfrön och vispa ner 1/2 tsk gurkmeja. Låt stå minst en timme, gärna längre.

Grädda pannkakor på hög värme i mycket smör och olja. Jag gillar när de är ganska hårdgräddade, annars kan de ha en lite rå smak i mitten. Håll färdiga pankisar varma i ugnen. Tänk inte över dem då smakar dem bara kokt.

I morgon får ni recept på en kokoschutney och ytterligare en smarrig Keralainfluerad torr curry med palsternacka och kokos. Alltså en spinoff på rätten thoran. är ni sugna på recept redan nu så kan ni hämta inspiration hos Kardemumma.

När man är ute och föreläser får man i regel någon liten present. I torsdags fick jag den charmigaste någonsin: en påse potatis odlad av min urtrevliga värdinna Vanja. Potatisen heter Sprint, och jag som är notoriskt petig med potatis måste ge den högt betyg. Smakrik halvfast och mör utan att vara mjölig passar den prima i just en potatiscurry.

Potatiscurryn har smak av de sydindiska kryddor jag lärde mig älska när jag besökte Kerala. Välj en halvfast eller fast potatis och variera ingredienserna efter säsong. Jag gillar att servera den med kokt eller stekt ägg och små byttor med chutney och raita. Papadam är gott till. Curryn passar även fantastiskt till lammstek eller fisk.

De goda kryddorna hittar du bland annat på Govindas eller i butker med indiskt sortment som Taj Mahal på Kammakargatan i Stockholm eller Krung Thep på Möllevångstorget i Malmö. Där hittar du även curryblad. Om currybladen är torkade får de finare smak om du fräser dem i lite upphettat smör, ca 5 sekunder.

Jag använde glutamatfri lantbuljong från Biofood till grytan men du kan ta annan buljong. Ersätt gärna savoykålen med stora frysta gröna ärtor som smakar suveränt till potatisen. Blomkål är också gott i. I varianten på bilden ser du vita kuber av halloumi som jag råkade ha hemma. Jag vände ner bitarna sista minuten grytan puttrade.

Potatiscurry med sydindiska smaker

Receptmakare:Lisa Förare winbladh

Portioner: 4

Tid: 30 minuter

• 4-6 potatisar
• 5 cm ingefära
• 1 tsk bruna eller svarta senapsfrön
• 1/2 tsk kalonji (nigella) eller 1 tsk hela spiskummin
• 2 msk smör
• 1/3 tsk hing eller 1 pressad klyfta vitlök
• 1 1/2 msk finriven färsk gurkmeja eller 1 tsk torkad
• 1/2-1 tsk finhackad röd thaichili, ca 5 cm lång
• 4-6 dl vatten
• 1 tsk lantbuljong
• 4 dl finstrimlad savoykål
• 16 frysta eller torkade curryblad
• 2 tomater, färska eller konserverade
• Till servering:
• Hårdkokta ägg
• Kokoschutney
• Kikärtspannkakor
• Linssallad

1. Skala potatisen och skär den i bitar stora som sockerbitar. Skala och finhacka ingefäran.
2. Hetta upp senapsfröna och kalonjin i en tjockbottnad kastrull tills senapsfröna börjar poppa. Hiva kvickt i smöret och ingefäran. Fräs tills ingefäran börjar få lite färg. Vänd ner hing, gurkmeja och chili. Fräs ytterligare 20 sekunder om gurkmejan är färsk.
3. Vänd ner potatisen och fräs ytterligare någon minut under omrörning. Slå på 3 dl vatten och vänd ner biljongpulvret. Låt puttra under lock 10 minuter. Tillsätt mer vatten om det behövs. Rör ner savoykålen och låt puttra tills potatisen är mjuk, ytterligare ca 10 minuter .
4. Tärna tomaterna i bitar 7×7 mm. Vänd ner dem i grytan tillsammans med currybladen. Låt puttra ytterligare 5 minuter Smaka av med salt, en nypa socker och mer chili om det behövs.

Genom Vassa Eggen hittar jag en analys av omdesignen på tidningen Bon Appétit. Tidningen har en trist sajt också.

Jag blev mest intresserad av bilderna.

För oss svenskar är de inte lika provocerande, men i USA där perfektion och hårdstyling härskat är det ett stort trendbrott. Stökiga matbilder har förvisso förekommit i en ruffare form i andra engelskspråkiga områden, främst i Storbrittannien. Ta bara bordsbilderna Fergus Hendersons Nose to Tail Eating och på en rad andra ställen. Fotografen Jason Lowes bilder till Crazy Water, Pickled Lemons hade samma intention att förmedla det stökiga och röriga i mat. (Den boken inspirerade för övrigt till bildstilen i ”Ditt nya skafferi”) Och var det inte stylisternas bibel, australiensiska Vogue Entertaining, som var djärva nog att redan för åratal sedan sätta en tom chokladsmetig tallrik på omslaget?

Men i Bon Appéttit kombineras stökigheten på de mer lyckade bilderna med en paradoxal elegans, svalhet och krispig skärpa som känns mer intressant än något jag sett på länge. Tyvärr är det något utstuderat i vissa av bilderna som stör en smula, t ex de fåniga olikvistarna på lammbilden.  Själva grundidén, att se måltiden som en social aktivitet och inte en prestation ligger däremot rätt i tiden. Jag undrar bara hur de amerikanska läsarna kommer att ta till sig de småskräpiga bilderna på måltider i full gång.

Till sist månadens lästips. Med riska att förlora er, kära läsare, för alltid rekommenderar jag er att ta en till på amerikanska Gourmets nya nätsatsning.

Med risk för att slå klyschrekord drar jag efter andan och utbrister: ”Jag är inte i matbranschen, jag är i kärleksbranschen!”

Så känns det i alla fall i bland när jag är ute och föreläser. Igår var jag på Lärcenter i Falköping och föreläste för nya svenskar med rötterna i bland annat Kurdistan, Iran, Etiopien och Somalia. Stämningen var hög.

Efteråt: Prasslande folie drogs av fat med ännu ljumma kubba. Baklava plockades fram ut glasspaket. Riskupoler stjälptes upp och dekorerades. Piroger delades i smakbitar. Blyg stolthet, fniss och hisnande upplevelser. Kan inte livet alltid vara som ett knytkalas? Fast det kanske det redan är, när jag tänker efter.

Ska försöka få några av recepten. Hitills har jag säkrat ett på Kronans kaka på potatis och hasselnötter som serverades med kolasås och lingon. Kalorier smakar inte mycket bättre än så.

Researchar också på en intressant kurdisk rätt med en konsistens som får pitepalt att framstå som moln. Det är bara att inse hurlite man kan om mat och hur mycket det finns att lära.

Själv bidrog jag med en intregrerad rätt: hjortbiffar med rostade enbär, mandarinskal och iranska zereshk. Jag hade tänkt utföra vilda experiment med kålrötter också men de onda lungorna sa ifrån.

Det är roligt att blanda in främmande ingredienser i typiskt svensk mat. Men bara om de inte känns helt malplacerade. Pankosmulor är japanska brödsmulor som jag brukar ta till när vi inte har vitt bröd hemma. Du hittar dem på asiatiska hyllan. Jag köper jättesäckar på asiatiska affärer, de från Thailand är mycket billiga och nästan lika bra som de japanska.

Zereshk är torkade små iranska bär med drag av både röda vinbär och lingon. Som ni själva kan lista ut passar de fint till vilt. Men om du inte hittar dem kan du ersätta med lite finhackat torkat äpple eller annan torkad frukt med syra.

De här biffarna kan även förvandlas till köttbullar eller en köttfärslimpa. Och naturligtvis går det att använda annan vildare färs än den halvtama hjorten.

Jag gillar att servera viltbiffar som burgare också. Mellan rostade halvgrova brödskivor (gärna surdeg!) med lagrad svensk hårdost, skivad rödlök, saltgurka och majonnäs eller kesella med grov senap. Kalla biffar är oslagbart som matsäck och … Äsch, nu lagar vi!

Vilda hjortbiffar med enbär och zereshk

Receptmakare: Lisa Förare winbladh

Portioner: 8

Tid:20 minuter + en timme i kylen

• 1 200 g hjortfärs
• 2 1/2 dl matlagningsgrädde
• 1 1/2 dl pankosmulor eller 2 1/2 dl finrivet dagsgammalt vitt bröd
• 1 ägg
• 1 gul lök eller 7 små shalottenlökar
• 10 enbär
• 1 tsk torkad salvia
• 1 msk konc kalvfond, Touch of taste
• 2 msk zereshk (berberis)
• 1 tsk salt
• 1 msk mörkt muscovadosocker
• 1/2 msk finrivet mandarinskal
• mycket nymald svartpeppar
• Till servering:
• Gröna bönor
• Rotsaksmos eller ugnsrotade rotsaker
• Chutney eller gelé
• Kanske en gräddig svamstuvning

1. Rör samman pankosmulor, grädde och pankosmulor och låt svälla.
2. Finhacka löken och krossa enbären fint. Bryn sakta i smör till löken är gyllene och helt mjuk. Rör ner salvian och rör ytterligare 10 sekunder.
3. Arbeta samman färs, gräddgeggan och fräset till en smidig homogen smet. Låt helst stå i kyl och samla smak en timme så får köttet en lätt rimning och smakerna mognar.
4. Tvätta händerna och olja in dem lätt. Forma 16 biffar. Skåla dem lätt på mitten eller gör ett litet hål så steks de mycket jämnare och hinner inte bli torra i kanterna.
5. Hetta upp smör i en panna och stek biffarna på medelvärme i omgångar. Låt dem vara lite rosa i mitten så att de inte blir torra. Håll färdiga biffar varma under t ex folie och dubbla kökshanddukar. Eller i ugn.

Äntligen börjar det accepteras även i etablisemanget att fett inte är farligt. Jag är väldigt glad att jag inte blev dietist eftersom det då var allmänt accepterat att ju mindre fett man åt desto bättre. Det verkar som om människor helt enkelt är mycket olika; en del har lättare att hålla vikten genom att skära ner på fettet, andra blir mer nöjda på fett och protein. Det gäller att hitta en balans för varje individ.
Viktigt för båda grupperna är att de kolhydrater som äts ska vara av rätt typ och att vi ska se till att få i oss mycket vitaminer, mineraler och antioxidanter i förhållande till energin.

På lördag börjar Matälskarnas gröna vecka. Maten kommer att vara proteinerik, knökad med nyttigheter och ha mättnadsgaranti. Jag tillhör nämligen dem som inte blir mätt på kolhydrater. Det innebär att min gröna mat inte är något för fettfobiker. (Och knappast för nötallrgiker heller.)

Häng med! Prova våra gröna rätter och tipsa om dina egna här på bloggen!

Idag har jag en artikel i DN PåStan betitlad ”På spaning efter den chili som flytt”. Läs den och begråt den chili som svunnit.

Får ni någonsin nog av chilipastor? Hur många har ni hemma? Jag har gjort en ny bekantskap! Go chu jang är en koreansk chilipasta med mycket ös som är mycket användbar i matlagning.

Jag gillar koreansk mat men kan ännu inte så mycket om den som jag borde. Men det ska det bli ändring på för det jag smakat har varit underbart. På fredag har jag lunch inbokad på Arirang Vega. Gamla Arirang är jag mycket förtjust i. Inte minst deras bibimbap, rätten som heter som om den borde sjungas av Alice Babs.

Här finns några andra koreanska recept, bland annat en sanbbkimchi som sannerligen inte uppfyller Codex Alimentarius krav på mjölksyrejäsning och därför snarare bör betecknas kinakålssallad. Eller kanske just snabbkimchi?

Och när vi nu talar om natriumglutamat: go chu jang är ett fall när jag står ut med den eftersom den inte märks så mycket. Men efter att jag hade njutit av spjällen nedan hade jag en liten aning av den där metalliska eftersmaken hängandes kvar i munnen. Onödigt!

För övrigt lagade äldste bonussonen ärtor i mikro och krävde att få smaka på de starka spjällen och åt faktiskt flera tuggor. Det går framåt!

Chilipastan go chu jang inspirerade till den här asiatiska bastarden. Laga barnvänliga revbensspjäll och hetare vuxna samtidigt! Utgå från samma marinad och tillsätt vuxensmaker när ena spjällbiten penslats. Varning dock för att barnvarianten inte är helt mjäkig den heller, det beror på hur bitsk ingefäran är.

Du kan använda en annan stark chilipasta men då blir smaken givetvis helt annorlunda. Jag kan tänka mig sambal oelek blandat med en matsked miso eller en trevlig kinesisk chilipasta med fermenterade sojabönor. Den senare har fantastisk umamismak helt utan natriumglutamat.

Lite finhackad koriander eller långkoriander smakar bra på spjällen men ta inte för mycket.

Revbensspjäll med go chu jang

Receptmakare: Lisa Förare winbladh

Portioner: 4

Tid: 10 minuter + 2-24 timmars marinering och 1 1/2 timme i ugnen

• 1 1/2 kg tunna revbensspjäll i två stora bitar
• Basmarinad:
• 3/4 dl ketchup
• 1/2 dl ljus soja
• 1 msk mörk soja
• 1 msk rött portvin, madeira eller allra helst Pedro Ximenes-sherry
• 1 msk finriven ingefära
• Vuxentillägg (till halva satsen):
• 1 msk rött portvin ….
• 2 msk go chu jang eller annan het chilipasta
• 1 klyfta vitlök
• 1/2 msk ingefära
• Till servering:
• Ris eller friterad potatis
• Dippsås (recept på väg)
• Ångad savoykål (recept på väg)
• Ärtor eller sockerärtor

1. Rör samman alla ingredienser till basmarinaden. Smeta hälften av marinaden runt om på ena spjällbiten. Blanda ner vuxentilläggen i resten av marinaden och smeta runt det andra revbensspjället.
2. Lägg spjällen i varsin ugnsfast form. Låt marinera framme i två timmar eller täck över och marinera i kyl.
3. Slå lite vatten i botten på formarna. Stek i ugn 175°C tills de är möra, minst 1 1/2 timme. Täck över med folie om de ser för mörka ut. Låt svalna lite, skär upp längs benen och servera med servetter.

Så här i början på det nya året brukar jag bli tillfrågad om mattrender. År ut och år in har man varit tvungen att lägga pannan i veck och kläcka ur sig något smart. Det blev mycket lättare när jag insåg att det var lättare att komma med en önskelista på grejor man gillade men ville att fler skulle bli intersserade av. Och sen för att verka intressant har jag ofta lagt till: Gorgonzola.

Lite är det på allvar för jag tycker att det är synd och skam att en så bra ost (precis som avokadon) förlöjligats.

I år är det mycket möjligt att min profetia slår in för har du en gång smakat Arrigonis ekologiska gorgonzola undrar du varför gorgonzola fallit i onåd. Krämig behöver jag kanske inte skriva. Men om jag skriver att den är krämig utan att vara seg eller gummiaktig förstår du säkert att det här inte är någon dussingorgonzola. Dessutom är den söt, med frisk syrlighet och en doft som måste betraktas som fräsch i gorgonzolasammanhang.

Du hittar den hos Sven Eriksson på Österqvist i Hötorgshallen. Österqvist har klarat ägarbytet galant och numera är det här ett av de ställen där jag helst köper mina delikatesser.

Tack vare intensiv research (3 minuter på Google) har jag insett att Arrigoni gör en ekologisk tallegio också, en ost jag utvecklade en viss överkänslighet mot under mina år i cateringsvängen. Men jag vill inget hellre än att frälsas med en riktigt ypperlig talllegio, så nu ska jag ge den en chans.

Edit: Efter ytterligare en strävsam minut på Google insåg jag att jag stavat fel till taleggio. Den gamla stavningen får stå kvar som ett monument över min enfald.

Det finns besvärliga sätt att bli populär hos barn. Man kan lära sig 387 Pokemon-namn utantill.  Underminera deras tandstatus (och sin egen ) genom att köpa snask. Eller så kan man laga potatisbullar.

Falska potatisbullar? Ja, äldste bonussonen hatar potatisbullar med en övertygelse som är imponerande. Mina gillade han så det kan ju bara inte vara äkta potatisbullar? Nåja, med mitt nyårslöfte att inte slänga mat var det en kär plikt att göra något kreativt av det överblivna potatismoset. Bullarna blir godast om moset är gjort på fast potatis och är lite grovt.

Dubbla satsen om du tänker äta enbart potatisbullar, till exempel med lingon, bacon och en god kålsallad.

Det trevliga med potatisbullar är att man kan jazza upp dem hur mycket som helst. Min favoritversion är en sort med indisk kryddning. Om du lagar den är det supergott att blanda in kokt fisk (mer använda rester hurra!). Föredrar du vego rekommenderas spenat med kokosgrädde och garam masala samt en linssallad till. Färska curryblad hittar du på Taj Mahal i Stockholm — en fantastisk upplevelse.

Du kan också smaksätta dem på en triljon andra sätt, experimetera på!

Falska potatisbullar

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner:3-4 som tillbehör

Tid: 15 minuter

• ca 4-5 dl fast potatismos, gärna med smör eller grädde i
• 3/4 dl pankosmulor eller 1 dl smulat dagsgammalt bröd
• 1 ägg
• ev nymald muskot
• svartpeppar
• mycket smör till stekning

1. Blanda ägg och pankosmulor noga. Låt stå 5 minuter. Blanda noga med potatismoset. Låt stå 10 minuter, gärna längre.
2. Hetta upp smör i en stekpanna. Tvätta händerna och olja in dem lätt. Forma med varlig hand 6-8 små potatisbullar och lägg dem i pannan.
3. Stek kakorna på medelvärme tills de är bruna och frasiga, ca 3 minuter på varje sida.

Vuxenkryddning till en sats potatisbullar

• 1 tsk brunt eller svart senapsfrö
• 1 1/2 msk finhackad eller grovriven ingefära
• 2/3 tsk mald gurkmeja
• finhackad chili efter behag
• 3/4 dl finskuren salladslök
• 10 curryblad, smulade om de är torkade
• 1/2 tsk ljust muscovadosocker eller farin

1. Rosta senapsfröna i botten på en liten tjockbottnad kastrull tills de börjar poppa och sedan ytterligare 20 sekunder. Lägg åt sidan.
2. Fräs ingefäran i smöret tills den fått lite färg. Vänd ner gurkmeja, chili, salladslök och curryblad. Fräs försiktigt ytterligare 1-2 minuter under omrörning.
3. Blanda med potatisbullesmeten och låt stå minst 20 minuter för att samla smak.