En liten lunch på Noma blev till 16 rätter och en hel del vin. René Redzepi fick fria händer. Jag kan inte svära på att varje rätt var den bästa jag ätit men som helhetsupplevelse slår det nästan allt. Inte bara för smakerna utan för vad jag, något pretentiöst, vill kalla visionen. Redzepis mat följer inga enkla lagar om obalans. Han jobbar ofta med att överdriva en bestämd råvaras smak istället för att balansera den med komplement.

Mer om maten senare när vi hämtat oss.

Tills vidare bjuder jag på en höjdaridé som jag ska vidareutveckla hemma. ( Kanske på ankfett?) Fett från rostad gris smaksatt med persilja, pumpafröolja och pumpafrö. Ganska flackt i smaken, jag hade säkert balanserat med lite torkade äppeltärningar eller ett par droppar citron. Nomas genialitet ligger just i att kockarna inte gör det. Då, och bara då, får smaken av rostad gris fritt spelrum.

Jag måste helt enkelt lära mig att låta bli.

Den som väntar på något gott idag, väntar tyvärr förgäves. Nästa vecka kommer ett nyhetsbrev fullmatat med heta tips från Köpenhamn och Malmö. Håll ut! Här anmäler du dig till nyhetsbrevet. Knökat av tips, nördigheter och våra fantastiska tävlingar! Du har väl tipsat alla dina vänner och bekanta?

Sent ikväll tar vi nattåget till Köpenhamn. I helgen presenterar vi en hyperintressant dansk matprofil och Matälskarna bloggar om sina öden och äventyr i söder.

Så oartigt av mig att inte publicera ett recept. I synnerhet med tanke på att jag hade ett liggande och allt.

Dinkelpannkakor med gurksallad och laxrom

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 25 minuter

Jag tycker att dinkelsmakens rustika karaktär kommer väl till sin rätt i det här receptet spm är en variant på amerikanska pnnkakor. Prova också att byta ut lite av mjölet mot skrädmjöl (rostat havremjöl). Laxrommen kan ersättas med en tunn skiva rökt lax.

• 180 g (3 dl) dinkelmjöl
• 1/2 msk bakpulver
• 1/2 tsk bikarbonat
• 1-2 tsk farinsocker
• 1/2 tsk salt
• 3 dl fimjölk
• 1 ägg
• 2 msk smör & rapsolja i smeten + till stekning

• Till servering:
• Gurksallad (recept nedan)
• Laxrom

1. Vispa samman filmjölk, ägg, socker salt och smör & rapsolja. Blanda samman de torra ingredienserna. Sikta ner de torra ingredienserna i filblandningen och rör samman smeten tills den är slät.
2. Stek fina små pannkakor på medelvärme i ett plättjärn eller teflonpanna. Ha gärna två pannor igång samtidigt så går det snabbare. Eller håll färdiga pannkakor varma i ung 100°C.

Gurksallad med wasabisting

• 1/2 granny smith-äpple
• 1/2 liten gurka
• 1/2 litet stånd fänkål
• 2 dl lätt creme fraiche
• 1 1/2 – 2 tsk wasabi
• 1 tsk finrivet limeskal
• 1 msk finskuren gräslök
• Till servering:
• basilikablad
• limeklyftor

1. Skala äpple och gurka. Tärna fint. Skär bort den grova mittstocken från fänkålen och tärna fint .
2. Vänd samman med övriga ingredienser.

Kanske är det brunchtankarna som gör det. Jag blev helt enkelt omåttligt sugen på pannkakor och hittade en sajt full av pannkaksrecept.

Jag har tidigare lagat pannkakor på mungbönsmjöl och kokosmjölk och allaehanda udda ingredienser. Min favorit är och förblir kikärtspannkakor. 

Vilka är dina favoritpannkakor?

Det grasserar en farsot här på Taffel.se, nämligen att förlägga kameraattiraljer. I morse letade jag förgäves efter kamerans porträttobjektiv. Så här vid middagsdags hittade jag det. I kylens rotsakslåda.

Åh, vilken fröjd att botanisera på Hötorgshallen! Kom hem med en ny ostbekantskap, chokladen som knep guld i 2007 års världsmästerskap, någon rökt korv samt ett kilo valnötter. kaloritillförseln säkrad!

Pär-Anders på Hav valde ut en kasse musslor, som förhoppningsvis är bättre än de jag sist råkade ut för från Vi. Fortsättning följer …

På tal om brunch … Ni har väl inte missat Jens fina afternoon tea i DN? Det får mig att svälja allt förtal om veliga varkenmåltider. (Fråga inte Petter vad han tycker om afternoon tea, är ni snälla!)

Jag vill passa på att påpeka att Johans scones-recept inspirerade av Rose Beranbaum inte heller av för hackor. Scones är dessutom praktiskt taget det enda som kan få mig att använda marmelad.

Jag gillar att breda ett tunt lager creme fraiche på min ascones och sen en riktigt god syrlig, gärna lite rinnig plommonmarmelad med kanel.

Första gången jag träffade Mario Batali var på hans restaurang Babbo. Han kom mot mig glädjestrålande, kånkandes på en burrata, ömt som om det vore hans förstfödda. Jag blev mycket förtjust i både osten och mannen. Men kanske allra mest hans generösa smakrika rustika mat. Jag vill minnas att vi pratade om fänkålspollen och om att juver var en med rätta underskattad delikatess. Han ville på stående fot bjuda med mig till Italien på en matresa, men jag hade på känn att min dåvarande fästman inte riktigt skulle gillat det.

Sen intervjuade jag hans dessertkock Gina som lagade en sanslöst läcker cheesecake på pumpa.

Nog med namndroppande. Sagde Batali har nu ingått i en allians med Barilla. Jag misstänker att han fått bra betalt eftersom den notoriske köttfrossaren komponerat vegorecept till Natalie Portman. Om du ger Barilla din mailadress och fyller i några frågor så får du ladda ner hela den italienska kändiskokboken. Eller så kan du nöja dig med Batalis recept här.

Egentligen tycker jag att brunch är en ganska fånig grej; en velig varkenmåltid med pretentioner. Mycket skrik för lite ull. Men ställer man till med knytbrunch blir arbetsinsatserna lite mer lagoma i förhållande till njutningen.

Idag komm vännerna med hembakade surdegsbaglar, rökt lax, färskost och hemsyrad rödkål och morötter. Vi bullade upp med en asiatisk kycklingsallad, mexikansk grytstek och te man blir salig av.

Och nu är det dags att sova middag!

Den som föreslår fiffigaste brunchrätten blir nästa veckans matnörd. Svara gärna med ett recept på din egen blogg. Men ett enkelt, fyndigt förslag i komentarerna räcker långt.

Ni vet det säkert redan men ekad chardonnay och långlagrad söt ost är himmelskt tillhopa. Jag upptäckte det av en slump för en sju, åtta år sen när budgetvinet Santagostino cataratto/chardonnay (12464) var mitt husvin och långlagrad parmesan var min last.  Vinet passar också löjligt perfekt till den behagfullt åldrade goudan, Ballerina.

Varför är det så gott? Kolatoner i vinet speglar dem i osten. Kokumi-djupet och fettet rundar av det där lite spritiga som ibland kan störa i chardonnay (inte minst budgetvarianter). Och som alltid när man i sin enfald snubblat på något stort så inbillar man sig att man är den enda som sett ljuset.

Igår var det en ekologisk Bonterra som fick ackompanjera en gruyère som en klok gäst haft med sig. Till och med chardonnayhataren i sällskapet lade sig platt.

Nu ska jag laga en skinka i min Le Creucet tills den faller sönder och samman i en salig röra med tomatsås. Skinkan alltså. Missa inte Petters fantastiska kaffeartikel!