Den som vill se min nya klippning (min man säger att jag ser ut som Mr Spock) eller rent av höra mig pladddra kan kolla på Virtanen ikväll.

Har precis varit och föreläst om tillagningstekniker för kött för Svensk Köttinformations räkning. Tina och Karl-Petter (efternamn överfödiga) var också med.

Trots att jag anser att Erik Berne på Trappaner är Sveriges bäste sommelier/restaurangchef/whatever var det kul att Kock&Vin fick pris. Läs min recension sen i höstas.

Det blev de småfnissiga, tomtenissiga raringarna Sayan och Daniel från Esperanto (läs gammal artikel) som knep förstaplaceringen i matligan på White Guide. Jag hade förväntat mig Mathias Dahlgren överst på prispallen och en rejäl markering av tillbaka till samtiden-trenden. Det vill säga: mat behöver inte vara spejsad, elaborerad eller ens särskilt påhittig för att gästen ska bli lycklig. Bara smaka överdjävligt gott.

Hur som helst råkar Esperantos kockar tillhöra mina favoritkockar just för att de inte tar sig själva på så blodigt allvar. (En del gäster klagar iofs på att de inte heller blir tagna på allvar efter att ha serverats någon av de mest makabra matkonstellationerna. Just nu står medvetet omogen avokado på menyn.) Jag, Daniel och Sayan delar bland annat en okontrollerad fäbless för knaprigt kycklingskinn, vilket vi har haft en ölångande, något osammahängande diskussion om på Årets Kock.

En av de bästa kombinationerna jag avnjutit på Esperanto var hallon, shiso och mandel. I höst när hallonen är i säsong ska jag göra en egen enkel rätt med de ingredienserna.

Lux bjöd på den bästa totalupplevelsen förra året och mina gamla favvohandlare på Hambergs fisk i Uppsala blev Årets Hjärtekrog.

Mest förvånad blev jag över att Blooms i Malmö var nominerad i kategorin bästa service. Min middag där var så bisarr att jag faktiskt inte orkar skriva om den. Nog sagt.

Berns legendariska brunch var fullbokad så vi testade brunchen nya Street. Här är det inte stor bufé utan en meny med brunchrätter, många baserade på de färska ekologiska äggen. Ägg är aldrig fel till frukost.

Otroligt förvirrad personal som lyckades misförstå nästan allt i en ganska enkel beställning (när vi väl fick beställa överhuvudtaget). Och då var de ändå inte underbemannade. Nå, de log ofta och vackert och maten var utmärkt när den sent om sider dök upp. Vackra upplägg, pigga grönsaker, förnämligt bacon, kryddiga köttrika korvar och krämig äggröra som bara var en gnutta överlagad. Hyfsade priser i förhållande till den fina kvaliteten på råvaror. Det blir återbesök!

För övrigt rekommenderar jag Husmoderns brunchguide.

Nu ge vi os iväg igen. Det roligaste av allt är att Johans barn har börjat se fram mot expeditionerna. Eller snarare: Karelska piroger och köttpastejer från Finska boden. Själv väljer jag en apstark lammbaguette från La Gazelle. Bästa chilifixen i Stockholm vad jag vet.

Tipsa gärna om er bästa chilifix i kommentarerna nedan. Inte hemkört alltså, utan fynd på stan.

På måndag är det White Guide-gala. Alla krogar drömmer om att stå på ”bästalistan”. Tänkte göra en liten bästalista á la Shampoo Rising som inte alls har med mat att göra. Jo, lite dårå. Men mest ytligheter. Jag har nämligen haft en okarakteristisk shoppingspree. Dessutom har jag faktiskt en hel del andra intressen än mat, jag tycker bara att var sak har sin plats. Oftast.

Om ni tycker att detta är ointressant är det hur enkelt som helst att låta bli att läsa. Men jag startar snart en annan blogg om oangelägna trivialiteter jag måste ha ur mig.  Gör gärna era egna bästalistor eller tipsa i kommentarerna!

Bästa läppstift (kanske viktigaste kategorin)

Vincent Longo med Rythm (Dyrt, men det var mer än ett år sen jag köpte ett läppstift. Samme hutlöst dyre producent är till min spargris stora sorg även vinnare i kategorin bästa makeup-underlag -ellervarenuheter- med Water Canvas. Ruinera dig på Cow, gärna filialen i Köpenhamn.)

Bästa mascara

Letar fortfarande.

Bästa vinterdeckare

Midvinterblod av Mons Kallentoft. (Galet pretentiös, men det ser jag som något positivt. Böcker som handlar om liv och alla typer av ondare, brådare död ska fanimig vara pretentiösa, allt annat är tjänstefel av ängsliga författare. Bekämpa den sövande fiskpinnerealismen! Heja Mons – nästa blir ännu bättre! )

Bästa bok på länge

En halv gul sol (Half of a Yellow Sun) av Chimamanda Ngozi Adichie. (Läs den och dö en liten smula. Och lev sen lite innerligare.)

Bästa självförtroende

Frantzén och Lindeberg (Och det med all rätt.)

Bästa klädinköp

Yllekjol från Sofie D’Hoore på Lilla Svarta i Malmö. Ursprungligen 2.900, köpt med 70% rabatt men jag inser efter ett par dagar att den hade varit värd fullpris. Trots att jag är sjukt snål. Om någon någonsin snuddar vid den futila idén att kalla mig elegant så är det enbart tack vare denna kjol

Bästa stad

Malmö (Inga nyheter där inte.)

Bästa person

Min man. (Inga nyheter där heller.)

Bästa lukt på bästa person

Comme des Garçons Man

Bästa hudkräm

Pink Grapefruit Puree Body Lotion från Body Shop. (Pampelmus regerar!)

Bästa handkräm till fötterna

Smitten från Lush. (Varför till fötterna? Den luktar Play Dooh vilket blir lite enerverande för nära näsan. Men mina fötter har aldrig varit fingerfärdigare.)

Bästa heminredningstips

Absolut inga. Jag är tämligen ointresserad av heminredning och köper nästan aldrig nya möbler. Jag blir ofta ytterst nervös av välinredda hem, isynnerhet designade badrum ger mig frossa. Jag är med i en stödförening för dammråttornas bevarande.

Bästa kap

Cdon.com som har DVD-uthyrning hem till din brevlåda. (Jag är latent filmnörd. Ajö förseningsavgifter! Välkommen uppesittarnätter!)

Bästa medianyhet

Att läskigt (ja, nästa äckligt) begåvade och trevlige Ivar Ekman är redaktör för högintressanta projektet Filter.

Bästa blogg som inte handlar om mat

Vassa eggen, Shampoo Rising, Bokhora, Ensamma Morsan. (Kolla till höger. Sorry, kunde inte välja bara en!)

Bästa sajt jag aldrig läser

Weird Science (Det är inte er det är fel på, etc etc … Jag är bisarrt likgiltig inför teve, tittar en gång i månaden och somnar gott. Men tack i alla fall.)

Bästa politiska skribent Jag ofta håller med

Ann-Charlotte Martéus (Glödande empati och iskall logik. Borde bli fesljummet sammantaget, men det blir det inte.)

Bästa politiska skribent jag håller med ibland

Katrine Kielos (Passion, medmänsklighet och konsekvens.)

Bästa politiska skribent jag nästan aldrig håller med

Per Gudmundson ( Oförutsägbar och gudabenådad stilist med integritet. Och sådana här dråpande inlägg applåderar jag.)

Bästa sättet att få barnen att städa sitt rum

Choklad.

Efter idogt funderande korar jag helt enkelt blogglöse Kiddo för den briljanta idén att låta brunchfantasierna pågå hela helgen. Önska dig en länk!

Ett hedersomnämnande går till Anna-Eva för … äsch, läs själva!

Nästa Veckans Matnörd blir den som tipsar om det godaste som finns att göra med smör (ange gärna vilket smör!). SAMT svarar rätt på vad den mystiska grejen bredvid mitt läppstift är.

Alla gillar inte kriek. Det gör jag sen jag lärde mig ett knep. Man ska inte ens tänka ordet öl samma dag som man dricker kriek. Då kan du uppskatta krieken för vad den är: en syrlig, stram törstsläckare. Öltypen heter lambic och är spontanjäst, frukttillsatserna varierar men körsbär är vanligast.

Drick den gärna i ett vinglas med en citronskiva. Men välj för bövelen inte Timmermans Kriek. Jag vet inte hur den slank ner i korgen på systemet. Jag borde läst etiektten med en evighetslång ingrediensförteckning av olika kemiska tillsatser. Sackarinsmaken är överväldigande, schampodoften beklämmande. Syran hög och obalanserad. Fy bubblan!

En snabb googling visade att det däremot finns en Timmermans Kriek Tradition som fått genomgående goda omnämnanden. Den har jag inte smakat och kan inte uttala mig om.

En gammal artikel om noma som publicerades i Gourmet för sisådär en fyra år sedan. Håll till godo, snart kommer en ny rapport.

Nej, det var ingen expedition präglad av skattjaktens kittlande upptäcktslusta. Frågan var inte om noma var bra, utan exakt hur bra det var. När vi besöker noma har restaurangen hypats in absurdum i ett halvår och den har just valts till ett av Conde Nasts 60 hetaste bord i världen. För all del, men hett är inte ett epitet som självklart förknippas med den krog som måste karakteriseras som det svalaste nordiska tänkbara. Nej, det är en ljuv men lätt distanserad folkviseton som präglar både matsalen och menyn. Det kulturskyddade gamla packhuset på Nordatlantisk Brygge i Kristianshavn är inte platsen för röjiga vikingagillen, hit vallfärdar en sofistikerad publik med skärpta sinnen. Ibland krävs nästan lite väl mycket lyhördhet av gästerna, vid de nakna borden av rökt ek under mäktiga takbjälkar serveras anrättningar som oftast spelar på det smala registret mellan sublim subtilitet och utstickande av tunga genom fönster, så fjärran från storvulna medelhavsanslag att en soltorkad tomat på noma vore opassande som en kötted i kyrkan.

Bakom receptet står bland annat köksmästaren René Redzepi, som för ett par år sedan var om inte kungamakare så i alla fall prinsskapare iframgångssagan när den unge krögaren Niklas Ekstedt vann halva kungariket med sin Niklas i Helsingborg. Här på noma har han hjälp av sin kreative partner Claus Meyer, känd dansk debattör, kock och matprofil. Initialt bidrog även Mats Refslund till de nordiska klangerna, men han har med kockars sedvanliga nomadisntinkt redan strövat iväg på nya köksäventyr.

Dramatik saknas inte på noma, den antyds redan i arkitekten Signe Bindslev Henriksens hyss, som att låta chica djurfällar nonchalant ligga slängda över ryggarna på Wegenerstolarna. På tallrikarna tar dramatiken sig lika poetiska uttryck. Burdus rölleka, har rejäl timjanaktig kryddighet men med mer parfym, och tillsammans med den beska fetbladiga kärleksörten bildas den perfekta uppbackningen till två sorters pinfärska pilgrimsmusslor som flugits in från Färrörna för att välsignas med en sagolik emulsion av bryntsmör, löskokt ägg och pregnant skaldjursfond.
En mer finstämd rätt är grön sparris som klätts i en lövtunn kappa av kavlat bröd och sedan knaperstekts och kontrasteras mot ett smäktande skum på rygeost, den rökta färskosten från Fyn. Den nygamla salladen portlak ger visuell kontrast.

Missa inte paradnumret myskoxe, som med rätta blivit legendarisk på rekordtid. Den rikligt marmorerade filén förevisas stolt isom den dyrgrip den är, innan den steks till perfektion och serveras med kantareller i tre texturer (och en smak) samt nypotatisar så späda att det känns lika otillständigt som att äta dem som att bära persianpäls.

Vad mer? Tja, det är bara att pricka av de säregna nordiska doldisarna en efter en: ramslök, skogsnäva, baleskud, harsyra, skyr, djuphavs krabbor och tång från Island …

Det är lätt att dra paralleller till Oaxen men på noma är hi-techtrenden inte lika märkbar. Ett självvförtrende som de flesta kockar, som i likhet med Rene Redzepi haft ett par år på Kong Hans Kelder, verkar ha anammat.

Vurmandet för eklologiskt innebär tyvärr att vinerna understundom är mer intressanta än goda. Men matchningarna är klockrena. Som Spätburgundern till myskoxen och det isländska ölet Black Sheep som djärvt paras med den kanske märkligaste desserten — en snudd på osötad, mild smekning av kärnmjölksgelé.

Kvällen enda braskande rätt är signaturdesserten; en hårt muscovadokaramelliserad fattig riddare berikad med slösande len chokladmousse och en elegant sallad på doftande rosenblad.

Det är inte de enskilda rätterna som får oss att kapitulera. Det är helheten, konskevensen och modet. Visserligen kostar en middag med vin i klass med en charterresa varmare bredggrader. Men vem längtar dit när svala, eleganta noma finns över sundet?

Strandgade 93
1401 København K
Tlf: +45 3296 3297
Fax: +45 3295 9722
Mail: noma@noma.dk

Om du befinner dig i närheten av Malmö närmast dagarna gör du mycket klokt i att besöka Möllans ost. Peter Mårtensson har just kommit tillbaka från Italien med ett par pallar nya godsaker. Se hans ögon glänsa när han vyssjar sin fiasco-salami och bäddar runt sin recioto-ingnuggade, välstinkande ost.