Fru K utnämns till Veckans matnörd efter vetenskapliga och ovetenskapliga råd i skön blandning. Granny smith räddade dagen. Syran fick saliven att rinna till och fuktade mina sargade stämbans. Föreläsningen gick hyfsat.

Tack för all omtanke! Punchen och ciggen var iofs frestande och egentligen mer i linje med min peersonlighet än ett importerat äpple — ska det vara synd, ska det vara synd. Ont ska med ont fördrivas.

För att fira fru K:s triumf bjuds här en potatissallad. Du gillar väl bacon?

Varm potatissallad med bacon, potatis, salladslök, senapsdresssing, rostade pumpafrön

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 15 minuter om potatisen är kokt

Ät som ensamrätt med grönsallad  eller med några pocherade ägg. Eller kanske rent av en bit stekt fisk?

• 6 skivor bacon
• 2 tsk bruna senapsfrön
• 4 salladslökar
• 800 g kokt potatis med skal
• 75 g färsk spenat
• 3/4 dl pumpafrön
• salt, nymald svartpeppar
• Senapsdressing:
• 1 1/2 msk skånsk senap
• 2 msk sherry- eller äppelcidervinäger
• 3/4 dl kallpressad rapsolja
• ev lite vatten

1. Skala och tärna potatisen i stora bitar. Skiva salladslöken på snedden.
2. Vispa samman senap och vinäger. Vispa ner oljan lite i taget.
3. Stek pumpafröna  på medelvärme i lite olja tills de fått lite färg och sprätter muntert i panna. Tippa snabbt upp dem i en liten skål så att de inte bränns. Salta lätt.
4. Finhacka baconet och fräs det knaprigt i panna. Vänd ner senapsfröna och stek vidare tills fröna bytt färg och poppat. Vänd ner salladslöken och stek i ytterligare någon minut tills den precis mjuknat en aning. Vänd ner potatisen och låt alltsammans bli genomvarmt, gärna under lock. Vänd ner spenaten och dressingen.
5. Peppra och skeda upp på ett fint fat. Strö över pumpafrön. Smaka av med nymald svartpeppar.

Nå, lite kan jag i alla fall kraxa. Men visst är det typiskt att man tappar rösten inför en talspäckad vecka? I eftermiddag ska jag mumla fram trendigheter för Newsdesk. I morgon ska jag tala på utdelningen av Scans pris Guldtackan. På onsdag och torsdag är det fullt program på Gastronord. Ses vi där?

Vad är era bästa knep mot heshet? Dela med er! I potten ligger den åtråvärda titeln Veckans Matnörd (helst ska kuren vara aptitlig också!).

Nu pratar vi korv här hemma. Vi tänker och drömmer korv också för den delen. Jag längtar mest efter att få återknyta bekantskapen med den lite fastare vurren på rökt oxkött och jalapeno. Johan talar extra varmt om den klassiska cumberlandsvarianten. Taylors & Jones präglar vår tillvaro. Min man har redan besökt deras hemsida osunt många gånger. En cornish pasty ligger i kylen och väntar på recension.

Jag försöker sätta fingret på något annat också. Vad det var som gjorde Taylors & Jones så exceptionellt (förutom själva korvarna, förutom den förvirrande apostrofbristen i en tid då det gödslas med genitivapostrofer i Sverige). För visst var det något annat också? Ja, vad var det som gjorde mig så innerligt nöjd bara av att besöka affären?

Jag tror att det var att de andra kunderna var så, sååå … transcandentala i sin framtoning. De log milt och förstående och protesterade inte alls när jag slet upp de två korvmakarna uppför trappan, ut i dagsljuset för att få bättre bilder. De andra kunderna var inte stressade konkurrenter om kölappar. Vi hade lämnat såna futtigheter bakom oss. Vi var sammansvurna. Jag vet att det låter förryckt. Men det var något serent över deras anleten. De visste att frälsningen var nära, precis inom räckhåll, och då spelar ett par minuter till ingen roll.

Jag upprepar: detta var en fredagseftermiddag i Stockholm.

Riktigt bra korv får en att tro på världsfred.

Jag har nu tappat rösten nästan helt men ingen verkar sakna den utom jag. Nåväl, igår hade jag matlagningskurs för ett mycket trevligt gäng ute i Frösundaviks Allé (ja, det går bra att hyra in mig, också!). Trots att flera av dem aldrig gått i närkamp med vare sig citrongräs eller limeblad presterade de en fantastisk måltid. (Se innovativ redskapsanvändning på bilden!)

Asiatiskt på längden och på tvären, bland annat en ovanligt god, lite snällare variant på mina små färssnittar. Eftersom jag inte riktigt kände deltagarnas snaklökar i förväg ersatte jag de vågade torkade räkorna med beskedligare färskfryst kokos. En höjdare du hittar på asiatiska affärer; söt, saftig och prisvärd (18 kronor/400 gram).

Till varmrätt blev det laxfilé med Peter Gordon’s fantastiska sweet chili sauce som jag stulit. Ni får recept på den om ni tjatar tillräckligt eller säger snälla saker, sånt som man behöver höra när man är sjuk. Hot och mutor fungerar också. Eller så får ni välan googla. Här kommer snittarna så länge.

Asiatiska färssnittar med kokos och örter

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Tid: ca 45 minuter (ta hjälp av någon så går det snabbare)

Portioner: 30-40 snittar

Det här är ett underbart snacks som noga talat är en form av miniparisare. Förbered gärna i god tid, förvara i kyl och stek precis före servering. Du kan också pensla dem med olja och steka snittarna i ugn 225°C. Om du inte får tag på färskfryst kokos (leta på asiatiska affärer) kan du använda 1 dl torkade kokosflingor som du blötlägger i mjölk en timme i förväg. Krama ur lätt före användning.

• 1 1/2 baguette
• 500 g skinkfärs
• 1 1/2 dl finhackad färskfryst kokos
• 2 stora klyftor vitlök, pressade
• 2 msk finriven ingefära
• 2-3 msk Mae Ploy Chili in oil eller sambal badjak
• 4 msk finriven ingefära
• 2 msk finhackat citrongräs
• 1 msk fisksås
• 2 msk ljus soja
• 2 msk ljust muscovadosocker eller farinsocker
• Till stekning:
• 1 msk sesamfrön
• rapsolja eller smör till stekning
• Till servering:
• Limeklyftor
• Asiatiska örter, sköljda och torkade (citronmeliss, shiso, limebasilika etc)

1. Arbeta samman alla färsingredienser till en smidig smet. Skiva baguetten i drygt centimetertjocka skivor.
2. Mura fast en rejäl klick färs på varje baguettebit. Doppa lätt i sesamfrö. (Ställ in bitarna i kylen tills de ska stekas om du vill förbereda.)
3. Hetta upp olja i en panna. Stek bitarna med färssidan ner ett par minuter på medelvärme. Stek på brödsidan tills de är genomstekta.
4. Lägg upp på fat, lägg på örter och låt gästerna pressa lime över.

Idag trotsar jag snuvan och beger mig ut på shopping eftersom jag har en matlagningskurs i eftermiddag. Medan jag snokade efter lämpliga recept hittade jag en gammal italiensk glassvariant utan sjudning. Glassen blir en anings för isig för att falla min kräsne man på läppen. Han sjuder, vispar, kyler och fejar. Jag är lat och lättvindig. Jag vispar bara ihop allt och tycker att det blir riktigt gott ändå.

Snabb italiensk glass med marsala

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 10 miuter + ca 25 i glassmaskinen

Den här typen av italiensk glass bör ätas inom något dygn annars blir den isig. Smaksätt med vad du vill. Finrivet citronskal, kardemumma, syltad ingefära … En liten slatt sprit, sött vin eller likör lyfter alltid smaken. Glass på osjuden smet tål inte infrysning så bra och bör ätas bums eller efter någon timme i frysen.

• 3 äggulor
• 1 ägg
• 1 1/2 dl socker
• 2 -3 msk söt marsala
• 1 pyttenypa salt
• 4 dl mjölk
• 2 dl vispgrädde

1. Vispa ägg och äggulor riktigt pösigt med sockret och saltet. Vispa ner marsalan, mjölken och grädden lite i taget.
2. Kyl hela skålen i frys ca 10 minuter och kör sedan i glassmaskinen till krämig konsistens. Ät bums eller frys in i kyld behållare högst några timmar.

Ledsen för den något klena uppdateringen på Taffel.se. Sitter med massor av godbitar på lager men sjukdom på olika håll har lagt fälleben för produktionen. Bot och bättring utlovas redan till i morgon då det blir korvlycka i kubik och kvadrat. Här ett litet tillbehör som passar till korv och kotlett.

Har ni riktig tur skaffar ni färska babyskockor och anrättar dem enligt konstens alla regelr. Förut hade Findus utmärkta frysta babyskockor men de togs bort pga för liten efterfrågan. Sorg!

Kronärtskockshjärtan med persilja och parmesan

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4 små

Tid: 10 minuter

Persilja har en fantasisk förmåga att trolla bort burksmaken från kronärtskocka. Om du gillar mer explosiva smaker kan du addera lite finhackad vitlök.

• 1 burk kronärtskockshjärtan
• 1 msk olivolja
• 1/2 dl finskuren persilja
• 1 tsk finrivet citronskal
• 2 msk grovriven parmesan
• nymald svartpeppar

1. Dela kronärtskockhjärtana i två delar. Låt rinna av riktigt ordentligt. Arrangera på ett fat, ringla över olivolja och strö över övriga ingredienser.

Det är inte lätt att vara Matälskare när visdomstanden är ond och infektionen sprider sig i huvet och febern härjar. I natt gjorde jag det enda raka: gick upp, sköljde reslout munnen med tequila och tog en näst intill dödlig dos av aspirin.

I morse staplade jag något friskare upp och höll en inspirationsdag för de förtjusande matmänniskorna på Findus i Bjuv. Jag har massor att skvallra om deras prototyper för Grön Deli, men det gör jag inte.

I Malmö hann jag njuta av Sveriges trevligaste zink-bar på Brogatan, tala med den genomsympatiske krögaren och ekopionjären David Kallos, äta god gulaschsoppa. Samt än en gång häpna över att man i Brogatans kök, trots att de varit öppna sen mor fick Nils, aldrig lyckats lära sig baka ett vettigt bröd.

Och jag lovar att blogga om något intressantare i morgon.

Vissa av er kanske tvivlar på det. Men fläskkotletten blir verkligen god om du lägger den i kall panna. Sorgligt nog krävs det kotletter av en kaliber som de flesta inte hittar i sin affär. Nå, men så klaga då! Hur många gånger har ni berättat för er handlare hur ni tycker att en kotlett ska se ut: fettsprängt, fettkantad och dubbelt så tjock som de som vanligen säljs?

Det här receptet funkar altså bara på lite tjockare kotletter. Idén kommer ursprungligen från Cook´s Illustrated och bygger på kunskapen att griskkött blir torrt av höga temperaturer och att en långsam uppvärmning är skonsammare. För perfekt resultat är en köttermometer ett måste. Med den här metoden förlorar du lite i stekyta men vinner i saftighet. Molekylär gastronomi på hemmaplan helt enkelt.

Fläskkotlett i kall panna med äppelsky

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh (anpassad från Cook´s Illustrated)

Portioner: 4

Tid: 15 minuter

• 4 4-5 cm tjocka kotletter med ben och fettrand
• ½ msk neutral olja
• ½ tsk socker
• salt, nymald svartpeppar
• Äppelsky:
• 4 dl god äppeljuice (t ex Tropicana)
• 2 tsk konc mörk kalvfond
• 1 tsk finriven färsk ingefära
• ett par droppar äppelcidervinäger
• Till servering:
• Gröna bönor med gräslök och dragon
• Grov bulgur

1. Om du använder elspis slår du på plattan på medelvärme innan du kryddar kotletterna så att plattan hinner bli varm. Gnid in kotletten med olja. Salta och peppra. Strö över socker.
2. Lägg kotletterna i en tjockbottnad teflonpanna. Pressa ner dem mot pannans botten.
3. Sätt pannan på medelvärme. Stek tills ytan är gyllenbrun 4-9 minuter. Vänd kotletterna. Sänk värmen och sätt lock på pannan. Stek vidare 3 minuter och ta temperaturen på kotletten. Den ska ha uppnått 58°C.
4. Lägg upp kotletterna på serveringsfat och lägg lite folie eller ett lock löst över. Låt vila i minst 5 minuter.
5. Äppelsky:Slå på äppeljuice, ingefära och fond i pannan. Låt sjuda samman ett par minuter. Rör ner maizena utrört i kallt vatten tills blandningen fått lite simmig konsistens, smaka av med ett par droppar vinäger.

Min affär med Årstiderna har inte alltid varit oproblematisk. En alltför puristisk plastlös förpackningspolicy ledde länge till att en del av grönsakerna anlände i ett tämligen bedagat tillstånd. Och det spelar ingen roll hur ekologiska grönsakerna är om de hamnar i soptunnan. Detta har i viss mån kompenserats av helt gudomliga produkter av en kaliber man inte får tag i utan att åka till grossister. Med tiden har det långsamt blivit bättre. Senaste lådan bestod av idel underverk. Ramslök, sparris, kålrabbi. Nu är vi inne på kålhuvudet.

Jag älskar kålen allra mest när den är i den där tonårsfasen mellan späd och stursk. Mellankål. När den är grön, mjuk men ändå smakrik. Då lagar man gärna enkla rätter med rejäla kryddor. Som ett snabbt, flärdfritt kålfräs med chili, fänkål och lök. Vi åt kålen till salsiccia. Omelett är ett semivegoalternativ. Finstrimlad persilja är trevligt i kålen. Eller kanske gräslök. Men inga konstigheter, jag gillar när kål smakar kål.

Späd kål med italienska smaker

Receptmakare: Lisa förare winbladh

Portioner: 3-4

Tid: 15 minuter

• 3/4 mellanstort huvud (drygt 600 g) vitkål, halvspäd
• 2 shalottenlökar
• 2/3 tsk fänkålsfrö
• 1 liten torkad chili
• 1 msk smör
• 1-1 1/2 msk dyr gräsig olivolja
• några droppar äppelcidervinäger
• salt, 1 nypa socker

1. Strimla kålen fint. Tunnare ju kraftigare den är. Är kålen riktigt späd kan du skära den i stora tärningar. Skala och skiva shalottenlöken. Mortla fänkål och chili.
2. Hetta upp smöret i en panna. Fräs löken på medelvärme tills den precis börjar få färg. Vänd ner de mortlade kryddorna och fräs ytterligare 20 sekunder. Vänd ner kålen, salta lätt och fräs under omrörning tills kålen mjuknat.
3. Lägg upp i en skål och smaka av med vinäger och en gnutta socker.

Är du lättmottaglig från lockropen från hyllorna i butiken? Berätta om dina vansinnigaste inköp och galnaste övertramp. Ordet är ditt!

Innerligaste bekännelsen blir givetvis Veckans matnörd.