Jag får väldigt många trevliga, roliga frågor mejlade hem till mig. Tyvärr hinner jag inte svara på alla. Vill. Men det går bara inte. I väntan på Taffel.se.s frågelåda lägger jag ut några här som jag tror har allmänintresse.

Jag bor och arbetar i Luxemburg sedan drygt sju år. Under de femton år jag bodde i Stockholm innan vi flyttade hit ner så var jag först apfattig, sen aningen mindre fattig och sen småbarnsförälder i förorten. Det innebär att de enda restauranger jag har koll på är
billiga, barnvänliga, businesslunchställen och/eller nerlagda.

I mitten av maj ska några kolleger och jag till Stockholm på konferens och eftersom några av dem är mycket matintresserade vill jag ta med dem på något riktigt bra. Vi kommer att bo på söder, och det skulle vara skönt med gångavstånd tillbaka till hotellet om maj månad blir så fin som jag inbillar mig att den brukar vara. Jag har läst lite om Frantzén/Lindeberg och det låter alldeles underbart. Finns det andra ställen jag borde fundera på?

Alla tips är varmt välkomna!

Regngrå hälsningar från Luxemburg,

Jorun

Söndagar brukar bli något av ett gastronomiskt uppsamlingshit. Det är nu vi definitivt måste göra oss av med de ömtåligare grönsakerna i lådorna från Årstiderna. Det är nu man inser att man svävat ut under helgen och därför måste hålla i slantarna och igen på kalorierna. Kanske är man dessutom lite loj efter att ha druckit rödvin på lördagen. Eller bara stannat uppe för länge och slöläst matforum, nördiga artiklar och nya bloggar.

En fin kålrabbi får bli en enkel förrätt åt mig och Johan ikväll (barnen får en quesadilla).

Sallad på kålrabbi, ost och dillfrö

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2

Tid: 15 minuter

Kålrabbi är en delikatess i paritet med sparris. Ändå äter vi pinsamt lite av den i Sverige (och hemma hos oss). Konsistensen är fin och mjöll, smaken en förädlad kålarom. Salladen smakar utmärkt med rökt lax och skinka. Gärna på grovt rågbröd med smör. Lite strimlat äpple är gott i.

• 1 liten kålrabbi
• 1 msk gräddfil eller creme fraiche
• 1/2 msk söt skånsk senap
• 1 1/2 msk kallpressad rapsolja
• 2 msk finriven västerbotten eller prästost
• 1/3 tsk sellerifrö (eller dillfrö)
• 1 msk finhackad gräslök
• kanske ett par droppar äppelcidervinäger
• nymald svartpeppar

1. Skala kålrabbin och trimla den i tunna stavar. Sjud stavarna i lättsaltat vatten så att de precis mjuknar en minut och låt dem sedan ånga av sig i ett durkslag. Om kålrabbin är riktigt mör kan du hoppa över detta och använda den rå.
2. Rör samman senap och gräddfil. Tillsätt oljan lite i taget. Rör ner osten. Tillsätt lite mjölk eller vatten om dressingen är för tjock. Krossa sellerifröna lätt i en mortel och blanda ner dem.
3. Vänd samman dressingen med den avsvalnade kålrabbin. Låt stå och samla smak i minst en kvart, gärna en timme. Strö över gräslöken precis före servering.

De senaste åren har skandinaviska smaker blivit allt mer populära. Inte konstigt att ramslöken kommit på tapeten och tallrikarna. En av de allra första primörerna och en av de godaste. Jag stötte för första gången på den när jag researchade för en restaurangguide i Köpenhamn. Kärleken var omedelbar och lycklig.

Tyvärr är ramslöken svår att jaga rätt på. Den vissnar snabbt och tappar smaken ännu lättare. Är det någon som vet var man får tag på fin ramslök? Jag får mina blad från Årstiderna men vill gärna köpa dem utan att få en hel låda med andra grönsaker på köpet. Om du tillhör de lyckliga som har ogräset löktrav i trädgården är deras blad en god ersättning. Löktravsblad är ett av de hippaste inslagen på noma.

Jag tycker att man ska laga så enkelt som möjligt med ramslöken. Finstrimla med vass kniv och blanda i smör som får smälta över stekt fisk eller på varmt bröd. Vänd ner hela blad i en enkel potatissoppa. Eller blanda ner i en grönsallad.

När jag skrev en artikel om lök med matkreatörerna Sanna Liedgren och Malin Landgren presenterade de en otroligt läcker munsbit. Pyttesmå nykokta nypotatisar slogs in i ett doftande ramslöksblad och doppade sedan i smält smör. En skojig variant av den klassiska lökdoppan där man blandar finhackad lök i smält smör.

Ramslöken är en nära släktig till kajpen som är Gotlands landskapslök. På sommaren ger den kornas mjölk en stark lökdoft, vilket jag ser som en strålande affärsidé. Varför inte göra ost eller smör med kajpsmak?

Nej, det är inte sparrissäsong på ett bra tag. Men igår lämpade Årstiderna av lådor hos oss och i en låg ett knippe späd sparris. Förmodligen från Långtbortistan.

Men skälet till att jag beställde lådan var ett faktiskt ett knippe med underbar ramslök, de gröna vitlöksdoftande bladen som älskas av svenska kockar (och deras gäster) just nu. Jag stiftade bekantskap med dem i Danmark för första gången

Vi tillagade godsakerna på enklast tänkbara sätt. När sparrisen är späd tycker jag att den blirbäst stekt eftersom det intensifierar smakerna.

Sparris och ramslök med parmesan

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 10 minuter

• Ramslöken kan ersättas av salladslök skuren på snedden. Då kan det vara gott med några droppar fin balsamico eller rostade valnötter till. Använder du ramslök tycker jag att den smaken ska få fritt spelrum.

• 1 litet knippe späd sparris
• 1 stort knippe ramslök
• 2 msk smör
• 1 msk mycket fin, gräsig olivolja
• 1/2 dl finriven parmesan
• salt, nymald svartpeppar

1. Skala sparrisens nederdel, men bara om det behövs. Skär sparisen i 3-4 cm bitar.
2. Hetta upp smör i en stekpanna på medelvärme tills det smält och börjar puttra. Ös ner sparrisen och fräs några minuter tills sparrisen börjar mjukna. Peppra lätt.
3. Vänd ner ramslöken och låt mjukna under omrörning högst en minut. Lägg omdelbart upp på tallrikar. Strö över parmesan och servera bums.

Karin Bojs försöker komma på god fot med karp. Hon har i en förtjänstfull serie tillsammans med ett par till DN-journalister målat upp en skrämmande bild av världens fiskebetånd. Karp är framtiden.

Karp är nu ingen lättälskad fisk. Karp kräver sin kock. En man jag levde med fick för sig att det skulle serveras karp i vårt hem på julafton. Hans variant smakade -trots heroiska ansträngningar med grädde, rödvin och kapris- polskt stadshotell. Stämningen blev därefter.

Jag hade en annan strategi och helstekte karpen och serverade med en tjingtjongrungnade marinad med två sorters soja, sichuanpeppar, chili och muscovadosocker. Jag vill inte gå så långt som att säga att det var succé men det var i alla fall drägligt.

Karp har den där speciella, lite dyiga sumpsmaken som är typisk för insjöfisk. I Kina kallas smaken ei-wei och man anser att den bäst bekämpas med ingefära. Grovriv ingefäran, massera in den i firren och låt ligga över natten.

Vill ni se den karprika framtiden an med tillförsikt är mitt bästa råd att ni skaffar en sichuanesisk och en thailändsk kokbok. Dela gärna med er av era bästa karprecept i kommentarerna nedan. Eller skrik ut ert hat och avsky, för all del.

Nästa veckas matnörd (ja det blir 2 den här veckan) blir för övrigt även den som kommer med bästa tipset på fisksoppa men svara på andra bloggen. Förra veckan vann Vera! För visst var det annatto på bilden. Artikel på gång … Grattis för tusan!

Idag är det Egil, 9 år, som gästbloggar.

Fransk omelett

Du behöver 10 ägg, 10 msk vatten, 3 nypor salt, 1 msk färsk timjan, 2 nypor nymald svartpeppar, smör att steka i och gräslök.

Ta fram en bunke. knäck äggen och lägg dem i bunken. Häll vattnet i bunken. Nu ska saltet i. Täck ytan med timjan. Strö över peppar. rör om med en visp så att äggen går sönder. Hetta upp smöret i en stekpanna på medel temperatur.Häll smeten i stekpannan. Vänta tills smeten har blivit rödbrun. då ska du vända på den. Servera med gräslök på.

Berätta hur du lagar din omelett i kommentarerna! 

Den här serien kan bli hur lång som helst. Förutom att jag tycker att paj är en ganska onödig rätt så finns det faktiskt produkter som jag inte skulle sakna om de försvann. Miss Meisters karobfunderingar inspirerade till detta inlägg.

I och med att det gamla distributionsnätet för hälsoprodukter försvann har vissa varor blivit svårare att få tag på. Ibland gör det inte så mycket… Räck upp en hand alla som saknar carob! Ni vet, det där dammet som opportunistiskt brukar presenteras som chokladersättning eftersom det råkar ha samma färg. Smaken är smått kastanjesöt, sammig och kväljande.

När jag en gång frågade min hälsokostaffär i Uppsala varför jag skulle använda carob, fick jag det enda och allvarliga svaret att kakaobönan innehåller kraftigt beroendeframkallande gifter och att missbruket är omfattande. I sådana fall måste det vara ett väl dolt missbruk eftersom man så sällan ser glåmiga, darrande förtappade själar stå i snabbköpskassan tidiga morgonar med ett paket kakao under armen. Nej, skälet till att choklad tycks vara beroendeframkallande är helt enkelt för att kakaobönan främst gör skäl för sitt latinska namn gudaspis när det kombineras med fett och socker.

Så länge man slipper äta den är carob en spännande frukt. Från keration, det grekiska namnet för carob har till exempel ordet karat utvecklats, det beror näppeligen på att carob är värt sin vikt i guld utan snarare på att fröna utgjorde osedvanligt tillförlitliga vikter och därför användes för att bestämma diamanters storlek.

Carob går också under det svenska namnet johannesbröd eftersom det enligt vissa uttolkare var just carob som tillsammans med honung utgjorde Johannes Döparens stapelföda under hans prövotid i öknen. Den andra falangen uttolkare hävdar att det snarare rörde sig om syrsor. Ja, vad ska man säga? Ur kulinarisk synvinkel kan det vara hugget som stucket.

Berätta om mer onödig mat på din blogg eller i kommentarerna nedan. Bäst förslag vinner den åtråvärda titeln Veckans Matnörd. Rätt svar på förra veckans bildgåta hittar du i nyhetsbrevet som dyker upp först ikväll på grund av oförutsett deklarationsarbete.

Du har väl mejlat alla dina vänner och upplyst dem om vårt nyhetsbrev? Denna källa till glädje som förgyller dina torsdagar. 

Här kan du tortera Lisa med frågor om hennes artikel om noma, ifrågasätta hennes omdöme och komma med ett eget mycket bättre. Ordet är ditt och fritt!

Snötomater, brukar min man kalla de bleka skapelser som kommer i (de annars allt bättre)  lådorna från Årstiderna. Tonfallet ligger mellan sorg och förakt. Det spelar ingen roll hur ekologiska tomaterna är. Om de inte levererar kan man lika gärna vara utan. Önskar att de olika lådleverantörerna hade mod att ta bort de bedrägliga attrapperna.

Ett liv utan tomater är dock inte mycket till liv. Så ibland köper vi riktigt fina (du känner det på lukten!) körsbärstomater på kvist och blundar för priset. Men frekvensen är enormt mycket lägre än under tomatsäsongen.

Desto oftare blir det Muttis körsbärstomater på burk. De är verkligen oändligt mycket bättre än alla andra tomater i näraliggande prisklasser. Dessutom klarar deras smak långkok av någon outgrundlig anledning. Muttis hela tomater på burk är näst mest prisvärda alternativet. Tjata på er afär tills de tar in dem!

För er som väntar: Hymnen om Zink Grill, denna pärla, till krog kommer snart. Jag måste bara få lite distans.

Efter den enormt lovande lunchen var jag ju bara tvungen att surfa in på hemsidan för att kolla in kvällsmenyn. Tio, nej fem minuter senare har vi helt oförhappandes beställt bord för en spontan måndagsmiddag. Med tanke på hur snåla vi är säger det en del om menyn. Priserna är förhållandevis låga. Utförligare rapport kommer. Dåliga ordvitsar med temat förzinkad tumlar redan runt i min skalle …

Spontanmiddagar sker annars mest på Texas Longhorn några kvarter bort. Gott, billigt, mättande och vänligt …