— Älsk, kan jag ta chokladen och bjuda på jobbet?

— Det är min choklad som jag fick i present när jag föreläste.

— Jamen, du fick ju en ask till på Xoko igår … Och vi ska kanske inte äta den här också.

— Rör den inte!

Så chokladasken fick stå kvar på köksbänken

Här kan du diskutera min artikel om marinering och gärna ge dina bästa knep. Backa gärna upp dina påståenden med vetenskapliga referenser. Eller ställ bara frågor om du är lite blyg. Ordet är ditt och fritt.

Jag har ganska rigida, för att inte säga fascistoida idéer om vilka smaker som passar ihop. Som ni förstår var min gom hårt prövad när jag runt millennieskiftet arbetade som krogkritiker i svallen av den fusionsbomb som briserat. Öst mötte väst och syd på en stackars värnlös tonfiskbit. Mycket var Melker Anderssons fel. På sin nydanande krog Fredsgatan 12 parade sig krabba, marulk, mango och koriander oblygt på tallrikarna.

Fast det var en liten sak som skilde Melker från de flesta andra cross-kockarna. Melkers mat var alltid sagolikt god. Jag menar ALLTID, karln är ett smakgeni. Efter att ha ätit en makaber men just genialisk rätt på kalv, tonfisk, salmiakgelé och grapefrukt har jag uppgivet insett att gastronomins lagar helt enkelt sätts ur spel när Melker är i närheten.

Därför var det med spänning jag igår begav mig till Kungsholmen igår för att smaka på de fyra såser Melker och Danyel Couet skapat med Ridderheim. Ridderheim som annars för tankarna till de där snuskiga tapastrågen med E-nummerknökat ditt och datt har nämligen en hel del ambition också. Mina höga förväntningar infriades nästan helt. Förpackningarna är lysande (se bild, det är inte prototyper), smakerna balanserade och generösa. De hade bara behövts skruvas en aning till för att få full pott.

Där fanns en senapsvariant på asiatiska senapsfrön och mycket apelsin, en kryddpepprig karibisk tomatsås, en mild len rouille-spinnoff med paprika och franska örter och en Thai BBQ som var en god men lite mesig variant av Peter Gordons sweet chili sauce. Såserna kommer att kosta 35-39 kronor i butik. En på alla sätt god investering.

Nu väntar jag med spänning på Ridderheims lansering av Taffel (vackert namn va?). Prestigesatsningen som beskrivs som ”lokalproducerad mat från hela landet”. Är det någon mer än jag som tycker att formuleringen är hysteriskt rolig?

— Can they do that? In America it is not legal it is called forced entry. frågar vår granne chockerad medan han högg in på den quesadilla med chipotlelångkokt fläsklägg vi bjöd honom emedan vårt valiumförråd var klent.

Han har just blivit knuffad från dörren av … nej, inte av Säpo utan av licenskontrollanter som tvingat sig in i hans lägenhet utan hans medgivande. Pejlare. Låter lite som mugglare, strandvaskare eller mylingar i mina öron. Av någon anledning har våra grannar inte betalat licensavgiften och då anser sig kontrollanterna ha rätt att skuffa och knuffa sig in i bostaden likt Stora stygga vargen.

Personligen tycker jag att man ska betala licensen, vi betalar vår fast teven står i barnens rum och enbart används till tevespel.  Men jag tycker inte heller att Pejlare har rätt att skuffa sig fram i tillvaron.

Det här var mest ett sauvignon blanc-inducerat inlägg för att på kringelikrokar  komma fram till att jag till min stora förtjusning är inbjuden till John Ajvides släppfest för Människohamn. Se hans fantastiska hemmavideo här.

Ett kort tag trodde jag att det berodde på att min fantastiska stilistiska förmåga som imponerat på Sveriges begåvade svar på Stephen King. Sen insåg jag att det helt simpelt berodde på att jag lömskt/snålt beställt ett recensionsexemplar för att jag tänker skriva om mat och skräck inom en snar framtid.

Aropå skräck så kanske jag senare ikväll efter ett glas rött publicerar dagens, nej månadens mest pinsamma matupplevelse. Med temat: Snålheten har återigen bedragit visheten.

Har nu varit på Xoko och predikat om vanilj och kanel. Roligast var att träffa Doris och Rita. Näst roligast var att äta Magnus Johanssons fantasiska tapiokadessert.

Tapiokakulorna gav inte associationer till slemmiga fiskögon vilket de ofta gör när svenska kockar satt klorna  dem. I stället var de mer som förtätningar i den lena kokoskrämen. I botten av coctailglaset låg krispiga majskorn. Allt toppades med en sorbet på passionsfrukt och majs samt en liten friterad boll av tämligen osöt choklad med kokosflingor runt om. En av de bästa deserter jag ätit på mycket, mycket länge.

Gån och gören sammaledes.

Någonstans i mina gömmor har jag ett ekivokt kåseri om gurka. Det är ju som ni förstår hart när omöjligt att skriva om gurka utab att vara ekivok. Tills vidare får ni hålla till godo med ett litet rumsrent tips om hur man lagar smörslungad gurka. När man skivar gurkan upphör den nämligen att vara snuskig. Värmer man den hastigt blir den dessutom himmelskt god.

1. Skala gurkan och halvera den på längden. Gröp ur den med en sked (spara det urgröpta till en gazpacho om du är samvetsgrann). Skär gurkan i 1 1/2 centimeter tjocka nymånar.
2. Hetta upp gurkan med 2 msk smör eller kallpressad rapsolja under lock ett par minuter.
3. Vänd ner en matsked stark söt senap och lite finhackad dill eller gräslök. Smaka av med ett par droppar pressad citron eller vinäger. Svårare än så är det inte!

Snålheten bedrar förvisso ofta visheten men ibland håller den sig i skinnet och är en kärleksfull partner. Det är smart att vara sparsam, det är mantrat jag viskar till mig själv när jag går in i en butik. Ibland hjälper det. Ibland inte. Häromdagen impulsköpte jag två paket kycklingfärs. Något som tycktes mig vara en tveksam investering redan på vägen hem. Inte precis någon stapelvara i vårt kö. Men det kanske det blir.

Kycklingbiffar med milda örter, muskot och citron

Portioner: 6-8

Tid: 25 minuter + helst en timmes vila

Att mängden färs är just 800 gram beror på att kycklingfärs i regel säljs på paket med 400 gram. Och ett paket känns lite futtigt. Knepet att göra ett hål i mitten på biffen gör att biffarna steks jämnare, blir saftigare och håller formen bättre. Det drar ihop sig under stekningen och hålet syns inte mycketi den färdiga biffen. På så vis minskar också risken att du får rå kycklingfärs i mitten.

Du kan också servera biffarna som burgare på rostat halvgrovt bröd med skivade tomater, sallad, skivad färsk lök och en sås på kesella, stark senap och lite finhackad inlagd gurka. Panko är extrafluffiga brödsmulor som du hittar på asiatiska hyllan eller till mycket lägre pris i en asiatisk affär. Skälet till att jag använder dem är att jag tycker att vanligt ströbröd smakar illa och vi så sällan har vitt bröd hemma.

• 1/2 dl grädde
• 2 ägg
• 2 dl pankosmulor eller 5 skivor formfranska (kantskuren och finskuren)
• 800 g kycklingfärs
• 1 msk finrivet citronskal
• 1/2 msk salt
• 1 tsk socker
• 1 tsk nyriven muskot (ca 1/3 muskotnöt)
• 1 tsk ymald svartpeppar
• 3/4 dl finhackad dill
• 1/2 dl finhackad gräslök eller lökblast
• Till servering:
• Smörsvängd gurka (recept i morgon)
• Tjock yoghurt med söt stark senap
• Färskpotatis
• Sockerärter

1. Blanda samman  grädde, ägg och bröd. Förbered övriga ingredienser. Arbeta samman alla ingrediener till slät smet. Låt stå och samla smak och rimma lätt i kyl en timme om du har tid.
2. Tvätta händerna och olja in dem. Forma 12 burgare. Smeten är lös så arbeta med lätt hand. Gör en urgröpning eller ett hål i mitten.
3. Hetta upp smör eller olivolja i enstor panna. Stek biffarna 6 i taget på låg värme. Ta tempen i mitten, de ska nå upp till 70°C. Låtbifarna vila minst 5 minuter innan de serveras.

Ett bra sätt att tjäna pengar är att låta folk göra jobbet gratis eller väldigt billigt. 123 miljoner kan nämligen anses vara billigt för att skapa underlag till nya livsmedelsrekommendationer som berör hela EU. Problemet är dock att du drar till dig aktörer som ser till att ta igen på gungorna vad de förlorar på karusellen. Nu får det vara nog med metaforer. Klarspråk: Livsmedelsindustrin bör inte ha en tongivande roll vid framtagningen av underlag för näringsrekommendationer.

Det råder just nu någon slags postmodernistisk syn i samhället att eftersom ingen forskare eller expert  är helt fri från bindningar spelar det ingen roll alls om de har bindningar eller dolda lojaliteter. Eftersom ingen är perfekt är det skenheligt att gradera människors moral. Ja, det är lite förmätet att sätta sig till doms över andra. Har man ett grand i sitt eget öga får man inte påpeka bjälken i någon annans. Ooops, en till taskig metafor.

Jag kan inte uveckla detta mer just nu för jag har inte tänkt färdigt. Mer kommer. Diskutera gärna i kommentarerna.

Tack för allt fantastiskt inputtande vad gäller sparknep. Ni är alla vinnare, det viktigaste är ändå att kämpa väl och … Äh, det där tramset går ni ändå inte på. Det finns bara en vinnare och det är Malinka som berättar om sin KBT i butiken:

”Är jag fortfarande frestad, föreställer jag mig den ihoptorkad i vårt grönsaksfack/i skålen på fönstret. Det brukar do the trick. ”

Själv jobbar jag på präktigheten. Men igår impulsköpte jag två paket kycklingfärs för nästan inga pengar alls. Ja, personlen nästan slängde paketen efter mig. De ska bli kycklingjärpar med citron, basilika och muskot. Smörfräst gurka blir det till.

Hederspriset gick till Jessika för förslaget med frysmoratorium (ska införas även här). Uppgift för nästa Veckans Matnörd kommer senare i eftermiddag.

Som ni vet äter vi kopiösa mängder ägg i vårt hem. Så mycket att det är risk att vi förmodligen börjar kackla endera dagen. Idag provlagade jag ett enklare recept och kunde inte låta bli på att fundera på hur man skulle kunna nörda till det. Det här blev resultatet.

Frittata med feta, zucchini, dill och basilika

Kall frittata kan mycket väl vara den perfekta picknickmaten. Skär den i bitar och packa i burkar med smörgåspapper emellan. Om du inte har en teflonpanna som tål ugnsvärme och går in i ugnen kan du vända frittatatan och steka på båda sidor istället för att köra den i ugnen.

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 30 minuter

• 2 små (ca 3-400 g totalt) zucchini
• 10 ekologiska ägg
• 1 dl matlagningsgrädde
• 1/2 tsk salt
• 150 g ekologisk feta
• 10 stora blad basilika
• 2 msk finhackad dill
• mycket nymald svartpeppar
• mycket olivolja
• Till servering:
• Linssallad med balsamvinäger
• Tärnade tomater

1. Sätt grillen på 2oo°C.
2. Lägg fetan i ljummet vatten så att den blir mjuk. Skär zucchinin i 4 avlånga klyftor och sedan i 1 1/2 cm tjocka tårtbitar. Hetta upp rejält med olja i en panna. Fräs zucchinin tills den är mjuk och har fått lite färg.
3. Vispa under tiden samman ägg, grädde och salt.  Mosa fetan inuti de oöppnade paketet genom att massera den kraftigt. Skär upp paketet och vispa ner fetan i äggvispet. Vispa ner basilika och dill. Peppra efter behag.
4. Slå smeten över zucchinin och stek sakta under lock ca 10 minuter. Om du inte har lock kan du ställa en plåt eller form ovanpå.
5. Stoppa in pannan i ugnen och stek ytterligare 10 minuter tills omeletten är fast och fått fin yta. Alternativt kan du vända din fritatta med hälp av en tallrik när den stelnat tillräckligt. Jag brukar använda två pannor och helt brutalt vända över frittatan i den andra väntande pannan som jag hettat upp med lite olivolja.
6. Stjälp upp din frittata på en tallrik och garnera med tomater. Godast ljummen.