Är det någon som vet var man får tag på getkött i Stockholm? Den här artikeln och recepten gjorde mig sugen till max. Annars blir det lamm så snart det är anständigt ur miljösynpunkt.
När börjar säsongen? Kan man inte skörda dem lite tidigare i år när det varit så varmt? Frågorna hopar sig. Jäklar vad det ska ätas lamm i höst! Eller get …
Tilhör ni också den lyckliga skara som fått en gigantiskt blodgrape av Årstiderna idag? Då kanske du också sliter ditt hår och undrar hur den ska fördelas på fyra personer. Saken blir inte bättre av att det mycket väl kan komma att vara den godaste grapefrukt du ätit.
Förtvivla ej du lilla hop, Lisa har lösningen! I morgon kommer recept och bilder på en galet god sallad jag snodde ihop i kväll (och som bonus recept på syltade skal).
Ladda förråden i morgon bara, för du behöver: torkade räkor (eller cashewnötter och lite fisksås), mängder av fin frisésallad (eller den trevliga babybladsblandningen som kom i samma låda minus persiljan som inte borde varit där) färsk ingefära, lökblast eller salladslök, ljus soja (japansk går fint), fin vitlök, gröna eller ljusa russin (torkad aprikos eller mörka russin funkar säkert också), grön chili av valfri typ, lime eller citron. Japp, det var allt!
Om du inte fick Godzilla-grapen till dörren får du köpa två, tre vanliga blodgrape ( typ exemplaren ovan).
Fortsättning följer …
Vår ständigt like matglade rapportör Leif ”Paggan” Pagrotsky har ett kalastips från Fjällbacka. Skälet till att han inte tipsar om det själv är att hans dotter Sonja är en av initiativtagarna och han oroas över att den faderliga stoltheten skulle svalla så att eventuell pressetik och objektivitet far all världens väg. Hur som helst tycker jag som Taffel-redaktör att tipset är för bra för att undanhållas våra ostälskande läsare. Till saken!
I stället för att ta vanliga sommarknäck driver studenterna Andreas Byfeldt, Linnéa Olander, Sonja Pagrotsky och Henrietta östergren kiosk på Långsjö Camping.
Där säljer de inte bara korv och mos utan även legendariska långlagrade ostar från Sivan. Ostar som sannerligen inte är lätta att få tag på. Det handlar om klassiska svenska ostar lagrade upp till 33 månader. Smaksensationer utan dess like. Men var inte säker på att de som lagrats längst är bäst. Riktigt lång lagring slipar nämligen av ostens personlighet rejält. Men alla ostar har inte en personlighet som kan saknas. På bilden ser ni en svensk tråk-port salut som lagrats till en vild best. Varje likhet med det jämrans mesiga gummiaktiga originalet är avgnagt av tidens tand.
Mer gott i kiosken: Till osten säljs en rolig marmelad på fikon och lagerblad som jag älskar. Moulin de Mougins, den trestjärniga restaurangen i Provence, sålde ursprungligen marmeladen till sina gäster. Receptet kommer från Roger Vergé och övertogs av driftige finsmakaren Claes Wernersson som tidigare ägde Werners Gourmetservice. Werners Gourméservice har betytt mer för svensk gastronomi än de flesta toppkockar eftersom de introducerat enorma mängder nya ingredienser genom åren.
Är det någon som varit på Långsjö Camping och spanat in ungdomarna?
Det var en ljuv återförening med skafferiet. För att inte tala om kylen och frysen. Här ska lagas mat!
Ikväll blir det pankopanerad flundra från Årstiderna. Snabbstekt sommarkål med friterade torkade räkor, ingefära, grön chili och lime. Och så ska jag göra någon eller några kalla soppor. Bland annat en på vattenmelon och limebasilika.
Mycket asiatiskt blir det närmate tiden. Huka er!
Ingen som följt den här blogen har väl missat att jag gått från att ha varit icke-fotograf som vägrat ta bilder på japaner på stan med engångskamera, till att vara först skeptisk sedan valpigt entusiastisk mobilfotograf till att som fotoentusiast nu köpa min första nästan-proffskamera. Nikon D 300 faller snart som ett moget (och gudskelov avdragsgillt) plommon i mina armar. Och jag har faktiskt sålt så mycket bilder senaste året att den nya kameran redan är betald. (Ehem, objektiven räknas inte va? De får gå på hobbykontot.)
Bilden till vänster är en av de första jag tog med min Nikon D 50 förra sommaren. Jag lärde mig omedelbart två saker: plåta inte mat a) med teleobjektiv som inte är avsett för digitalkamera b) utan stativ om du är darrhänt.
Nu undrar jag om någon av mina mer rutinerade läsare kanske kan tipsa om vilket/vilka objektiv jag kan tänkas behöva till min Nikon D 300. Jag plåtar aldrig landskap, sällan inredning och nästan bara det jag är verkligt intresserad av: personer och mat. Jag har ett Tamron Objektiv SP AF 90mm F/2,8 Di MACRO 1:2,8, det är mycket bra men inte så ljuskänsligt vilket gör att stativ är ett måste när ljuset är svagt. Dessutom har jag ett Nikkor 50 mm 1:1.8 .
Edit: Pratat med min favvo-fotograf Daniel Hertzell. Han tycker jag klarar mig bra på de objektiven och att jag ska vänta tills jag är inkörd på nya kameran (som han höjer till skyarna). Och så får jag låna hans objektiv och testa innan jag köper nya. Viken fin vän!
Och är det någon som är intresserad att köpa min D50 som bara använts ett år? Förmodligen ingår Nikkor-objektivet. Jättetrevlig och enormt lättanvänd kamera som ger fina bilder (se bild till höger tagen med Tamron).
Nu åker vi Finlandfärjan hem till lägenhetsrenovering, samkväm och himlastormande matshoppingrundor.
Jag vill koka god jordgubbsmarmelad, veva glass och köra långkok på vår snart nyinköpta spis.
Ibland blir jag sugen på mustig vintermat mitt i sommaren. När jag arbetade på frilansbyrå lagade jag den här soppan till ett kalas. Den är perfekt mat till många och blir konstigt nog bara godare av att lagas i mycket stor sats.
Dessutom är den en räddningsplanka på landet eller när man är för lat för att gå och handla. Jag har nämligen alltid frysta eller burkade kikärtor och majs hemma. Nu på sommaren kan du välta i en massa tärnad zucchini samtidigt som kikärtorna.
Receptmakare: Lisa Förare Winbladh
Portioner: 4
Tid: 35 minuter
Så här brukar det vara mot slutet av sommaren när vi varit mycket på Holmen. Näsan är lite röd, jag sover bättre om nätterna. Råttorna i magen har dragit in klorna och kommit till ro. Nu ligger de på rygg, visslar milda melodier och viftar sakta på svansarna. Allt är precis som det ska. Då börjar längtan till mitt kaotiska skafferi hemma i stan göra sig påmind.
Visst är det gott med busenkel sommarmat. Men sirensången från sichuanpeppar, svart spiskummin och myskokryddpastor har växt sig så stark att jag kan höra den över hela finska viken. Jag känner i andanom den nötsöta fylliga doften av nystekta kikärtspannkakor. Det är sådant som gör att jag kan åka härifrån utan att lipa. I alla fall inte så värst mycket.
Min man har hotat med att han vill lära sig laga asiatiskt på allvar i höst. Själv ser jag fram mot att på allvar etablera filosofin fegvego i vårt kök. Mindre köttportioner och mer kryddor. Jag ska utveckla mitt panirmakande och Johan hotar med att prova på att göra tofu.
Och så ska vi ju få igång en massa nya spännande funktioner på Taffel.se och ha en liten nypremiär för den förbättrade designen. Fler burkbyten och andra hyss blir det också under hösten. Kom gärna med förslag på roliga träffar!
Förra veckans matnörd blir Zaba eftersom svampen var en odlad höstmusseron (därav den klena foten). De osannolikt vackra och ganska billiga svamparna hittade jag i våras på Klippet (Daglivs), Fridhemsplan. Varsågod att önska en länk, Zaba!
Just nu håller jag på att skriva ett undervisningsmaterial i närlingslära för ett, eller kanske två stora företag. Jag kikar en del på hur vår nutritionskunskap växt fram och gottar mig nu i olika bristsjukdomar som fördärvar kroppen på ett sätt som får utvecklingen i John Carpenters The Thing att framstå som nässelfeber. Allvarligt talat blir man förbannad över att dessa bristsjukdomar fortfarande existerar och vad vi tillåtit vissa cyniska delar av livsmedelsindustrin göra med vår mat.
Nå, nästa Veckans Matnörd blir den som övertygande kan argumentera för att någon av följande är att föredra framför de övriga: Skörbjugg, beriberi, pellagra.
En kombination av snapsande och tekniska missöden vid grillen häromdagen ledde till rester i form av en halv stor överstekt öring. En räddningsaktion var av nöden. Operation Fisksallad inleddes.
Fisksallad med krämig senapsdressing, färsk lök och tomatReceptmakare: Lisa Förare Winbladh
Portioner: 4
Tid: 20 minuter
Med hjälp av en krämig dressing och kryddor blir överbliven fisk inte bara människovärdig utan rent av läcker föda. Lökblast är en fantstisk ingrediens som är både vacker och läcker. Jag köper färska lökknippor lika mycket för blasten som för själva löken och får två ingredienser i en.
Om du inte har så mycket fisk kan du dryga ut med hårdkokta hackade ägg eller koktaprimörer. Kaprisen kan ersättas avgrovhackad pickles eller inlagd gurka. Libbsticka eller dragon eller lite kyndel passar fint i salladen om du råkar ha det i täppan.
RSS 2.0