Att Hötorgshallen fyller 50 vilket firas torsdag, fredag, lördag? Det här inlägget är väl att betrakta som annons. Inte för att jag får ett dugg betalt för att publicera det men jag jobbar för Hötorgshallen med deras jubileum. Så var det sagt!

Program: Torsdag och fredag

50-årserbjudanden hela dagen: 50% på utvalda varor eller en påse med utvalda godsaker för en 50-lapp.
11:00–11:45 Mini-Karavan i Hötorgshallen – häng med på en guidad tur med rikliga smakprover och glada skratt.
12:00–14:00 Latinamerikansk musik med Duo Aquarela, Homero Alvarez och Juan Patricio Mendoza
13:30–14:15 Mini-Karavan i Hötorgshallen – häng med på en guidad tur med rikliga smakprover och glada skratt.
14:00–16:00 DN-kocken Jens Linder lagar snabblagade smaskigheter med råvaror från Hötorgshallen.
16:00–16:45 Mini-Karavan i Hötorgshallen – häng med på en guidad tur med rikliga smakprover och glada skratt.
16:00 – 18:00 Fråga matnörden. Lisa Förare Winbladh svarar på frågor om långväga läckerheter och dess tillagning.

Tävla i den spännande skattjakten: Hitta handlarna som säljer dagens fem spännande delikatesser. Vinn en kasse full med godsaker!
Välkommen in och fira med oss!
Saluhandlarna i Hötorgshallen
Öppettider: 10:00 – 18.00

Jag har tidigare nämnt smakbryggor –  ingredienser som får två, eller fler smaker att gifta sig. I det här fallet är det varm aromatisk curry som fungerar som äktenskapsförmedlare.Det är lite svårt att förklara hur jag tänker utan att vara råpretto eller kryptisk. Men enbart kombon aprikos och zucchini saknar fyllighet och bestämd smakriktning. Curryn och citronskalet fyller ut i mellanregistret.

Det är ingen märkvärdig komposition utan mer en desperat kylskåpsrensning. Men gott i all enkelhet.

Zucchini med curry och aprikos

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2

Tid: 15 minuter

Aprikosen och zucchinin kompletterar varandra utan att riktigt harmoniera. Aprikosen är parfymerad sötsur och ints så lite insmickrande. Zucchinin har en flack, kärv beska som får vissa att rynka på näsan. Med curry och citron som smakbryggor blir lyckan ändå total. Lamm eller gris är gott till men behövs faktiskt inte.

• 1 liten burk (2 dl) kikärtor
• 6 torkade aprikoser
• 1 liten zucchini
• 1/2 liten rödlök
• ev 1/4 tsk kalonji/nigellafrön
• 1/2 msk god curry
• smör till stekning
• lite finrivet eller strimlat citronskal
• chiliflingor, salt
• pressad citron
• Till servering:
• Matlagningsyoghurt
• Basmatiråris

1. Skölj kikärterna i kallt vatten och låt dem rinna av. Strimla aprikoserna. Skär zucchinin i tårtbitar.  Skär ett snitt mitt i rödlöken och skala den (det går lättare då). Klyfta den tunt.
2. Smält smöret i en liten teflonpanna på ganska hög värme. Stek zucchini, lök och kalonji och curry tills zucchinin mjuknat och fått lite färg. Salta lätt. Vänd ner kikärter, aprikos och citronskal. Stek vidare ett par minuter tills aprikosen fått lite färg. Smaka av med lite chili och pressad citron.

Idag blir en lugn dag som avslutas med familjemiddag i Bromma. Jag kommer att bidra med en stor sallad och nu funderar jag febrilt på hur jag ska undvika att falla i fräschörfällan. Tror att vitlöksrostade valnötter eller knaperstekt rökt fläsk gör susen. Eller varför inte båda delarna? Hmm, inte klockren kombo …

Eller ska jag improvisera fram något med min senaste besatthet? Senaste tiden har jag nämligen varit lite fixerad vid femkrydda, eller five spice. Kanske för att den passar så bra till plommon som har varit min andra stora besatthet den här hösten. Hur har jag kunnat missa vilken fantastisk ingrediens plommon är? Här kommer ett recept för er som har plommon kvar eller hittar i butiken.

Revbenspjäll med bakade plommon och femkrydda

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 3 timmar

Långlagat är lättlagat och det här blir en perfekt söndagsmiddag. De bakade plommonen fungerar som en härligt syrlig sås. Blanda spadet med lite hoisinsås om du tycker att den är för skarp. Femkrydda finns färdig i kinesiska butiker. Alla blandningar smakar lite olika, precis som när det gäller curry. Du kan också blanda en egen efter ditt eget sinne. oM du känner dig handfallen kan du ersätta med drygt hälften pepparkakskrydda och knappt hälften stött fänkål. Använd hoisinsås av asiatisk märke, de försvenskade varianterna smakar i regel hemskt.

• 1 kg tjocka revbensspjäll
• 2 msk grovriven ingefära
• 1/2 dl ljus soja
• 3 stora klyftor vitlök, skivade
• 6-8 stora plommon
• 1 dl ljus muscovadosocker
• 1/2 msk fem kryddor (femkrydda)
• ca 1 tsk mörk soja
• kanske 1-2 msk hoisinsås eller 1 msk miso om plommonen är sura
• Till servering:
• Fullkornsnudlar eller ris (om du vill)
• Wokade grönsaker t ex mangold med mörk sesamolja

1. Klappa in köttet i ljus soja, ingefära och skivad vitlök. Låt stå svalt för att marinera minst 1 timme, gärna ett par timmar eller över natten.
2. Värm ugnen till 250°C. Lägg köttet i en tjock, ganska trång ugnsform. lägg plommonen runt om. Slå på 1 dl vatten. Baka tills köttet är riktigt mört drygt 2 timmar ibland behövs bortåt tre. Det får du konferera med grisen om.
3. Strö fem kryddor över plommonen och vänd runt när en dryg timme gått. Täck över köttet med folie om det börjar se mörkt ut. Smaka av plommonen med socker och lite mörk soja före servering. Blanda ner hoisinsås om såsen är för snipig.
4. Skiva det möra köttet tunt och skeda plommonspad över vid servering.

Det är bara att konstatera att jag älskar bokmässan. På avstånd, vill säga. När jag slipper det grönaktiga lysrörsflimret, den torra syrefattiga luften som får mig att kippa som en karp och den erbarmliga maten. Och framför allt stressen över att inte säga tillräckligt smarta saker till tillräckligt många personer. Eller att lyssna på alla de fantastiska föredragen.

Men att få avnjuta mässan genom de intensiva Bokhororna, den stygge, stygge Jonas Thente eller dråpliga Lotten är precis min melodi. Åh, man kanske skulle åkt …

Men egentligen vet jag: Jag är för liten, mässan är för stor. Böcker hittar jag hellre i lugn och ro på nätet eller i någon favoritbokhandel.

Idag är jag jättetrött för att jag jobbat för mycket och kanske lite för att vi tokrenoverar hemma så att hela familjen trängs i vårt sovrum (med allsköns bråte). Det känns lite som att bo i Rubiks kub. Matlagningen blir tämligen oinspirerad. Fast det är nästan lite mysigt att sitta ner på köksgolvet och äta allihopa. Och att sen smaska glass till efterrätt i en stor trivselhög i vår enda användbara möbel sängen, framför en Potter-rulle.

Och nu ligger jag med täcket uppdraget till hakan och tar igen mig en halv dag. Jag har lärt mig att göra det ibland för att inte få återfall i min gamla elaka värk. För att trösta mig lite tänker jag på mandelkakan jag bakade för två veckor sedan. Det hjälper i alla fall lite.

Mandelkaka med karamelliserad äppelkompott

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 8

Tid: 1 timme, 15 minuter

Den här kakan blir bara godare om den får stå till sig en dag. Rosmarin, citron och mandel är en suverän trojka av Medelhavsdofter. Om din färska rosmarin kommer från en sån där liten pluttkruka kan det vara bra att öka på dosen eftersom den inte är så smakstark. Grädde eller creme fraiche är gott till.

• 175 g smör
• 2 dl socker
• 100 g mandelmassa
• 1/2 msk finrivet citronskal
• 1 tsk finhackad färsk rosmarin eller 2/3 tsk torkad
• 2 ägg
• 1 1/2 dl äppeljuice eller mjölk
• 3 dl mjöl
• 1/2 tsk bakpulver
• rumsvarmt smör och mjöl till formen
• Äppelkompott:
• 3 storafasta syrliga äpplen, gärna gravenstein
• 2 cm vaniljstäng
• 3/4 dl ljust muscovadosocker eller farinsocker
• lite pressad citron

1. Riv mandelmassan fint. Det går lättare om den är kyld. Smörj och mjöla en kakform, ca 1, 5 l.
2. Vispa socker och smör riktigt vitt och pösigt i en stor skål med maskin, minst 5 minuter. Det här är viktigt för att få in luftbubblor i kaksmeten.
3. Vänd ner mandelmassa, citronskal och rosmarin. Rör ner äggen ett i taget. Sikta över mjölet och bakpulvret med hälp av en sil och vänd ner det. Siktningen ger en mörare, lättare kaka. Jag brukar blanda mjöl och bakpulver i själva silen.
4. Vänd ner äppeljuicen. Klicka smeten i den förberedda kakformen och jämna till ytan.
5. Grädda kakan i ugn 150°C ca 50 minuter. Exakt tid beror på ugn och kakformens utformning. Testa att kakan är klar genom att sticka i den med en trästicka son ska vara okladdig. Låt kakan svalna i formen ca 5 minuter och stjälp sedan upp på ett fat.
6. Gör äppelkompotten medan kakan gräddas.  Skala äpplena och skär i stora bitar. Snitta vaniljstången och skrapa ur den. Dra av skrapet på äpplena.
7. Smält försiktigt sockret i en liten tjockbottnad kastrull av teflon eller rostfritt. Vänd ner äpplena och vaniljstång. Pressa ner några teskedar citron. Låt puttra mycket sakta under lock tills äpplena mjuknat. Rör om då och då så att du får ett mycket grovt mos.
8. Smaka av med mer socker och citron om det behövs. Moset ska vara friskt för att bryta av mot den söta mäktiga kakan.

Vi är stolta och hedrade inte minst för att så många av våra favoriter var konkurrenter. I morgon när jag är pigg och nyter ska jag länka till de andra nominerade och rabbla upp deras förtjänster (de är många!). Men just nu ska jag bara vara glad. Snälla fortsätt att sprida Taffel.se:s evangelium!

Vojne! Felstavningarna haglade i gårdagens nyhetsbrev. Blanda annat stavade jag fel till vår nye favoritfinne Antto Melasniemi. Men dubbelkonsonanternas mysterium undflyr mig.

Antto står för allt jag gillar med det nyenkla finska köket. Det krävs ett ohemult gott självförtroende att laga mat på det sätt som görs på Ateljé Finne (Läs min vän Kenneths kloka recension). Antto själv påstår att han bara är lat. Det är i sådana fall en lättja som gynnar gästerna eftersom de slipper en massa skröfs på tallrikarna och störande smaker.Fler kockar borde spara på stegen.

Antto skulle tillexempel knappast fördärva en soppa på fina jordärtskockor genom att dopa den med artificiell tryffelolja. Det vill jag i alla fall inte tro. Mjölk, grädde, salt och peppar är allt han använder för att få fram smaken. Sen serverar han den utan ens en urskuldrande persiljekvist.

Efter middagen kikade sällskapet ut i köket och frågade om den gudomliga kaninen (som serverades med lite timjan och rotfrukter, hur annars?) var färsk. Antto svarade genom att raskt hiva upp kaninhuvudet ur soporna. I hans kök lagas maten från grunden.

För dig som gillar att se din middag stint i ögonen, ja rent av konversera den rekommenderas mujka nicoice. Hela silverglänsande småfirrar i mild vinäger ger dig förebrående ögonkast innan du slukar dem. Säg: Hej, lilla fisk! Snart är du i min mage!

En av de bästa och vackraste rätter jag ätit i år.

Nu en sista frukost med yoghurt från skogsko med mylta, poro och rökt vild fisk .

Hejdå Helsingfors, vi ses väl snart igen?

Igår upplevde jag en av mina roligaste och nyktraste barrundor. Allt från heavymetalbarer på köpcentrum till supersofistikerade skandinaviska bärdrinkar. Helsinki är på kommande, det bara är så! Läs mer i nyhetsbrevet som kommer (något försenat) ikväll. Större guide är på gång. Promise!

Huvudet är sprängfullt av hett stoff till artiklar men just nu är jag lite för snurrig för att reda ut begreppen och de nya finska matglosorna surrar i öronen.  Kyyttö, kyyttö, kyyttö! Det jag gillar bäst med maten här är att så många kockar vågar göra det enkelt för sig. Mindre fjös på tallrikarna och mer råvarufetischism.

Flera gånger när vi letat lunchhak i Helsinki har vi i uppgivenhet hamnat på Toscanini på hotellet Klaus K. Skälen har varierat. Ibland har vi strandat på hotellet och varit inregnade eller sjuka. En het sommarsöndag hamnade vi där för att inget annat var öppet. Dessutom gillar vi italienskt och Toscanini har alltid utmärkta råvaror. Tyvärr är det inte alltid kockarna vet vad de ska ta sig till med dem. Vi har drabbats av en förfärlig ugnsomelett som påminde om skolans skinklåda. Vi har njutit av en förbaskat bra griskind och vi har nickat godkännande över våra pastatallrikar.

Igår hade kockarna en bra dag och levererade en anksallad med perfekt mört smakrikt ankbröst på spänstiga gröna blad, pikant syltade lökar, bakade körsbärstomater, äpple, pinfärska valnötter och en enkel dressing med färsk rosmarin. På det hela taget var jag nöjd. Mer än nöjd till och med. För 10 euro var det ett litet fynd.

Men (ni anade att det skulle komma, eller hur?) kocken hade nästan gått i den vanligaste fällan vad gäller sallader. Bristande smakstringens.  I vanliga fall är det fräscha sallader som är mest drabbade, men det här är ett solklart bevis på att även de härligt ofräscha salladerna med anka (en fågel som till skillnad från kycklingen sällan är fräsch) riskerar samma öde.

Problemet är att man helt enkelt stoppar allt som är gott (och i föremommande fall fräscht) på samma tallrik. Ett praktexemplen är de tokfräscha salladerna på numera konkade Street där stärkelsemakande groddar, lax, tomat, gurka, rödlök, en tam dillmajo och rått äpple missklädde finfin varmrökt lax på lunchsalladerna.

Och i salladen på bilden ska vi nu pedagogiskt leka ”En ska bort!”. Jag röstar nog för tomaten. Hur besatt jag än är av tomater så tycker jag inte att rått äpple och bakad tomat bör har intimt umgänge.  Fast jag hade gärna sett en annan djup sötma för att balansera den mustiga lite feta ankan och den vassa syrliga löken. Jag hade gärna sett lite frästa russin. Eller att äppelskivorna karamelliserats lite. Jag är inte helller tokförtjust i kombinationen av rostade tomater och gröna blad. Vad tycker ni?

Att salladen inte var en katastrof berodde på att kocken klokt åberopat en smakbrygga i form av rosmarin som förmildrande omständighet.

Om man har två knepiga, disparata ingredienser är smakbryggor ofta räddningen. Smakbryggan är ofta en krydda eller ingrediens som passar så där klockrent till båda ingredienserna att smaklökarna lättat utroppar ”javisstja”. Rosmarin är ju suveränt med både äpple och tomat och knöt därför i viss utsträckning samman smakerna. Ett annat exempel är ingefära som faktiskt kan få tomat och äpple att funka ihop i en chutney.

Det här är vad jag tycker och eftersom ni inte ska äta med min mun så behöver ni ju inte bry er ett smack om det. Men om ni håller med lite grann kan ni gärna komma med egna exempel på smakbryggor i kommentarerna.

Jag har just nu landat på hotell Klaus K. Hotellet som inretts av någon konceptuell inredningsarkitekt som inte tycks ha normala kroppsfunktioner eller -proportioner och aldrig tillbringat en natt på hotell. Men allt är förlåtet eftersom Klaus K har den trevligaste personal jag stött på i hotellsvängen. Samt världens förmodligen bästa hotellfrukost som jag kommer att rapportera mer om senare.

Ingen bokmässa för mig i år, däremot en djupdykning i den finska folksjälen som den manifesteras på Helsinkis tallrikar. Och om ni kommer med ironiska kommentarer om hur man kan göra en djupdykning i en plan tallrik så säger jag bara: Just watch me!