Ibland är jag glad att jag inte har teve. Har pre-tequila rätt om Matakuten? Berätta för mig i kommentarerna om jag borde se programmet eller om det är lika obehagligt sensationssökande  som jag inbillar mig.

Låt er inte luras av den harmlösa förpackningen eller att den står bredvid de utsökta Yogi-teerna i hälsokosthyllan.

Det här kan mycket väl vara världens äckligaste örtbrygd. Om någon plockar fram det med inbjudande min – ursäkta er med migrän, galopperande tvinsot eller hösnuva och spring för livet.

Jag har smakat så att ni ska slippa. Konserverad pölsa med kräkrot och kolasås är en delikatess i jämförelse.

Det spelar ingen roll vad det är bra för eftersom det själsliga  traumat kan ge permanenta störningar.

I torsdags när ett ton ekologiska grönsaker anlände till Matlabbet föll jag i gråt redan innan jag börjat skala löken. Det räckte med att titta på de trinda, välväxta exemplaren av Morada de Amposta (ibland kallad  roja de Amposta, nomenklaturen är otydlig) för att ögonen skulle tåras.

Det råkar nämligen handla om en alldeles underbar rödlök från Spanien. I en hängiven odlares händer blir den intensivt söt och med en parfym som påminner om schalottenlökens. Dessutom är den sprött krispig, lätt att finhacka och beter sig därför exemplariskt som rå i sallader och såser. I soppor blir den mild, mjuk och mycket aromatisk.

Dessutom är den vacker att se på med sitt bronsglänsande skal med violetta stick och de blekt purpurfärgade  skikten som blottas i snittytan.

Som ni förstår blev det löksoppa igår. En bautalök räcker lagom åt två om den förstärks med någon potatis, lite bacon och en försvarlig mängd smör. Vitt frankenvin i glasen och glädje i hågen. Vintern får komma!

Löksoppa på Morada de Amposta

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2 stora

Tid: 50 minuter

Det tar tid att laga en riktigt bra löksoppa. Det bara är så. Puttrandet gör soppan. Löken måste mjukna och bli riktigt söt.Om du inte får tag på lök från de Amposta kan du ersätta med två medelstora gula lökar och 5 små franska schalottenlökar.

• 300 g (ca 1) gigantisk spansk lök (ellerca  2 gula lökar och 5 schalottenlökar)
• 50-75 g smör (inget knussel)
• 1 tsk råsocker
• 2 potatisar av fast typ
• 2 kvistar kraftig timjan + 1 tsk finhackad timjan
• 1 lagerblad
• 5 dl vatten
• 2 tsk lantbuljong
• (1 msk akvavit)
• 1 dl oekat vitt vin
• 75 g bacon eller rökt sidfläsk
• salt, nymald svartpeppar

1. Halvera löken från pol till pol. Lägg den med snittytan neråt och skär ett snitt nästan rakt genom men så att löken håller samman vid fästet. Nu går det lätt att skala löken.
2. Klyfta halvorna i tunna, tunna klyftor längs med fiberriktningen. De här bitarna kommer att hålla formen bättre i den färdiga soppan än om du bara skivar löken. Snyggare soppa med bättre konsistens blir din belöning för besväret.
3. Lägg löken och smöret i en tjockbottnad kastrull av teflon eller emalj. Hetta upp på låg värme och låt löken puttra i smöret under lock på låg värme minst 10 minuter. Rör om ofta under tiden. Strö över sockret och låt puttra 10 minuter till utan lock tills blandningen är ljusbrun och doftar underbart. Rör om ofta.
4. Skala potatisarna om det behövs och skiva dem lövtunt. Vänd ner  potatis och timjankvistar i löken och låt puttra med minst 5 minuter minuter. Slå på akvavit och låt puttra någon minut till.
5. Vänd ner vatten, timjan, lagerblad och lantbuljong. Låt puttra i ytterligare 10 minuter tills potatisen mjuknat. Häller du ner vinet på en gång blir det så surt att potatisen inte mjuknar.
6. Slå på vinet och låt sjuda utan lock i en kvart. Strimla eller finhackabaconet under tiden och fräs det knaprigt i sitt eget fett. Vänd ner sista fem minuterna.
7. Smaka av med salt och mycket peppar.

Som jag letat! Men ingenstans har den nordafrikanska saltade citronen stått att finna. Men sist jag var i Skärholmen snubblade jag över den på Munirs Livs. Egentligen har jag väldigt svårt för kombinationen av surt och salt men för den saltpicklade citronen gör jag ett underbart undantag. Den parfymerade aromen från skalet har tack vare saltningen spritt sig i hela frukten och anrikats. Använd i tagine med kyckling och gröna oliver (Patrik har också ett recept) eller finhacka i såser och sallader. Den passar utmärkt till mer skandinaviska smaker också, framför allt lax.

Visst är de enkelt att göra saltpicklade citroner själv men det krävs en speciell sorts riktigt tunnskaliga citroner för att det ska bli helt lyckat. Och dessutom har jag ju så förtvivlat ont om plats i kylen. Men framför allt är det ju förtretligt att behöva vänta fler veckor på att de ska bli klara och då kanske jag har en intensiv fling med exempelvis det vietnamesiska köket.

Yoghurtsås med saltad citron, lök och rostade spiskummin

 receptmakare: Lisa Förare winbladh

Portioner: 4-6

Tid: 15 minuter

Den här såsen åt vi till Johans sagolika friterade fisk och en mycket god apelsinsallad som ni får recept på i morgon. Jag tycker att det behövs torkad frukt i någon av rätterna man äter till för att det sursalta ska bäras upp av någon djup sötma. Aprikoser eller ljusa russin funkar bra.

• 1/2 msk hel spiskummin
• 1/2 tsk svartpepparkorn
• 3 dl tjockyoghurt
• 1 msk god olivolja
• 1/2 dl mycket finhackad saltad citron
• 1/2 dl mycket finhackad schalottenlök
• 1 tsk socker

1. Rosta spiskummin och pepparkorn i torr het panna tills det börjar dofta och spiskumminen skiftar i färg. Tippa snabbt upp i mortel. Låt svalna något och mortla till grovt pulver.
2. Vänd samman alla ingredienser. Om du vill ha en helt slät kräm kan du köra såsen med stavmixer. Låt stå och samla smak minst 10 minuter. Gärna mycket längre. 

I många år var jag en massornas talesman. Nåja, de matintresserade massornas. Mycket av min matlagning gick ut på att pliktskyldigt blåsa liv i mediokra råvaror. Ett år bodde jag i Råcksta och handlade på världens kanske sämsta Ica. Varje fredag publicerade jag ett recept i Metro där kriteriet var att resultatet måste bli fullgott trots slokande grönsaker och ledsen lax. Hoppet stod till kryddornas magi. I min iver att använda lättillgängliga ingredienser blev jag en fena på attt krydda med anis, fänkål, kummin och snudd på dödliga mängder spiskummin. Men ibland var det lite som att sminka ett lik. (Finns det en titel för denna yrkeskategori? Likpimpare?)

Visserligen har jag med tiden börjat använda mer exotiska ingredienser, vilket ibland väcker förtret hos läsarna. Sichuanpeppar! Kokosgrädde av ett specifikt märke!  Torkade pytteräkor! Jo, jag höjde ribban lite. Trots allt hade en matrevolution ägt rum i Sverige. Men det finurligavar att allt var skafferivaror med lång hållbarhet; även för folk i glesbygden skulle det räcka att åka in till en större stad ett par gånger om året att proviantera. Det är faktiskt inte så att jag snokar runt i myskobutiker mer än någon gång i veckan trots att det är mitt jobb och mitt kall. Men jag vill verkligen att recepten ska funka för basvaror som går att hitta i vanliga butiker.

Men igår nådde jag en ny point of no return, som det brukar heta i den amerikanska dramturgin. Jag tror det beror på salladsmixen som kom från Årstiderna. En salig blandning av pennywort, sallader och skott jag inte ens vet namnet på. Kanske spelade majrovorna och babykålrötterna in också. Eller de till ytan oaptitliga apelsinerna som exploderade i saftig sötma när man stoppade en bit i munnen. Det är bara att inse att min matlagning har förändrats sen Bondens Marknad, Årstiderna, Bondens Matbod och Matdistriktet gjort entré i mitt liv. Det går inte längre att skriva ut sidfläsk i ett recept. Inte med gott samvete. Jag måste faktiskt i alla fall upplysa om hur mycket godare det blir med det alrökta sidfläsket från Bondens Matbod. Allt annat vore tjänstefel.Och hur ska manmed gott samvete kunna skriva ”färsk timjan” när det för lejonparten av svenska folket innebär det där smaklösa anemiska rufset i kruka och inte en intensivt, nästan påfluget doftande bukett som den ovan? Jag glömmer aldrig vad min gode vän, den brittiska matkritikern,  utbrast när han för första gången fick syn på ett svenskt timjanrufs på maten:

– Are these sprouts?

Unde sin då tioåriga bana som matkritiker hade han aldrig stött på något liknande. Generat fick jag förklara att det var vad som i den stockholmska klimatzonen fick passera för timjan.

Vidare: Hur ska jag kunna låta bli att tuta i luren för alla ekologiska företag som levererar till dörrren när kvaliteten i regel (tomaterna är fortfarande ett sorgebarn och ibland finns det bottennapp) är skyhög och preliminära forskningsresultat visar att eko-produkter innehåller mellan 20 och 40 procent av nyttiga vitaminer och mineraler? Du kan inte jämföra priset på en ekologisk morot och en konventionell längre. För övrigt ska jag å det snaraste testa Mossagårdens lådor som jag är nyfiken på. Och dessutom ska jag ta mig en omgång med Ekodirekt.

Hur som helst, här kommer receptet på gårdagens sallad!

Och för er som inte har haft tid eller tur att få fantastiska råvaror rekommenderas min systers sublima kinesiska hopkok. Till och med hund går ner med den kryddningen.

Sallad med stekt fläsk, rågbrödskrutonger och äpple

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 15  minuter

• 1 liten låda blandad sallad av enastående kvalitet
• 100 g rökt eller rimmat sidfläsk, från liten producent
• 2 tunna skivor grovt osötat rågbröd med surdeg
• 1/2 tsk finhackad grov timjan (eller grov salvia)
• 1 msk olivolja till stekning
• 1/2 stort syrligt krispigt svenskt rödkindat äpple  Aroma eller Rubinola
• 1 msk finhackad schalottenlök (hackas minuten före servering)
• Dressing:
• 1 msk mild olivolja eller kallpressad solrosolja
• 1/2 msk äppelcidervinäger
• 1/2 tsk råsocker
• 1 nypa salt
• nymald svartpeppar

1. Lägg salladen i en stor skål med kallt vatten och rör om försiktigt så att det inte eventuella utan högst sannolika gruset faller till botten. Låt stå ett tag och upprepa. Slunga salladen torr eller skaka den torr i ett durkslag med hushållspapper. Jag brukar ta salladen i en handduk och svinga armen utomhus så att centrifugalkraften driver vattnet ur salladen. Det är verkligen viktigt att salladen är riktigt torr.
2. Vispa samman ingredienserna till dressingen under tiden salladen blötläggs. Skär äpplet i bitar och skiva lövtunt.
3. Tärna fläsket och brödet fint. Stek fläsket knaprigt på medelvärme. Höj värmen och häll i olivolja. Tillsätt timjan och bröd och stek ytterligare några minuter under omrörning tills brödet är knaprigt.
4. Blanda salladen med dressing, äpplen och lök. Vänd ner krutonger och fläsk. Servera på fem röda sekunder innan salladen slaknar helt av de varma ingredienserna.

Tänk, nu gissade rätt igen. Det är verkligen sidfläsk i. Recept kommer i morgon.

Tro det eller ej men jag är ganska nyligen uppstigen. Eftersom jag haft ont i ryggen åt jag starka värktabletter igår, något jag gudskelov väldigt sällan gör numera. För sex, sju år sedan när jag hade kronisk värk åt jag massiva doser. Då var jag så vimsig att jag hade ett snöre på handväskan fäst vid handleden för att inte förlägga den.

Hur som helst tappar jag ofelbart korttidsminnet helt av starka piller vilket ledde till att jag igår:

• Först glömde att jag skulle prata i Radio Sörmland 9.10 (det gör jag varje fredag). Lyckligtvis hade jag förberett mig dagen före.
• Sen glömde att jag skulle äta lunch med två underbara vänner som jag inte sett på ett år.
• Gick med skjortan utochin halva dagen. Tills min kollega försynt påpekade det.
• Stukade långfingret på ett sådant ovärdigt sätt att jag inte vill berätta detaljerna.
• Lämnade halvätna torkade fikon omkring mig hela dagen.Eller var det i förrgår?
• Hoppade över fredagsvinet. Klokt nog.

Ikväll ska vi dock inviga Riedelglasen (specifika glas för varje druvsort, mer om dem senare) och laga till ohyggliga mängder grönsaker. Ryggen är snäll igen och jag är glad. Just nu står jag på matlabbet och picklar silverlök med morot och paprika.

Vi skulle ha lagat asiatiskt den här helgen. Äntligen. Böckerna var framlagda. Inköpsrundan spikad. Smaklökarna vässade.

Men till Årstidernas matlagningskurs igår kom det ett ton grönsaker (Ja, det är sant jag skojar inte om så allvarliga saker). Trots att deltagarna staplade iväg tyngda av goodiebags och härligt surdegsbröd har jag massor kvar.

Så helgen kommer att tillbringas i sällskap med ett gäng burdus savoykål, undersköna silverlökar, rodnande majrovor, purjolökar, purjolökar,  en och annan liten hänförande näpen brysselkål, syrliga saftspända äpplen och en trave doftande välväxt timjan. Det lutar alltså mer åt inköp av gräddfil, pepparrot och … ja, ni hade det säkert på känn: sidfläsk. Det behövs nog ett smärre fläskberg för att balansera grönsaksberget. Andra bra smakkamrater är getost, kummin, brynt smör, äppelcidervinäger och kryddpeppar. Fast inte allt samtidigt.
Vad gillar ni att göra med savoykål? Och om någon vill kika förbi Matlabbet före 16.45 och knacka på fönstret får ni ett ståtligt ekologiskt savoykålshuvud.

Hej,

Vi har en diskussion på kontoret som delar oss i två läger. Vill gärna ha expertsvar. Går det att frysa in basilika och timjan? Vi använder alla fryst persilja, dill och gräslök men ingen har provat med basilika. Funkar det??

Hälsningar
Kristin

Hinner tyvärr inte svara på personliga frågor via mejl eller SMS eller telefon. Men jag lägger ut den här.Vad tycker ni, kära läsare?

Smaskens är en riktig kanonblogg i den hemtrevliga sjangern. Ibland är formuleringarna så innerliga att man ryser av glädje. Myspys och tröstemat när de är som bäst.

I knäppgöksfalangen finns nog ingen bättre blogg än pre-tequila. Läs deras programförklaring och bäva. Storslaget och småkinky.

Tipsa gärna i kommentarerna om fler bra bloggar som jag missat! Ni får gärna nominera er själva.