Vad du än säger. Vad du än skriver. Hur skicklig du än är på att slöjda formuleringar. Orden räcker ändå inte till när några man tycker mycket om drabbas av det ofattbara. Plötsligt är orden ingenting värda, reducerade till patetiska bokstavskombinationer utan täckning. Vi har följt K:s stolta och glädjefyllda rapporter under graviditeten. Vi har sett deras, ja deras, mage växa. Och så ändå händer det ofattbara. Karin Erika fick inte leva

Själv har jag valt att hålla mina privata sorger utanför bloggen. Kanske är det fegt, kanske är det klokt. Men hade jag valt att skriva om det svåra hade jag uppskattat ord till tröst. Även främlingars. För att så småningom återfå tron på att livet är värt att leva. För att det är det där vi banalt kallar kärlek som är grunden till den tillit som gör att vi vågar det oerhörda att sätta barn till världen.

Rädslan av att göra fel är till viss del en fåfäng självupptagenhet: en förödande kombiantion av hybris och dåligt självförtroende. Är dina ord av en sådan vikt att du gör allt värre? Eller är det din hjälpöshet och ringa betydelse du egentligen är rädd för?

Kanske är inte ordvalet viktigt alls. Det som betyder något är måhända att vi har modet att möta en annans människas sorg. Jag är inte ens säker på att jag haft modet att möta min egen.

De exakta orden är nog inte viktiga just nu. Men din röst är det.

Eftersom jag haft diverse snuvor, flunsor och ryggvärk senaste månaderna har jag knappt hunnit gå på Hötorgshallen alls senaste två månaderna. Nu har jag grav abstinens och ska dessutom skriva ett nyhetsbrev åt dem i helgen.

Hjälp mig genom att tipsa om de bästa julklapparna på Hötorgshallen! Gärna olika prisklasser och helst något som kan ligga ett dygn eller två under granen utan att börja lukta.

Sno åt er ett exemplar av Metro på tisdag. Då är det en med Metromått mätt stor artikel om Malin och mig.

Fråga om vår kommande kokbok:

”Har du läst de andra svenska tekniska kokböckerna?
Det kommer en till ny sådan inom kort, råkar jag känna till.”

Jag har läst en hel del kokböcker om molekylär gastronomi. Den tekniske kocken är oerhört snyggt plåtad av geniet P-A Jörgensen men så illa skriven och full av fel att jag blev svårligen bedrövad. Jag har hört att det kommer en fortsättning och jag hoppas uppriktigt att den blir bättre och är mer genomarbetad. Ju fler bra böcker om molekylär gastronomi desto mer växer kökskunskapen! Med lite tuff konkurrens kommer vi att sporras ytterligare.

Koka soppa på fysik av Jan Boris Möller och Hans-Uno Bengtsson (slut på förlag) är väldigt vacker men rätt svårläst och inte särskilt praktiskt användbar eller pedagogiskt upplagd. Som bekant är jag inte helt imponerad av Jans faktakunskap, han har aldrig referenser till sina påståenden. Vår bok är ingen soffbordbok, den ska göra dig till en bättre matlagare när du har den i nypan vid spisen.

Sen finns det en del läroböcker i livsmedelskemi, men ingen riktigt bra populärvetenskaplig, vad jag vet. Tipsa mig gärna i kommentarerna nedan! Naturligtvis finns det plats för fler böcker på marknaden.

Jag tror Malins och min bok kommer att bli väldigt bra för att vi kompletterar varandra och att vi båda är uppriktigt intresserade av både mat och vetenskap. Vetenskapen kommer därför att integreras i recepten. Snårigare resonemang och beräkningar kommer att ligga i ett appendix. Vi kommer att ha mycket referenser och försöka underbygga resonemangen med forskning. (Malin är fantastisk på att göra research och att strukturera texter.) Men själva texterna ska vara underhållande, kluriga och lättlästa. (Den delen är jag rätt bra på.)

Vi kommer att inspireras av verk av Shirley Corriher, Harold McGee och Heston Blumenthal. Personer jag träffat personligen och beundrar. Cook´s Illustrated är en annan given inspirationskälla. Vi ser också fram mot att återuppliva kulten av Haqvin Carlheim-Gyllensköld. Naturligtvis kommer vi att bygga på alla dessa kökshjältars resultat och referera till dem; man ser längre och klarare på jättars axlar.Men vi kommer också bidra med egna funderingar, maträtter och resultat.

Dessutom kommer vi nästa vecka starta en arbetsblogg här på Taffel.se där vi kan diskutera med våra läsare och få värdefulla, gärna obstinata synpunkter på recept och resonemang. Tack vare att vi fått anslag kommer vi att kunna vara extra generösa med materialet och tanken är att sprida kunskap så mycket som möjligt. Inte bara att kränga en bok. (För övrigt tror jag att vi kränger fler böcker ju mer kärlek/material vi sprider.) Vi kommer att lägga ut massor av materialet i bloggen. Om jag får bestämma lägger vi sen ut hela manuset digitalt och ställer till med fildelarfest. Kunskap har, precis som dynga bäst effekt när den sprids.

Igår firade jag och Malin vårt anslag genom en stillsam middag med en mindre stillsam Amarone. De veckor Johan och jag har ungarna blir maten ganska ren. Och torsdagar präglas av leveransen från Årstiderna.

Stekt sej vänd i majsmjöl, kokt broccoli och tärnad potatis friterad i olivolja. Vi vuxna gjorde en kompott på piennolotomaterna (still going strong) som mer var som en oljedressing. Jag har nämligen fått en dunk förstklassig ekologisk olivolja att göra av med.

Tomatkompott med olivolja, fänkål och vitlök

Receptmakare: Lisa förare winbladh

portioner: 4

Tid: 15 minuter

• drygt 1/2 dl mycket fintärnad fänkål
• 1 stor eller två små klyftor vitlök, finhackade
• 1 dl olivolja
• 250 g körsbärtomater (halverade)  eller piennolotomater (kvartade)
• 1 tsk chiliflingor
• 1 stor nypa vild oregano eller annan god oregano
• 2-3 tsk lagrad sherryvinäger
• salt, nymald svartpeppar

1. Hetta upp fänkålen och olivoljan i en liten kastrull tills fänkålen fräst någon minut. Tippa ner vitlöken och fräs ytterligare tills hacket skiftar en liten, liten smula i ljusbrunt.
2. Ös snabbt ner tomaterna och fortsätt fräsa i 5-10 minuter beronde på tomatsort. Tomaterna ska vara ordentligt mosiga men inte helt sönderkokta.
3. Blanda ner chili och oregano. Slå på vinäger och dra kastrullen av värmen. Smaka av.

Nu är det officiellt, det där som fick mig att ge upp ett glädjetjut vid lunchbordet så att det slog lock för öronen på den stackars förtjusande Dr Bergh. Malin Sandström och jag har beviljats anslag för att skriva den smånördiga boken med arbetsnamnet ”Molekylär gastronomi i ditt eget kök”. Tanken är att det ska bli mer än en bok; det ska dessutom bli fortlöpande rapportering och nördiga diskussioner här på Taffel.se.

Tack snälla Formas som ger oss pengar!

Kan ni inte få min man att blogga lite mer av sina fantastiska recept och lite mindre Wordpress-nörderi?

Ja, eftersom vi ändå är inne på den däringa vinsvängen passar vi på att rekommendera ett vin som passar utmärkt en tisdagkväll efter ett mycket, mycket sorgset dygn. Det passar säkert bra när du är glad också. Vi har helt enkelt köpt hem lite dyra viner eftersom vi insett att få saker gör oss så lyckliga för relativt lite pengar. 199 kronor i det här fallet. Ungefär som två biobiljetter och ett tråg popcorn. Men bättre.

Hur doftade det då? Blåbär, sötaste mandeln, kastanjehonung, lakrits och ljusa sura körsbär. Grenache och carignen dominerar i druvmixen med 45 procent vardera. De resterande 10 procenten är cabernet sauvignon. Sluta rabbla, kom till smaken! Jo, vänta här kommer det! En bitsk syra och sträva men balanserade tanniner som vi vet kommer att mjukna om vi har tålamod nog att ge vinet luft.

Det här kommer nog att passa bra till en rätt jag håller på att komponera åt Arla. Exakt hur komponenterna i rätten kommer att sättas samman vet jag inte men än så länge leker jag med enbärsnougatine, karamelliserat apelsinskal, vispad creme fraiche, schalottenlök och blåbär. Det är en stackars kall viltstek som ska spökas ut med smakerna. Jag hoppas att den ställer upp på röjarskivan. Men hittills är den med på smaknoterna. En söt variant kommer säkerligen på Taffel.se snart för jag har anat dessertpotential i kombon. Minus schalottenlöken, eller vad tycker ni?

(Foto: Joel Wåreus)

Edit: Nu luktar vinet champinjonsoppa. Eller så är jag lite full.

Det här har inte med mat att göra alls men jag tyckte att det var så innerligt vardagspoetiskt.

Det här är en spinoff på Argots tomater med jalapeños. Jag petade helt enkelt ner vad jag hade hemma. Om du använder malda kryddor öser du ner dem samtidigt som chilin.

Ett perfekt sätt att göra av med trista halvmogna tomater som någon ställt utanför din dörr. Servera till stekt fisk eller en köttbit med lite gräddfil eller créme fraiche.

De smakar ännu godare när de får marinera längre, men eftersom konsistensen då blir lite slabbig rekommenderar jag att grovhacka tomaterna och lägga dem på en avokadomacka eller att skeda dem över en skivad lammstek. Det tänker jag göra nu!

Picklade tomater som på hornstull

Receptmakare: Argot Murelius & Lisa Förare Winbladh

Antal portioner: 6-8

Tid: 30 min, plus 4 timmar för inläggning

• 1 1/2 dl äppelcidervinäger
• ½ dl socker
• 1 tsk salt
• 2 dl fin olivolja
• 2 klyftor vitlök
• 1 kanelstång
• 1 stjärnanis eller 1 tsk hel anis
• 1/2 msk hela korianderfrön
• 1/2 msk hela spiskummin
• 2 lagerblad
• 3 facing heaven chili eller annan torkad hel chili
• 6 stora tomater

1. Koka en lag på vinäger, socker och salt.  Slå upp i en värmetålig skål.
2. Skär varje tomat i 6 klyftor. Skala och skiva vitlöksklyftorn. Klip chilin mitt i tu.
3. Hetta upp olivoljan i en lagom stor traktörpanna med kanel och stjärnanis. Häll ner kryddfröna och fräs någon minut. Dra av plattan och slå snabbt på lite kall oja om det blir för hett. Vänd ner vitlök, chili och lagerblad. Låt fräsa i ytterligare 15 sekunder.
4. Häll försiktigt ner den heta oljan i vinägerlagen.
5. Blanda tomaterna med den varma lagen. Låt stå i rumstemperatur ca 4 timmar, eller i kyl 8 timmar innan servering.

Jag tror på utbyte och lån av matidéer som närmar sig ren stöld. Idag komponerade jag ett fasligt gott tomatrecept med utgångspunkt i min väninna Argots recept. Äntligen vet jag vad jag ska göra av Årstidernas bedrövliga tomater!

Recept av min version kommer i morgon när jag hunnit plåta resultatet. Ljuset gick nämligen och lade sig ovanligt tidigt idag. Lyckligtvis hann jag ta en serie bilder på fiskkakorna jag gjorde av vitlingen som läsare efterlyst recept på.

Jag misslyckade skändligen i mina försök att laga något gott på salladskålen. Men ge inte upp! Även om jag inte är övertygad än kommer det minst dåliga förslaget belönas med tteln Veckans matnörd.