Nu drar matälskarna ner på stan, hinkar txakoli, sippar cidra och trycker i oss ohyggliga mängder pinxos. Tolvslaget firas nog i hotellbaren eftersom det mesta andra kommer att vara stängt.

Visst kommer nästa år bli det bästa hittills? Jag känner det ända från tårna.

Vi lovar att fortsätta servera er den godaste mat vi vet här på Matälskaren och på Taffel.se.

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 12-18 som del av en buffé

Tid: 30 minuter+tining av musslor över natten

Det här är en variant på de cashewgratinerade musslor som finns i min kokbok Ditt nya skafferi. De här är minst lika goda, men det krävs att du gör dig omaket att få tag på fryst späd kokos som finns i asiatiska affärer. Möjligen kan de ersättas av ungefär 175 g torkade kokosflingor som får ligga i blöt med drygt 2 dl mjölk över natten. Men jag har faktiskt inte provat det själv. Mixa ner en liten röd thaichili eller två om du älskar riktigt tuff hetta. Men röran blir stark nog av den röda curryn och ingefäran.

I förhållande till lyxfaktorn är det en billig rätt, i synnerhet om du letar upp musslorna i asiatiska affärer där de är mycket billiga (du ska ju ändå dit för kokosens skull …) .

Fyllningen kan förberedas i god tid och rent av klickas på musslorna om du har plats för klabbet i kylen. Musslorna är supergoda kalla också. Kokostäcket är dessutom gott på vanliga musslor eller på ugnsbakad fisk.

• 1 kg nya zeeländska musslor, tinade i kyl över natten
• Fyllning:
• 300 g fryst kokos, tinad
• 1 stor saftig stjälk citrongräs (eller 2 små)
• 2 stora klyftor färsk vitlök
• 1 msk röd currypasta
• 2 msk grovhackad koriander
• 2 msk grovhackad skalad ingefära
• (1 msk grovhackad galangal)
• 1-2 msk fisksås (gärna Tiparos)
• 2 dl kokosgrädde (gärna Savoy)
• en gnutta vatten
• Till servering:
• Asiatiska örter
• Limeklyftor

1. Grovhacka kokosen. Skär bort torra och träiga bitar av citrongräset och skiva tunt. Skala och skiva vitlöken.
2. Kör alla ingredienser till fint mos i matberedare. Du kommer att behöva öppna ett par gånger och peta ner blandningen så att den hackas jämnt.
3. Blanda ner kokosgrädden och kör till fint men inte helt slätt mos. Smaka av med salt. Låt gärna fyllningen stå och samla smak i kyl ett par timmar.
4. Mura fast en rejäl klick kokosgucka på varje mussla. Kör under grillelementet tills fyllningen fått lätt gyllene ton 5-10 minuter. Servera ljumma eller avsvalnade med limklyftor och örter.

Det finns både fördelar och nackdelar med att Bilabo är yrvaket som turistort. Igår hörde vi engelska talas en enda gång när vi irrade runt i Casco Viejo (Gamla stan) och åt pintxos. Och den kom inte från någon barpersonal. Det är inte lätt att göra sig förstådd. Det är å andra sidan lättare att göra sig lustig över de horribla översättningarna på menyerna. Vad sägs om laminated chicken? (Den smakade förövrigt verkligen laminerat.) Cod loins? Eller lamb gizzard?

Hånskrattet fastnar dock i halsen och förvandlas till ett generat leende vid minnet av våra egna stapplande försök med språket. Hittils har vi fått både riesling och (ehem) varm choklad när vi försökt beställa txakoli. Igår hade vi dock vi en sucess rate på 100 %. Så vi gör framsteg. Och för att få de goda havsnäckorna på bilden behöver man bara peka försynt.

Och Johan intensivpluggar spanska medan jag färdigställer ett beställt utbildningsmaterial. Idag smalt mitt hjärta när han lyckades beställa bord på telefon. Vi tror nu att vi beställt bord till 20.30 på Zoritziko.

Jo, jag inser att nördfaktorn är hög på det här receptet. Men när du väl fått hem grejorna går det som en dans att laga. Använder du musslor odlade på rep är de rena och fina och behövs inte skrubbas och ansas.
Skölj de asiatiska örterna noga före användning och låt dem gärna ligga i kallt vaten en kvart. Torka dem sen noga innan du hackar dem.

Kayang eller risfältsört är en köttig, saftig ört med en säregen selleri- och korianderliknande doft som konstigt nog passar finfint med havtorn. Blanda resten av örten i en potatissallad med schalottenlök och curry och servera till stekt fisk eller ännu mer musslor. Du hittar den på asiatiska butiker.

Den kinesiska gräslöken kan ersättas av salladslök. Koriander eller finhackad selleri kan ersätta kayangen.

Receptet är tillägnat min fasters fina flickvän Margareta som inte tål vanlig vitlök men älskar musslor.

Blåmusslor sjudna i havtorn med kayang och kinesisk gräslök

Receptmakare: Lisa Förare winbladh

Portioner: 4

Tid: 20 minuter

• 1 kg fina feta blåmusslor
• 1 dl havtornsmarmelad, inte för söt
• (1/2 tsk finhackad röd thaichili, sorten som är ca 5 cm lång)
• 1 dl vitt oekat vin, gärna riesling
• 2 tsk finriven ingefära
• 2 msk  finhackade stjälkar från kinesisk gräslök
• 2 msk finhackade stjärkar från kayang
• ½ dl grovhackade blad av kinesisk gräslök
• ½ dl plockade blad från kayang

1. Skölj musslorna noga i mycket kallt vatten. Släng alla som är öppna och inte sluter sig vid en lätt påknackning.
2. Koka upp havtornsmarmelad, riesling, ingefära och hackade stjälkar av kinesisk gräslök och kayang i en stor rostfri kastrull. Låt sjuda sakta två minuter.
3. Höj värmen. Lägg ner musslorna och sätt på locket. Låt sjuda ca 3-4 minuter. Lägg ner örterna. Skaka runt lite och sjud i tterligare någon minut eller två tills alla musslor öppnat sig. Dra kastrullen av värmen.
4. Gå igenom musslorna och släng alla som inte öppnats. Servera med ett stolt leende.

Gårdagens pintxosjakt blev något mer målmedveten. Alltså hamnade vi på moderna Bitoque en kort promenad från hotellet och petade i oss hastigt stekt ankelver på grön sparris med balsamicoreduktion. Drygt €3 för en rejäl smakportion. På ett par andra ställen ät vi en fin tortilla med potatis och chorizo (hur kan något så simpelt smaka så gott?) samt skivade bläckfiskarmar med purpurfärgade sugkoppar i en klart röd, rökig och söt papriksolja. Brödet är sanslöst uselt nästan överallt. Även på de bättre ställena. Vitt, fluffigt och doftlöst. Inget annat än ett transportmedel för oljor och skyer.

Vi kom hem tidigt igår med bara försumbara mängder txakoli i krävan. Nu har vi arbtetat fram till lunch och ska snart strosa till den ädre stadsdelen för mer pintxos. Det är lite för varmt för vinterjackan. Tänk om man ska våga nöja sig med en ylletröja?

Efter att lyckligt har återförenats med vårt bagage (i alla fall fått veta att det var på väg) begav vi oss ut i ett soligt Bilbao. Få pratar engelska men vänligheten är stor och kroppsspråk och haltande spanska räcker långt. Vänligheten är inte översvallande utan mer värdig. Bilbaoborna fjäskar inte för turisterna men nonchalerar dem inte heller. Det är ganska imponerande med tanke på att turism är ett mycket nytt fenomen i den ganska ruffiga forna varvindustristaden. Orsaken till att miljoner vallfärdats till Bilbao kunde länge förklaras i ett enda ord. Guggenheim. Frank Gehrys titanglänsande skulpturala byggnad rymmer en makalös samling modern konst. Och bygnaden, som liknats vid Marilyn Monroe, har i sig varit en attraktion.

Men numera är det även maten som lockar turisterna. I Baskien fanns redan alla förutsättningar för ett strålande kök; men kulturturismen gav den gastronomiska revolutionen bränsle. I runda slängar 9 miljoner besökte Guggenheim-museet mellan 1997 och 2007. Inte illa för en liten stad med runt 350.000 invånare.

I Baskien är det tätt mellan stjärnkrogarna. Jag har tidigare ätit på både utsökta Mugaritz och Zuberoa (som jag var mindre imponerad av). Men det jag älskar allra mest är att sitta på barer och äta enkla pintxos med det vita lokala vinet txakolin.

Till lunch idag åt vi alltså helt enkelt pintxos på stimmiga Purple Bar med just de där två glasen txakoli som stunden och den höga fetthalten i köket krävde. Vi satt inne i baren uppspetade på vingliga stolar; utanför stod det Bilbao-bor och kisade mot den klara vintersolen som snabbt gjorde vinterjackorna överflödiga. Inte en turist inom hörhåll.

Det var tämligen traditionella pintxos som serverades även om godbitarna var elegantare och mer utstuderade än brukligt. Vi lirkade det sötsalta köttet ur havssnäckor med knappnålar. Övergick till stabbiga smakrika albondigas i rik oljig sås på vitt vin, bröd och lök som stekts söt. Miniburgare toppade med stekta vaktelägg. Till sist spett med svampar och bacon som stektes med vitlök och persilja.

Det sägs att det finns tre saker en ståuppkomiker inte får skämta om. Ett av ämnena är flygplansmat. Inte för att det är tabu, för en riktig ståuppkomiker finns inga tabun. Nej, för att allt ont har redan sagts om flygplansmat minst en gång, förmodligen flera. Det är som att stjäla godis från småbarn. Även om jag inte aspirerar på att bli ståuppkomiker drar jag därför en barmhärtighetens slöja över flygresas kulinariska utbyte.

Värre är att våra väskor har försvunnit spårlöst. Det innebär att batteriladdaren till kameran, överföringssladden, mobilladdaren samt allt det där som är absolut nödvändigt för att göra en kvinna lite vackrare befinner sig på okänd ort i Frankrike.

Därför dröjer det ett tag innan jag kan visa bilder på den fina utsikten från hotellrummet. Så tänk själv: park-med-fontän-pittoreska-byggnader-dimhöljda-låga-berg. Lägg till soldis enligt behag.

Middagen igår var en chansning som inte slog väl ut och därför förblir obloggad. Lunchen intogs på vårt hotell Sheraton och var hyfsad och framför allt prisvärd. Tre rätter, lien munsbit före och ett glas vin kostade €22. Vi drack vårt första men näppeligen sista glas txakoli. (Mer om detta senare.)

Hotellet, inspirerat av Chillida och signerat Legorreta, är det senast uppförda stora hotellet i Bilbao, jag älskar den sakrala lobbyn med oändlig takhöjd, kontrasterna mellan mörklila toner och nypontegelrött som får lyster av smarta ljussättningar. Trots vårt genuina ointresse för heminredning beslutade vi på stående fot att göra något åt den okänsliga lampplaceringen i vårt hem.

Frukosten i morse åt vi på hotellrummet. Strålande gott kaffe via room-service kompletterades med en pecorino-liknande ost, skivade ele-chorizo picante, fejkad kalvdans och pinfärska valnötter.

Nu sätter vi vårt hopp till världens bästa reseguide – Google – för att hitta ett bättre lunchställe och ger oss ut på stan för att köpa väskeersättning och promenera runt Guggenheim-muséet.

Börjar vinglöggen förlora sin charm eller rent av sin effekt? Den här glöggen bär med sig fler minnen än jag mäktar med. Styrkan är förrädiskt dold bakom en kryddridå och oskyldig fikonsötma. Underskatta den inte.  Den dövar, eggar, bränner och livar upp sinnena. Efter ett par glas kan stämningen vara euforisk eller norénsk allt efter de givna förutsättningarna. Drick därför små glas och välj ditt sällskap med omsorg.

Översteglögg

Receptmakare: Hans-Uno Bengtsson

Portioner: Beror på önskad effekt men det är svårt att sluta

Tid: 1 dygn och sen ett år att hämta sig

• 1 hela renat
• 1 1/2 dl konjak
• 1 julöl
• 2 fikon
• 3 katrinplommon
• 1 1/2 dl kärnrussin (stora mörkbruna)
• 1 — 1 1/2 dl sötmandel
• 1 pomeransskal
• 1 bit kanel (8 cm)
• 4 kardemummor = 40 kärnor
• 1 nejlika
• 1 1/2 dl strösocker + 2 msk att karamellisera

1. Alla kryddor lägges i en gryta och kokas in med öl. Häll över brännvin och socker, smaka av, värm under lock.
2. Karamellisera strösockret och häll över samman med konjaken; tänd på och låt brinna någon sekund. Låt blandningen stå över natten.
3. Sila, värm och drick.

Ni har väl sett att Taffel.se fått sig ett ansiktslyft? Johan kommer snart att berätta mer om förändringarna och vad komma skall.

Julen har brutit ut här; hur är det hos er? Först var det traditionsenligt firande hos min morbror med kusiner och kusinbarn. I år var vi 33. Och kanske gjorde vi vår starkaste sånginsats någonsin, det var nämligen färre stämmor än personer närvarande vilket måste ses som ett stort framsteg.

Sedan fick min kusin Henrik förnedra sig genom att försöka tyda pikturen i det uråldriga julevangeliet under råa skrattsalvor.

Nu är delar av släkten hos min syster och jag har med skälvande och sprucken stämma tagit de allra första stegen på min karaoke-karriär. Om någon undrar sjöng jag ABBA, ingen utomstående hade kunnat gissa det. Tonblindhet är tyvärr inget reccessivt anlag.

Vi har redan hunnit gräla om ål och jätteräkor. Det blir en fin jul i familjens sköte.

Ha det bäst alla underbara läsare; jag önskar er lycka!

Igår klädde vi granen och pyntade med Johans traditionella julpynt och ursöta små polkagriskäppar som jag fyndat häromveckan. Doften av gran, det gnistrande ljuset från skeva små elljus och återglansen i de sidenskimrande kulorna, allt fick mig i en förvånansvärd julstämning.

I år slipper vi laga julmat eftersom vi bjudit släkten på stor buffé i söndags. Däremot har jag fått den fixa idén att jag ska åstadkomma en italiensk sallad på strimlad kokt tunga och dito grönsaker vända i hemvevad majonnäs. En kallskänksklassiker som jag minns med kärlek från min karriär i delikatessdiskar under tonåren.Tungan är redan kokt nu funderar jag som bäst på receptet.

Är det någon som har förslag på vad jag ska peta ner för grönsaker i salladen?