jag tror att nästan alla i Sverige har råd att betala mat, inte alla, men de flesta. De är inte beredda att göra det för att mat är lågprioriterat i Sverige och för att man hellre lägger ner tid och energi på annat.

Om vi tittar på näring per krona och även på kronor per rätt så tjänar barnfamiljer på att inte äta industrimat. Får i kål och kokt potatis är billigare än en måltid industrilagat.

Hemgjord chokladmousse är billigare än färdigköpta desserter etc.

Att kolla fakta är nog inte riktigt samma sak som att fråga personen som står anklagad om hon är korrumperad. Sedan är jag också ganska övertygad om att hon inte är korrumperad.

För övrigt så tror jag det stora problemet är att folk inte är beredda att betala för mat utan tillsatser, och i många fall är det väl tyvärr så att en barnfamilj med moderata inkomster inte har råd att köpa tillsatsfritt, ekologiskt, närproducerat och högkvalitativt.

Det betyder inte att de tar ställning för tillsatser, miljöförstöring, växthuseffekten och dålig mat.

Citat:
Den hemlige kocken förespråkar indirekt en återgång till självhushållningsprincipen. För den normale konsumenten skulle en vardag med hemkörda ekologiska grönsakslådor antingen leda till svält, eller till en hushållskassa i ruiner. Och det skulle i första hand drabba kvinnorna.
För det är fortfarande de som, oavsett om vi gillar det eller inte, bär det stora matansvaret i svenska hem. Om béchamelsåsen till lasagnen ska vispas till hemma på induktionshällen, och inte i industritrågen hos familjen Dafgård, är det huvudsakligen kvinnor som kommer greppa kastrullen. Och då är det annat som måste prioriteras bort. Tid på jobbet. Eller tid med barnen.
Industrimat är inte alltid god. Men den är praktisk.

Nu föredrar jag socker i matlagningen. men det är ändå en av de livsmedelstillsatser som borde frågasättas.

Dessutom finns någon ovetenskaplig idé om att råsocker är nyttigare. Det är visserligen godare men knappast mycket mindre skadligt.

Ytterligare ett intressant exempel.

Vi har alltsa tre sotningsmedel som star mot varandra (som jag kanner till):
Ett naturligt som har val dokumenterade negativa halsoeffekter (socker)
Ett kemiskt som mojligtvis har negativa halsoeffekter i mycket stora kvantiteter (aspartam)
Det nya som det hanvisas till i Dagens Industris rubrik. Fran örten Stevia. Annu ej godkant av FDA i USA.

Jag skulle valja aspartam varje gang, tyvarr dricker jag inte mkt lask, och de sotade produkter jag ater sa som appelmos och sylt tenderar att bara finnas med socker. Lyckligtvis har aspartam iaf letat sig in i mejeriprodukter sa som fruktyogurt pa senare tid.

Marie-Louise Danielsson-Tham gör ett mycket sympatiskt intryck!