Den här soppan tillkom en gång när jag skulle laga mat under extremt primitiva omständigheter. Maten skulle vara god, mättande, lättlagad och helst inte kosta något alls. Den här soppan är så nära att uppfylla de kraven som är möjligt i verkliga livet.Men lägg gärna ett par kronor extra på bra burktomater. Det blir verkligen skillnad.

Receptet ska inte ses som något annat än en skiss. Jag slänger i olika saker varje gång. Kokosmjölk, kycklingbitar, asiatisk fisksås, ajowan eller andra godsaker som skräpar i kyl, frys eller förråd.

Hemligheten är de groteska mängder smör som rörs ner i slutet. Och det fula knepet att använda sig av dansk friterad lök istället för att hacka och steka själv. Ibland blandar jag ner kokta svarta linser på slutet så att soppan blir vackert prickig. Kom bara ihåg att skölja dem först så att soppan inte blir grå.

Soppan blir enormt mycket godare om den får stå några timmar eller bo i kyl över natten. Kyl den först i kallt vatten i t ex vasken. Om du ska transportera den är det smart att hålla nere på vattnet så att soppan är riktigt stabbig. Då är det extra noga att röra ofta under tillagningen så att soppan inte bränns vid.

Linssoppa som förändrar världen

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner:8

Tid: Drygt 1 timme (effektiv tid är försumbar)

• 1 msk bruna eller svarta senapsfrön
• (1/2 tsk hel bockhornsklöver)
• (1/2 tsk kalonji)
• 10 cm färsk ingefära
• 2 tsk hel spiskummin
• 1/2 msk hela korianderfrön
• 1/2 msk gurkmeja
• 1 liten kanelstång
• 1 msk garam masala
• 2 burkar tomater (gärna Muttis körsbärstomater)
• 1 3/4 l vatten
• 1 msk lantbuljongpulver eller konc grönsaksfond
• 1 nypa saffran
• 4 dl röda linser
• 1 dl rostad lök (sådan man har på varmkorv) eller asiatisk friterad schalottenlök
• chiliflingor (krossad torkad chili efter behag)
• 1 dl gröna russin
• 150-200 g smör
• Till servering (välj det du gillar):
• Korianderkvistar
• Tjockyoghurt
• Hackad banan
• Grillad kyckling
• Chutney
• Gott bröd
• Hackad chili
• Hackad salladslök

1. Rosta alla kryddfrön i torr panna tills de precis börjar dofta och senapsfröna bytt färg till grått. Tippa snabbt upp i en liten skål så att det inte bränns.
2. Finhacka ingefäran eller skiva den tunt. Hetta upp lite olja eller smör med ingefäran i en stor tjockbottnad kastrull. Rör ner de rostade kryddfröna, gurkmeja, kanel och garam masala. Fräs 30 sekunder under omrörning. Slå på tomaterna och blanda ner alla övriga ingredienser utom smöret.
3. Låt koka sakta ca 40-60 minuter tills soppan är krämig. Rör om ofta under tiden, enda nackdelen med denna förnämliga soppa är att den bränner vid lätt. Späd med mer vatten om det behövs.
4. Vispa ner smöret lite i taget. Låt puttra ytterligare 5 minuter. Vispa ner mer smör om det behövs.

Idag har jag lagat mat till morgondagens släktspektakel. Det blir en gigantisk asiatisk buffé och jag inser redan att det finns mat för dubbla antalet gäster. (Nej, det var ingen inbjudan ) I gengäld är vi arbetsbefriade själva julafton, även om jag hotat med att reproducera den lammleverpastej som för tre år sedan höll på att stjälpa mitt äktenskap.

Green pepper beef, kokosgratinerade jättemusslor samt malaysisk fiskgryta samt sichuanmerinerad tunga, nudelsallad med gurka, bläckfisk och mynta samt havtornskokta musslor med kayang  samt nudelsallad på svarta risnudlar och kumquats står på menyn. Hittills. Det lär säkert tillkomma en del infall under morgondagen.

Bufférecepten kommer att publiceras i mellandagarna så att ni kan laga godsakerna till nyår. Om ni vill komma undan med minimal insats i tid och pengar kan ni alltid laga min linssoppa som jag lägger ut recept på i morgon. Tre ohyggligt kräsna mat med disparata smakpreferenser hyllade den med en trut i dag. Groteska mängder smör är hemligheten.

Vad ska ni laga i jul? Spill bönorna. Berätta allt!

Min lycka är fullständig! Inte bara har jag vunnit en hemlisbloggartröja av Lotten. Jag fick också förmånen att stiga upp i ottan, ta tågen 06.26 och vara med i Radio Sörmland. Just nu sitter jag i deras, ehem, spartanskt utrustade kök och smuttar på en rungande stark ingefärsglögg på äppelcider.

EDIT:För dem som undviker socker: Just den här drycken passar fantastiskt bra att bara söta pyttelite (några matskedar socker)  eftersom de eldiga kryddorna ger så mycket krut att sötman inte behövs. Två krossade kardemummakapslar förstärker sötman.

Mulled cider (Mullig cider)

Receptmakare: Lisa Förare winbladh

Portioner: 20 små glas

Tid: eoner

När du tröttnat på glöggen är det dags att mulla en cider. Den är godare, friskare och gör dig så mycket gladare. Om du vill ha en alkoholsvag cider använder du äppeljuice och bara så mycket calvados att det täcker kryddorna. Eller så krossar du kryddorna och låter dem dra i enbart juice över natten.

• 2 dl calvados
• 1/2 tsk svartpepparkorn
• 4 kryddnejlikor
• 2 stjärnanis
• 2 kanelstänger
• 5-10 cm tunt skivad ingefära
• skal av ½ apelsin det vita noga bortskuret sedan strimlat
• 1 l torr engelsk cider eller äppeljuice
• 2-4 dl farinsocker eller ljust muscovadosocker

1. Tvätta ingefäran noga och skiva den tunt. Blanda kryddor och sprit i en liten skål. Täck över med plastfolie. Låt ligga och dra över natten.
2. Hetta upp cider och kryddblandning under lock. Dra av värmen och låt stå och dra minst 45 minuter.

Curryblad. Färska. Jag må vara skapt som en nors om det inte blir en trend snart. Köp på Taj Mahal, Kammakargatan i stockholm bums. Eller tjata på Kina Center, Möllevångstorget i Malmö. Frys in, de håller i en evighet. Mer recept inom kort.

I nio fall av tio blir jag uttråkad av styling, vagt illamående av heminredningsdiskussioner, nervös av überpüsslande och rent av vettskrämd av total makeovers. Förmodligen på grund av otillräcklighet. I min enfald (eller om det var högmod)  trodde jag därför att den så kallade marknaden inte hade något att hämta hos mig när det gäller det där som kallas livsstil. Men jag hade fel.

Jag har jobbat så mycket med receptskapande på Matlabbet att det varit klent med recept på bloggen. Men just nu sitter jag och jobbar på fegvegobiffar och lammspjäll som dyker upp inom en snar framtid. Lite skaldjursrecept från söndagens släktbuffé blir det garanterat också.

Dessutom passar jag på att utnämna Kristin till veckans matnörd med ett hedersomnämnande till Rebecca för idén att lägga saker i fina askar.

Nästa Veckans matnörd blir den som skickar det bästa julreceptet till mig (med tillåtelse att lägga ut det på Taffel.se även om det inte vinner). Lisa/at/taffel/punkt/se är adressen. Jag lägger ut de jag gillar mest. Finns det bild är det bra, annars tar jag en när jag hinner.

PS. Om ni har en okommersiell blogg får ni gärna låna bilder jag tagit här från Taffel.se så länge ni länkar hit. Recept också. Sprid kökslyckan!

Eftersom min förträfflighet av någon outgrundlig anledning verkar ha gått stora delar av omvärlden förbi, passar jag på att tuta ut att jag blivit utsedd som en av årets 100 inspiratörer av den sympatiska tidningen Leva.

Är det någon som sett tidningen? Misstänker att mina läsare inte riktigt tillhör målgruppen efterso de har för fullt upp med att planera middagen för att bekymra sig om sitt liv, men vad vet jag. Jag underrättades för några veckor sedan, blev oerhört mallig och glömde sedan omedelbart bort det. Förmodligen var det någon liten långkokt sak som distraherade mig.

Hur som helst ska man enligt varumärkesvårdare kungäöra sånt här så att updragsgivare ska känna sig stärkta i beslutet att anlita en och helst  manade att ge en högre arvoden. Nå, det är bara att kontakta mig om ni läser det här. var inte blyga!

Som ett resultat av att jag intresserar mig för fett/kolhydratdebatten publicerar jag här ett recept på low-carbonara. Jag gillar att experimentera med nya grejor i köket.

Receptet kommer ursprungligen från Michael Richard via Andreas Viestad. Vi svenskar känner igen smakerna från präktiga husmanskosträtten fläsk med löksås. Idén att göra låtsaspasta på annat än just pasta är suberb. Vansinnigt gott och roligt. Vi vevade vår lök på en sån där fiffig men fånigt dyr turning slicer. Förra året gjorde vi bland annat en variant på rotselleri med ädelost och valnötter. Olivoljefräst zucchini med vitlök och pinjenötter är också smarrigt. Desutom kan man göra rolig råkost. Recept på waldorfsallad kommer snart.

Har du ingen turning slicer? Du kan också skära löken i tunna halvringar för hand. Eller använda matberedare eller mandolin. Spara då de innersta bitarna till något annat och använd bara de yttre långa eleganta slanorna. Kyl löken innan du skivar den så gråter du något mindre.

Low-carbonara på lök

Receptmakare: Johan Swanljung, Lisa Förare Winbladh mfl

Portioner: 2

Tid: 25 minuter

• 2 -4 stora fina gula lökar (beroende på metod)
• 1 dl +2 msk grädde
• 1-2 äggulor
• 2 msk smör
• 125 g bacon eller pancetta i små tärningar
• 2 msk finriven parmesan
• (ev 1 1/2 dl gröna ärtor)

1. ”Kärna” ur lökarna från pol till pol för att avlägsna de alltför pluttiga lagren. Om du har en turning slicer kan du hoppa över detta. Skala lökarna och skär av ändplattorna.  Skiva lökarna mycket tunt på maskin eller för hand. Snitta ringarna om det behövs så att det bildas långa remsor.
2. Lägg i ett durkslag eller en ånginsats. Ånga över kokande vatten 7-10 minuter tills de mjuknat men har kvar krunschet.
3. Vispa samman 2 msk grädde med äggulan. Stäl åt sidan.
4. Stek baconet i smöret tills de är lätt gyllene. Slå på grädden. Vänd ner löken och låt puttra tills löken är genomvarm och mjuknat lite till. Blanda ner äggblandning och parmesan.
5. Smaka av med salt. Peppra som en tok. Blanda ner de uppkokade ärterna om du vill.

Julens bästa kondiment är senapen. Mild, söt, sur, stursk, ja, den kan smaka var som helst. Var köper du den, vad lagar du med den eller hur lagar du själva senapen. Ordet är ditt!

Rallarsvingarna haglar. Nu skriver Peter Wennblad en drapa om att kvinnlig frigörelse varit omöjlig utan industrimaten. Och han hotar med att bokstavligen talat ge Mats-Eric en fläskläpp nästa gång de ses.

Till viss mån håller jag med honom. Men jag undrar hur genomsnittsvensken har tid att titta på teve ett par timmar om dagen men inte tid att laga mat. Och att hemkörda ekologiska grönsaker skulle vara dyrare än industrilagat är faktiskt rent ut sagt okunnigt. Det som krävs är kunskap och intresse.

Däremot tycker jag att idealiserandet av forna tiders mat är milt tröttande. Livsmedlen var osäkrare, matförgiftningarna fler och matlagningen ofta sämre.

Fast lite kul är det. Och ju mer vi pratar om mat desto bättre.