När jag var på Bloom i Malmö sist slutade kvällen med att restaurangchefen Iggy Vidal stod och vrålade på hela sällskapet. Om jag betalat själv hade jag inte gått dit igen, nu tyckte jag att det var ett intressant socialt experiment.

Idag, på nya Bloom i Pildammsparken, visade Iggy sig från sin charmigt excentriska sida (och mindes mig inte från sist). Maten var inte klockren men höll oerhört hög standard. Jag föredrog egentligen Ebbe Vollmers mer nedtonade, renare matlagning. Men den här maten tävlar i en annan gren och att jämföra dem vore som att mäta längden på ett höjdhopp. Ibland var det i och för sig som tiokamp på varje enskild tallrik. Lite för mycket som hände för min smak. Men å andra sidan inser jag att de flesta uteätare vill ha mycket pang för pengarna. Stjärnnivå? Ja!

Bäst var spädgrisen med inlagda moreller. Små köttbakelser med smältande möra fettlager, knaperskinn och mjällast tänkbara kött. Så bra att jag kommer att drömma om det i natt. Och kanske många nätter. Tillhörande pilgrimsmusslor med små algbeströdda sesamflarn och lavasalt reducerades till staffagefigurer.

Desserten med kastanjekaka, enbärsrullad kastanjemousse, choklad-honeycomb, slånbärssorbet och fryst grangrädde var också en höjdare.

Men mest imponerande (precis som förra gången) är Iggys sätt att vinsätta maten. Även om den här mer smakspretiga maten var svårare gick han i land med det galant.

Just nu lider jag av mild hybris efter att ha spikat två viner blint. Sanningen är att jag är rätt kass på viner eftersom jag som purung var mer intresserad av pojkar och som något, ehem, mognare mer intresserad av mat än av vinet i glasen.

Med mig och att gissa vin är det så att jag antingen gissar rätt på precis en gång med reptilhjärnan eller helt åt helsike. Analyser och ledtrådar ger mig ingenting. Det var en elegant Vouvray (till ett ostron med gräslök,  varm olivolja och roségelé) och en fullkomligt betagande Condrieu (till majssoppa och en potatistrådslindad hummerstjärt med mangosalsa) i glasen. Sen serverades en ovanligt subtil Rioja vilket jag tokbommade på trots att jag faktiskt varit på vinresa där.

Hur mycket är god mat värd?

Jag har tjatat om det förut men jag måste få upprepa mig: Svarta linser måste räknas till en av de absoluta fynden. Visserligen kostar de mer än de gröna; men vilken smak! Jag kokar ofta en lite större sats svarta linser åt gången och har i kylen. De kan varieras i de oändliga. Glöm inte att spara kokvattnet som visserligen blir rätt grått men ger fantastisk must åt soppor och såser. Kokvattnet till gröna linser är tyvärr inte lika gott.

Risenta har fina små svarta linser men de finns även på saluhallar och på hälsokosthyllan. Puylinser är en sort som odlas i Puy (surprise!) och är än mer exklusiv och belugalinser som på bilden är allra dyrast och godast.

Den krossade chilipepparn köpte jag på Latinamerikanska Livsmedel för att jag helt enkelt inte kunde stå emot den fruktiga, rökiga, murriga doften. Ett fynd det också! Smaken är perfekt till en fin hästbiff. Lite finhackad persilja är gott i också.

Het linssallad med tomat och salladslök

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2

Tid: 10 minuter om linserna är kokta

• 2 salladslökar
• 2 msk olivolja
• ca 1 tsk krossad torkad chili
• 1 stor tomat
• 2 dl kokta svarta linser
• några droppar sherryvinäger eller annan trevlig vinäger

1. Skiva det vita av salladslöken tunt. Spar det gröna. Fräs det vita på salladslöken i lite olja i en teflonpanna.
2. Vänd ner chilin och fräs ytterligare på svag värme någon minut. Vänd ner tomaten och fräs yterligare en minut.
3. Finhacka det gröna på salladslöken under tiden. Vänd ner den tillsammans med linserna och fräs tills allt är genomvarmt. Smaka av med salt och lite vinäger.

PS. Nu har jag fått min nya kamera. Tyvärr har inte det nya ljuskänsliga obejktivet kommit så det tar ett tag innan det blir mycket nya bilder igen. Jag har bara mitt makro och det är inte så bra för frihandsbilder eftersom jag är så sabla darrhänt.

Hörrni! Gissa om hästbiffen från Latinamerikanska livsmedel var den bästa någonsin? 109 kr kilot. Vi stekte den nätt och serverade med råris, slantade morötter, en apstark linssallad och en endivesallad. Endivesalladen gjorde vi så här:

Endivesallad som passar till en biff eller två

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 2

Tid: 15 minuter

Vill man ha en matigare sallad kan man blanda ner lite lättkokt eller råa sockerärtor eller en näve lättkokta gröna bönor. Kom ihåg att salta biffen i god tid innan du steker den!

• 2 endiver (gärna röda)
• 50 g god ädelost (vi hade Ebba Grön)
• Valnötsdressing:
• 1/2 dl olivolja
• 1/2 dl valnötskärnor
• 1/3 tsk fänkålsfrö
• 1 stor klyfta vitlök
• 1 msk gröna eller gula rusin
• lite raspat citronskal
• 2 tsk pressad citron

1. Dela valnötterna i stora bitar. Hetta upp oljan och valnötterna försiktigt i en pytteliten tjockbottnad kastrull tills det puttrar lite. Lägg ner fänkålen. Fortsätt värm tills nötterna börjar bli en aning ljusbruna. Pressa ner vitlöken och rör runt.
2. Dra kastrullen av spisen. Rör ner russin och citronskal. Låt svalna till fingerljummet. Blanda ner pressad citron.
3. Strimla endiven i tjocka skivor på snedden och lägg i en fin skål. Smula över osten. Skeda över dressingen. Mal över svartpeppar.

Livsmdelsverket är på krigsstigen. LCHF och GI-dieter har fått för mycket uppmärksamhet. Nya ”hälso”kokböcker propagerar för mat som går helt stick i stäv mot kostråden. Och nya siffror visar att Livsmedelsverkets trovärdighet har sjunkit.

Nu går man ut och attackerar ”köttätande”. Med förbryllande lite på fötterna och förvirrade budskap. Dåligt för miljön jämrar de sig. Ja, det beror ju på vilket kött du äter. Vilt och lamm som slaktas i säsong är både nyttigare och bättre för miljön än det mesta annat. Räknat per kalori och med hänsyn till näringsämnen är sallad en minst lika stor miljöbov. För att inte tala om exotiska frukter, juice, influgna eller varmväxthusodlade tomater och krukodlade örter.Tala om det som är miljöproblemet: djur uppfödda på sojabönor som hålls i värmda hallar i kalla länder. En myndighet med kommunikation som huvuduppgift borde veta bättre än att använda förenklingar som fördummar.

Det mättade fettet då? Tja det finns förvånansvärt lite studier som visar att den totala mängden fett eller ens det mättade fettet skulle vara farligt. Det beror helt enkelt på vad du äter för övrigt. (Den stora boven hittills tycks vara transfetter.) Och det är samma sak här: gräsbetande djur har bättre sammansättning av fettsyror i både mjölk och kött. Och det är fullt möjligt att förbättra balansen av fettsyror genom att komplettera med raps- och olivolja. Samt ett par nävar nötter.

Själv funderar jag mycket på de här frågorna; men jag kommer inte fram till enkla svar. Jag är inte alls säker på att det är en ”naturlig kost” att leva på smör och ister. Historiskt sett har människan levt på ganska lite fett eftersom bytesdjuren varit magra och mjölken aldrig särskilt fet. Att de nya studierna visar att fettrika dieter har framgång tror jag mycket beror på snarare det radikala uteslutandet av alla snabba kolhydrater än det mättade fettets välsignelse. Jag tror på en bättre balans mellan vegetabiliskt och animaliskt fett. Men jag kan ha fel. Det har jag haft så ofta för.

Nu ska jag gå till Hötorgshallen och köpa hästbiff till middag. Billigt, gott, nyttigt och miljövänligt. Till det blir det ekologiska grönsaker: en morotssallad med apelsin och haricots verts med valnötter.

I år är det Andreas som står för den snart legendariska tävlingen. Numera med nödvändiga regler och föreskrifter försedd. Dags att anmäla sig!

Rubriken ska inte tolkas som om barn inte förtjänar det bästa. Det gör de. Men ibland uppskattar de enkla saker lika mycket som avancerade.

Igår var det kalas för Samuel, en av barnens bästisar. Vi ställde fram fem sorters glass, strutar och hemgjord chokladsås. Lämpligt nog hade jag fått lite produktprover förra veckan.

Det vi testade på den tämligen uppsluppna publiken av nio- och tioåringar var Krav-märkt glass från Pipers Glace som kommit med nya lite lyxigare varianter med mindre tillsatser. Ciprian heter serien med bland annat en ren, fin men lite rå kardemummasmak och en trevlig vit nougat-variant som dock har en barnovänlig ton av björnklister.

Personligen tycker jag att den piskar den lite lyxigare Siaglassen på själva glassmaken och konsistensen men att Sia är duktigare på smaksättning. I alla fall i sin lite finare serie Världens Glass, där Anisetten med mandel och anis är allra godast.  Bäst utom konkurrens är ljuvliga Häagen-Dazs som spelar i en helt annan och tillsatsfri liga. Det är den enda glass vi äter ofta, förutom Johans fantastiska glassar.

Enkel chokladsås

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 5

Tid: 10 minuter

• drygt 1 dl fin kakao
• 1 dl råsocker eller ljust muscovado för mer smak
• 1 1/2 dl mjölk
• lite vaniljpulver
• 2 msk smör

1. Vispa samman alla ingredienser utom smöret i en liten tjockbottnad kastrull. Låt sjuda på mycket svag värme 5 minuter utan lock. Såsen ska bli fint simmig.
2. Vispa ner smöret lite i taget. Låt puttra någon minut till. Smaka av med mer socker om det behövs. Exakt mängd beror på typen av kakao.

Ni har väl skickat in manus till vår fantastiska kokbokstävling?

Vi missade att informera om att ni måste kontakta Vulkan och ge dem rättigheter att plocka ut manusen så att vi kan läsa dem. Om ni har skickat in ett manus (utan att göra det publikt så att alla får titta på det) kontakta Vulkan på info/at/vulkan/punkt/se så ordnar vi det. Tävlingen kommer att förlängas lite på grund av vår fåniga miss!

Vi kommer att gå ut med informationen i vårt nyhetsbrev och Vulkan kommer att gå ut med informationen till samtliga användare också!

Jag har läst flera jättehärliga manus/synopsis redan. Ni är toppen!

Taffelmiddagen genererade mer än ljuva matminnen. Nästan 1 200 pix fick vi ihop på loppisbordet i fredags. Jag lägger på hågra hundralappar själv. Pengarna ska vi investera i Kiva, räntefria mikrolån i utvecklingsländer.

Tyvärr är det fler som fått samma briljant idé så det finns inga projekt att investera i nu. Men jag kommer rapportera här när jag hittat värdiga matprojekt.

Jag vill påpeka att låntagarna betalar ränta, men skälig ränta och kontrollerade villkor  vilket är mycket ovanligt eftersom de tar lån utan stora säkerheter.

Ibland inträffar saker som får en att inse att man inte förstått ett dugg. En ny värld öppnar sig. Nyckeln till storögd förvåning kan vara en sliten pocketbok, en hål i väggen-krog i en främmande stad, ett vardagligt samtal. Numera sker det naturligtvis oftast när man av ett infall följer en länk.

Jag trodde jag visste hur fåglar såg ut men det gjorde jag inte.