Masala: Kokbok med hjärnsläpp
En av de hemskaste sakerna med att jobba som matskribent är att man gör fel ibland. En del misstag är banala; något man i efterhand kan skratta åt. Andra är allvarligare. Jag har gjort ett par riktigt elakartade som fortfarande ger en kall, vasskantad klump i magen varje gång jag tänker på dem. Men hade jag varit lika klantig som skribenten bakom boken den vackra indiska boken Masala hade jag förmodligen aldrig förlåtit mig själv. Extra pinsamt är det att recepten granskats av Christina Möller, en oerhört kompetent kvinna som tidigare varit chef för KF:s provkök.
I boken används genomgående kummin istället för spiskummin. Ja, det är sant. Det är inget mer eller mindre än övergrepp på Indiens matkultur. Vanliga kummin är en ytterst dominant krydda som inte alls passar in i sammanhanget. Det är möjligt att resultatet blir ätligt ändå men kalla det inte för indisk mat. Svart kummin som används i vissa indiska rätter kallas ibland av misstag för caraway. Men även den har en helt annan smak än spiskummin. De är inte ens snarlika som anis och fänkål.
Det fåniga är att bokens mat annars är oerhört mycket mer ambitös än indiska kokböcker. Tips om att frysa curryblad om man får tag på färska, ambitiösa ingredienslistor… Men varför snoka upp kokum och asafoetida om resultatet ändå ska totalkvaddas?
Så är det ju en del småsaker också. Sånt man hade kunnat leva med, små skönhetsfläckar. Som att ”rött chilipulver” ofta förekommer i receptens ingrediensförteckningar. I Sverige är detta en ”mexikansk” kryddblandning. Jag är rätt säker på att författaren menar mald chili. Svarta senapsfrön ingår ofta i recepten. De är svåra att få tag på och därför är det bra att upplysa om att bruna är en acceptabel ersättning. Gula kan inte riktigt användas på samma vis, de blir beska.
Jag har bara ögnat igenom boken som hastigast. Bilderna av Håkan Elofsson är underbara. Formen fin och texterna inspirerande (det lilla jag läst). Synd bara med hjärnsläppet.
RSS 2.0
Huppsan. Kummin/spiskummin-förvirringen trodde jag var ett dinosauriskt minne från 90-talet.
Kära Lisa.
Dylika hjärnsläpp är beklagansvärda, men det är mänskligt att fela….synd på så rara ärtor dock.
Vill ställa en helt annan fråga till dig: Jag har en Creuset-gryta (en trofast vän sedan många år)i emaljerat gjutjärn. Den har blivit alltmer mörk i botten inuti, kan man fortsätta att använda den som vanligt, eller…?
Ja, det är mänskligt att fela men grejen är att det faktiskt blir räligt med vanliga kummin och att recepten alltså provlagats med kummin. NÅGON borde ha sett det just eftersom alla som har pysslat det minsta med indisk mat känner till att förväxlingar är vanliga. Matproffs får inte göra såna fel faktiskt. Jag har också gjort idiotiska grejor. Trust me. Och jag skäms över dem.
Och jag tror du kan använda din gryta så länge ni älskar varandra
Det är ungefär som att ersätta koriander med persilja för att de ser likadana ut. Yikes!
Det är skrämmande hur stor okunnigheten kan vara bland kokboksförfattare. Därför är det en god tumregel att endast använda dessa sk kokböcker som en viss form av inspiration. Sen tycker jag att det produceras alldeles för mycket kokböker som är värda namnet.
Keralafantasten roffekock
Ang. Le Creuset-gryten – oppdaget plutselig (på en annen matblogg) at det er *meningen* at de skal bli mørke i bunnen. Det mørke er patina og kjærlighet, ikke annet. Og jeg som har stått og skrubbet
Att skriva kummin i stället för spiskummin är rena helgerånet. Var finns fundamentalistiska hindunationalister när man behöver dem?
De glada översättarna som får cumin till kummin finns överallt..
Tänk om skribenterna i stället är innovativa och har bra koll på samtiden? Idag är spiskummin vanligare än brödkummin och kanske är det så att folk menar spriskummin när de säger kummin? Och vem skriver ut hela ordet brödkummin?
Sanna Töringe
Sanna: Nej, så är det inte. När recepten publicerats i t ex Sydsvenskan och min helg (Svd) har de duktiga redaktörerna ändrat till spiskummin. Spiskummin finns inte ens hela i vanliga affärer.
Enligt en av redaktörerna tyckte författaren att det blev gott med båda delarna och att det inte spelade någon roll (!). Jag vet dessutom av egen erfarenhet att en matsked vanliga kummin i en batch gryta är i mesta laget. Spiskummin integreras i rätten på ett helt annat sätt och kan användas i större doser.
Misstag kan göras men det borde gått ut en rättelse.
Det är klart att du har rätt. Jag ville bara retas lite… Skulle aldrig själv göra det misstaget. Alltid roligt att läsa det du skriver, förresten.
Sanna: Det samma! Skriver du fortfarande för Skånemaggan?
Nej, det är länge sedan nu. Min köksträdgård har precis kommit ut i ny omarbetad upplaga och jag skriver på en bok om vintermat. Sedan ska jag aldrig skriva någon mer kokbok!!! Allra roligast är att skriva barnböcker. Du kan maila mig direkt om du vill. Roligt att få kontkt igen! Sanna
Kanske misstaget kommer från översättning av recept skrivet på franska eller engelska, spiskummin heter ju på båda dessa språk cumin.
Medan kummin har en helt annan ordalydelse, carvi respektive caraway.
Daddy-T: Rätt tänkt! Men det är ingen översatt kokbok. De har själva rest runt i Indien. Grejen är att om man jobbar med mat VET man hur vanligt detta misstag är. Därför är man extra vaksam på just detta. För tio, femton år sedan var problemet vanligt.
Kära Lisa.
Det är jag som är hjärnsläppet. Det blir mycket bättre med spiskummin och det stämmer att det är ett misstag, och det är mitt misstag. Bra att du som är så kunnig belyser det.
I övrigt har vi ju inte snokat upp saker som kokum och asafoetida för att briljera utan vår ambition har varit att berätta om det som vi faktiskt blivit bjudna på under resan.
Det finns ju också gott om rätter i boken som inte innehåller några av dessa mer svårfunna kryddor.
Kul att du gillade formgivningen och fotot!
Taffel är toppen att läsa.
Vänligast,
Anna Lind Lewin
Anna:
det var fint och modigt av dig att kommentera här! Någon gång ska jag berätta vad mitt värsta fel är
Jag gillar att det förekommer kokum och färska curryblad i boken. Jag påpekar det bara för att det står i kontrast till ett så urdumt nybörjarfel. och din receptgranskare borde också ha märkt det.
Jag tycker att ni ska lägga med en rättelse i böckerna. Omedelbart. Det är synd om en bra och fin bok ska tappa i trovärdighet på grund av ett dumt misstag.
Och det är ännu sorgligare att en massa människor ska få sin mat förstörd eller i alla fall rätt rälig. Och definitvt få felaktig uppfattning om hur indisk mat smakar.
Wow vad uppfriskande med att någon som gjort fel erkänner det och tar kritiken på det konstruktiva sättet det var menat. Anna L-L bra gjort och Lisa bra konstruktiv kritik tänk om alla kunde göra lika.
Kommer definitivt att glutta i boken om jag snubblar över den.
Här kommer en dinosaurie som aldrig lyckats hitta spiskummin i butikerna och därför aldrig begripit om det är skillnad eller ej. Jag har hört om spiskummin i indisk mat sedan sjuttiotalet, men var finns det? Troligen har mina currysar klarat sig ändå eftersom jag ändå inte följer recept!
Spiskummin finns mald i de flesta vanliga affärer. Då kan du inte rosta den ytan får fräsa den i lite fett tex i slutet när du steker lök. Hel hittar du den i kryddbutiker mellanösternbutiker och en del asiatiska affäer.
OJ vad bra att du skrev om den boken, har varit duktigt sugen på den ett tag. Inte hunnit med att bläddra i den direkt, kummin-mixupen är hemsk. Jag är ingen rutinerad indisk-matlagare men nog visste jag att det är spiskummin som gäller..
Tack för upplysningen!