Ja, ni vet ju redan hur jag känner för Råkultur. Tänk vad trevligt om vi kunde köra en liten informell snabbmiddag där nästa vecka? Nu har jag pratat med Sushi-Frida och hon har lovat att komponera en specialgod meny åt oss för 250 pix inklusive te. Naturligtvis ingår en havskräfta per skalle (de finns bara på onsdagar). Jag anser att det här är mat som är värd en Michelinstjärna.

Enda kruxet är tiden; middagen serveras 17.00 eftersom Råkultur stänger egentligen vid 18.00. Och ni måste vara där i tid. Inga ursäkter.

Råkultur har inga alkoholrättigheter. Men när vi snaskat i oss sushin kan vi antingen hänga i baren en trappa upp eller dra vidare till Matlabbet på Hornstull efteråt dricka medhavt. Eller gå och fika någonstans. Propagera för lämpligt alternativ i kommentarerna nedan. Det är också där ni anmäler er och avanmäler er. Skicka inga mejl.

Vänner, bekanta och skötsamma barn kan medtagas, De som anmäler sig men sen inte dyker upp kommer att hemsökas till femte led.

Vi kommer att ordna en Taffelmiddag med burkbyte också före semestern eller i sommar. Det här blir en liten lyxsnabbis!

Igår hade vi en heldag för vinnarna i vår fina kokbokstävling med Vulkan. Fem värdiga vinnare drillades på Matlabbet under en heldag. Mer om vinnarna senare. Kvällen avslutades med världens godaste kåldolmar på Ulla Winbladh.

Pelle Johansson har inte bara badat naken med Lotta Engberg och dansat i isbjörnsdräkt på bästa sändningstid. Han är desutom en av de mest inspirerande kockar vi har i Sverige. En man som kan använda det slitna ordet passion utan att det låter töntigt måste man ju bara älska. Att lyssna på Pelle när han talar om kalops får ens ögon att tåras. Och jisses vad mycket kul han gjort! Visste ni att han blivit erbjudande ettårskontrakt som stå uppkomiker i Tyskland? Nähä, tänkte väl inte det. Nu vet ni både det och att han bloggar också.

Jag vet inte hur många gånger jag berättat historien. Den är lent blanknött nu, men jag älskar den fortfarande.

Då, för kanske sju, åtta år sedan, arbetade jag på frilanskontor i Malmö men pendlade fortfarande till Lund. När arbetsdagarna gick över i kväll och jag drog mig för att åka hem till den där staden jag inte riktigt kom över ens med behövdes det ursäkter att stanna kvar och äta middag ute. Fast jag egentligen inte hade råd. På Victors vid Lilla Torg fanns det en lillig, lite medelhavsinspirerad meny som var en upprabbling av kvarterskorgsmantran: Getostkräm, bruschetta, soltorkade tomater, pesto, oliver… Ja, ni fattar galoppen.

Knepet var att ringa innan och kolla om Daniel jobbade. För när Daniel jobbade satt varenda Medelhavsklyscha som en smäck. ja, de upphörde till och med att vara klyschor och blev till självklarheter. Jag begriper fortfarande inte vad det är som gör att vissa kockars mat alltid är två snäpp bättre än andras trots att ingredienserna är identiska. Något med vinkeln som basilikakvsiten spretade i, det där extra draget med pepparkvarnen. Mjukheten i getostkrämen. Jag visste inte vem Daniel var, kände inget behov att presentera mig. Jag åt hans mat och viste att han var hyvens. Det räckte.

När jag ett par år senare träffade Daniel Müllern fick vi veta att hans kollegor hade haft roligt åt att det ringde okända kvinnor och frågade om han jobbade utan att vilja prata med honom. Hans flickvän hade varit mindre road.

Nu har Daniel startat Brasserie Östergatan i Ystad. Jag har bara hunnit ta ett glas vin i baren och tugga på en perfekt fläsksvål och jag kan inte bärga mig tills jag får komma dit att äta. Jag kommer inte att bli förvånad; det är klassiska rätter, betryggande smakkombinationer på menyn. Det kommer att vara väldigt bra. Inte så att man lyfter ögonbrynen, inte så att man messar alla polarna mitt i middagen. Men så att man blir så där innerligt glad i magen. Kanske är det den maten jag uppskattar allra mest.

Idag ska jag chatta på Sydis. Ställ frågor redan nu! Snälla jag vill ha bra frågor!

(Länken rättad nu!)

Nu är det dags igen att utse Årets Blok!

Tillsammans med Expressen lanserar vulkan.se en tävling om årets bästa blok. En blok är en blogg som tryckts till bok. Tävlingen har vuxit till sig från förra året, nu är det hela 7 kategorier med varsin bloggande ambassadör.

Ladda ned pressmeddelande som PDF

• Litteratur & kultur: Jessica Björkäng, blogg
• Mat: Lisa Förare Winbladh, blogg
• Näringsliv & entrepreneurskap: Micael Dahlén blogg
• Politik & debatt: Fredrick Federley, blogg
• Sport: Marcus Birro, blogg
• Vardagsliv: Katerina Janouch, blogg

Linda Skugge frågade mig om jag ville vara ambassadör för Vulkan och Expressens tävling Årets Blok. Det vill jag! Varför i all sin dar tycker jag att du ska göra din matblogg till en bok? Jo, för att det är ett utmärkt sätt att tänka lite mindre att bloggen är en matdagbok och lite mer att du är en matksribent. Det är ett bra första steg för att skriva en riktigt kokbok. Fina Kinna är en av dem som vågade språnget och blev kokboksförfattare på eget förlag. Underbare Jesper har redan gjort en blok på Vulkan. Du kan också!

På tisdag är det vinnardag för våra fem fina finalister i Vulkans och Taffel.ses kokbokstävling. En dag då jag lär ut alla knep jag kan för att bli en bättre matskribent.Jag lovar att ge vinnaren av Årets matblok pepp och stöd också.

Nominera dig själv eller någon annan matbloggare. Det kan vara en blogg du gärna skulle vilja se som bok eller en som redan tagit steget till en blok. Nominera bloggar genom att emaila Vulkan. Som du ser i annonsen på Taffels förstasida får du dessutom rabatt om du vill ge ut din bok på Vulkan. Men det är inget måste för att vara med i tävlingen.

Nominera en blok: blok@vulkan.se
jag har massor av bloggar jag vill nominera! Tävlingen pågår fram till augusti då vinnarna utses. I juryn för varje kategori ingår Linda Skugge VD vulkan.se, samt representant från Expressen och respektive bloggambassadör. Vinnaren får 5 ex pocketböcker av sin bok samt en intervju i Expressen.

I klassen krystade metaforer ligger Krogkomissionen bra till med sin drapa om Sjunde himlen. Lotten som tipsade föreslår att det är Jan Majlard som numera tagit plats i KK. Inte omöjligt. Det hemska är att jag förmodligen är en av dem som bidragit till märkvärdiseringen av matskrivandet.

Linna Johansson bloggar igen. Och har problem med asiatiska recept. Utan patient kan jag inte ställa diagnos, men det vanligaste problemet i den typ av curry hon lagat är undermålig kokosmjölk. De flesta märken har en unken doft av gammal ankdamm eller misskött akvarium. Savoy är inte bara en vrålsnygg kitschig burk utan bevisar en gång för alla att en fager yta inte behöver innebära brist på kvalitativt innehåll.

Jag rekommenderar Linna att laga min soppa. Och jag rekommenderar er att läsa hennes blogg. Linna är ett stilistiskt geni med enerverande åsikter och en säreget fängslande berättarförmåga.

Krämig palsternackssoppa med baconfräs

Portioner: 4

Tid: 30 minuter

Tyvärr är rätt kokosmjölk ett måste för att den här rätten ska bli bra. Köp märket Savoy på asiatiska butiker eller möjligen Santa Marias kokosgrädde på tetra. Du kommer ångra dig annars. Köp Tiparos fisksås på asiatiska butiker, den är bäst och billigast.

• 500 g palsternacka
• 4 dl kokosgrädde
• ½ tsk salt
• 1 1/2-2 msk asiatisk fisksås
• vatten till spädning
• Till fräs:
• 4 skivor bacon eller rökt sidfläsk
• 1 msk finhackad eller grovriven ingefära
• några droppar sherryvinäger

1. Skala palsternackan och skär i bitar. Öppna burken med kokosgrädde och rör om i den så att den blir slät.
2. Sjud palsternackan försiktigt mjuk under lock i drygt hälften av kokosgrädden, salt och vatten så att det precis täcker.
3. Mixa soppan helt slät med resten av kokosmjölken. Späd med vatten till önskad konsistens.
4. Ta undan ev vegetariska portioner och smaksätt med ljus soja. Smaksätt resten med fisksåsen. Värm soppan före servering och smaka av med mer fisksås och salt.
5. Finhacka baconet. Hetta upp tillsammans med ingefäran i en liten teflonstekpanna eller kastrull. Stek tills baconet är knaprigt och ingefäran gyllene. Låt rinna av på papper. Servera sopan med ingefärsbacon strött över.

Det tjafsas en hel del om att Österlen är Sveriges Toscana. Jag älskar visserligen Toscana men faktum är att jag ätit godare och mer prisvärt på Österlen. Senaste åren har utvecklingen varit explosionsartad och trots långkonjunkturen spår jag en lysande säsong för alla kokkonsthantverkare.

Danskarna betraktar hela Skåne som ett enda gastronomiskt Galne Gunnar. De danska krogarnas ekonomi svajar däremot rejält; ett högt pris att betala för den starka kronan. Till och med höjdare som Geranium ligger riktigt risigt till. Och på Tivoli har ledningen beslutat att räddas det som räddas kan genom att låta en svensk krona gälla för en dansk under sommaren. En hisnande rabatt när kronkursen ligger över 1:50.

Om du vill uppleva något alldeles äkta och genuint (och det vet jag ju att du vill) rekommenderar jag ett besök på excentriska  Åbergs Trädgård & Kafé. I kaféet basar smaksäkra Lena Drameus-Åberg och lagar och bakar på frukter och grönsaker allt eftersom de mognar i växthusen.  Lena är besatt av smakkombinationer och komponerar många av sina nya rätter i drömmen.  Pajer, soppor, sallader och trevligt knöggliga biskvier: allt smakar som det ska och förses för säkerhetsskull med lite prunkande blomster på. Uppseendeväckande bra för pengarna, helt enkelt. Och dessutom med den där behagliga känslan av att ha hittat något bortom de större, mer uppenbara resmålen.

Passa på att köpa med växter hem från plantskolan; en gång kund blir i regel stamkund här. Kvaliteten på plantorna är en helt annan när de drivs upp med kunskap, tålamod och det där som brukar kallas kärlek.

Eftersom jag numera är matskribent på Sydsvenskan måste jag hålla mig à jour (se där lite franska på morgonkvisten) med utvecklingen. Plågsmt med nödvändigt. Nu börjar en två dagars skattjakt på Öterlen för att plocka upp nyheter och besöka gamla godingar. Det blir etnobotanik, surdegsbröd och någon rögad sill. Återkommer med rapport här och på min andra blogg.

I morgon hänger jag på Siesta 17-19. Kom gärna dit och säg hej!

En elak bakterie har slagit sig till ro i min hals och lever om på ett sätt som inte passar sig att beskriva på en matblogg. Låt oss diskret säga att den stortrivs. Det gör inte jag. Med lätt feber är det nästan omöjligt att jobba på X2000. Istället ägnar jag mig åt diverse bok- och författarbloggar. Koestler lär ha sagt något i stil med ”att vilja träffa en författare för att man gillar hans bok är som att vilja träffa gåsen för att man gillar gåslever”. Ibland stämmer det, ibland inte.

Jag har lite svårt att engagera mig i författarbloggar i längden och uppskattar därför Bokcirklars idé med att köra gästbloggare en månad i taget. Just nu bloggar Lina Forss. Eva Dozzi, Maja Lundgren och Jens Liljestrand har bloggat tidigare. Själva sajten är lite brötig, med inloggningskrav för att kommentera och märkligt nog finns inte RSS. Men precis som hos mina favoriter Bokhora finns en massa bra boktips att hämta.

Jag gillade verkligen den lättsmälta, men mättande kulturkofte-satsningen Vi Läser men deras sajt känns tyvärr mest som en massa uppsmällda funktioner där det borde kryllat av värme, sprudlat av aktivitet och boktips. Men ambitionen finns…

Sen diggar jag enkelheten och självklarheten i Bok.nu. Raka puckar, liksom.

Nåja, åter till maten. Det här receptet är till för er som gillar gåslever och anklever. Om ni vill stämma träff med gåsen får ni avgöra själva.

Ankleverfylld gyoza med russin och pinjenötter

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4 som förrätt

Tid: 20 minuter

Välj en etiskt uppfödd anklever om ni så behagar. Dessutom går rätten utmärkt att laga med överbliven kycklinglevermousse. Gyozaplattor hittar du i frysen på asiatiska affärer. Det är små runda pastaplattor som på grund av sitt höga innehåll av stärkelse får en intressant halkig och subtil konsistens. Smart genväg till asiatisk ravioli alltså! Några strimlor apelsin eller citronskal är trevligt att fräsa med i russinblandningen.

• 100 g anklevermousse eller kycklinglevermousse
• 16 gyozaplattor
• 1 äggvita
• Till russin:
• 3/4 dl russin
• 1/2 dl pinjenötter
• 1 tsk garam masala eller fem kryddor
• 2 msk smör
• 1 msk balsamvinäger eller annan vinäger

1. Tina gyozadegen. Lägg en dryg tesked mousse på varje degplatta. Pensla halva kanten med äggvita och nyp ihop till halvmånar. Lägg på ett lätt oljat fat och täck med oljad folie. Låt stå i kyl tills precis före servering.
2. Hetta upp smöret. tills det tystnat och vattnet kokat bort. Lägg i russinen och pinjenötterna och rör runt. Rör ner kryddor och fräs tills russinen fått lite färg. Dra av spisen och vänd ner vinägern.
3. Före servering:Koka upp en stor gryta med lättsaltat vatten. Sjud raviolin i ca 2 minuter tills degen ändrat färg. Låt rinna av. Värm russinen om det behövs.
4. Lägg upp raviolin på tallrikar och skeda över russin.