Jistanes, vad twittradet och statusuppdaterandet har varit köttigt idag då… Så här ser jag det. Att få folk i gemen att sluta äta kött för att förbättra klimatet är lika framgångsrikt som att propagera för minskat pippande för att förhindra spridning av Aids och paillomvirus. Allt för många älskar kött, alltför många älskar pippa. Frågan är därför hur vi ska göra det så ansvarsfullt och med så mycket njutning som möjligt. Mer är inte nödvändigtvis bättre i något av fallen.

När det gäller miljön verkar det som om vi var och en har någon miljöskurkig sysselsättning vi smärtfritt kan avstå från eller helt enkelt inte har råd med. Sedan anstränger vi oss så mycket som möjligt att demonisera dem som utför detta så mycket som möjligt. Jag älskar att pika vegetarianer som har både köttätande husdjur och bil. De älskar att påpeka att vad de slarvigt kallar ”köttätande” bidrar till växthusgaserna.

Just nu är det främst LCHF-arna som utsätts för massiva anklagelser för sitt köttätande. Jag anser att de faktiskt inte tänkt igenom den här frågan tillräckligt. Men betänk att det här ofta handlar människor som ofta varit mycket sjuka och överviktiga. Mår man dåligt själv är miljöhänsyn inte högsta prioritet.  Jag äter själv en modifierad kolhydratreducerad kost och har inte ökat på köttmängderna nämnvärt. Jag äter fett istället för potatis. Och mycket mindre mat. Och är rätt miljösmart eftersom jag har kunskapen. Räknar du på näringsinnehåll och kalorier är sallader, juicer och vissa frukter värre miljöbovar. Men det här är en fråga som LCHF-are måste ta ansvar för.

Dessutom kan man välja naturbeteskött, vilt och lamm i säsong. Dyr Marie Anoinette-mat, piper en av mina favoritmurvlar Niclas Orrenius nervöst på Twitter. Nä, inte om man väljer rätt styckningsdetaljer. Då får man både godare rätter och mer av det fina mättande fettet. Och när vi äter konventionellt kött ska vi äta hela djuret. Inte bara filén och steken. Vi som inte skär bort fettkanten gör vår plikt. Ett av de stora problemen med all köttproduktion, även ekologisk, är att konsumenterna bra vill ha filé och möjligtvis stek. Resten av djuret prisdumpas så att lönsamheten blir problematisk.

Här är några fler miljötips:

1. Skippa andra jycken (jag läste någonstans att Amerikas hundar får i sig mer protein än hela Afrika. Förmodligen en faktoid, men som alla faktoider känns den sann). En hund räcker gott och helst en liten som äter mindre. Ge inte hunden människomat.
2. Låt bilen stå oftare.
3. Släng inte mat. (Varje gång jag skriver detta knottrar sig huden av dåligt samvete. Men med mitt jobb får man mycket rester. Och alla är inte precis delikata.)
4. Flyg inte när det finns andra realistiska alternativ. (När jag skriver det här drabbas jag av akut självgodhet eftersom jag minskat mitt flygande radikalt. Och betalat dyrt för det.)
5. Försök missionera utan att sporta just den där nyss nämnda självgodheten. Vi svenskar tillhör nästan alla den klick som gör av med mest av jordens resurser. Sluta att beskylla andra för att vara Marie Antoinette, vi tillhör alla konsumtionsaristokratin. Våra huvuden sitter alla nästan lika moraliskt löst oavsett om vi tar en kotlett till middag. Lite ödmjukhet tack!

Jag vill verkligen tycka om Kajsa Ingamarssons romaner. Jag gillar henne i krönikor, teve, radio: smart, slagfärdig och verbal. Ja, så genomsympatisk att jag till och med förlåter henne för att hon är rikare, längre, smalare och snyggare än jag. Så varför är hennes böcker sådana besvikelser? Handlingen har samma idéhöjd som mellansnacket i en ordinär svensk polisroman. Karaktärsbyggande transportsträckor. Marmeladkladdig, formefranskesmulig indentifikationsprosa. Vardagen som det brutala våldet ska kontrasteras mot. Fast här kommer det aldrig.

Glöm subtext, kontext, intertext ibland är böcker bara ren text; böcker utan baktankar. Jag älskar sådana böcker när de skrivs med berättarbegåvning, den där oförklarliga kvaliteten som får en att ivrigt vända blad efter blad i ren och skär smörja. Inte enklare än så är bara stora sjok av text att idissla sig igenom.

Vad saknas? I pangpå-litteratur av det här slaget vill jag umgås med gestalter som är mycket, mycket mer än jag. Smartare, snyggare, framgångsrikare, mer depraverade, ondare, dummare, fulare, godare, hjälplösare… Vad som helst utom någon som är till och med tråkigare än jag. Och lever sina liv därefter. Jag skulle säkert gilla en del av de här människorna i verkliga livet men i litteraturen krävs en Bengt Ohlsson, en Per Gunnar Evander, en Elsie Johansson eller en Anne Tyler för att få mig i spinn.

Herregud, tänker jag när jag läser Kajsa Ingmarsson. Det här kan jag göra bättre. Hur svårt kan det vara? Men egentligen vet jag. Att jag skulle dö av tristes efter en månad framför datorn.

Så Kajsa, du vinner. Dina böcker är inte helkassa för du hyser äkta empati med dina karaktärer. Tålamod är vackert. Därför lämnar jag din bok Inte enklare än så med respekt. Men halvläst.

Läs artikeln! Dela med dig av dina bästa knep på potatissallad, avslöja dina innersta känslor och ditt hemligaste recept. Hissa och dissa potatissorter. Ja, sjung ut helt enkelt!

En av de absolut bästa sakerna som Pauluniseringen av livsmedelshandeln fört med sig är det ökande utbudet av nötter och frön. Lite torkad frukt har också slunkit med på köpet, vilket kanske inte var meningen men välkomnas av oss mindre rigida.

Vi äter groteska mängder mandlar, makadamia, valnötter, pekannötter och rostade hasselnötter. Enda nackdelen är att man måste köpa dem vackade eller i folipåse för att de inte ska smaka härsket. Ljus och luft är de nyttiga, lättoxiderade fettsyrornas främsta fiender. Och därmed smakens också. Det finns ett fåtal ställen som håller hyfsad kvalitet med lösviktsnötter, hemligheten är att handla på ställen med hög omsättning. Pierias Livs på Hötorgshallen är ett av dem. Tasty House har varit lite ojämnt med min mun mätt; och alltför många av blandningarna smaka glutamatig prefabkrydda.

En trevlig nykomling på Pierias Livs är skalade hampafrön. På tok för dyra, en liten, liten påse kostar 37 pix och räcker inte långt. Men de har en supertrevlig örtig, mungbönsmustig och kryddig smak som passar i sallader och på fil.Konsistnsen är tilltalande spröd. Dessutom är de vackra på det där lite oväntade sättet; man måste titta noga. Det är något med hur de reflekterar ljuset. På köpet får man en massa svamlig hälsoinformation om att de innehåller ”äggviteämnen som är ett protein” och att de har en perfekt balans mellan omega 3, 6 och 9-fettsyror. Som om det spelar roll i ett enskilt livsmedel.

Nåja, just de här fröna fick jag som ett smakprov. På bilden serverar jag dem med frisk och fyllig kvarg från Järna och några små jordgubbar. En tesked akaciahonung ringlas över. Inte mer, det förstör kvargsmaken.

Det var inte jag! Det var inte jag! Det var inte jag! Det var inte jag! Det var inte jag! Det var inte jag! Det var inte jag! Det var inte jag! Det var inte jag! Det var inte jag! Det var inte jag!

För ett par dagar har grisen inte varit ensamt föremål för min ömma låga. Kossan, eller närmare bestämt rostlocket, har snikat sig in i mitt hjärta, mina drömmar och min ugn. Det finns skäl till att det är förbjudet att äta kor i Indien. Har man en gång börjat är det svårt att sluta. I alla fall om man äter rostlock. I alla fall om det är omslutet av en fettkappa som först gnistrar vitt sedan blänker gyllenbrunt. I alla fall om rostlocket i fråga är köpt på Latinamerikanska Livsmedel på Hötorgshallen. Billigare och godare än rostbiff.

Köttoraklet Griskindspatrik svarade på mitt nödrop på Facebook. Jag kunde inte besluta mig om rostlocket skulle skrämmas blodigt i hög hetta eller gona i låg värme. Patrik förordade med emfas långsam tillagning. Andreas chockar sitt. Både metoderna ger bra kött, men ska det serveras kallt och mindre blodigt är långliggarmetoden som ger lite mörare kött absolut att föredra. Det går rätt fort i alla fall eftersom köttbiten är ganska platt.

Alltså: Massera in köttet med salt och låt vila minst 10 minuter, gärna 20. Samtidigt får det rumstemperatur. Dutta försiktigt köttet torrare utan att saltet följer med. Bryn köttet ordentligt på båda sidor. Fettkappan kan få sig en rejäl omgång. Stek sen vidare i ugn 70°C tills innertemperaturen är 58°C. Låt vila ca 15 minuter eller svalna helt. Skiva tunt.Ta inte bort fettet för det är godast.

Igår försägs köttet med en vulgomarinad inför en picknick. Idag marinerade jag delade skivormed fin olivolja, svartpeppar och vinäger. Det marinerade kötet blandades med grovt tärnad tomat, gurka och tunna strimlor av en sanslöst god söt gul lök jag fått från Årstiderna. Ramslöksblommor och grovriven basilika fulländade salladen.(Alla Hornstullare får hämta, jag har en stor bukett som är död i övermorgon.)

Allt var perfekt förutom att jag inte fick äta den i sängen för där låg min man och var sjuk och blev illamående vid blotta lukten. Så eftersom jag älskar min man nästan lika mycket som rostlock åt jag i soffan istället.

Efter diverse turer har Husmodern nu utlyst rosépicknick i Tanto (vi kan nog vara i Matlabbet vid dåligt väder om vi inte blir för många och om det inte är uthyrt).

Tag med snacks och rosé eller vad du vill. Anmäl dig alltså hos Husmodern eller i kommentarerna nedan men så noga är det ju inte med anmälningarna. Du behöver absolut inte vara bloggare. Alla som äter, har ätit eller vill äta är välkomna.

Förmodligen kör vi något mer närmaste månaderna också. Det blir under lite enklare former den här gången. Jag kommer förmodligen ha stora mängder dippsås från en matplåtning dagen före så ta med något att stoppa i min dipp (mämenojdåsådetdärlät!).

Edit: Efter att ha myglat lite med Husmodern som ingick en anti-prettopakt med K är nu burkbytet ett faktum. Ta med en anonymiserad eller inslagen burk med något gott eller nördigt. Den används till en avancerad sällskapslek som tar fram det sämsta inom oss alla.

Folks! Nu börjar det bli knökat i skafferiet och alltså läge att dra ihop till ett burkbyte. Det har börjat glunkas om att det är dags. Jag föreslår matnördspicknick på Djurgården, Långholmen eller ännu hellre i Tanto. Då kan vi nämligen ha Matlabbet som tillflyktsort om det oväntat börjar regna och när det börjar bli kallare kan de mest uthålliga grogga lite där. Dessutom finns det då toa nära till hands. (Dessutom får jag nära hem, he he.) Eller är det någon som har en fin trädgård/innergård?

Jag har ett förslag. Matlåde-roulette. Alla som vill tar med sig en rejäl matlåda med kärlek, sovel, sallad, något matigt. Skriv ditt namn på lådan, vad den innehåller och om det är kött, fisk eller vego. Sedan får man lämna in sin matlåda och tar då någon annans istället. (Lådan får man tillbaka efteråt.) Familjer får givetvis lämna in flera identiska för att förenkla. Man behöver inte laga själv, köp färdigt men tänk på att det måste vara en låda att bli lite glad över. Tänk också på att hålla lådan kyld så att du inte matförgiftar någon.

Givetvis kan man sejfa genom att packa lite ost och andra godsaker åt sig själv förutom lådan. Jag (och några andra frivilliga) ser till att det finns extra mat så att allergiker, stressade och glömska också blir mätta. Speciell barnmat får ni ta med själva, den ingår inte i bytet. De som inte vill vara med på matlådebytet slipper naturligtvis. Det är helt frivilligt. Edit: Efter att ha blivit beskylld för att vara pretentiös (moi?) vill jag meddela: 1. Detta är ett förslag, ingen order. 2. Det är i såna fall bara för dem som tycker att det är kul att byta låda. Kom med egna grejor om du vill det eller skriv vänligt i kommentarerna att du inte gillar förslaget.

Vi har dessutom förslag på ett litet mästerskap i grenen kallt kött. Så om man vill delta i tävlingen bör man anmäla sig. Patrik, har du lust att hålla i tävlingen? Om någon vego-människa känner sig förfördelad är det bara att dra igång en mot-tävling. Edit: Samma sak här: Det här är ett inkommet förslag inget spikat. Och dessutom helt frivilligt. Jag kommer t ex inte att delta. Ev sker detta efter picknicken på Matlabbet.

Traditionellt burkbyte blir det givetvis också. Ta med en inslagen burk med något riktigt gott. och/eller nördigt.

Kom med förslag på datum! 1,2, 3, 4, 5, 6 eller 7 juni passar mig fint. Tid? 17-20 ungefär va? Om det ser ut att bli pissväder får vi helt enkelt byta datum några dagar innan.

(Håll ut Malmö-bor, jag och Sofia drar ihop nåt där också!)

Nyss hemkommen från klassutflykt för äldste bonusungen. Jag fick äran att packa picknick. Ni som hänger med mig på Twitter och Facebook vet redan om att jag tampats med ett rostlock under eftermiddagen. Tack vare köttoraklet Patrik blev det satans så gott. Det enkla receptet kommer i morgon tillsammans med bilder.

Nå, för att säkra barnens gunst gjorde jag en smått vulgär marinad till köttet på färdig rökig BBQ-sås från deras paradis Texas Longhorn. Så enkel att man egentligen inte behöver recept. Något ökade jag nördfaktorn genom att strimla ner lite ramslök.

Rökig marinad till kallt kött

”Receptmakare”: Lisa Förare Winbladh

Tid: Tre röda och en halvtimme till marinering

Portioner: 4

• 400 g kallt tunnskuret nötkött eller karré (jag använde rostlock)
• 2 msk rökig BBQ-sås
• 2 msk olivolja
• 1 msk balsamvinäger eller annan god vinäger
• mycket finhackad gräslök eller ramslök

1. Vispa samman BBQ-sås, olivolja och balsamvinäger. Vänd runt med köttskivorna och låt marinera minst 1/2 timme.
2. Blanda med nyhackad gräslök före servering.

Konstigt att man minns vissa saker, vissa händelser så tydligt trots att de då i rimlighetens namn inte hade någon betydelse. Jag minns första gången (och i praktiken enda) gången jag träffade Maja Lundgren. I snålblåsten på Alviks tunnelbaneperrong. Jag tror det var 25 år sedan. Kanske varade mötet, om man ens kan kalla det så, i tre minuter. Hon hängde ihop med en före detta klasskamrat till min storasyster. Maja hade tumvantar, en stickad knytmössa och fågelklara ögon under lustigt vinklade ögonbryn. Hon stod väldigt stramt och stilla med armarna rakt ner utefter sidorna, som om hon väntade på något långt mer betydelsefullt än en tunnelbana. Jag tyckte att hon var otroligt vacker och märkvärdig.

Sen har jag läst henne med samma lite bävande fascination och länge hoppats på att hon skulle börja blogga. Hon började lite trevande på Bokcirklar och nu har hon blommat ut på en egen blogg. Det är något samtidigt prövande och samtidigt oförväget över hennes intelligens, hennes skyddslösa sätt att skriva som får mig på fall. Även när jag inte håller med.

Och sen måste ni läsa Lars Gustafsson om djävulskapet med att begränsa vårt internet. Pretto har aldrig klingat skönare.