Min relation till potatis har de senaste åren gått från frostig till snudd på innerlig.Jodå, gamla hundar lär sig inte bara sitta utan rent av sitta vacker också. Min gode vän potatispredikanten Jens Eriksson håller öppet hus på lördag, bjuder på Långbro-soppa och ger dig möjlighet att köpa fina primörer (inte bara potatis utan prima sparris, knippade morötter, torkad svamp och många andra godsaker)  till lika fina priser.

Tyvärr kommer jag inte själv att komma för jag ska till landet och frossa i libbsticka, men ev kommer Malin eller någon annan vara på plats och säga hej till alla Taffel-läsare. Och nu kommer det fina i kråksången. Jens har lovat alla som viskar det hemliga lösenordet ”Taffel” en liten extra ätbar present.

Sisten dit är en rutten potatis!

Vi vill gärna bjuda in dig till en annorlunda dag i Årsta Partihallar. Vi öppnar upp vårat potatislager för en dag på pingstafton, 30/5 mellan klockan 10.00-14.00. Där vill vi ge er möjligheten att komma vårens primörer riktigt nära.
Ni kommer att ha möjlighet att köpa bland annat svensk färskpotatis, grön & vit sparris, knippade rödbetor, knippad morot, rabarber, dill, gräslök, pepparrot med mera – lite av sortimentet håller vi öppet för att vi ska kunna ta med produkter som verkar lite extra intressanta just denna dag…

Vi bjuder på sopplunch från Långbro Värdshus

Vårt lager håller en temperatur på mellan 5-10 grader – så ta med en extra tröja…

Var: Wermfood AB, Partihandlarvägen 50, 120 44 ÅRSTA
När: 30/5, Pingstafton, 10.00-14.00

Hör gärna av dig till Lena Franzén, lena.franzen@wermfood.se om du vill komma.

Nyfiken på mer om potatis: www.wermfood.se

Välkomna!

Lena Franzén & Jens Eriksson

Lisa Magnusson har uppmärksammat det nya matsmeknamnet. Och jag undrar förstås om det var en ansjovis eller en sardell. Vilket vill ni vara; en ansjovis eller en sardell? Motivera i kommentarerna nedan. Bästa svaret vinner min oreserverade beundran.

Till höger ses min favoritsardell. Föreslå gärna andra. Fulsardellerna i vanliga butiker går tyvärr knappt att äta sen man satt tänderna i dessa mjälla, milda små godingar.

Jag som så lätt blir uttråkad och rastlös medan jag äter finner frid så fort jag befinner mig i lummig grönska och med stora vattenytor inom synhåll. Riktigt enkel mat smakar plötsligt helt rätt. Men saken blir inte sämre när den enkla maten håller strålande kvalitet. Att ladda med bra burkar är ett måste.

Ortiz tonfisk i olivolja, mjukkokta ägg, fantastiskt intensivsöt strimlad baskisk pimiento på burk. Jag som ogillar den vattensvullna holländska paprika får dåndimpen av hallonsötman, metalliskheten och den brända tegelsmaken i spanska paprikasorter. Mer olivolja över alltihopa. Nyklippta örter (gissa vilka!) som får singla ned till drivor över den enkla lunchen.

Vet någon var man får tag på Ortiz i Malmö eller Stockholm, föresten?

Vi har också några burkar baba ghanough (auberginepasta), sniglar och tiptoppsardeller och pumpakärnspasta som väntar till vår fromt förmenta enkelhet nästa helg.

Igår kom vi hem och åt vi currykyckling som Johan lagade efter inspiration av sin mormors recept. Currypulver och mycket, mycket grädde. Till det svarvarade vi nudlar av rotselleri på TurningSlicern. Och lovade varandra att den skulle åka fram oftare. Gott det också på ett mer civilicerat vis.

I förrgår lagade min mor en mycket god auberginegratäng. Jodå, även om jag skäller på henne är hon ofta en klippa i köket.

Här kommer receptet i milt modifierad form. Skälet till att man saltar auberginerna är som tidigare sagts inte att få bort den bittra smaken eftersom den i princip är bortodlad. Nästan i överkant tycker jag som gillar lite sturig beska. Har inte auberginen förlorat lite karaktär och blivit smått uppblåst på senare år? Men vem har inte det?

Dessutom tror jag inte saltet eliminerade så mycket som maskerade beska. saltningen gör man för att få ut vätska ur auberginen så att den kan suga åt sig mer god sås och bli mindre blaskig.

Vi åt grillad citrusmarinerad fläskkarré till men auberginegratängen är givetvis god som ensamrätt eller med lammfärsbiffar också.

Enkel auberginegratäng med tomat och feta

receptmakare: Lisa Förare Winbadh

Portioner: 4

Tid: 2 timmar

Om du vill kan du använda andra trevliga kryddor och blanda med tomatkrosset som krossad anis, en skvätt pastis eller timjan. Eller så kan du strö grovrivna basilikablad över vid servering. Nyckeln till framgång är dock att hålla sig till en smaksättare utom vitlöken. Enkelheten får auberginen att skina.

• 1 stor eller 2 små auberginer, ca 400 g
• 1/2 msk salt
• 1 dl enkel olivolja
• 1/2 msk finhackad färsk kraftig oregano eller mejram eller 1/2 tsk torkad
• 3 klyftor färsk vitlök
• 1 burk krossade tomater, helst Mutti
• 2 msk fin pepprig olivolja
• 100 g fetaost
• nymald svartpeppar

1. Skiva auberginerna tjockt. Skalet ska sitta kvar. Lägg skivorna på en plåt. Salta på båda sidor och låt ligga i en timme. Torka av auberginerna och pressa dem lätt med papper så att överflödig vätska kramas ut.
2. Olja en ugnsfast form med enkel olivolja och lägg ut auberginerna. Ringla över resten av den enkla oljan.
3. Baka i ugn 225°C till auberginerna mjuknat något och fått lite färg, ca 15 minuter.
4. Pressa över vitlöken och fördela den ganska jämnt på auberginerna. Strö över mejram eller oregano. Bred ut tomaterna över  auberginen.
5. Baka i ugn 175°C tills auberginerna mjuknat helt och är alldeles mosiga, 45-60 minuter. Skeda över en aning vatten eller täck med folieom det ser torrt ut.
6. Smula över osten och baka ytterligare 5 minuter. Ringla över den fina oljan och peppra mycket precis före servering.

Igår åt vi en sallad på späd vitkål. Så enkelt, så gott. Men visst borde späd kål ha ett eget namn? Nykål? Neonatalkål? Den mer tonårsaktiga kålen har jag ju tidigare döpt till mellankål. Mångden olja och citron ska hållas nere i den här salladen för att kålsmaken och örterna ska få fritt fram.

Mängden libbsticka måste du anpassa efter örtens kraft. Styrkan varierar nämligen fasligt mycket i olika delar av växten. De späda glansiga skotten är godast, men faktum är att jag tycker att de mer burdusa bladen ochså har en säregen charm. Det är något lite bränt över libbstickans doft. Lite som elektricitet eller ozon på solheta klippor vid havet. Är det så här hattifnattarna luktar till fest?

Sallad på bräserad nykål, dragon, libbsticka och gräslök

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 15 minuter

• 1 litet huvud nykål drygt 500 g
• 1+1 msk mycket fin gräsig olivolja
• 2 msk finhackad gräslök
• 2 msk finstrimlad späd libbsticka
• 2 msk finstrimlad färsk dragon
• 2/3 msk finhackat citronskal
• 1-1 1/2  msk pressad citron
• 1/2 tsk socker
• 1/2 tsk salt
• Nymald vitpeppar

1. Strimla vitkålen grovt. Strimla den hårda rotstocken fint eller släng den om den är träig. Lägg i en teflonpanna eller vid kastrull och rör runt med 1 msk olvolja.
2. Låt svettas under lock tills kålen precis mjuknat något. Slå upp i en skål och låt svalna tills den är ljummen.
3. Blanda med övriga ingredienser. Salladen ska vara mycket mild utan skarp syra.

Jag gnäller alltid om hur mycket jag jobbar men faktum är att jag ägnat mig åt pottering större delen av denna vecka. Fnulande, pulande,  prokrastinerande, Atlantic-läsande och lite småslött knattrande på en bok jag skrivit på i sju år Vi är på mina föräldrars sommarställe utanför Norrtälje. En liten vildvuxen udde med kallt gråglittrande vatten runt om. Igår såg vi den största kopparödla jag någonsin sett. Bilder på landet kommer när jag återförenats med min kamerasladd som fick bli kvar och vakta lägenheten.

Johan och pappa har just plockat upp näten. En mört eller två…nej, vänta sex!,  blev den magra skörden. Och jag undrar förstrött om candirun är släkt med taskmörten. Borde den vara.

Maten är försomrig. Jag har återupptäckt libbstickan. För vilken gång i ordningen minns jag inte. Idag ska vi köpa rökt fisk och färsk vitkål på Flygfyren. Vi ska också kalasa på varm feta med honung och anis med grillad zucchini.

2 mjukkokta ägg, 1/2 burk makrill i tomatsås, mycket nymald svartpeppar, din oskyldigaste olivolja,  grovklippta örter från mammas täppa: libbsticka, dragon, gräslök i proportionerna 1:1:2. Färskpotatis om du vill.

Vinden har sedan länge svängt: Fett är inte farligt. Då väljer Max Ström att ge ut Gordon Ramsays bok Frisk Aptit. Smalmat á la stjärnkock. Igår fick jag den på posten.

Bilderna är underbart enkla och mustiga och jag gillar designen men jag gillar tammefasen inte alla recepten. Jo, jag har själv lagat smalmat tidigare men just när man inför restriktioner i matlagningen är det som viktigast att hålla ordning på smakerna. En sallad på rökt fisk, apelsin och rucola? Mja… Olivolja till den asiatiska ankan? Nä tack. Sen vägrar jag tro att det blir gott med 6 deciliter vinäger till 850 gram rödkål. Och en hummus med burkade kikärtor, en gnutta naturell yoghurt, citron och mynta? Kunde varit kuligare. Vaniljpannacotta på mjölk och yoghurt? Hu! Dessert på mager yoghurt, mager kesella ripplad med plommonkompott? Festligt! Skära bort fettranden på kotletten före tillagning? Aldrig i livet!

Däremot blir jag sugen på en hel del rätter som kamomill- och ingefärsgelé med marinerad melon (men jag gör nog min variant på mer smakrik krysantemum).

Om någon som provlagat tycker annorlunda är jag beredd att revidera min uppfattning. Egentligen tycker jag inte man ska recensera böcker utan att provlaga.

Dessutom hade den behövt en receptgranskare. Någon som vet att tre teskedar är en matsked och inte föreslår att man sätter ugnen på 205°C.  Annars är recepten rätt välskrivna.

Fler åsikter välkomnas i kommentarerna.

Exakt på vilket sätt gör koriander dig galen? Av åtrå eller av fasa? För kom inte här och säg att det kvittar om du får den i maten eller inte. Och passa på att tipsa om dina bästa korianderknep. ordet är ditt!

Kan man tänka sig något mer underbart tidsfördriv än att lägga köttpussel?