Så här snygga var några av matnördarna på Matlabbet i torsdags. Rosé gör som bekant folk vackrare. Vackrast var rilletten.

Det är väldigt mycket jag inte gillar med Piratpartiet men just nu ser jag ingen bättre och starkare signal till politikerna än att rösta på dem. Isobel summerar det ypperligt. Linda Skugge kommer också ut som piratkramare. Jag har också respekt för Vänsterpartiet och Miljöpartiet som håller stilen i de här frågorna. jag har inte helt bestämt mig ännu.

I tidens anda vill jag dela med mig av diverse halvtomma burkor och flaskor som ska röjar ur Matlabbets kyl och skafferi. Mejla nu och kom förbi Matlabbet före 16.00 idag om ni vill ha en burk eller sju med intressant innehåll.

Ju mer jag skriver själv desto mindre hinner jag läsa. Därför är alla brötiga boksajter ovärderliga för att jag ska hålla koll på vad som händer och kunna plocka ut ett par gröna russin ur kakafonin. (Jag tillhör de mysko personer som till och med läser tevetablåer fast jag inte har teve. Ingen diagnos på det, tack!)

Desutom smågillar jag tidningen ViLäser. Enkel, opretto och yster men med en väldig personfixering som kan bli lite utmattande. Ibland håller jag med Koestler: Att vilja träffa en författare för att man gillar hans böcker är som att vilja träffa gåsen för att man gillar gåslever. Men ändå…

Jonas Eklöf har en tipsig och trevlig (och här menade jag inte ett ironiskt ”trevlig”) blogg med ett namn som jag nästan hoppas är ironiskt.

Jag har alltid varit svag för science fiction, men i Sverige är det en oälskad gren av litteraturen. En liten lovande knopp är vårens nytillskott är Alba, och författaren Kristina Hård bloggar desutom den här månaden. Jag vill se mer bra svensk SF! NU!

Man får trösta sig med cyperpunkförfattaren William Gibson, som faktiskt bloggar ibland. Pattern recognition är sanslöst underhållande fem-minuter-in-i-framtiden även om den skrevs för en kvart sen med de måtten mätt.

Att Jonas Thente är lika omöjlig att bortse från som knäckebrödssmulor i sängen, visste ni säkert redan. Oberäknelig måsteläsing att glädja sig över och irritera sig på.

Dessutom är jag evigt tacksam för att den sjukt produktive Cory Doctorow gett mig några av de bästa skrivtips jag någonsin fått.

Ytterligare en källa till glädje är Debutantbloggen. Mer om författarvåndor än lästips men välskrivet och generöst. Och jag menar: med ett namn som Augustin Erba är man ju bara predestinerad att bli framgångsrik författare.

Den enda debutantbo jag säkert vet att jag kommer att köpa i sommar är Sara Paborns Släktfeber. Och den bok jag längtar mest efter är naturligtvis den här! Hemklickad från Amazon för länge sen och nu går jag runt som en äggsjuk höna. För övrigt anser jag att Barnhemmet är en av de mest perfekta filmer jag någonsin sett. Hyr den en regnig sommardag!

Tipsa på i kommentarerna ni som vill!

En charmant kväll på Matlabbet med ett ovanligt exklusivt burkbyte. Vi kom hem med högviltet: Emils suveräna müsli och Patriks rillettes som faktiskt var i världsklass.Tack till fina, fina Sabina som inte bara tog initiativ utan dessutom hjälpte till att städa.

I morgon tänker jag och Johan dra till Xoko 17.00. Favoriten Stefan Eriksson gästspelar med pintxos. Fem pintxos och ett glas cava kostar 150 pix. Även om Stefan skulle laga med ena handen bakbunden är det ett tokfynd. De tr inga bokningar så vi är där i tid. Kom ni också om ni har tid!

Tänk om det blir sol i morgon också? Hur som helst har jag plåtat för Sydis och har lite dipp om någon vill komma och doppa i min sås. (Låter som refrängen på en schlager, va? Kom och doppa i min sås…)

En dipp på lättkokt ägg, rapsolja, grov fransk senap, libbsticka, pickles mm. En emulsion på äggula, råa tomater mixade med rå lök, dragon och olja. En som är hemlig för den äter vi upp i kväll. Och en som jag håller hemlig av patentskäl.

Har ni tänkt på att kokt ägg faktiskt är ganska äckligt med ost medan omelett och många andra äggrätter är lysande med ost. Det är sådant som håller oss matnördar vakna på natten.

Känner ni till den där faktoiden; ni vet den om grodan i kastrullen? Det hela går ut på att om du har en groda i en kastrull med vattnet och hettar upp den mycket långsamt så kommer grodan fatta noll och kokas levande. En myt, så klart.

Igår när jag kom hem med ungarna från landet till min stackars man som legat sjuk hemma började jag tro att det ligger viss sanning i det i alla fall. För vi möttes av en massiv stank av lök i oskönt förfall. Upphovet var den vackra bukett ramslöksblommor min älskade mor plockat åt mig tidigare i veckan. Givetvis glömde jag bort att göra något vettigare av den än att dekorera maten ett par dagar. Nu kunde den möjligen användas som kemisk stridsföring. Min man som långsamt adapterats till eländet och dessutom varit sjuk hade inte märkt något. Vi sov med öppet köksfönster i natt.

Se där, en liten sedelärande historia ur verkliga livet! Exakt hur det danade din karaktär att få ta del av den vet jag inte.