Livslängden beror ju på en lång rad olika faktorer, inte minst tillgång till sjukvård. Den traditionella japanska dieten innebar inte bara ris utan även mycket stora mängder bladgrönsaker, grönt te, sojaprodukter och en hel del fisk. Dessutom var kaloriintaget ganska lågt. Det är ju den delen av befolkningen som är gammal nu.

Svenskar är bland de största glasskonsumenterna i världen och har också bland de längsta medellivslängderna. Det innebär inte att glass är nyttigt eller ofarligt.

Den långa livslängden i Japan är dessutom en smula ifrågasatt på grund av bristande folkbokföring, åldersstatus och omfattande fusk. Detta senare förklarar definitivt inte allt och kan mest ses som kuriosa men är en intressant aspekt vad gäller den lilla gruppen extremt gamla japaner.

Vi kör oftare rotsaker och potatis/fullkornspasta/fullkornsgryn. Vi vuxna äter ganska lite kolhydrater i koncentrerad form. Fullkornsris gör vi nästan bara vintergröt på någon gång i bland för barnen är bara måttligt förtjusta i det och det är ju inget vidare miljöval. Vitt ris någon gång ibland. Jag gillar inte att de äter sig mätta på näringsfattigt vitt ris. Men vi har lite påsar kvar att göra av med.

Vi har liksom inga direkta förbud, livet är fullt av kompromisser. Uncle Ben’s och andra parboiled-ris är bättre än det kritvita.

Tack (trots 4 kilo ris som det väl får bli party på dårå) för mycket och bra info. Jag vill ju gärna att det ska vara lite näring i den mat barnen trots allt äter.

Enligt min egen (30-åriga) erfarenhet, så skall man aldrig fräsa vitlöken ihop med den gula. De skall alltid fräsas separat, och blandas när de är färdigfrästa. Detta då förutsatt att du verkligen vill ha de två olika smakerna — fräser man dem tillsammans så blir det en tredje smak, fullständigt olik de tvås respektive smaker.

Hårfin distinktion förvisso, och kanske inget de flesta bryr sig om, men smakskillnaden är enorm.

http://taffel.se/artiklar/vitlokspressen-alskad-och-hanad