Kommentarer till Artikeldiskusion: Gagga om grönpeppar

Av: Kristin

Kristin — Fri, 27 Nov 2009 14:34:21 +0000

I löööööööv grönpeppar, en krydda som jag kan få riktiga cravings för! Jag tycker att den funkar i många sammanhang, om man inte använder grönpepparsåsmängder smälter den in som en fiol i en orkester. Har lite svårt att förstå grönpeppar skräcken, nu kan man läsa om falukorvswok med typ citrongräs och tamarind men grönpeppar nä, det är folk skeptiska till.
Däremot hatar jag rosépeppar with a passion, hatar.

Av: Örjan

Örjan — Wed, 25 Nov 2009 08:08:29 +0000

Inlagd eller torkad.
Vinner den på att stekas el rostas innan användning?
Har Du någon erfarenhet?

Av: Emma

Emma — Tue, 24 Nov 2009 18:52:19 +0000

Använder massor av grönpeppar, men torkad. Väldigt mycket mortlad tillsammans med örter till att gnida in stekar i för ugn och grill. Det blir lite snällare peppar ju och det är riktigt gott.

Av: Boel

Boel — Tue, 24 Nov 2009 12:07:27 +0000

Är inte speciellt mycket för grönpeppar. Tycker nog att den kan få stanna på 90-talet… Däremot tror och hoppas jag på att rosépepparn kommer att göra en comeback i trendköken. Rosépepparn är blommig, vacker och aromatisk.

Av: jorma

jorma — Mon, 23 Nov 2009 22:00:04 +0000

med chillepeppar vinner man ju på att kombinera lite olika sorter, så att man får en cocktail av smak och hetta i munnen.

Kan det vara så att grönpeppar ska varvas med annan peppar för att komma helt till sin rätt?

Av: Viktoria

Viktoria — Mon, 23 Nov 2009 21:00:01 +0000

Kom att tänka på mitt ex som gjorde fantastiska älgfärsbiffar med grönpeppar och nån god gräddig sås till.

Av: Peter, Linköping

Peter, Linköping — Mon, 23 Nov 2009 20:55:16 +0000

I min kulinariska barndom använde jag ofta grönpeppar, men jag minns inte riktigt till vad. Jag wokade mycket då, eller försökte rättare sagt, och jag tog nog till grönpeppar till det mesta.

Den har en skön munvärme som man/jag borde använda mer, inte stickig eller skarp, utan munfyllande.

Med grädde och champinjoner är den förstås klockren, även om det är lite för klassiskt för att klara sig från att bli trist.

Ett möjligt bedrägeri avslöjas i artikeln! En kille som kockade på en båt skröt för mig om att han själv hittat på en suverän efterrätt: grönpepparsauterade jordgubbar, och jag trodde honom! (Det kan förstås vara möjligt, men inte så troligt, när jag tänker efter och ser hans karaktär i ljuset av gångna år).

Av: Fröken Dill

Fröken Dill — Mon, 23 Nov 2009 14:54:22 +0000

Grönpeppar är toppen! Jag har den alltid hemma. B la används den till en snabb pastarätt som jag lärt mig av en kompis; strimlad brynt lövbiff, gul lök, röd paprika, champinjoner och en creme fraiche-baserad sås med lite buljong och soya får det där lilla extra om man kryddar med grönpeppar!
Hälsar fröken Dill

Av: Sara

Sara — Mon, 23 Nov 2009 13:16:02 +0000

När jag jobbade som kallskänka i slutet av 1980-talet hade vi en dessert med grönpeppar och kiwi (modefrukt på den tiden) på menyn. Om jag minns rätt så kokade man upp en sked grönpeppar i lag med pressad apelsin, farinsocker och en skvätt cointreau. Kanske en klick smör också? Minnet sviker… Detta hälldes hett över tunt skivad kiwi på en tallrik, och serverades med vaniljglass. Riktigt gott, vill jag minnas.

Av: Annette

Annette — Mon, 23 Nov 2009 12:23:56 +0000

Älskar grönpeppar. Den är så lagom pepprig…

Det som behövs är naturligtvis en flod av läckra nya grönpepparrecept – inte bara i gräddsås till kött. När börjar vi?