Genom förträffliga Lotta Brinck (missa inte heller hennes braiga blomkålsidé) hittar jag Naturskyddsföreningens rapport om hur ekologisk odling kan ge ökade skördar.

Det där argumentet om att ”vi inte har råd” med ekologisk odling eftersom det ger mindre avkastning har jag aldrig köpt. Det handlar ofta om kortsiktiga beräkningar och bortser från att ett beroende av handelsgödsel och bekämpningsmedel kan vara fatalt för U-länder. Visserligen finns det många tillfällen när små mängder konstgödsel och bekämpningsmedel kan ge stora resultat; men då förlorar producenterna en lönsam nisch också. Dessutom sker mycket av den ekologiska odlingen i kooperativ och under mer humana omständigheter.

Trist bara att just risodlingar är en stor miljöbov i andra perspektiv på grund av sina stora metanutsläpp. Beroende på hur man räknar står risodlingar för någonstans runt en femtedel av alla metanutsläpp som orsakas av människan.I ett lokalt perspektiv måste dock risproduktionen ses ur ett annat perspektiv eftersom den ofta kombineras med fiskodlig och då bidrar med viktigt protein

Vitt ris, i synnerhet basmati- och jasminris kokt på traditionellt vis, tillhör bland det onyttigaste du kan äta. Pilsnabba kolhydrater och nästan kliniskt fritt från övrig näring.  Ät råris av grövsta sorten och skippa kritvitt ris utom till fest. Hela grova gryn, potatis och andra rotfrukter är bättre alternativ. (Tyvärr älskar ungarna vitt ris, men jag har förklarat att ris är onyttigare än glass så de får välja. Och då väljer de glass till efterrätt.)

Jösses, nu börjar det här låta som en lärobok så jag rockar loss med lite rårisgröt innan ni somnar! Lova att ni testar det här, för det är sjutusen gånger godare än det låter.

Rårisgröt med vanilj och kanel

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: Bortåt 2 timmar

Låt dig inte förledas av rårisets nyttighet. Den här gröten är galet, galet god och brukar omvända alla fullkornsfobiker. Perfekt att frysa in i portioner och ta med till jobbet. Receptet är ganska ungefärligt för olika rårissorter beter sig rysligt olika. En del vill ha varm eller kall mjölk till sin gröt men jag tycker att just den här gröten är godast när den kokas ganska lös och äts som den är.

• 2 dl rundkorningt råris
• ca 12 dl vatten+mer allt eftersom
  2 krm salt
  1 kanelstång
  1/2 vaniljstång
  1 msk farin eller ljust muscovadosocker
  50-100 g smör, rumsvarmt
• Till servering:
• Kanel, gärna vietnamesisk
  Ljust muscovadosocker

1. Koka upp ris, vatten och salt i en stor tjockbottnad kastrull. Låt sjuda under lock drygt 1 timme, tills det börjar bli mosigt. Ha tålamod! Vissa sorter kräver längre tid. Tillsätt mer vatten allt eftersom, olika rissorter kräver olika mycket. du kan också ställa in hela grytan i ugn, ca 125°C och bara röra om då och då.
2. När det börjar se trevligt grötigt ut slänger du ner en kanelstång och snittad vaniljstång. Mojsa ut vaniljfröna i gröten och låt skidan sjuda med.
3. Låt puttra till en härlig gröt, ytterligare ca 30 minuter. Rör om ofta så att det inte bränner vid. Späd till lagom konsistens. Jag gillar när min gröt är tunn och tänk på att den stelnar när den svalnar bara några grader. Smaka av med socker, smör och till sist kanske mer salt.

Oj, så nöjd jag blev när jag sorterade gamla recept och hittade den här favoriten från forntiden. Jag minns att den var en del av en kampanj att få en god vän att upptäcka andra rätter än Flygande Jakob

Kycklinggryta med harissa, anis och blodapelsin

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 35 minuter

Lättlagad vardagsmat med festsmak. Eller festmat, som då måste betraktas som ännu mer lättlagad. Märkligt det där. Ringla gärna över lite av din finaste olivolja strax före servering. Lite svarta oliver eller rostad strimlad mandel gör det hela ännu flådigare.

• 450 g kycklinglårfilé
• 2 stora klyftor vitlök
• 2 msk olivolja
• 1 tsk anis, lät stött
• 1 kanelstång
• 3 dl blodapelsinjuice
• 1 krm (ca 1/3 pkt) saffran
• 1 –2 tsk harissa eller 1-2 sk sambal oelek och 2 krm spiskummin
• 1 1/2 msk konc kycklingfond eller 1 dosa Fond du Chef
• 1 burk kikärter eller 3 dl kokta
• salt, nymald svartpeppar
• Till servering:
• Bladspenat
• Goda gryn om du orkar

1. Putsa kycklingen och skär den i munsbitar.
2. Skala och skiva vitlöken och fräs den lätt med olja, anis och kanel. Slå på apelsinjuice och kycklingfond. Vänd ner saffran och harissa. Koka upp.
3. Vänd ner kycklingen, ett par bitar i taget och låt koka upp mellan. Låt sjuda under lock ca 15 minuter. Rör om då och då. Tillsätt kikärtorna och sjud i ytterligare 10 minuter. Smaka av med salt och harissa.

I morse föreläste jag på Dining Trends 2009 i Älvsjö. Mitt viktigaste budskap är att trender är ute och att matvärlden håller på att förändras, kanske revolutioneras inom flera viktiga områden. I stället för att förvirra mig själv och åhörarna med powerpoint-bilder (läs gärna Edward Tuftes kritik här) har jag här lagt upp länkar till bra texter för dig som vill fördjupa dig.

Naturligtvis ska du också prenumerera på Taffels nyhetsbrev om du vill veta vad vi matnördar pysslar med för stunden.

1. Matens nya makthavare

En av de stora förändringar som präglar Matsverige är Livsmedelsverkets förtroendekris. Jämfört med andra länders likvärdiga institutioner har Livsmedelsverket haft ett oerhört gott rykte både bland journalister och allmänheten. Allt fler kritiserar nu Livsmedelsverkets näringsrekommendationer och försvar av tillsatser. Den nya märkningen Äkta Vara är en ren och skär missnöjesdemonstration. Mats Eric Nilsson tycker att han vet bättre än Livsmedelsverket och en stor del av konsumenterna håller med honom. Andra inflytelserika debattörer är Kostdoktorn, Andreas Eenfeldt och upprorsmakerskan Camilla Sparring. Även tillsatskritiska Kicki Theander på Middagsfrid har blivit en maktfaktor. Vi kommer att se fler nya auktoriteter och Livsmedelsverkets roll kommer att försvagas om de inte ändrar strategi drastiskt. Problemet är att när Livsmedelsverkets inflytande minskar lämnas fältet öppet för myter och ovetenskaplighet.

Här hittar du min kritik av Livsmedelsverkets tidigare näringsrekommendationer. Den här studien A Systematic Review of the Evidence Supporting a Causal Link Between Dietary Factors and Coronary Heart Disease är måste-läsning för alla som är intresserade av sambandet mellan hjärt- och kärlsjukdom och olika kostfaktorer.

Väldigt mycket av matdebatten och opinionsbildningen sker idag på nätet.

Praktiska konsekvenser av de nya forskningsrönen syns redan på menyerna: Boom för nötter, fullkorn, surdeg, naturliga fetter, raps- och olivolja. Mer GI/GL och LCHF-alternativ (kolhydratsnålt) på krogen. Blanda annat Järnet i Gamla stan kör LCHF-alternativ.

2. Kockens andra andning

Länge var kockyrket till för dem som var för fega för främlingslegionen och för landkrabbiga för att dra till sjöss. de nya generationerna kockar är annorlunda.(I USA har det länge funnits högutbildade kockar. I Top Chef Master är jag tämligen säker på att den genomsnittliga utbildningsnivån låg betydligt över den svenska regeringens.)

En av de saker som starkast kommer att prägla livsmedelsindustrin är att vi har en ny generation driftiga kockar som faktiskt är i matbranschen för att de älskar mat. Men faktum är att det är först  när de tävlat färdigt och visat framfötterna i guideböcker och tevekök kommer de att förändra branschen på allvar. Deras påhittighet, nytänkande och kunnighet skapar helt nya affärsområden och gränsen mellan hemmaköket och krogköket är inte lika solklara längre.

Passionerade Maximilian Lundin, är smakskattjägare på Årstiderna.

Smaksäkre charmige Tommy Myllymäki med Matkomfort ger kocklagat hemma. (När han inte startar surdegsbageri, driver krog och undervisar.)

För de kockar som vill stanna kvar i krogköken handlar det om att lägga ner prestigen och istället titta på ekonomi. Vi behöver nya kockförebilder: de som stannar kvar. Henrik Regnér på Atmosfär i Malmö stannar kvar i krogköket men har förvandlats från kock till manager. Och ägnar sig åt jordnära bistronomi i ställer för högre gastronomi. De lönsamma krogarna är de där kockarna lagar mat de själva vill äta och betala för. Rolfs Kök är ett annat bra exempel. Att behålla personal är en livsnödvändighet idag. Det är dags att säga hejdå till den skrikiga machokocken.

3. Molekylär gastronomi: Från showstopper till självklarhet

En av de starkaste trenderna inom den högre gastronomin har varit moelkylär gastronomi. Här är en artikel jag skrev i DN om fenomenet och kritiken. Dilldimmor, kemilådor och partytricks är ute. Däremot kommer den teknologiska utvecklingen i köken fortsätta. Inte minst i hemmaköken. Tillsammans med Malin Sandström driver jag bloggen Matmolekyler som beskriver vårt arbete med att ta fram en bok om vetenskaplig matlagning i hemmaköket. Här kan ni fortlöpande följa vårt arbete att ta fram ett umamilexikon med alla de ingredienser som bidrar till den underbara umamiupplevelsen.

Molekylär gastronomi kommer att bli hetare än någonsin men det handlar inte längre om att tillföra onaturliga element som att förstå hur mat faktiskt fungerar. Det handlar om en uppgraderad hemkunskap, en respekt för råvarorna på molekylär nivå.

Någon i publiken sade efteråt att mitt anförande om trender var som en monolog på Dramaten. Ännu en av dessa komplimanger som man inte vet om det var en komplimang.

Det har varit lite tyst här senaste dagarna. Det beror på följande:

1. Jag är förstummad av den fantastiska maten på Trio.

2. Vinerna var lika bra och lite för många. så jag har varit lite medtagen. Detta trots att fylla på intet sätt var mitt primära mål just den här gången. Men det hjälpte uppenbarligen inte att mitt hjärta var rent.

3. Vi har flängt runt förfärligt. Nu sitter jag på tåget mot Stockholm.

Å andra sidan har jag jobbat en hel del med Matmolekyler senaste dagarna, så det kommer en massa fina inlägg där snart. Umami-bonanza utlovas. Och lite mer om Trios mat kommer snart. Promise!

Jag läser ofta Kostdoktorn. Inte för att jag är okritisk anhängare av de grädd- och kötttäta LCHF-dieterna, utan för att hans kritik av det rådande hälsoparadigmet och diskusion av nu forskning ofta är riktigt bra. Idag tar han upp hur svenska barn fostras till fettfobi. Bra smörgåspålägg? Frukt och grönsaker. Inte ens mager mjukost ger full poängpott som alternativ.

Skrämmande! Jag vet inte om enkäten var ett enstaka övergrepp eller om det ser ut så här överallt i svenska skolor. Men allvarligt talat var det ungefär samma saker vi lärde oss under dietistutbildningen.

Tack Isobel för tips!

Det sägs att kärlek växer sig starkare med avståndet. Det må vara hur det vill med den saken, min kärlek till Malmö är konstant oavsett om jag bor där eller pendlar dit. Nu sitter jag på tåget och ser fram mot en räcka gastronomiska högtidsstunder. När jag hoppar av kutar jag direkt till Vendel och drar en lunch. I synnerhet veckans Husman brukar vara sanslöst prisvärd.

Är det fullt blir det Mrs Brown istället, en annan höjdare för oss som gärna äter fillunch två dagar i veckan för att äta finlunch när vi går ut. Torsken sist var inget annat än underbar och kostade strax under hundralappen.

Sedan ska jag ta en sväng på Hamrelius Bokhandel som drivs med en sådan nördig passion att jag känner mig befryndad med hela stället. Sen sätter jag mig och jobbar några timmar på Stadsbiblioteket där ett stilla lugn råder trots den häftiga debatt som ägt rum. Bibliotekschefen Elsebeth Tank har haft mage att skapa en vision om biblioteket som mötesplats och inspirationskälla snarare än bokupplag där antalet utlån minskar konstant. Bibliotekarier ska inte ha visioner, de ska förvalta ett kulturarv och stapla böcker anser kritikerna som uppenbarligen aldrig hört talas om den digitala revolutionen och Google Books. Eller så har de hört talas om den men inte lyssnat så noga. Hur som helst är kafeterian i biblioteket fullkomligt bottenlöst dålig (hej Delicato!) och förhindrar effektivt att man häckar för länge på biblioteket. Kör ut dem!

Ikväll tänker jag kanske ta ett smørrebrød eller två på Siesta, laxen och leverpastejen (veterinärens nattmacka) är mina favoriter. Sen travar jag ut till Västra hamnen där mitt lilla pörte väntar och sent ikväll kommer Johan ner.

När jag och Johan jobbar på bibblan under fredagen kommer vi därför smita i väg och luncha på Atmosfär som har helt underbara luncher med kalops, fin fisk och en riktigt bra caesar med rökt kyckling den här veckan. De kör samma meny i en vecka nämligen vilket jag tycker är attans smart.

Så äntligen fredag kväll blir det Trio där Johans födelsedag ska firas. Jag har fortfarande inte ätit en hel middag där och min förväntan är barnslig som inför ett stort paket i glänsande papper och sidenband. (Jo, jag vet att det är Johans present men i alla fall…) Robin, Sveriges mest skönskrivande kock, skrev så himla fint om sin upplevelse där. (Missa inte del 2 heller)

Sedan ska jag för en gångs skull gå på Solde och dricka kaffe någon av dagarna. Och kanske äta en macka där brödet signerats Larry Dinkel, en av Malmös bästa bagare. Min relation till Solde är inte alls så innerlig som den borde vara men skulden är helt och hållet min. Sen jag satt i juryn för en barista-tävling för tio år sedan och blev koffeinförgiftad har min passion för espresso svalnat. Jo, jag vet att det är gott och jag kan fortfarande skilja en bra espresso från en dålig. Lukten är bedårande. Men kroppen förklarar bestämt för mig att den av erfarenhet vet att detta är farligt att förtära. Och vem är väl jag att säga mot? Efter juryarbetet kunde jag inte dricka kaffe alls på flera månader och jag kan inte heller dricka det annat än på morgonen. Och ni behöver inte förklara för mig hur korkat det är att smaka på 36 kaffe under en dag utan att spotta, det vet jag själv.

Mer om mat och Malmö inom kort!

Edt: Ojdå, det här inlägget ville inte publiceras på tåget. Jag har ätit kalvrullader på Vendel som var underbara men den vinångande bonuspotatissoppan före med svartfriterad purjofnas och parmesan var ännu bättre. Kaffet med godisbricka för 35 pix är faktiskt ett litet fynd. rubbet gick på 220 pix. Värt priset någon gång i bland.

Jag är stum av beundran inför djärvheten hos den politiker som kom på en idé som femårsplaner. Traktorarmador som skulle produceras, rekordskördar som skulle bärgas och nativitetstal som skulle kväsas. Här hemma känner vi triumf när vi lyckats hålla fyradagarsmenyer någotsånär. Vi klarade det idag med nöd och näppe.

Idag blev det i alla fall en riktigt god lammfärssoppa. Vardaglig, oförarglig. Ja, rent av harmlös och rätt onördig om man bortser från den slovenska kyndeln.

Lammfärssoppa med rotsaker

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 6

Tid: 40 minuter

Knepet är att fräsa rotsakerna länge så att smaken intensifieras och att ha en bra buljong på lut i frysen. Men det går alldeles utmärkt att fubba med Knorrs nya Fond du Chef som är den bästa prefabbade buljongen på marknaden.

• 400 g lammfärs
• 200 g rotselleri
• 200 g kålrot
• 2 stora morötter
• 2 palsternackor
• 1 stor gul lök
• 2 dl olivolja
• 1 näve torkad vild svamp eller skivad torkad shiitake
• 2 klyftor vitlök
• 2 lagerblad
• 8 korn krydpeppar
• 2 msk tomatpuré
• 12-14 dl köttbuljong
• 1/2 tsk torkad timjan eller 3/4 tsk kyndel
• massor av nymald svartpeppar
• Till servering:
• Hackad gräslök eller persilja
• Knäckemackor med ost

1. Ställ fram färsen så att den inte är iskall. Skär bort skalet från kålrot och rotselleri med en vass kniv. Skala morot och palsternacka. Tärna allt i knappt sockerbitsstora tärningar.
2. Halvera löken på längden. Skala och finhacka. Hetta upp lök och olja i en stor tjockbottnad kastrull. Fräs på medelvärme tills löken mjuknat och fått lite färg. Om det ser torrt ut lägger du på lock och sänker värmen.
3. Höj till högsta värme. Lägg ner köttfärsen och dela den i mindre bitar. Stek några minuter. Salta mycket lätt.
4. Vänd ner rotsakerna och rör runt några minuter. Sänk värmen, släng ner svampen och låt putta i egen fuktighet ca 10-15 minuter. Rör om då och då. Städa kryddhyllan under tiden. Det brukar alltid behövas. Släng ner lagerblad, grovstött kryddpeppar och skalad skivad vitlök mot slutet.
5. Har rotsakerna mjuknat nu? Bra, rör ner tomatpuré och fräs i ytterligare 2 minuter under omrörning.  Slå på buljongen, smula ner timjan eller kyndel och låt sjuda sakta ca 10 minuter eller längre.
6. Massor av svartpeppar!

Glömde visst utse Veckans Matnörd sist! Det blev Vera som jag passar på att gratta till långkoket och hoppas att hon återkommer med bloggen, för jag gillar hennes recept och finess.

Vera gissade rätt på att växten är en tomatillo; faktiskt den första lilla jag sett. Det är bara en av många skojiga frukter som numera odlas i Skånes varma växthus. Jag älskar tomatillo men är för snål för att betala de hutlösa priser de betingar i Stockholm.

Om ni bestämmer er för att investera i tomatillos trots allt tycker jag att ni ska laga Rick Bayless smarriga salsa.

När jag ändå är inne på Skåne måste jag påminna om den förtjusande affären Mudrik som ligger inne i Stationsbyggnaden. De har eminenta surdegsbröd (sist testade jag ett surkålsbröd), ganska goda kakor och såna där stora mjuka salta kringlor jag älskar men sällan unnar mig.

Men frågan är om det inte är skojigast i kylen. Bland annat kärnmjölk som jag tänkte ha i mina amerikanska pannkakor, jag vet faktiskt inget annat ställe som har den! Dessutom fantastisk Weisswurst (konsistensen!), Schmaltz, bra skinka att lägga på tågmackan, fet kvarg och annat smått och flottigt. Och… äh, nu får ni tipsa mig om fler bra grejor på Mudrik. Eller fler bra saker i Malmö.

Nästa Veckans matnörd? Hmm, den som kommer på ett bra ämne jag kan skriva om i Sydsvenskan. Förra veckan skrev jag om socker; en längre text, lite sockerfakta och två recept. Vad vill ni ha en text om? Det ska inte vara en person eller en krog utan ett lite bredare ämne som just socker. Önska på!

Vi försöker planera de veckor vi har barnen lite bättre. På så vis spar vi tid och pengar och blablabla… äh, vad det där lät präktigt. Ni fattar utan att jag skriver er på näsan. Men det är ett bra knep att planera just början av veckan tre fyra dagar i taget. Att köra hela veckoplaneringar är orealistiskt för många. men tre dagar måndag till onsdag klarar de flesta.

Vår meny planeras ofta efter vad Årstiderna skickar hem till oss. Vi beställer nämligen fisk, grönsaker och frukt varannan vecka, barnveckorna. Rotsakerna brukar räcka ända till nästa leverans. Potatisen längre än så. Eftersom jag skär ner på kolhydrater brukar jag äta zucchini, blomkål eller rotselleri istället för potatis, ris och pasta. De veckor vi inte får grönsaksleverans storhandlar jag på måndagar för att få fina grönsaker.

Så här ser vår meny ut närmaste fyra dagarna och snart ska jag gå och handla. Recept kommer närmaste dagarna om de inte redan finns här på Taffel.

Söndag lunch: Pasta och enkel köttfärssås på hjort och Mutti passata. Jag gör en jättejättesats sås med mycket rotsaker, fryser in en del och spar en del till tisdag. Gurka och morot till.

Söndag middag: Små korvar jag okynnesköpte i Malmö, stekt potatis, brysselkål eller spenat, senap.

Måndag: Stekt lax (fryst) med strimlade rotsaker frästa med soja, ingefära och vitlök. Ingefärshollandaise med sanchopeppar och sherryvinäger.

Tisdag: Lasagne (på söndagens köttfärssås, champinjoner, cheddar och fullkornsplattor). Råkostsallad

Onsdag: Rotsakssoppa med små kryddostfrikadeller på lamm (har buljong och frikadeller färdiga i frysen, annars är det gott med lite bacon eller stark korv i soppan)

Två saker är lite speciella med det senaste numret av Systembolagets kundtidning Bolaget. För det första ser omslaget ut att föreställa en könssjukdom, vilket ju är  lite oväntat men rätt uppiggande.  Det andra är att min mor nu gjort debut som debattör inom mat och dryck. Rubriken på den välformulerade insändaren är ”Alkoholen räddade mitt äktenskap”. Här klagar hon på att den ljuvliga berusningen aldrig beskrivs i Bolaget bara skräckskildringar om de rysliga biverkningarna. Och så berättar hon historien hur hon och min far när de låg i skilsmässa drack långa vindränkta middagar och hade så sabla kul att de flyttade ihop igen.

Naturligtvis håller jag med henne, hon är ju min mor. Visserligen har jag sett alkoholens nedbrytande effekter på alltför nära håll, under alltför lång tid när jag levde med en man med alkoholproblem. Men utan att beskriva alkoholens möjligheter och ljuvligheter blir de varnande pekfingrarna obegripliga. Jag tror att den avgrundsdjupa skillnaden mellan de euforiska upplevelserna av rus från alkohol och droger och skräckpropagandan gör det svårare att föra en vettig diskussion om överkonsumtion och missbruk.

Det talas förfärligt mycket om vinets karaktär, om klockrena kombinationer. Och så talas det om fysisk eller psykisk misär. Sällan talas det om att det är kalaskul att vara kalasfull, mysigt att känna ett svagt alkoholsvirr i fingrarna efter ett litet glas supertorr champagne. Och handen på hjärtat; det är nästan alltid därför vi tar oss ett glas. Trots att vi har ett otroligt avancerat vokabulär för att beskriva vinets doft och smak är språket hemskt futtigt när det gäller att beskriva de underbara och hemska effekterna av alkohol. Eller rättare sagt: vi har inte definierat uttrycken tillräckligt väl. Vad betyder egentligen packad, dragen och stupfull?

Så ge mig nu lite hjälp i kommentarerna, ge mig ord som betecknar olika tillstånd av fylla.  Lycklig och olycklig. Och berätta gärna om ett tillfälle ni befunnit er i detta tillstånd. Eller vilken dryck som gör det. Jag föreslår ordet glöggkörd för den där känslan av absolut ointelligens när du är kvar sist på glöggfesten. Du vet:  med halsbränna, klistrig tunga, sluddrande tal och en till ångest gränsande vetskap  om att du kommer att ha en huvudvärk av guds nåde morgonen därpå.

Jag föreslår ordet humlesurr för den där ljuva föraningen, kittlingarna i mungiporna och  som uppstår när du druckit hälften av fredagskvällens första Oxford Gold. Då du inte är säker på om det där humörslyftet det är placebo eller en fylla så liten att den är snudd på subklinisk.

Sen har jag då mitt älskade ord salongskanon. Ett ystert tillstånd när du upplever dig själv som kvällens kung och faktiskt är det för att du är berusad på det där livsbejakande sättet som gör dig oemotståndlig. Faktiskt. Tänk Jarl Kulle i Fanny & Alexander. Till skillnad från när du är aprak och också tror attt du kvällens kung men kommer att påminnas om att du inte var det under resten av ditt liv.

Bäst definition av ett tragiskt eller välsignat alkoholinducerat tillstånd vinner ett ex av min första kokbok Festligt & Smalt. En bok som jag i mitt nuvarande fettdrypande liv skulle betraktat som ett oförlåtligt feslteg om recepten inte varit så goda. och eftersom du frågade: Jag var nykter när jag skrev den!

Bonuschans! Vilken könssjukdom ser Bolagets omslag ut att föreställa? och kan den sättas i samband med någon speciell dryck?