Oj, vad mycket tid vi sparar på att planera maten bättre.

Vi funderade på att börja köra med Meatless Monday. I själva verket blev det soppmåndag för  jag räds inte att bryta förbudet genom att ha kycklingfond i om nöden (läs:smaklökarna) så kräver. På måndag har barnen beställt butternutsquashsoppa med kokos, garam masala och kokosgrädde.Recept kommer!

Tisdag blir fiskdag efersom Årstiderna kommer då istället för som vanligt på torsdag. Då har barnen beställt pankopanerad fisk, ingefärspiffad quinoa som serveras med en vrålstark grön chilisås. Deras smaklökar blir allt vuxnare.

Jag vägrar inte jul, jag hatar den inte. Jag bara väljer att hoppa över den i år igen. Mer eller mindre. Jag samlar ihop mig till ett inlägg om min barndoms jular. En exposé av de underhållande neuroser som frodas i familjen Winbladh. Men just nu trappar jag ner arbetet för att få klart det första utkastet av min roman som ska finnas i ett första utkast i början av januari. Nu är ögonen, tack vare ett läsglasöga, så återhämtade bra att jag kan skriva, att läsa långa textsjok går mindre bra.

Ikväll ska jag, Vinlusen och ungarna äta rester från dagens sydisplåtning.

Mitt favoritsätt att laga revbensspjäll kan summeras som följer:

1. Pensla spjällen (i detta fall lammspjäll med gucka baserad på tomatpuré och apelsinjuice) med en tjock gucka med mycket smak av värmetåliga kryddor. Ta först undan 1/3 av guckan i en liten skål.
2. Lägg spjällen i en stor Le Creuset med locket på. Låt stå en timme så att spjällen får en lätt rimning.
3. Ställ in grytan i ugnen och sätt värmen på 125°C. Låt stå i minst tre timmar tills köttet är helt mört. Ibland tar det 4 timmar. Detta kan göras dagen före.
4. Blanda resten av kryddguckan med olja och lite socker.Tag bort det mesta av fettet om du lagat spjällen dagen före, ibland måste man värma försiktigt för att smälta fett och geléad buljong efter det.) Lyft upp spjällen, lägg dem i en form och klappa dem torra lite lätt. Pensla på mer kryddgucka.
5. Stek spjällen i ugn 175°C tills de är vackra och knapriga. Reducera skyn lätt i en gryta på spisen under tiden. Eller använd den till att göra couscous. Servera med lämpliga tillbehör beroende på vad du valt att smaksätta guckan med.

När jag satt och skrev om torkade räkor för Matmolekyler blev jag oerhört sugen på rojak. Rojak är ett chockerande möte mellan salt, hett, ampert och sött. Salladen kan ätas som en smårätt, utdrygad med blixtkokad bläckfisk eller som tillbehör åt kall kyckling.

När du fattat själva grundidén kan du börja jamma. I den här ursprungliga versionen innehåller salladen asiatiska frukter. Bland annat jackfrukt, en hyperintressant aromatisk släkting till brödfrukten som du hittar i asiatiska affärer. Andra passande frukter att använda efter behag är fasta plommon, päron, granny smith, nektariner, melon, stjärnfrukt, rättika, jicama, papaya eller vattenäpple. Rostade sesamfrön är också läckert att toppa med.

De exakta proportionerna i dressingen varierar med vilken typ av tamarind du får tag. Smaka dig fram. Om du ogillar den oinsmickrande räkpastan kan du ersätta den med 1-2 matskedar fermenterad bönsås eller lite fisksås. Men den som lärt sig älska räkpasta blir inte lycklig utan den.

Rojak som i Singapore

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Foto: Ingvar Eriksson

Portioner: 4

Tid: 30 minuter

• 50 g böngroddar
• 1/2 gurka
• 1/3 ananas
• 1 mango
• 100 g jackfrukt, utan skal och kärnor
• 1/2 dl krossade jordnötter, ny rostade
• Dressing:
• 1 tsk belachan, eller kapi (torkad räkpasta)
• 1/2 dl hett vatten
• 2 msk tamarindpasta
• 2 msk krossat palmsocker, eller ljust muskovadosocker
• 2 msk kecap manis (söt kryddad soja)
• 1/2 tsk torkad krossad chili, eller 1 fint skuren thaichili

1. Vik in räkpastan i lite folie och rosta sedan det lilla paketet i torr, het panna i ca 5 minuter tills det är riktigt hett rakt igenom.
2. Blanda alla ingredienser till dressingen. Låt stå och samla smak.
3. Nyp bort och släng svans och huvud av böngroddarna. Lägg stjälkarna i ett durkslag och slå över kokande vatten. Spola i iskallt vatten och torka noga.
4. Skala och skiva gurkan i centimetertjocka skivor. Skär bort skal på ananasen och skär köttet i fina bitar. Skär mangon i klyftor och skär sedan av skalet med en vass liten kniv. Strimla jackfruktsköttet.
5. Arrangera frukterna på ett fat eller tallrikar. Ringla över såsen och toppa med jordnötterna.

Ibland gör man det för svårt för sig. Med ”man” menas i det här fallet jag. För jag konstrar till det i den milda grad att recepten blir evighetslånga och ibland när jag gör något rasande gott tänker jag: ”Äh, det här är ju så banalt att det är löjligt att blogga om.” Men nu när jag tänker tillbaka på den gångna veckan inser jag att det vore tjänstefel att undanhålla er torsdagens tillpiffning av kokt quinoa.

Jag älskar quinoa, det lilla grynet som får en vacker gloria när det kokas och dessutom  är mättande och trevligt fetaktigt med en mustig men ändå mild smak av sesam och jordnötter. Nu hade jag en hel del kokt kall quinoa i kylen och ville fiffa till det så att det blev ett värdigt tillbehör åt den pankopanerade fisken. Något som var raffinerat nog för de vuxna utan att provocera barnen i onödan. Så här gjorde jag:

Paprika- och ingefärsfräst quinoa

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 10 minuter

Den här kombinationen är larvigt enkel men rymmer en sådan magi at den förtjänar ett eget recept. Paprikan måste verkligen hackas yttepyttefint. Om du är lite ovan kan du faktiskt finriva hälften av den för att få liknande effekt. överdriv inte kryddningen. Finessen är att quinoans egen milda smak samspelar så fint med de andra.

• 6 dl kokt ljus quinoa
• 2 pyttesmå schalottenlökar, mycket finhackade
• 2 tsk mycket finhackad ingefära
• 1/2 liten röd paprika, extremt finhackad
• 1 1/2 msk neutral rapsolja eller mycket mild olivolja

1. Hetta upp oljan i en panna och tillsätt ingefära och lök. Stek sakta på låg värme tills löken fått en gnutta färg. Tillsätt paprikan och låt fräsa sakta på mycket låg värme tills paprikan mjukat helt och släppt mycket av sin färg i oljan. (Om du råkar ha finosherry hemma slår du i en tsk men inte mer.)
2. Vänd ner quinoan, höj värmen en smula och värm under omrörning. Svårare var det inte.

Vår bildbank har trasslat så det kan se lite konstigt ut på Taffel här och var under dagen. Ha tålamod, Johan reder upp det hela ikväll.

Läs vår vän khymos teorier om space cookies.

Minsta bonusbarnet fyller år idag, traditionellt firar han med sin bästis, bonusbonusbarnet, som fyller år i morgon. Då är det praktiskt att bästisen sover över dagen innan det ska kalasas. Vi firar med skönsång på morgonen.

Kylen är proppad med  diverse mer eller mindre aptitiliga produktprover och rester av skaldjurskalaset igår (ostron för de vuxna, vongolepasta, krabba, king crab, räkor, majo etc). Det luktar unket av räkspad som letat sig ur paketet. Sju stora och små gäster på middag och vi har inte ens bestämt vad vi ska laga. Jag går och handlar och slänger planlöst ner allt som ser gott ut i vagnen som jag brukar. Johan gräddar pannkakor.

En hoper ungar kommer på barnkalas 12.00 och äter burgare med rostad ciabatta och alla tillbehör och pannkakstårta. För varje barn som anländer ökar ljudnivån med en decibel. Jag ber att få påminna om att det är en logaritmisk skala.

Bonusbonusbarnets mor och hennes fästman dricker kaffe och vi äter burgare stående. Två meter halvbror till bonusbonusbarnet dyker upp i sällskap med två damer och förses med kola, kakor och kaffe.

Mina föräldrar dyker upp när kalaset kulminerat och förärar barnen varsin gul/grön/rödrandig plånbok i hampa med marijuanablad på.  Johan säger taktfullt att barnen kanske inte ska ta dem till skolan.

”Vi tyckte de var fina. Ni är så småborgerliga”, säger min mamma.

Sedan frågar min mor på sitt vanliga diksreta vis  bonusbonusbarnets halvbrors damsällskap om de är hans flickvänner. Det är de inte.

”Då blir min dotterdotter nöjd”, säger min mamma. ”Hon är ju så förtjust i honom.”

Sen får Johan present av mina föräldrar som han inte visste att han önskat sig. En en bok med bortåt hundra vilda fåglar på bild och en plastmanick som spelar upp varje fågels läte. En approximation.

”Så bra nu vet vi hur varje fågel låter när den är instängd i en burk, säger Johan mindre taktfullt.

Havsörnen låter väldigt likt en klen bofink med bronkit, lär vi oss efter att ha lyssnat lite.

De vuxnare fikar mer, ungarna ylar och vevar med innebandyklubbor och andra lösa tillhyggen. Jag packar in tre kilo renfilé vi fått av föräldrarna. Jag fattar inte hur den får plats i frysen men det gör den. Så fort vi öppnar frysen hukar vi nervöst. Nästan alltid far något ut. Min pappa sliter upp kylen eftersom han som vanligt är hungrig, till och med han som är van vid det mesta får en mild chock. Men han fixar oförväget mackor med finn crisp, getost och rökt grisbog. Jag marinerar minst 2 1/2 kilo lammspjäll med anis, tomat, koriander, rosmarin, saffran, chili och massor av vitlök och får in i ugn i en Le Creucet. Jag vispar ihop en glasering som ska på när de körs på hög värme på slutet.

En förälder som ska hämta barn blir kvar och undervisas av min entusiastiske far i endokrinologi eller nåt annat spännande under en oförgömlig timme. Mamma erbjuder mig ett foto på en helstekt hund till bloggen.

Nu ringer jag min syster för att kolla när hon kommer på middag. Hon avbokar med man och två barn eftersom hon kollapsat efter en makalös tågförsening igår. Nu har vi bara Iso och stora och lilla S som middagsgäster. Och lammspjäll åt ett helt kompani. Kommunikationen bryter samman lite och både jag och Johan bjuder in fler gäster på var sitt håll. Lyckligtvis är försynen på vår sida.  Patrik med son kommer på fördrink med rökt renhjärta och marcellin. Andra gäster från Frankrike och New York kommer att dyka upp sent. Oklart om några av gästerna kommer att träffa varandra. Vi inser att vi kommer att ha sju olika sorters vin till nio gäster.

Jag ångar majrova som ska dressas med chipotlemajo och krabbrester. Citrussjuder morötter vars spad ska reduceras med färskt lagerblad och kryddpeppar. Johan rensar skaldjur.

”Det är ju så här vi vill ha det”, säger jag.

”Jo”, säger min man. ”Det är ju det.”

Snart är det dags att öppna första vinflaskan.

I en gigantisk analys av fettvanor och viktutveckling i Europa kommer författarna till den här slutsatsen.

CONCLUSIONS: We found no significant association between the amount or type of dietary fat and subsequent weight change in this large prospective study. These findings do not support the use of low-fat diets to prevent weight gain.

Jag tyckte bara att det var trevligt för er att veta. Vi ska äta feta lammspjäll till middag.

Jag har tidigare försökt förklara att det verkar som om den av Livsmedelsverket så omhuldade kalorihypotesen kommer att falla. Det finns redan studier på som visar att kaloriintaget inte korrelerar särskilt bra med vikten. Vi vet också att metabolismen går ner när kaloritillförseln minskar så att viktminskning försvåras. Och att metabolismen ökar av olika faktorer, bland annat proteinintag. Nu har det kommit resultat på försök på möss (länken går till en artikel, studien är ej publicerad utan det gäller preliminära försök) som visar dramatiska skillnader i hur energi från olika näringsämnen i kombination omvandlas till kroppsfett. De möss som främst fick i sig fett och protein behövde 468 kcal för att lägga på sig ett gram fett. De möss som åt fett och socker behövde bara 68 kcal.

Både mössen som åt en fett- och kalorisnål kost och de som åt en fett och proteinrik med mer kalorier diet höll sig slanka. Det skulle vara intressant att veta vilken typ av fett mössen fick och om det är skillnad på hur olika fetter metaboliseras. Men att snabba kolhydrater ger snabb tillväxt hos många djur är känt sen tidigare.

Är myten att en kalori är en kalori på väg att avlivas?

Missa inte de fantastiska pepparkakorna hos Alice! Jag gillade Michel Jacksons kista mest. Idag har jag kokat knäck på Radio Sörmland. Arlas hederliga mikroknäck smaksattes dels med pepparkakskrydda (Tack Mia Öhrn för idén), krossad macadamia och apelsinskal, dels med citronskal, mortlad rosmarin och pinjenötter.

Dessutom hann jag på tåget i rasande tempo skriva en dystopi för Expressen där açaí spelar en icke obetydande roll. Att livnära mig på det trista lilla palmbäret är lite min idé om helvetet. Det är inte det att det är äckligt utan att det är så förbannat tråkigt. Äcklig mat kan ju vara lite intressant i alla fall.

Nu frågar jag er, kära medmatnördar, vad tror ni att det serveras i helvetet? Den som övertygar mig utses med omedelbar verkan till Veckans matnörd. En fullgod tröst till alla er som inte får ett Nobelpris idag.