Hörrni, idag får ni läsa mig i Sydis istället. Jag är strängt upptagen med att avkalka den Lummelunda-grotta andra envisas med att kalla badrum, göra pulled pork åt 11 stora och små samt få ur mig en text eller två. Ikväll inleds middagen med stor ostbricka och en sofistikerad  finsk åkerbärsskumpa tillverkad i ett kloster nära ryska gränsen samt en hoppingivande tokvulgär jordgubbsskumpa jag fått som produktprov. Sen blir det tacokalas med det pillade fläsket. Lätlagat och förhoppningsvis mycket gott.

Visst är det gott att laga musslor på enklast möjliga vis, med bara schalottenlök, finhackad fänkål, smör och en skvätt vin,  så att deras sötma får fritt spelrum. Samtidigt är det ett av de mesta särpräglade och smakrika skaldjuren och tål därför tuffa tag med smaksättare. Eftersom jag är redaktör för Hötorgshallens nyhetsbrev hade jag en burk ovanligt sympatisk småskalig ajvar hemma från Prima Delikatesser. Tillsammans med smakstark chorizo gav de smak åt en fin soppsås med rejält sting som bonusbarnen älskade. Musslorna kom från Årstiderna och de är i regel riktigt bra – pinfärska och söta. Den här gången var dock nästan en tredjedel krossade eller öppna vilket gjorde mig smått putt.

Musslor med chorizo, tomat, ajvar och persilja

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 30 minuter

Chorizons piggt rökiga smak står fint mot musselsötman. Du kan också använda bacon om det kniper. Behöver jag säga att vitt vin är gott till? Gärna med kraft och frukt för att parera chilin och matcha tomatsötman.

• 1 kg levade musslor
• 75 g chorizo, hård och stark
• 1 stor klyfta vitlök
• 1/2 dl olivolja
• 1 1/2 dl krossad tomat
• 2-4 msk ajvar beroende på sort ajvar
• 2 dl vatten
• 1 tsk finhackad grov färsk timjan eller 1/3 tsk torkad
• chiliflingor efter smak
• finhackad persilja
• Till servering:
• Vitt surdegsbröd

1. Skölj musslorna noga i mycket kallt vatten. Skrubba dem om det behövs och klipp bort eventuella skägg. Släng alla som är öppna och inte sluter sig vid en lätt påknackning.
2. Finhacka chorizon och vitlöken. Fräs dem 3-4 minuter i olivolja i en stor tjockbottnad kastrull på mycket svag värme. Slå på tomatkrosset och klicka ner ajvar. Tillsätt timjan. Smaka av med chiliflingor, men tänk på att smaken utvecklar sig när grytan får puttra. Späd med vatten. Låt puttra på mycket svag värme 7-8 minuter.
3. Lägg i musslorna och lägg på locket. Koka upp och låt sjuda ca 5 minuter tills alla musslor öppnat sig.
4. Plocka bort alla musslor som inte öppnat sig. Servera i djupa tallrikar.

Något säger mig att vi hade druckit mer än ett glas vin. Det är då man får idéer som tycks geniala i ögonblicket men absurda dagen efter. Som idén att äta Malmös största råbiff på Brogatan. Hur som helst, vi gör det ändå.

29 mars 19.00 anordnar Maggie och jag en råbiffskväll på Brogatan. Råbiffen där är nämligen mycket, mycket bra. Vi dukar upp en gigantisk långsmal råbiff som sträcker sig över flera bord. Hjälp oss att förverkliga vår dröm!

Priset är 180 pix för 150 g med alla tillbehör och bröd. Förhandlingar pågår om lite bonusar. Dryck väljer du själv.Om vi får ihop bortåt 20 personer.  Alla är välkomna: läsare, bloggare, anhöriga, vänner och allmänt löst folk. Ett visst matintresse underlättar assimilationen. Vegetarianer välkomna men får finna sig i att samtalet blir köttigt.

Finns intresse för burkbyte? I såna fall kan den succén upprepas. Tag med en burk med något gott eller mysko i så byter vi med varandra efter middagen. Men det är råbiffen som är kvällens kung.

Anmäl dig i kommentarerna nedan. Den som bokar och inte avbokar i god tid kommer att hemsökas till femte led. Sprid gärna det glada budskapet vidare.

Definitionen på lyx är när det kostar lite mer än det smakar men är värt det. Sist jag föll i farstun och pungade ut vad jag var medveten om var löjliga summor var när jag införskaffade ett litet provrör mandarinhonung från Sicilien.  79 kronor var på gränsen till stöld. Brottsplatsen var Osthörnan på Hötorgshallen. Till röret köptes en krämig robiola, en mjuk ost som lagras kort tid, bara precis så att djuren som stått för mjölken hinner ge karaktär: ko, får och get. naturligtvis kommer jag att köpa det igen nästa gång jag går till Hötorgshallen. Jag är fast.

Hemligheten är att såväl ost som honung kommer från den smaktokiga italienskan Gina Hjorts importfirma Italiana Selection. Hittills har jag inte smakat en tugga av hennes grejor som varit ointressant och nästan allt har varit fenomenalt bra. Osten lagrad i tobaksblad var möjligen i magstarkaste laget.

Jag anser att osthyveln är ett måste i köket. Håller du med? Eller är den ett djävulens redskap? Nå, nu har du din chans att hissa och dissa föremålet som finns i de flesta svenska hem.

PS. Beklagar den dåliga uppdateringen vad gäller artiklar men annat arbete har kommit mellan. Vi har en massa godsaker i lager nu, så ha förtröstan.

”Du är som en julgran bland martallar”, sa jag till den något konsternerade Mattias Kron på White Guide-spektaklet idag. Och nog lyste han upp med sin bjärtrutiga skjorta och…ja, jag minns inte vad i övrigt han hade på sig mer än att det livade upp. Hur som helst avslöjade han att han ska bli chefredaktör för Mat&Vänner och göra den till Nordeuropas bästa mattidning. Visserligen har jag alltid varit skeptisk till det geografiska begreppet Nordeuropa men Gourmet kan sannerligen behöva en eldgaffel i röven. Och Mattias har extremt hög matkompetens och en glödande passion även om han, likt de flesta excentriker, ibland brister i fingertoppskänsla. Med stabila medarbetare kan det bli hur bra som helst. (Och nej, jag är inte ett dugg sugen på att bli chefredaktör, inte min grej.)

Gourmet har gjort en otroligt stor taktisk miss när de förlorat sponsorskapet för White Guide till Mat & Vänner. Mycket av kockarnas trofasthet och respekt för Gourmet har legat i att tidningen på något mystiskt sätt varit nära nog synonym med Sveriges mest inflytelserika krogguide. De extrema matnördarna har de redan tappat i och med att tidningen förflackats och senaste numret var ganska bedrövligt för oss. Bland de få ljuspunkterna märks Bjerke och Francke och de enstaka inhoppen av receptmakerskan Elisabeth Johansson. Kanske har Gourmet vunnit nya läsare men tidningen har förlorat sin ursprungliga särart; och sen kan man tycka vad man vill om den. Visst behövde tidningen förändras och förfolkligas, men inte tunnas ut så till den milda grad.

Hur som helst man blir hungrig av att gå på kalas och bara få fjösig fingermat. När jag kom hem hade Johan värmt på gårdagens lammgryta. Och som små många lammgrytor var den godare dagen efter.

PS. Jag har utlovat en recension av Frantzén/Lindeberg. Den kommer. Det vara bara så överväldigande att jag måste smälta det lite först.

Lammgryta med tomat, aprikos, linser och kardemumma

Receptmakare: Lisa Förare winbladh

Portioner: 6-8

Tid: 3 1/2 timme, minst

Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva upprepa att gryta är snabbmat. Den effektiva arbetstiden är kort. Belöningen riklig. Du kan peta i kikärter, gröna bönor och blomkål istället för linser. Och du kan fräsa tärnade rotsaker tillsammans med löken om du har några som skräpar i kylen. Det lägger jag mig inte i. En generös shiraz passar bra att dricka till.

• 1 1/2 kilo grytbitar av lammrygg
• 2 medelstora gula lökar
• 7 cm ingefära drygt 1/2 dl finhackad eller grovriven)
• 75 g smör (knussla inte)
• 1 tsk kardemummafrön
• 1/2 msk hel spiskummin
• 1/2 msk brunt senapsfrö
• 1 stor kanelstång
• 2+2 klyftor vitlök
• 1 l krossade tomater
• 3-5 dl vatten
• 150 g torkade aprikoser
• 1 kapsel kalvfond (fond du chef)
• 4 dl kokta avrunna svarta linser (t ex Risentas små linser)
• 500 g fryst bladspenat
• chiliflingor efter behag
• Till servering:
• Kokt kamutvete eller basmati
• Tjockyoghurt
• Finskuren koriander

1. Ta fram köttet så att det är rumstempererat.
2. Halvera löken och skala den. Hacka ganska fint. Tvätta ingefäran och skär bort torra bitar. Finhacka eller grovriv, du behöver inte skala den.
3. Stek sakta lök och ingefära i smöret till slöken mjukant och börjar få färg. Stressa inte, det måste få ta tid. Det är nu den fina djupa söta smaken utvecklas.
4. Krossa kardemumman lätt. Lägg ner kardemumma, spiskummin, senapsfrö och kanelstång. Stek sakta tills senapsfröna grånat och kanske poppar sakta. Pressa ner två klyftor vitlök och fräs ytterligare 15 sekunder.
5. Slå på tomaterna, lägg i buljongpastan och slå på vattnet. Koka upp ordentligt.
6. Lägg ner ett par köttbitar i taget i den sjudande blandningen, rör om och låt koka upp mellan. Fortsätt tills allt kött är nerrört i grytan. Låt puttra mycket sakta med locket till hälften på till köttet är mört, ca 3 timmar. Du kan också stoppa in grytan med locket på i ugn 125°C. Halvera och lägg ner aprikoserna efter 2 timmar.
7. Smaka av med salt. Pressa ner 1-2 klyftor vitlök till och rör ner 1-2 tsk chiliflingor beroende på sort. Vänd ner linserna.
8. Smakar det för lite kryddor? Mortla lite av kryddorna, fräs dem i 2 msk smör med lite finriven ingefära tills de doftar och vänd ner i grytan. Riv ner lite kanelstång.
9. Låt puttra i ytterligare 10 minuter. Rör ner den frysta spenaten och låt puttra tills spenaten är helt tinad och genomvarm.
10. Servera med tillbehören.

Egentligen sitter jag och förbereder ett recept på lammgryta. Men de dumheter Internationella kvinnodagen frammanar gör mig så frustrerad att jag twittrade något i stil med: ”Om en person till gratulerar mig på kvinnodagen skriker jag könsord genom köksfönstret. Väl valda manliga kroppsdelar dagen till ära.”

Internationella kvinnodagen är instiftad för att uppmärksamma kvinnors utsatta situation. Det är ingen jävla mors dag. Anna Ardin säger det bäst på Twitter när hon svarar Nya Moderaterna som gratulerar alla kvinnor på deras dag: ”Säger ni grattis till alla med HIV på internationella AIDS-dagen också?”

Jag vill inte ha en blombukett och hejarop ”för att ni kvinnor är så bra, ja egentligen bättre än män (på ert lilla vis)”. Kvinnor är för övrigt inte ”bättre” än män, kanske tvärtom. Tvärtom? Ja, för trots att allt fler vetenskapliga undersökningar visar att kvinnor och män har i stort sett identiska förutsättningar (förutom att männen har andra onanivanor och mer  muskelstyrka) har kvinnor inte samma möjligheter. Man blir inte en bättre och lite finare människa av att tystas, könsstympas, förminskas, förvägras undervisning. Man blir en dummare, räddare och mindre vältalig person. Man förhindras att uppnå sin potential. Men man är inte mindre värd som människa.

Jag är överhuvudtaget i min ytterst privilegierade ställning som vit välutbildad överklass (medelklass i Sverige, överklass globalt sett) tveksam till att använda ordet vi, och prata om att ”vi” är förtryckta. Globalt sett är jag oändligt mycket mer förtryckare än förtryckt. Varje gång jag aningslöst dricker en kopp vanligt kaffe, äter en bit choklad producerad av slavar eller underlåter att protestera mot orättvisa handelshinder och omänsklig flyktingpolitik  är jag en del av det globala ekonomiska förtrycket.

Min skuld innebär givetvis inte att jag tänker sluta påpeka orättvisor mellan könen även bland oss privilegierade. De orättvisor som jag utsätts för. De stora orättvisorna rättfärdigar inte de mindre. Men en viss självinsikt är nödvändig för förståelsen. Samma aningslöshet, samma blinda  bekvämlighet, samma snålhet och obetänksamma egoism som präglar mitt dagliga liv styr de män som inte låter kvinnor komma till tals, som inte tar ut pappadagar, som så ofta väljer män före lika eller mer kompetenta kvinnor. OK, att min diskriminering oftast sker på distans och är mer abstrakt men medvetandet gör mig lite ödmjuk och får mig att fundera på vad som får mig att ändra mitt beteende.

Min vän Edit tillägger: Men herregud, Lisa! Lite länkkärlek till Anna Ardin nu va?
Lisa: Okejrå!

Så här i efterhand vill jag skylla på tröttheten. Mars egen trötthet, den segt söliga som aldrig vill släppa. Påspädd med en sömnbrist orsakade av  molande tandvärk. (Husmorstips: Ät inte en påse paranötter med ömmande nylagad tand om du inte vill ha vansinnesvärk i halva huvudet.) Men det är inga ursäkter, inte för den här typen av handling. Kanske är det ju just  i dessa tillstånd av utmattning som vi visar våra rätta jag. Som våra inre avgrunder skymtar genom den fasad vi inte orkar hålla upp helt.

Jag vill alltså inte kännas vid den del av mig som tog upp två hermetiskt till slutna plasttråg med ”lantpaté” från Rydbergs. Men jag kanske måste konfrontera den. Hur tänkte jag? Jag hade planerat att köpa leverpastej, en god dansk grovmald med kraftig leversmak. Nu står jag här med en lantpaté i kylen. Och en öppnad, nästan orörd i soporna. Ingen av mina kärleksfullt komponerade pikanta bärsåser (recept nästa söndag i Sydsvenskan) kunde rädda den. Tvärtom korrumperade patén såserna. Trots sin brist på karaktär dominerade patén på ett slätstruket vis jag inte upplevt sen Loket härjade i teve Den växte i munnen. Den var hård, den var klistrig, den var fadd.

Men den var 2 för 30 kronor. Skylten stor och röd. Och mitt öde var beseglat.

Det klaras på tok för mycket på färdigmaten. Den sorgliga sanningen är att Findus frysta Tikka Masala i familjeförpackning,  är godare och med största sannolikhet nyttigare än någon av de oljiga lunchtikkor som serveras runt Hornstull. Ja, det är sorgligt. Ja, det är sant. Autentisk? Inte just. Men trots att kryddningen är småmesig är den balaserad och fyllig. Basmatiriset har bra konsistens och rejäl basmatiarom. Mer kyckling eller i alla fall ekologisk dito hade varit trevligt.

Varuprover är i regel smörja men Findus håller en hyfsad nivå så det blev lösningen när plikten, eller rättare sagt käftis kallade. Jag ledde bonusbarnens mikrande från tandläkarstolen och åt resterna när jag kom hem. Barnens reakion:” Ganska gott, bättre än skolmaten. Man blev i alla fall mätt.” Min reaktion:  ” Lättuggat och lagom oprovocerande för en ömkäftad traumatiserad själ.”

Jag lägger krut på en god middag istället. Ma po do fu på vildsvinsfärs. Viltkött utdrygat med tofu. Kan det bli bättre? Köttet hjälper nämligen kroppen att absorbera järn ur resten av måltiden tack vare den så kallade köttfaktorn. Hoppas bara att ungarna gillar det.

Berätta gärna om era färdigfavoriter eller hatobjekt i kommentarerna nedan.

PS: Undvik till varje pris Findus ugnsfiskpinnar. Jag trodde inte att det gick att försämra vanliga fiskipnnar. Men se det gick alldeles utmärkt! Lite imponerande på sitt vis.

Mitt sinnelag var puristiskt. Jag hade intentionen att laga en ortodox tom ka gai, en renlärig. Behöver jag säga att det sket sig? Det började med att äldsta bonusungen fick syn på minimajs på Asian Market på St Eriksgatan. Som styvmor i största allmänehet får jag Snövits dito att framstå som  ett våp. Men när ungarna uttalar önskemål vad gäller mat, isynnerhet mer bisarra,  är jag som gelé. ”Minimajs, så trevligt!” kviddevittade jag. Detta trots att jag utvecklade en grav fobi under minimajsens glansdagar under ett åttiotal jag helst vill glömma. Och faktum är att minimajs ibland förekommer på tom ka gaierna som serveras på stockholmska thaikrogar.

Än så länge var det ingen fara. Jag hade alla de rätta ingredienserna. Men sen tog jag ett glas vin före maten och stöp på målsnöret, eller rättare sagt en palsternacka. Hur som helst, jag ger er: Tom ka gai som på Hornstull!

Tom ka gai, typ dårå

Receptmakare: Lisa Förare winbladh

Portioner: 4

Tid: 30 minuter

Soppan är förvånansvärt lättlagad när du väl jagat upp alla ingredienser. Om du inte får tag på galangal kan du använda ingefära. Det smakar inte ett dugg likt den kådiga kamferosande galangalen, men blir gott på ett annat sätt. Men kalla det inte tom ka gai utan kycklingsoppa. Om du inte får tag på frysta limeblad kan du hoppa över dem. Torkade limeblad gör ingen människa lycklig utom möjligen butiken som får dina pengar helt oförtjänt. Om du inte får tag på bra kokosgrädde som t ex Savoy ska du inte laga soppan alls. Du hittar den på asiatiska affärer. Dålig kokosgrädde smakar urk. frys in citrongräs, galangalen håller sig i flera veckor i svalen om du förvarar den i en pappåse. I receptet står det visserligen kycklinglårfilé men jag använde en hel kyckling som strimlades i pitar. Lårköttet lite tunnare än bröstköttet. Om du har tid kan du marinera strimlorna med 1 knapp msk av fisksåsen och 1/2 tsk salt.

• 450 g kycklinglårfilé
• 1 palsternacka
• ca 6 cm galangal
• 2 stjälkar citrongräs
• 2 asiatiska schalottenlökar eller 1 liten fransk (inte bananvarianten)
• 1-2 thaichili, ca 5 cm långa eller krossad torkad chili
• 4 dl kokosgrädde, Savoy
• 8 dl svag kycklingbuljong, t ex fond du chef
• 1-2 msk fisksås, helst Tiparos
• 150 g minimajs, fryst eller färsk
• 8 små fina skogschampijoner
• 4 stora frysta eller färska limeblad
• 4 salladslökar
• 2-3 tsk palmsocker eller farinsocker
• ca 2 msk pressad lime
• Till servering:
• Grovhackad koriander (inte för mycket!)

1. Putsa kycklingen och strimla i bitar tjocka som mitt lillfinger.
2. Skala och ansa palsternackan. Strimla den i strimlor tjocka som McDonalds pommes frites. Halvera schalottenlöken, skala och kvarta. Krossa varje klyfta i morteln. Skiva chilin fint (kärna inte ur den). Tvätta cirongräset, halvera på längden och krossa dem med baksidan av en kniv. Knyt til en knut så är det lättare att fiska upp sen.
3. Koka upp palsternacka, lök, chili, citrongräs, kokosgrädde, buljong och den mindre mängden fisksås  i en kastrull i emalj, teflon eller rostfritt. Låt sjuda 4 minuter. Halvera minimajsen på längden. Kvarta champinjonerna i fyra klyftor. Strima salladslöken tunt på snedden. Håll det vita för sig och det gröna för sig.
4. Smaka av med mer fisksås. Lägg ner kyckling och minimajs. Låt sjuda sakta 5 minuter. Läg ner svamp, de grövre bitarna av salladslökensalladslök och limeblad. Låt sjuda ytterligare 7-8 minuter och kycklingen är mör. Vänd ner det gröna av salladslöken. Smaka av med socker och lime. Soppan ska vara het, aromatisk och kokossöt med markerad syra.
5. Fiska upp limeblad och citrongräs om du har oerfarna gäster som inte vet att peta dem åt sidan. Varna för galangalen, den ska inte ätas. Jag tycker att det är en del av charmen att kryddorna ligger kvar så att man kan beundra dem.
6. Servera med koriander. Inte för mycket, en liten nypa räcker, annars dödas soppan.