Konsten att skriva en usel artikel (och tips om hur du skriver en lite bättre)

Om ni är trötta på gnäll hoppar ni över det här inlägget. Snart börjar jag dricka sauvignon blanc och bli på topphumör i Eskilstuna. Den fantastiske Örjan dök just upp med en gåva i form av en lika fantastisk foccacia med färsk rosmarin, svarta oliver och synnerligen väl lagrad talleggio.

I går efter ett par glas vin, beklagade jag mig över tidningen Bolaget på Facebook och fick omedelbart mothugg av dess superduktige och charmerande korrläsare i kommentarerna. Men efter att ha läst den sanslöst svamliga artikeln Svart på vitt om svavel (bläddra i pdf här)  en gång till vidhåller jag att tidningen har problem. Länge lyckades Bolaget vara alltigenom kul, folklig, lättsam och folkbildande. Det är den fortfarande i sina bästa stunder. En fiffig, frestande och slugt förledande journalistik för personer som inte är intresserade av vin, eller trodde att de inte var det. Med en och annan godbit inslängd till den som faktiskt har ett vinintresse redan.

Tyvärr tycker jag att allt fler artiklar går på torrgång och en del är riktigt usla. Vi återgår till den där svavelartikeln som fick mig att se rött. Den personifierar en del av problemen med fackjournalistik idag. Inställningen att du inte behöver förstå vad du skriver om, det är bara att googla ihop lite slumpvisa fakta och slänga ihop i burken och skaka väl. Jag tar in gästkommentator Olle Bergman, populärvetenskaplig författare, språkkonsult och tidigare NE-redaktör som är min värd just nu: ”En vilsen vandring mellan informationsfragment” , sammanfattar han artikeln.

Jag tycker faktiskt verkligen att ni ska läsa den för att lära er hur man inte ska skriva en faktatext. Den är en lång, tröttsam, osammanhängande upprapning av hur svavelhaltiga föreningar används inom vinmakandet. Men artikeln besvarar inte de de frågor en vanlig konsument har om svavel: Hur påverkar det mig? Smakar det annorlunda? Får jag allergi av det? Är det svavlet som gör mig bakis?

Är det OK att hänga ut dåliga journalister? Nja, men fuskande journalister som använder sig av klippochklistring som arbetsmetod förtjänar däng. Första meningen är direkt kopierad, bokstav för bokstav, från Livsmedelsverkets informationssida om sulfiter:

”Sulfit, svaveldioxid, svavelsyrlighet och dess salter, E nummer 220-224 respektive 226-228, kallas med ett gemensamt namn för sulfiter.”

Om man ska sno kan man väl åtminstone sno en skojigare inledningsmening än så? Typ ”Four score and seven years ago…” Eller ”The past is another country, they do things differently there”. Den där sulfitmeningen tävlar i grenen usla inledningar med ”It was a dark and stormy night.” Andra meningar i svavelartikel är identiska med meningar från den här sidan (möjligen föreligger gemensam grundtext). Om det är andra som snott av artikelförfattaren ber jag om ursäkt.

Ett annat problem är okunskapen hos skribenten som leder till obegripligheter, oklara syftningar och rena faktafel. Det finns inget ämne som heter svavelsulfit. Vanliga livsmedel innehåller inte upp till åtta procent svavel. Artikeln är pepprad av siffror och skribenten använder omväxlande procent, mg/l, tesked/25 l och g/l istället för att räkna om så att läsaren enkelt kan jämföra.Dessutom gäller siffrorna omväxlande för svavel och sulfiter.

Skälet till att jag skriver om det här är dels min välkända rättshaveristiska ådra, men framför allt att det så ofta talas om den redaktionella processen som ska garantera läsaren bättre och mer faktagranskad läsning. Jag ser faktiskt nästan lika mycket faktafel och taffliga skriverier i tidningar som i bloggar. Och i bloggar korrigeras felaktigheter, läsarna deltar i omarbetningar och skribenten kan förtydliga sig. Om tryckt media ska kunna konkurrera med bloggar måste de erbjuda bättre material.

Hur ska man göra om man vill skriva en bra populärvetenskaplig artikel eller blogginlägg då? Här är några punkter som jag spånat fram med Olle och Lotten Bergman.

  1. Läs på tills du förstår, först då kommer idéerna. Det tar tid men du har säkert nytta av kunskaperna andra gånger. Men kom ihåg vad det var du inte kunde innan, för kanske är det just det hål som ska fyllas hos din läsare också.
  2. Var källkritisk. Är källorna motstridiga? Tack vare googling kan du raskt kolla om det finns kontroverser i ämnet. Ta helst inte sida om du inte är expert. Men du behöver inte ge dissidenternas idéer lika mycket utrymme som den mer allmänt accepterade teorin.
  3. Vem är din läsare? Vad vill läsaren veta om ämnet? Fundera på vilka frågor ska texten besvara för just den läsare. Kanske finns det någon du kan fråga vad de vill veta om ett visst ämne.
  4. Hitta dramaturgin – den röda tråden som skapar ett driv i texten.
  5. Skala bort oväsentlig fakta, som visserligen får artikeln att verka bättre researchad men får läsarna att tröttna.
  6. Hitta skojiga metaforer för sådant som är svårt att förklara. Gäller i synnerhet naturvetenskap som folk är lite rädda för. Läsare blir glada över att känna igen sig. Olle: ”Signalämnet passar i receptorn som nyckeln i ett lås.”
  7. Rannsaka texten! Har du hittat en nivå som passar läsaren. Briljera bara lite med din kunskap! (En del tycker att man inte ska briljera alls, men vi skribenter är ju bara människor. Vi vill ju bli lite beundrade.)
  8. Siffror att presentera? Var konsekvent med enheter. Är det bättre med en tabell istället? Stoppar du in siffrorna för att det ska se vederhäftigt ut eller vill du säga något med dem? Jamen, var inte blyg – säg det rakt ut istället! Våga vara övertydlig. Varför lämna till läsaren att tolka om du inte är poet! (Detta underbara citat kommer från Lotten Bergman.)
  9. Låt någon som kan ämnet faktagranska. Erbjud alltid en gentjänst om det inte är en person som är intervjuad i artikeln. Det är inte experters skyldighet att hjälpa dig med ditt jobb, bara för att de är experter. (Om ni anade en viss bitterhet här anade ni rätt, ni anar inte hur mycket journalister som anser att jag ska granska deras grejor/vara källa. Läs på själva!)
  10. Eller intervjua en expert, så att du har någon att skylla på. Helst inte mig bara. ;-)

11 kommentarer

  1. Åsa skrev:

    Åh, vad bra! Jag är visserligen novis på det mesta i livet men kände mig ovanligt korkad när jag försökte läsa den artikeln. Fattade ingenting. Läste om, benade upp och försökte men gav upp.
    Gjorde själv en intervju nyligen som tog drygt en timma, skulle sammanfattas på max 300 ord och jisses, det är verkligen inte lätt att vara konkret och ”läsvärd” utan att stryka det väsentliga.
    Bra skrivtips! Tusen tack!

  2. Karin Bojs skrev:

    Överens om allt. Förutom delar av sjuan. Jag tycker att man verkligen inte ska försöka briljera alls. Alla sådana tendenser bör man undertrycka till förmån för KISS = ”keep it simple, stupid”.

  3. Lisa skrev:

    Karin: det var lite självironi

  4. Stefan skrev:

    Ett för mig givande skriveri. Tack!

  5. Ah. Sådan ilska. Aj löööv it.

  6. Alltså ursäkta och förlåt, men Lisa har suttit vid min dator och skrivit av sig, men det banala utbristandet

    ”Ah. Sådan ilska. Aj löööv it.”

    är mitt och inte Lisas. Men hon var liksom inloggad här. I min dator. Som vilar på min mage och inte hennes eftersom hon ligger i en synnerligen datorovänlig magställning just nu.

    Så, nu är jag Lotten igen. Men Lisa Förare Winbladh är, om jag får säga det själv, ett bra mycket mer slagkraftigt namn än mitt eget. ”Lotten Bergman” — pah!

  7. Jan-Olle Malm skrev:

    Full av kemiskt nonsens. Dock bra som avskräckande exempel för mina kemielever. Förstår att kemisten i Olle B reagerade.

  8. Patrik skrev:

    Ytterligare en påminnelse om hur lika vi är.

  9. Jan-Ollle: Det var den oförlöste kemisten i mig som fick upp vittringen först. Sen tvingade jag stackars Olle att läsa smörjan.

    Patrik: Hrmm?

  10. Kalle B skrev:

    Det var mig en riktigt förskräcklig artikel. Särskilt utläggningen (och illustrationen som ger lite för mycket tyngd åt den perifera biten av information) om vinlusbekämpning. Det gör ju inte den genomsnittlige läsaren av Bolaget lugnare att dra in den riktigt trista föreningen koldisulfid i en diskussion om ”svavel” i vin…

    Och det var mig ett riktigt bra blogginlägg Lisa, dig kan man lita på!

  11. Hej, maila mig. Har en förfrågan till dig? finns på maria.bjaring@second-opinion.se Vi hörs!

Prenumerera på kommentarerna för detta inlägg (RSS).

Annons