Tro inte att vi har gett upp vår sabotageverksamhet bara för att vi flyttar till hus. Vi fortsätter att så split och förvirring genom att ställa till mingel på nyårsafton 15.00-18.00. Vår nyårsafton peakar alltså vid klockan 17.57 ungefär. Men det är det värt, för innan dess har vi petat i våra gäster ganska mycket gott i form av en myriad snittar och plockisar. Till det trevligt inte alltför exklusivt vin som inte bubblar och därför är betydligt godare. Förbluffande prisvärda och charmiga rödvinet Picos do Couto tycker vi är ett perfekt vin för bjudningar av den här typen. Trotjänaren Bellingham Chenin Blanc (den dyrare varianten) för att den passar så märkligt bra till kokt ägg. Och så en ekad chardonnay för 149 pix, som fått strålande recensioner. Bafatt. Men jag orkar inte gå ner i källaren och kika på etiketten just nu.

Jamen, vad blir det för mat? I år bjuds det på nästan samma saker som förra året. Vi ville helt enkelt ha exakt samma saker. Än sen då.

• Kalv- och kycklingpaté med ingefära, aprikos & pistasch på baguette. Kanske med kvittensylt (ska egentligen vara med havtornssås.)
• Finskuren rå salmalax i marinad av miso, grape, mirin och gari på endiver.
• Grovhackat ägg i majo med sardeller, timjan och salladslök samt spetsad med LissEllas grova senap på knäcke eller kanske baguett. (Tröttnar aldrig på den här enkla röran.)
• Johans fantastiska italienska köttbullar med parmesan. Min älskade man lagar dem i detta nu medan han lyssnar på Steely Dan.
• En improviserad cannelinidipp med smulad lagrad getfeta med rostade kryddor: svartpeppar, spiskummin, citronolivolja, fänkål, koriandefrö, en gnutta rökt het paprika och saffran på baguette, kanske rostad.
• Lantchips med tomatssalsa på Muttikörsbärstomater (typ den här fast utan ketchup) med rostad vitlök, anis, spiskummin, kanel, korianderblad, limeskal, lime, ancho och tabasco.
• Kanske något mer. Man vet aldrig.

De gäster som dröjer kvar efteråt får en vildrissoppa med rökt sidfläsk, rotselleri, tomat, saltad riska, belugalinser timjan och grekisk vild salvia. Samt en vegetarisk soppa med trattisar, apelsinskal, femkrydda, enbär, miso,  grädde, olorosocherry och svarta linser. Samt surdegsbröd från Rival med Västerhavsost från Årstiderna, som blivit vår husost.

Åh, gott nytt år förresten!

Jag vill inte se det som att jag ligger två veckor efter alla andra vad gäller julmat, snarare ätt jag ligger ungefär femtio veckor före nästa jul. Alltså får ni här i ohyggligt god tid för nästa år ett enkelt recept på en komplex rödkålsrätt.

Knepet med att laga julens alla sötaktiga, mjukt eftergivna kålrätter är inte nödvändigtvis stora mängder socker utan att låta kålen gå länge, länge så att smakerna djupnar.

För övrigt måste jag erkänna att glöggen var ett varuprov från ICA. Förmodligen skulle detta recept aldrig kommit till om jag inte haft flaskan stående i skafferiet, korruptionen är ett faktum. Glöggen var rätt god om man gillar en saftig osofistikerad rättfram glögg,  men den innehöll lite för många E-nummer för att jag ska köpa den för egna pengar.

Årets julklapp var för övrigt inte en Le Creuset (som förra året) utan fem Le Creuset i olika modeller, storlekar och färger. På bilden ser ni den tidigare kollektionen.

Glöggbräserad rödkål

Receptmakare: Lisa Förare wingbladh

Portioner: 8

Tid: Någon timme beroende på kålens sturighet

Konstigt nog är de klassiska kålen väldigt god med lite smulad feta.

• 1 litet huvud (1 kg) rödkål
• 1 tsk salt
• 50 g smör
• 1 msk neutral rapsolja
• 2 tsk konc kalvfond, Touch of taste
• 2 dl alkoholfri glögg
• ev några droppar vinäger

1. Skär kålen i kvartar. Skär bort den hårda, träiga mittstocken. Skiva ganska tunt men inte snålt, en knapp cm. Lägg i en stor tjockbottnad kastrull. Blanda med salt och mosa runt lite med nävarna.
2. Droppa över rapsolja. Klicka ner smör. Värm sakta under lock tills kålen mjuknat helt. Rör om då och då. Beroende på kålen tar detta 20-40 minuter. Du kan också slänga in allt i en tjock emaljgryta i ugnen på 125°C och låta gå någon timme.
3. Droppa över fond och slå på glögg. Låt puttra någon kvart på mycket svag värme utan lock. Rör om då och då, slå på vatten om det ser torrt ut.
4. Smaka av med salt och nymald peppar. Kanske några droppar vinäger.

Det djur som älskas mest av snatsnegniska matlagare är utom tvivel geten. Dess frimodiga blick, dess väna väsen och dess extremt egalitära matvanor (en tom konservburk går lika bra som en drypande mogen mango) – med tanke på allt detta är det inte konstigt att just getens kontur pryder den snatsnegniska flaggan. Det finns ett populärt snatsnegniskt talesätt: Den dag geten är president går alla och lägger sig med mätt mage. Kort sagt: Geten är dyrkad i Snatsnegni. Och då har vi inte ens talat om smaken.

Tänk dig lamm fast utan dävenheten, men med en charmerande ytterst diskret kolasötma.Ett kött som förvisso kräver en tålmodig kock, men å andra sidan är det som glänser mest vid långkok. Visst har geten sina baksidor. Som Gitto fint påpekat för mig är det ett djur som när det styckats visar sig nästan uteslutande består av revben. Man undrar hur djuret alls tar sig fram? Ålning medelst hasning? Men allt sånt glömmer man när man äter.

Alltså är det dags att damma av det gamla snatsnegnianska paradreceptet på get. I receptet ingår en berbere-liknande kryddblandning,  som har sitt ursprung i det närliggande landet Etiopien. Den ska egentligen baseras på den speciella etiopiska chilin som för förvirringens skull kallas barbere, precis som kryddblandningen.

Min variant innehåller mindre chili och paprika och mer aromatiska kryddor än de färdiga blandningar som finns att köpa i Sverige. Om du har andra recept måste du ta hänsyn till det när du använder min kryddblandning. Berbere-kryddan som inte går åt är fantastiskt att pudra på laxkotletter innan du steker dem och serverar med den snatsnegnianska bröllopsstuvningen. Eller något annat gott som du snart får recept på här.

Ursäkta bildbristen, har inte packat upp kamera utrustningen ännu. Geten på bilden är tagen av Anna Billing på Amorgos, men du kan vara övertygad om att den drömmer om Snatsnegni.

Berbere-krydda på snatsnegniskt vis

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: ca 4 msk

Variera med de kryddor du får tag på, man behöver inte följa receptet exakt för att det ska bli gott. Spara överbliven krydda svalt i en liten tät burk. Bäst går det att mala kryddorna i en elektrisk liten kaffekvarn. Men en mixerkanna brukar funka också. Om du ska använda kryddan i andra recept med berberepeppar bör du tredubbla mängden chili och paprika. Min variant är nämligen mycket mer aromatisl.

• 3/4 msk chiliflingor eller 5 små torkade kinesiska pepparfrukter, ca 6 cm långa
• 1 msk anchochili eller paprikapulver
• 1 tsk mald torkad ingefära
• 1 stor eller två små svart kardemumma
• 1 tsk hel bockhornsklöver
• 2 tsk spiskummin
• 3 stora långpeppar eller 1 tsk hel svartpeppar
• 1 liten kanelstång, grovt krossad
• 1 kryddnejlika
• 1/2 msk grovstött muskotblomma

1. Mal eller mortla alla ingredienser fint. Börja med bockhornsklövern som är notoriskt hård och omedgörlig.

Afrikanska revbensspjäll på get eller gris

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 6

Tid: 3-5 timmar, kanske längre

Beroende på typ av revbensspjäll varierar tillagningstiden. Eftersom vi numera har en X-box och Assasain’s Creed gör det inte så mycket.

• 1 1/2-2 kg tunna revbensspjäll av get eller 1 kg tunna revbensspjäll från gris
• 2 msk snatsnegnisk berberekrydda (se ovan)
• 1/2 msk salt
• 2-3 klyftor vitlök
• 2 msk tomatpuré
• 1 tsk socker
• 1/2 msk rödvinsvinäger
• 1/2 dl jordnötsolja, mild olivolja eller neutral rapsolja
• Till servering:
• Ingefärsquinoa
• Snatsnegniansk bröllopsstuvning

1. Lägg varje vitlöksklyfta för sig i en mortel. Smasha dem lätt och plocka bort skalet. Mortla dem till fint mos. Mortla samman med övriga ingredienser. (Det går givetvis fint att pressa vitlöksklyftorna och bara röra ihop alltsammans om du inte har en mortel du verkligen älskar.)
2. Dela spjällen i något mindre bitar om du använder tjocka spjäll. Smeta blandningen på spjällen, mest på de köttiga delarna. Låt stå ca 30 minuter. Lägg i en stor emaljgryta med lock eller lägg i en tjock ugnsfast keramikform och täck noga med dubbla lager ugnsfolie.
3. Sätt in i ugn 150°C och låt stå i minst 2 timmar för gris, och minst 3 timmar för get tills köttet är så mört att det nästan går att dra av benen utan svordomar.
4. Ta bort folie/lock. Höj temperaturen till 200°C och stek tills du fått fin yta, ca 15-25 minuter. Servera revbenen varma eller ljumma.

Första julen vi firar i vårt hus. Inget julpynt, förutom två adventsstakar och en bortkommen julbock i halm i ett fönster. Julfrukost, evangelieläsning och falsksång med min mors släkt klarades av i morse.

Kanske hälften av alla flyttkartonger är uppackade. Resten kanske aldrig blir det. Bonusbarnen bokstavligen studsar framför Assassins’s Creed. Vi dricker en ren och klar sauvignon blanc. I ugnen puttrar revbensspjäll med berberekryddning (recept i morgon på bloggen). Till det kommer det serveras apelsinbräserad rödkål. I morgon blir det Johans julköttbullar på hemmald färs. Ett julbord om året räcker fint, jag åt mitt livs bästa på Oaxen. Även om jag älskar att äta och kalasa med min släkt (se bild från tidigare år), är det vilsamt att ha det smått efter en stor flytt.

Er jul ser säkert helt annorlunda ut än vår. Huvudsaken är att den är god, för var och en blir salig på sin fason. Jag har kanske aldrig varit så här lycklig.

På allmän (nåja, tre personer) begäran kommer en ny frågelåda på Twitter ikväll 20.00-21.00. Varmt välkomna!

Till skillnad från många andra förfinade varelser älskar jag julens alla bruna rätter innerligt. Min mors renkalvsylta med ett litet nålsting av ättika och ljuv arom av kryddpeppar är bland det bästa jag vet. Mitt enda problem är att jag inte klarar av när alla de traditionella delikatesserna anfaller i flock. Min mans hemtrillade köttbullar är sublima om de äts med brunsås, potatismos och lingon. Men de blir snarare sämre än bättre när de trängs på samma tallrik som janssons frestelse, tre sorters kål, prinskorvar och omelett.  För mycket av det goda är inte alls underbart.

Julen tycks dock vara en tidpunkt då många hänger sig åt nominell gastronomi, det vill säga: de tycks bara vara riktigt lyckliga när de likt en nåjd i trans rabblar upp julbesvärjelsen:

Julskinkasenapäppelmosköttbullarsillsalladkirriseillcurrysillsenapssillkålrotslådaochglöminterödbetssalladenrevbensspjällröktochgravadlaxfårfiolochenlitenlitenaladåb

Om inte allt detta står på julbordet kommer tydligen hin onde och tar hela familjen. Och när tiden tryter är det därför nödvändigt att täcka upp med fabrikslagade grejor. Jag lägger inga moraliska aspekter på det hela, vissa saker klarar både delikatessdiskar och industrin av galant, jag gillar vita bönor i tomatsås och har en innerlig relation med Findus köttfärssoppa när jag är sjuk.  Men rödbetssallad på burkmajo och färdigköpta översöta sillar är bland det värsta jag vet.

Ni får fira jul precis som ni vill, bara ni lovar att det gör er lyckliga. Fräscha sallader, burksill, fullt hemlagat julbord eller en liten toast med anklever och kvittenmarmelad. Jag planerar fyra nyanser av brunt och några grönsaksrätter. Och jag tänker servera dem en rätt i taget. Och nästa år ska jag banne mig laga sylta.

• Kycklinglevermousse (med någon ny kul kryddning)
• Viltpaté, kanske med kastanjer och konjaksmarinerade katrinplommon eller den här favoriten
• Köttbullar (kryddning oklar, Johan lagar)
• Tjocka revbensspjäll med ingefära och lite oortodox berberekrydda

Ja och så blir det ju julgröt så klart. Jag lagar min på råris, vatten, smör och vaniljstång. Om ni säger att er gröt är godare är det troligt att ni inte smakat min. Vilka är era julmåsten? Länka gärna till recept i kommentarerna!

Ikväll och i morgon kör jag frågelåda på Twitter 20.00-21.00. Jag ber dock att varna för att julmat inte är min paradgren, men jag kan oftast förklara det tekniska.  Men jag hoppas på benäget bistånd av bisittaren Gitto och kanske av er andra som brukar hänga på frågelådan. Alla som vill får självklart svara.

Som vanligt gäller att jag självklart och glatt svarar på frågor vad gäller oklarheter i mina recept och artiklar per mejl eller här i kommentarerna. Frågelådan är tänkt för att du ska få ställa alla de där andra frågorna och få inspiration.

För att det ska fungera smidigare använder vi från och med nu hashtagen #frl, det vill säga du skriver den lilla fnutten i varje tweet så att andra kan klicka på den och följa frågelådan lättare.

Jag har en liten vädjan! Dela upp frågorna och var tydlig! Det är jättesvårt att svara på frågor som ”Hur friterar man bäst”. Fråga istållet: ”Vilken olja är bästa att fritera i?” Fråga inte heller: ”Vad gör jag med överblivna prinskorvar, köttbullar och skinka?” Utan ställ tre frågor i stil med: ”Vad gör jag med överblivna timjankryddade köttbullar?”. På så sätt kan jag svara enkelt och det är lättare för övriga att följa med.

Varmt, varmt välkomna!

Att laga är att resa. Just nu är jag på väg till Afrika tack vare Marcus Samuelssons fina bok Africa on my mind. Det vill säga jag tittar på recepten, tittar i kylen, googlar lite och rätt som det är står det mat på bordet. Dessutom doftar mitt kök på ett sätt som det aldrig doftat förr.

Exakt vilket land min afrikanska mat kommer ifrån har hittills varit oklart, vilket är pinsamt efter som jag, trots mina oerhört bristfälliga kunskaper i geografi, är helt på det klara med att Afrika är en kontinent med vitt skilda kök. Innan jag är varm i kläderna och hänger mig åt mikroregionalism, hävdar jag därför med emfas att all min mat kommer från Snatsnegni, ett land som inte gjort så mycket väsen av sig inom gastronomin trots det rika och varierade köket.

Landet gränsar till Bengali, så ni som är bekanta med det bengaliska köket kommer att nicka igenkännande när ni smakar på en del av mina rätter. Kryddningen och karaktären skiljer sig dock mycket beroende på om rätten har sitt ursprung i norra eller södra Snatsnegni. Bergstrakterna har sitt alldeles egna kök, med sinnrika tekniker för att möta utmaningarna att laga mat på hög höjd. Snatsnegni är även berömt för sina läckra fiskar, bland annat ört- och lerbakad kvastfening och paradrätten helstekt val med makaroner. Tro nu inte att Snatsnegni är ett outvecklat land, de slår med råge Sverige i Fysikolympiaden varje år. Och läskunnigheten är nära 100 procent trots att landet officiellt är tvåspråkigt.

Här kommer alltså en ytterst traditionell bröllopsstuvning från södra Snatsnegni. (Senare när jag researchat lite mer kommer jag kanske rent av berätta mer om de sällsamma vigselritualerna i Snatsnegni.) Jag serverade grytan till getrevbensspjäll marinerade med berberepeppar (recept snart!)  och ingefärsfräst quinoa. Om du inte har alla kryddor som ingår i grytan kan du variera ganska fritt efter eget huvud, fast då får du inte på villkors vis kalla den för Snatsnegnisk bröllopsstuvning utan bara för spenat- och linsgryta.

Sydsnatsnegnisk bröllopsstuvning

Receptmakare: Lisa Förare Walker

Portioner: 6

Tid: 1 timme

Mycket god till färskost och gryn eller vegobiffar. Eller en bit stekt lax. Om du vill använda hela purjon i är inte jag den som är den. Jag har bara en liten upphängning och föredrar att använda det gröna och vita på purjon till olika saker. Det gröna på purjon som blir lite beskt vid långkok brukar jag använda i grönsakssoppor, fräst till omelett eller som fattigmans gräslök då den är riktigt fin.

Svart spiskummin kan ersättas av en något mindre mängd mortlad svart kardemumma. Eller så hoppar du bara över den. I Snatsnegni är husmödrarna och husfäderna inte så petiga utan följer det gamla snatsnegniska ordspråket ”Man tager vad man haver.” Det blir gott även om du skär ner på antalet kryddor, men det vore ju tjänstefel av mig att inte introducera och insistera på nya smakskatter.  Om du bara får tag i malda kryddfrön har du i dem precis före gurkmejan. Det går även fint att koka linserna i grytan om du vill spara på disken men då blir färgen så rysligt murrig och dessutom är linsernas koktid så oberäknelig att det finns risk att resten av ingredienserna blir överkokta. Att kombinera färsk och torkad ingefära i samma rätt är ett typiskt snatsnegniskt hyss.

• 35 g (1/2 dl finhackad) ingefära
• 3 rejäla purjolökar, enbart det vita och ljusast gröna (totalt knappt 5 dl strimlad)
• 1 tsk hela svarta spiskummin, kalaa jeera
• 1 tsk hela spiskummin
• 1/3 tsk hela kardemummafrön
• 1/2 msk hela korianderfrön
• 1/2 dl jordnötsolja eller neutral rapsolja
• 1/2 tsk mald ingefära
• 1 tsk mald gurkmeja
• 2 dl torra svarta eller små gröna linser
• 1 msk grönsaksbuljong  t ex lantbuljong
• 4 dl vatten
• 1 burk tomater, gärna körsbärstomater
• 1 kokosmjölk/grädde
• 500 g fryst bladspenat, halvtinad
• lite pressad citron eller några droppar rödvinsvinäger

1. Skala ingefäran om skalet är segt och torr. Annars tvättar du den bara i varmt vatten med en droppe diskmedel. Hacka mycket fint eller riv grovt. Snitta purjon på längden och skölj den noga så att ev sand försvinner. Klappa torr. Skiva i ca 7 mm tjocka skivor, precis så att det blir lite substans. Mortla kryddfröna lätt.
2. Hetta upp ingefära, purjo, kryddfrön och olja i en stor tjockbottnad kastrull. Låt puttra tills purjon är mjuk, ca 8-10 minuter.
3. Sätt igång linskoket under tiden: Sjud linserna i rikligt med lättsaltat vatten tills de är helt mjuka. Sila av dem och spar gärna det goda spadet till en viltsås eller svampsoppa.
4. Rör ner gurkmejan och den torkade ingefäran i purjofräset och fräs ytterligare en minut. Slå på vatten och rör ner buljongen. Tillsätt tomaterna och mosa dem lite eller klipp dem i burken först om de är hela. Öppna kokosmjölksburken och rör den jämn. Slå på hälften av kokosmjölken och spar resten till slutet (det ger mer smak).
5. Låt puttra på svag värme i 30 minuter. Tillsätt de avrunna linserna och låt puttra vidare. Krama ur spenaten och rör ner den och resten av kokosmjölken. Smaka av med salt och några droppar citron eller vinäger. Om dina tomater är syrliga behövs ingen extra syra.

Jag orkar inte ens räkna antalet flyttkartonger som är kvar. Försöker bara trösta mig med att allt fler ligger tömda och tillplattade. Vilket vid närmare tanke är hur jag känner mig också, rent fysiskt.

Mitt i utmattningen och kaoset har matlusten kommit tillbaka. Efter en höst som varit milt sagt avslagen ur matlagningssynpunkt, utom jobbet för Sydsvenskan, har jag  kommit in i en frenetisk matlagningsperiod. Flow, helt enkelt. Det borde bero på ett skamset chocktillstånd efter att ha insett hur mycket som fanns i förråden. (22 senapsburkar kan bara ses som ett symtom på något livshotande.) Men det beror nog snarare på att jag inte minns när jag var så här lycklig sist.

Redan i fredags bjöd jag tämligen perplexa flyttmän på hjortfärschili innan köket ens var halvuppackat. (En avböjde för att han var vegetarian, kom inte och säg att tiderna inte förändas.) Igår lagade jag en fantastisk soppa på vild blandsvamp, rökt sidfläsk, belugalinser och vildris. Just nu står revbensspjäll från get och gonar i ugnen med en lyckad etiopisk kryddning.

Recept kommer snart. Måste bara packa upp ett par lådor till! Och en till!

Jag trotsar febern, hostan och ledan: Det blir frågelåda på Twitter i kväll! Mellan 20.00 och 21.00 svarar jag på era twittrade frågor. Det tar uppskattningsvis två minuter att skapa ett Twitter-konto och det är gratis.

Idag provar vi med en hashtag, jag har varit tveksam till det tidigare eftersom det stjäl tecken av de 140 man har till sitt förfogande. Det innebär att ni och jag avslutar alla meddelanden (tweetar) med #frl. Om du klickar på den lilla bokstavskombinationen får du upp alla svar och frågor på ett enkelt sätt.

Givetvis svarar jag på alla frågor som direkt berör oklarheter i mina recept eller artiklar så fort jag kan veckan runt via mejl eller i kommentarer här. Frågelådan är ditt tillfälle att fråga om precis vad som helst få tips, råd och svar på olika kulinariska spörsmål. Föra att det ska funka fint är det fiffigt om du delar upp stora frågeställningar i mindre. Ställ alltså lättbesvarade tydliga frågor av typen:

• Har du ett bra recept på frityrsmet?
• Vilken olja är bäst när man friterar?
• Varför gråter mina maränger?

Istället för:

• Vad gör jag för fel när jag friterar?
• Hur gör man bäst maränger?