Har egentligen för mycket att göra. Men. Men när man råkat snubbla på ett recept i gömmorna som råkar vara på världens bästa klyftpotatis … Ja, då kan man bara inte undanhålla sina läsare detta. Man har ju sin plikt att bidra till världsglädjen. Eftersom receptet är för likt ett jag kört i Sydis kan jag inte köra det där. Och på något sätt måste det ut. Egentligen är det inte märkvärdigt förutom en sak: Ankfett. Om ni använder olivolja istället blir det helt enkelt inte samma sak.

Det handlar också om att välja en god och glad potatis. Mest god. Jag gillar fast potatis, du gillar kanske mjölig. Låt oss inte träta; det är måndag och jag har just druckit lite vin helt utan anledning.

Det här receptet tillägnas alla dem som vägrar leva ett liv helt utan den skönhet och lycka som kolhydrater och fett i ljuvt samförstånd kan skänka.

Klyftpotatis med ankfett och lite annat gott

Jag tycker att klyftpotatis bara blir riktigt värda besväret om de sjuds lite innan. Ytan blir vackrare och konsistensen saftigare. Knepet är att salta rejält i vattnet. Den exakta orsaken till detta hittar ni i Matmolekyler 2: Återkomsten, som utkommer endera årtiondet. Tyvärr var det vissa oklarheter i mina anteckningar till receptskissen, så jag hoppas att det här är korrekt. Annars kommer jag fortsätta söka det rätta receptet lika ivrigt som en korsriddare sin graal. Ankfett kan vara svårt att hitta på vissa håll men finns ofta i saluhallar, charkdiskar i vanliga stora butiker med en smula ambition(t. ex. Vi Hornstull), hos slaktare, i ostbutiker, delikatessaffärer. Eftersom det är en helkonserv finns det på en del förvånande ställen.

Portioner: 6

Tid: ca 40 minuter

• 1200 g potatis, krämig sort
• 2 1/2 msk salt
• 2 l vatten
• 2 dl ankfett
• 1 tsk fänkålsfrö, lätt mortlat
• 3/4 msk finhackad färsk rosmarin
• 1 stort finsmulat lagerblad
• 0,5 tsk fint havssalt

1. Sätt på ugnen på 200°C grader, helst varmluft. Koka under tiden upp 2 l vatten med 2 1/2 msk salt. Skala potatisen och dela varje i 6 klyftor.
2. Sjud potatisklyftorna i 5 minuter. Låt dem ånga ganska torra i ett durkslag. Lägg i en skål, klicka fett över och vänd runt med kryddor och salt.
3. Lägg klyftorna i en ugnsfast form av metall.  Arrangera dem med eggarna uppåt.
4. Sätt in i ugnen i 20-25 minuter.
5. Sätt på grillen på 225°C i 5 minuter tills potatisklyftorna fått färg. Slå av ugnen och ställ ugnsluckan på glänt om du behöver hålla dem varma.

Frågelådan på Twitter är igång igen. 21:00 ses vi där och dryftar köksproblem, morotsmysterier och shoppingtips. Märk dina frågor med #frl och håll dig till en fråga per tweet. Formulera frågor som går att besvara kort.Och fråga gärna många frågor under timmen! Vill du svara på andras frågor är det också trevligt. (Så länge du har hyfsat rätt i alla fall. Eller i alla fall svarar fel underhållande.)

Om du inte har twitter, behöver du inte berätta för mig hur jobbigt det är att lägga ner två minuter att skaffa det. Då riskerar du bara att komma i dålig dager. Istället ställer du frågorna här i bloggfrågelådan. Frågorna där får ohyggligt långa och ingående svar – men först efter en tid som är i paritet med en elefantgraviditet.

Varmt välkommen!

Jag fick en fråga som passade som hand i handske, som ett lagerblad i kalopsen … Ja, helt enkelt en drömfråga. Den kom från jana en stackars människa som lever i så desperat oreda att hon inte ens hittade sina versaler.

”hur förvarar/ordnar man bäst sina kryddor? hopplöst att hitta rätt om man har dem i ett skåp eller låda. så less på att leta och ge upp.”

Kära jana!

Medan olika rekryteringsfirmor och dejtingsajter lägger ner miljoner på att få fram ett vasst instrument för att analysera en persons innersta väsen finns lösningen skrattretande nära; närmare bestämt i köket. Du har säkert hört det gamla ordstävet ”Säg mig ditt kryddskåp och jag ska säga dig vem du är.”.  Det är sant. Även om man försöker skyla över sin torftiga personlighet med en armada av montazamiansk skimrande knubbiga  kuddtofsar avslöjas man obarmhärtigt när kryddskåpet öppnas och en burk Piffi Allkrydda och en ask tandpetare avslöjas. Eller ett virrvarr av burkar, påsar och askar varav många gick ut 1963.

Om du däremot kastar en blick in i till exempel mitt kryddskåp inser du att det rör sig om en manifestation av ett högre väsen. Ett förunderligt intellekt, helt enkelt. Jag inordnar nämligen givetvis kryddskåpet efter regioner och varje region har tilldelats en låda eller två. Lådorna har namn som Nordeuropa, Korea/Japan, Kina(sichuanpeppar, stjärnanis etc), Kuf-Kina (angelikarot och andra medicinska ingredienser), Indien, Sydindien (hing, svart senapsfrö, curryblad, torkad chili etc) , Mexiko (epazote, achiote, mexikansk kanel, hoja santa etc). I dessa ligger framför allt de något ovanligare kryddorna som används i regionen. Denna sortering kompletteras med en låda för söta kryddor (tonkabönor, olika sorters vaniljstång, rålakrits etc.) och en baslåda för alla baskryddor i påsar (såna kryddor som finns i vanliga affärer). Ganska många av baskryddorna föreligger i dubletter eller tripletter. Fänkål kan alltså återfinnas i baslådan, men även i Sydeuropa och i Kina. Eftersom jag i grund och botten är en ganska konservativ kryddare använder jag nämligen nästan alltid ganska klassiska kryddkombinationer. Undantag finns dock. Så efter att ha inspekterat moroten eller kaninen och läst av dess aura fattar jag beslutet: Sydindien! Och plockar ner den lådan och börjar jamma.

Jag är så stolt över detta arrangemang att jag funderar på att vid min död låta gräva ner mig i en lämplig mosse med alla mina kryddor – och på så sätt  nå evig berömmelse som något slags kvinnlig bockstensman, när någon framtida kultur gräver upp mig.

Men för all del, det går ju bra att använda bokstavsordning också.

Det går också bra att lämna egna förslag på kryddarrangemang i kommentarerna nedan. Seså, bred ut era stjärtfjädrar och visa vad ni går för! Om ni känner er blyga kan jag avslöja att ingen av kryddorna användes vid lunchen då jag åt Findus köttfärssoppa på burk. Den tomma burken kommer inte att grävas ner med mig i mossen.

Jag försöker hålla deadlines, jag försöker vara en god mor, jag försöker vara det med ena handen i stödskena och andra nyopererad i bandage. Inte mycket tid att blogga, alltså.  Men på dryckesfronten har jag stött på några godsaker som pockar på att ombloggas. So here goes:

1. En rejäl skvätt nypressad bergamott i din gin & tonic. Drinken kallas Serendipity och uppfanns av min man, Johan Swanljung, en bister eftermiddag när lime-nöden var uppfinningarnas moder. Jo, jag vet att det är kumquats på bilden men ni har väl fantasi?
2. Shoti maa örtteer eler snarare kryddteer. Trodde aldrig jag skulle hitta något som klådde Yogi-te. Men Shoti maa är minst lika bra –  subtilare, lika komplexa och framför allt: de har nyhetens behag. Enligt ryktet är det samma blender som skapade flera av Yogi-teerna Börjar hitta in i vanliga butiker och importeras av Biofood som gav mig ett produktprov.
3. Oppigårds Amarillo är förmodligen den godaste svenska ölen jag druckit. Hälsar min man som är kräsnare än jag. Men jag håller med. Kryddig, vårblommig utan slisk, balanserad med skogssus, citrus och precis lagom beska. Öl blir inte mycket elegantare än så här.