Om att vara där man vill vara: Picard, foodjunkies, kossor, White Paper och stuvade bondbönor

Vad jag gör? Tja. Just nu är jag oerhört lycklig att Picard har öppnat i Stockholm. Vardagsmaten har aldrig varit lättare att laga. Frysen är numera inte bara fylld med kött från Gröna gårdar, äppelmos från mammas träd och renkalv, utan också finfint fryst från Frankrike: Riktig smördeg, tarte tatin, skalade bondbönor, sparris (duger till soppa), färskfrysta fikon, pilgrimsmusslor, fyllda sniglar (utmärkta!), osaltad koncentrerad kycklingbuljong och en hel del annat som gör livet lättare. Lägg till leveranser från Årstiderna och lyckan är total.

Man skulle kunna se det som sorgligt sorgligt att foodiesar blir upphetsade att en fransk frysmatskedja öppnar. Men jag ser mig allt mindre som en kompromisslös konstnär, och alltmer som en realistisk problemlösare. Och matlandet Sverige har ärligt talat problem, inte minst för att det har  förutsättningarna mot sig. Vi lever i ett land med ett helt annat klimat och helt andra avstånd  än de länder som hyllas för sin fantastiska matkultur. Ändå är jag trött på det ständiga gnället. Det är bara att gilla läget. Och fylla frysen. De flesta av dem som gnäller högst på fryst mat, anemiska tomater, usel svensk matkultur och bristande säsongsanpassning har både ekonomi och rymligt klimatsamvete nog att ta en weekend i Paris, en månad i Sydafrika eller en snabb avstickare för att gluffa pintxos i San Sebastian. Det är på dessa ställen, med helt andra förutsättningar, de hittar sina jämförelseobjekt. Åh, alla dessa ekohipstrar som ödslar otaliga flygmil på att söka det ”unika” i matsalar där allt är lokalt och originellt och resurssnålt utom gästerna.

Jo, det finns stunder jag saknar elitätandet, jakten på den ultimata smakkicken. Och att vara i frontlinjen. Det blir allt fler år sedan Heston Blumenthal lagade mat i mitt kök. Men priset man betalar för att hänga med i cirkusen är allt för högt, hade jag varit kvar där hade jag utan tvivel varit en bitter barnlös alkoholist. (Kvinnor har inte samma valmöjligheter som män när det gäller att kombinera missbruk och familjeliv i den här branschen.) Matfanatismen handlade ju inte om att nå tillfredsställelse mer än för korta ögonblick. Till och med medan vi åt talade vi om annat vi ätit, sådant vi ville äta. Vi var alltid på väg, aldrig framme vid målet.

Nu? Jag vandrar omkring i kossig förnöjsamhet och stunderna jag saknar mitt gamla liv blir allt mer sällsynta. Helt ärligt sniffar jag hellre på min tvåårings mjuka lockiga hår än på en aldrig så aromatisk Vouvray hemma hos producenten. Jag är precis där jag vill vara och lagar därför den mat som finns inom räckhåll så bra jag kan. Lever utan bil, flyger så lite som möjligt.  Och försöker påverka allt jag kan där det är realistiskt. Med andra ord har jag helt enkelt gått och blivit medioker. Och trivs pinsamt bra med det. Jag har vant mig vid att vara lycklig, även om jag känner tacksamhet och förundran varje dag. Även om det naturligtvis finns stunder jag bara vill sätta ut ungen till räven.

Jag saknar faktiskt det hejdlösa skrivandet mer än den extravaganta maten. Ni vet, att skriva så där  som jag en gång skrev för Gourmet. Därför har jag börjat skriva skräck i stället. Inte för att finansiera mitt ätande utan för att jag älskar det. Dessutom kommer jag vara en flitig skribent i White Paper. En ny tidningsbebis som skapas i skrikande stund av det publicistiska geniet Lars Peder Hedberg. I första numret har jag hostat ur mig 26 000 fina tecken om naturviner. Olle Tagesson från 19 glas har lagat den fina maten på omslaget. Vad mer begär ni av en tidning? Världsfred? Så, prenumerara nu!

Och gå för all del till Picard och handla lite bondbönor att stuva. Laga sen gärna rätten på färska bondbönor  – när de är i säsong och du har lust och tid. Det kommer att bli makalöst. Men alla andra dagar kan det näst bästa faktiskt vara gott nog.

Gräddstuvade bondbönor

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4-6

Tid: Nolltid

Väldigt enkelt, väldigt gott. Jag serverade rostbiff på nötrulle och rostade rotsaker till. Eftersom jag alltid brukar rosta ett par oskalade kyftor vitlök med grönsakerna pressade jag ner dem i bondbönorna, resultatet blev en nästan svampaktig ton.

  • 500 g frysta skalade bondbönor
  • 3 dl grädde
  • lite konc. kycklingfond, gärna osaltad  från Picard
  • herbamare örtsalt
  • 2 tsk maizena majsstärkelse
  • e två mjukrostade vitlöksklyftor
  • 50 g finriven parmesan
  • 1/2 dl finstrimlad bladpersilja
  1. Sjud hastigt bondbönorna ett par minuter i saltat vatten. Du kan också koka upp grädden och sjuda dem direkt i grädden, men det blev lite bättre med en förvällning först.
  2. Koka upp grädden med kycklingbuljong och en gnytta herbamare.  Vänd ner bönorna och sjud i ca 5 minuter. Vispa ut maizenan i kallt vatten och red av.
  3. Pressa ner rostad vitlök om du vill. Rör ner parmesan och persilja. Smaka av med herbamare.

21 kommentarer

  1. Ylva skrev:

    Efter ett år i Danmark klagar jag aldrig på utbudet i svenska snabbköp mer. Och frysen är minimal. :(

  2. Tina skrev:

    Åh dit måste jag gå imorgon. Sett reklamen i tunnelbanan men inte kommit iväg ännu.

  3. Anna S skrev:

    Enkelhet och godhet hänger ihop. Tack för god läsning, Lisa!
    Picard är bra, gillar bara inte att de hade extrapris på jätteräkor i förra veckan (i butiken på Sveavägen).

  4. TorpSara skrev:

    Nu fick du mig att gråta en skvätt igen när jag läste om bebisen. Och man måste inte nyansera sin lycka med ett ”även om…”, alla vet att föräldraskapet är… eh.. dynamiskt. Och den rena föräldralyckan är värd en stund i rampljuset, där får den stå allt för sällan.

  5. Malin Turunen skrev:

    Du skriver så bra Lisa!
    Heja dig!

  6. Jessica skrev:

    Precis, de som är mest på om att säsongsäta i Sverige som bodde vi i Italien. De har glömt (eller aldrig upplevt) att vinterhalvåret var rotfrukter och inlagt, enahanda och inget äldre människor ser tillbaka på med någon större nostalgi. Min mormor åt apelsiner som skulle de försvinna imorgon dag för det var LYX.
    Hoppas Picard kommer närmare den egna hemstaden. Jag skulle definitivt handla där ofta.

  7. G skrev:

    Fantastiskt skrivet. Heja! Det där receptet tänker jag pröva i helgen med några fina torkade/blötlagda bondbönor som liggger i skafferiet från julens miljöskadliga men ack så givande frankrikeresa.

    Efter att du nämnde Blumenthal råkade jag googla fram http://matmolekyler.taffel.se/2009/05/09/tgrwt-17-apple-soup-scented-with-rosewater-and-cinnamon . Tror jag missade inlägged när det var nytt, och måste bara tacka för det väldigt klarsynta sätt du beskriver dina tankar när du komponerar mat. Kanske en bok i kompositionsteori kan vara ett nästa projekt när du tröttnar på skräck? :-) .

  8. Ylva: En rymlig frys och ett rymligt hjärta är allt som krävs för ett lyckligt liv.

    Tina. Gå!

    Anna: Jag blev rosenrasande, glömde skriva det i inlägget ovan.

    TorpSara: Bölandet är konstant här! :-)

    Malin: Tack!

    Jessica: Precis!

    G. Jag tror det blir rätt räligt med torkade bondbönor, färskfrysta bondbönor smakar mer som frysta ärtor. Kompositionsteori tycker jag är lite läskigt! ;-)

  9. Bra och insiktsfullt skrivet.
    Hoppas vi får se Picard i Malmö snart.
    Ska bli spännande att kolla ”White Paper”…men teasern ”Vinkriget” på omslaget är oroande.

  10. Heja dig! En sak man kan tänka på om man dissar fryst är att det skett en stor utveckling vad gäller frysteknik på senare år som vi liksom … glömmer att rapportera om. Tror Picard har minimalt problem matsvinn, dessutom :)

  11. Elisabet skrev:

    Jag hade tänkt göra ett inlägg och berätta att jag slutade att läsa Gourmet när de dissade frysen! Det måste ha varit långt innan du skrev där. Tog fram en av mina gamla Gourmet på måfå (jo, jag började naturligtvis igen)slår upp den och där är ditt reportage om ”Galenpannan” Heston Blumenthal!Helt otroligt! Nr 1, 2001. Då ska du veta att jag har några hyllmeter mattidningar…
    Att jag sen som nygift blev ombedd av min man att laga bondbönsvälling är en helt annan historia..

  12. Ebba Wachtmeister skrev:

    Styvt knattrat Lisa!

  13. Ingrid skrev:

    Alltid lika rolig. Underbart att läsa dina texter som alltid är ”kryddade” och spännande.

  14. Viveca skrev:

    Så sant och så välformulerat! Kram

  15. Kurt skrev:

    Picard (i Frankrike) fastnade också i hästköttsskadalen, och tvingades dra in produkter.

  16. Gunilla skrev:

    Underfundigt och tankeväckande. Har inhandlat bondbönorna ( tack för tips, hade nog missat dem annars) och ska pröva ditt recept.

  17. Örjan skrev:

    Ingen Picard i Eskilstuna, men mellanösternbutiker med frysta skalade bondbönor.
    Någon erfarenhet av deras kvalitet?

    Ditt föredrag på WhiteGuide-galan. Hoppas White Paper har betalt för en artikelvariant, som kommer i nästa nummer av tidningen.

  18. Martin skrev:

    Hej! Har du någon e-postadress som jag kan kontakta dig på?

  19. David skrev:

    Provade idag och det blev riktigt gott. Vi använde vanlig hönsbuljongtärning istället för fond och örtsalt vilket fungerade bra. Det blev ett trevligt tillbehör eller halv lunch som nog kommer visa sig användbart även i framtiden.

    Picards ”Fèves pelées” är på 450g, däremot. Gissar helt fräckt att de minskat förpackningen 10% nån gång i historiken. Trevlig omväxling med ett lite franskare sortiment.

  20. [...] och äta snig­lar, men vad gör väl det. Visste ni för­res­ten att snig­lar är gott? Vi åt fär­diga frysta från Picard, som pre­cis har öpp­nat i [...]

  21. Lotta skrev:

    De bönorna låter rackarns goda!

Prenumerera på kommentarerna för detta inlägg (RSS).

Annons