Förebilden Fussell

Betty Fussells temperamentsfulla texter öppnade ögonen på mig för drygt tio år sedan. Åh, vilken svindlande känsla att upptäcka att det fanns ett annat sätt att skriva om mat än det där slöa oengagerade rapandet om ljuvlig krämighet och härlig krispighet. Eller för den delen nu med populärskribenternas intåg på matskribentscenen: snärtigt omformulerad Wikipedia-kunskap utan djupare förståelse. (Ja, det finns under bara undantag. Och ja, jag är avundsjuk. Jag önskar att jag sorglöst kunde släppa från mig lite mer klatchigt och mindre genomarbetat material utan att må dåligt. Jag jobbar på det!)

Nå. Åter till Betty: hon både kan och förstår mat. Och tar ut svängarna så att man hissnar.

Min första artikel i Gourmet om majs var en skamlös rip-off från valda delar av Betty Fussells välresearchade bok om majs. Men jag har blygt bekänt försyndelsen för henne och fått absolution. Imitation är, som så ofta sagts, den uppriktigaste formen av smicker.

Här kan du läsa mer av henne. Jag kan också rekommendera hennes självbiografi My Kitchen Wars.

Kockar kan!

Ibland blir jag lite full i skratt när jag läser artiklar om mat kockar tycker att vi ska laga hemma. Som till exempel David Kamen bekymrat filosoferar över att anledningen till att amerikaner inte äter grönsaker är att de inte kan laga till dem. Åh, en kock med en mission, tänker jag.
Sen läser jag receptet. Och grips av djup sympati för David Kamens mor som i stället hällde konserverad sparris i en kastrull, kokade tio minuter och serverade.
Den nyutkomna grönsaksboken från CIA (Culinary Institute of America) känns faktiskt inte som ett måste i min bokhylla om alla recept är som Kamens.

PS. Det var de hemgjorda mandarinpannkakorna som knäckte mig. Samt det faktum att om man använder färdig plommonsås och hoisinsås tycker jag att man ska skära ner ambitionsnivån allmänt på rätten.

Tema: Världsboksdagen

Eftersom jag har en historia som svårt bokberoende hänger jag en hel del på eminenta boksajter och har en osund böjelse för loitering på diverse bibliotekariebloggar. Och trots att jag är innerligt trött på att hart när vartenda bakverk och mikrob har fått en egen "dag" reserverad i almanackan blir jag varm i sinnet av världsboksdagen.
Tidigare i bloggen lyckades jag få in en enorm mängd boktips om kvinnliga författare. Nu är det väl ändå dags att skapa en liten läslista med riktigt smaklig litteratur? Och att höja ett varnande, eller rent av anklagande, pekfinger mot sådan som får en att tappa aptiten.

Här är några favoritantipatier:
Chocolat
Lika sötsliskig inställsamt och gimmickigt som ett Kinderägg.
La CucinaOfrivilligt komiskt.

Matskildringar som rockar:
Fish Show
Gravt underskattat men lite ojämnt verk.
Tre män i en båt
Jag säger bara: osten.
Allt av Ruth Reichl
Jag är också uppvuxen med en Möglets Drottning till mor.
Allt av MFK Fischer
Totalt underskattat och okänd i Sverige. Matens Anaïs Nin.
Betty Fussell
Kvinnan som fick mig att börja skriva på riktigt. Läs biografin My Kitchen Wars om du inte redan är feminist. Och läs den ändå om du är det.
Allt av Pernilla Tunberger och Ria Wägner
Historien skrivs som vanligt av vinnarna och därför tror svenska folket att Tore Wretman införde de frranska och italienska köken i Sverige. Och våra makalösa kvinnliga stilister och matpionjärer är glömda.