Lägenhetsbyte: Ett besök i Twilight Zone

Igår var det party, det känner jag fortfarande. Vi har bekantat oss med två grannpar som bor i lägenheterna rakt över oss. Lägenheterna är nästan identiska men ändå ...
"Lite som Twiligth Zone", summerade Nadia. "Det är väldigt välbekant men ändå inte."
Nadia är heminredare med avslappnat oortodox stil. John och Anders säger själva att de gör sitt bästa att leva upp till alla klyschor vad gäller homosexuella inredningsvurm. Vi har barnklotter på tapeterna (de som inte är på väg att flagna av), näppeligen råd med hantverkare och måttligt intresse av elegans.
Vi åt 45-minuters ägg med karamelliserad schalottenlök och friterad prosciutto och salvia hos oss (Johan skriver recept här snart). Bellingham Chenin Blanc var kusligt perfekt till. Sen knatade vi upp högst upp till Nadia och Janne för att grilla smarriga lammspett på balkongen (nåja, nästan). Kikärtssalladen med bladpersilja gick inte av för hackor. Sen avslutade vi med jordgubbsrabarberpaj, som newyorkskt avslappnade John köpt hos kafé Cinnamon i kvarteret intill. Jag avgudar människor som har vett att göra det enkelt för sig. Så länge de gör det smart, i alla fall. Pajen var sublim och den moderna tokajern till var undebar men jag kan för mitt liv inte minnas vad den hette.
Livet i Twilight Zone var vid det här laget nämligen behagligt dimmigt av en imponerande vinkonsumtion.
Vi ser grannframtiden an med tillförsikt och lätt huvudvärk.

Snödskalle kan du vara själv!

Snödskalle. Ja, så hette osten men vad i helsefyr betyder det? Dinerar man med två nördiga föredetta NE-redaktörer kan ett lite apart namn på en ost väcka en febril aktivitet. Etymologiböcker, Google och gudvetallt utnyttjades för att spåra ursprunget till det invektivklingande namnet. Till slut ringde Olle upp tillverkaren som snällt berättade att namnet Snödskalle var lånat från en bergsknalle i närheten. Sedan åkte Google och diverse kartböcker fram och nu är vi spränglärda. Eller hade varit om inte vinet sköljt bort all ovärderlig information om de fagra trakterna runt Snödskallen. Fårskalle som man är dricker man alltid lite mer än man borde.
Osten som var en fenomenalt krämig och len, lagom amper fårhistoria rekommenderas för övrigt varmt.

White Guide

Nu trippar jag iväg på White Guides prisutdelning på Berns Salonger. Jag tippar på att Oaxen tar hem det igen. Och att Årets Bubblare var den förtjusande kock som bubblade mest på Årets Kock.
Ni hittar resultaten mobloggade här samma minut de kommer. Om jag inte bestämmer mig för att vara den som ger ordet salongskanon ett ansikte.

Läs vidare!

Intressant läsning om vin är extremt sällsynt i svenska tidningar. Den här understreckaren som jag hittade via välskrivande Vinlusen var ett kärt undantag. Tänk om fler vinskribenter fick/ville skriva så. Oj, vad törstig jag blev!
För övrigt delar jag Vinlusens irritation över antalet viner som har korkdefekt. nej, det är inte snobbig inbillning. När du väl lärt dig indentifiera smaken av trikloranisol kommer du misslynt kassera ungefär var femte vinflaska.

Ponder the parsnip

Vardagsvin i övermått kan antingen rubriceras som likvskvalitet eller begynnande alkoholism. Jag vet vad jag väljer. Vi dansade vildsint till Zero Accidents on the Job medan vi stekte karl johansvamp, trattisar och pytt. Och palsternackor. Ekolådan bjussade (nåja, 200 pix för en låda) nämligen bland annat på de godaste palsternackor jag ätit. Till och med Egil åt.
Sparrisar, bekymra er inte ens med att sticka upp i år, jag nöjer mig med palsternackor!
Gör til exempel så här:
Skala palsternackorna och skär dem i långa klyftor. Bryn dem i god olivolja. Var inte feg, nötbruna ska de bli. Sätt på lock och låt dem ånga mjuka på svag värme ca 15- 20 minuter. Dansa lite. Ta bort locket, höj värmen och lägg i en klick smör och strö över en tesked socker. Låt karamellisera en aning. Mal över svartpeppar. Nyktra till och njut.