Bananbiff forever!

Och äntligen skriver någon mer om Chiquitas blodiga bananer.
Vi bloggare har ju haft en bananbiff med PR-mupparna.
Till dig som tycker att Fair Trade är töntigt och "PK" (jo, jag får höra det titt som oftast). Berätta det för de anhöriga till dem som dött för att du ska få äta billiga bananer.

Öronfägnad: Ljud som krydda

Du äter inte bara med ögonen utan med öronen också. Läs Jens Linders ljuvligt nördiga artikel om den underskattade kryddan ljud.

För övrigt åt vi fårikål igår. Den som påstår att det är krångligt att laga husmanskost blåljuger. Effektiv tillagningstid för 8 personer är ca 10 minuter. Jag använde fin lammbog i hela skivor i botten av kastrullen och lade kålen ovanpå. På så vis kokade den inte sönder helt.

Mina förändringar i fårikål receptet.:Jag lät 1 tsk bruna senapsfrön gå med i koket. Sista halvtimmen lade jag till krossad svartpeppar och lagerblad. Dessa kryddor tappar smak om de får puttra med för länge. Pepparn blir till och med besk av långkok har studier visat. Prova att köra finhackad dill oppanpå istället för den traditionella persiljan.

Galet gott! Det slafsade tillfredsställande när vi hög in på grytan.

Mer om riskfisk

Jag rekommenderar å det varmaste läsning av Isobels inlägg och hennes artikel om hotad fisk i senaste numret av Gourmet.

Kinkighet revisited

Tack vare Örjan hittade jag artikeln i SvD som har anknytning till inlägg jag haft om barn och mat. Generna styr till stor del kinkighet, kan man sammanfatta.
Avslappnat tålamod är att rekommendera. Och sluta skryt om att era barn äter allt för förkrossade familjer med problem. Tacka istället er lyckliga stjärna: era underbara men okritiska ungar hade levt farligt i en ennan tidsepok när maten inte var så harmlös som idag.

Eh, vi skryter ju själva en del. Men mest om hur mycket bättre Johans ungar äter sen vi slutade tjata. Men framför allt: vi har det trevligt runt bordet även när ungarna inte äter så mycket. Det är det viktigste.

Matlust och öppenhet för nya smaker är lite som musikalitet. Mycket medfött och en del kan tränas upp. (Själv är jag för övrigt snudd på tondöv och öronen är knappt kopplade till limbiska systemet.)

Vill ha!

Gillar inte likörer men det här låter smaskens!

Förebilden Fussell

Betty Fussells temperamentsfulla texter öppnade ögonen på mig för drygt tio år sedan. Åh, vilken svindlande känsla att upptäcka att det fanns ett annat sätt att skriva om mat än det där slöa oengagerade rapandet om ljuvlig krämighet och härlig krispighet. Eller för den delen nu med populärskribenternas intåg på matskribentscenen: snärtigt omformulerad Wikipedia-kunskap utan djupare förståelse. (Ja, det finns under bara undantag. Och ja, jag är avundsjuk. Jag önskar att jag sorglöst kunde släppa från mig lite mer klatchigt och mindre genomarbetat material utan att må dåligt. Jag jobbar på det!)

Nå. Åter till Betty: hon både kan och förstår mat. Och tar ut svängarna så att man hissnar.

Min första artikel i Gourmet om majs var en skamlös rip-off från valda delar av Betty Fussells välresearchade bok om majs. Men jag har blygt bekänt försyndelsen för henne och fått absolution. Imitation är, som så ofta sagts, den uppriktigaste formen av smicker.

Här kan du läsa mer av henne. Jag kan också rekommendera hennes självbiografi My Kitchen Wars.

Blåbärssommar!

Otroligt svulstiga, smakrika och tidiga blåbär har dominerat helgens matagenda på landet. Blåbär passar mycket bra med bland annat citronskal, dragon (till vilt!), vanilj, råg, majsmjöl och havre. Eh, det där lät lite kryptiskt va? Här kommer mer inspiration!

Roligare läsning ...

... än magsura jeremiader. Det är inte bara Matälskarna som återupptäckt sniglar. Kanadensarna är på det också.
Apsnuvig på hotellrumet har jag kommit mig för att läsa Liza Marklunds "Nobels testamente". Den är riktigt bra. Effektivt berättad, driv, tempo. Trovärdigt. Hennes absolut bästa. Mäkta cool kvinna, dessutom.
Eftersom jag haft henne som chef är jag glad att hon blev författare istället.

Cool mjölk möter heta kök

Om du inte har bättre saker för dig kan du ladda ner senaste numret av Mjölkspegeln och t ex läsa en artikel jag skrivit om mjölk till heta rätter. Stiliga Vin-Mischa , sötaste Eko-Elin och En favvo-Årets Kock drack mjölk och idisslade på Matlabbet. Recept blev det också! Inte på den kinesiska svampwoken för den var komplett vidrig till mjölk. Laktosintolerans i dess prydno.

Bäst i test

Jag gillar både personliga, kunniga rekommendationer och seriösa produkttester. Tidningarna verkar tyvärr totalt tappat intresset för konsumentjournalistik. Jag mår illa när jag ser produkttester som går ut på att ett par, tre halvkändisar tycker till om allt från semlor till mascara och sen sätter exakta sifferbetyg. (Jag har själv fått erbjudande om att bedöma hårinpackning! Ungefär lika fiffigt som att som att bjuda in saddam Hussein till en bacon-provning.)
Den här sajten kommer som manna från himlen för oss som vill ha raka besked om prylar som tandkräm eller våffeljärn.

Kultur-kofta i min smak

Ingen har väl missat att vårens värsta invektiv är kultur-kofta. Att sippt säga nej till konsumism är helt enkelt ocoolt. Jag bekänner mig härmed till de politiskt korrekta medelklassiga kulturkoftorna. Och bjuder på en länk till kofta från en helt annan kultur. Må det smaka!

Inte min tekopp

Som bekant är jag rätt less på lyx. Inte för att jag någonsin haft råd med större doser av den utom när den varit en fransfördel i jobbet. Det tycks dock finnas en marknad för människor med (kanske en smula för mycket) pengar.

Påbjuden läsning!

Är det någom mer än jag som slagits av att modern svensk gastronomi och litteratur brottas med liknande problem?
Inte konstigt att moules frites är inne igen.

Semester

Just nu är jag hemskt ledsen för sent igår fick jag veta att någon jag älskade mycket har dött. Så jag lägger ner här ett par dagar eller längre. Och ber om ursäkt om jag varit stingslig mot någon senaste tiden.
Under tiden kan ni fundera på varför den här bloggen är så vansinnigt rolig. Och hur den klarar av att vara fylld av underhållande elakheter utan att egentligen vara elak.
Eller fundera på varför den här bloggaren skriver så rutinerat, sitt yrke till trots. Eller ata en tur till Kina.

Kort sagt: Sverige är fullt av välskrivande människor.

Kila vidare!

Håller på med tre bautaprojekt just nu men slussar er gärna vidare till dem som har mer tid att hylla vårprimörer.
Kinna skriver om rabarbersås till grillat. Påminner lite om en chutney jag brukar göra.

Nässelblom skriver om min favorit löktrav.

Och outtröttliga Gitto utforskar gullvivans möjligheter.

Det andra köket

Lagar män och kvinnor olika mat?

En skvätt sätter sprätt

Länk till artikel av mig för er som inte läser Svenskan.
Sitter i receptredigering och slutkorr med andan i halsen och beklagar att bloggen är trist just nu. Vill tillägga att vårens godaste kryddor hittills är gussum-mynta, vattenkrasse och lavendelskott. Trendgluttningen gjord på ljuvliga Esperanto.

Morgonbekymmer

Min mans barn har förmodligen en allvarlig defekt. De är aldrig arga (minns inte när de höjde rösten sist), alltid lydiga, aldrig tjatiga och nästan alltid glada. Bara lite petiga med maten, fast vi äter ju kanske inte som normala människor.
Det enda är att de alltid ska gosa på morgonen när jag dricker kaffe i sängen, vilket lett till att alla lakan är kaffefläckiga.
Eh, egentligen skrev jag det här inlägget för att påminna om att på måndag utses Veckans matnörd. Så ni kan passa på att argumentera för ert favoritförslag på användningsområde för hibiskussalt.
PS.
Har jag förresten tipsat om den här välskrivna bloggen?

Grön gryning

Läs Anna!

I nördigaste laget?

Mycket roligare än att se när målarfärg torkar. Eller hur?
Och här läser du mer om det.

Grönt rättesnöre

Gammalt men aktuellt. Bra sammanställning över enkla sätt att äta för att belasta miljön mindre. Men ta listorna med en nypa salt! Som så ofta har de okunniga journalisterna inte tänkt på att det är portionsutsläppen som är intressanta och inte utsläpp per 100 g vara. Exempelvis äts ädelost och choklad i små mängder medan en normal burk läsk är på drygt 300 g. Och vad ska vi göra av mjölkfettet när vi ätit vår lättyoghurt är det tänkt? Utsläppen bör kanske också stå i relation till näringsinnehåll. Jag hoppas innerligt att vi inte får en ny variant på de korkade, förenklade GI-listor som florerat de senaste åren.
Tänkvärt citat ur artikeln:

Åtta ekomatvaror har testas i Sverige. Konsumentföreningen Stockholm lät Sik, Institutet för livsmedel och bioteknik, jämföra åtta ekovaror med åtta vanliga. Fem var bättre, men tre orsakade samma klimatpåverkan som de vanliga: mellanmjölk, nötkött och fläskkött.

Tro alltså inte att ni slipper undan allt ansvar genom att köpa ekologiskt. Däremot mår grisarna och kossorna bättre (och smakar ofta bättre också). Och det finns andra aspekter som övergödning och miljögifter som inte tas med i värderingen.
Idag ska vi äta makrill med rotsakssallad till middagslunch. Recept följer. Men först ut i vårsolen!

Bara gör det!

Läs Isobel! Som ger röst åt alla oss som på olika vis förlorat det största man kan förlora. Och för alla andra som har vad man i brist på bättre metafor brukar kalla hjärta.


Edit:
Tre personer jag skulle vilja läsa böcker av.
En.
Två.
Tre.

Vilka tre bloggare vill ni, kära läsare, läsa böcker av?

Svart i vitt?

Varför finns det så få svarta toppkockar? Artikel från Chicago dit jag åker på måndag ...

Nästan nässlor

Numera firar man påsk mest till äggets ära. I alla fall jag som älskar ägg och är mycket nöjd med att det är en av de mest politikst korrekta proteinkällor man kan tänka sig. Och äggets allra bästaste smakbästis måste bara vara nässlan.
Nässlan är en tuffing som numera prunkar på allt fler finkrogar, får vi gissa att antalet nässelrätter på menyerna kommer att slå rekord under våren? Visst är den läcker med de fina, gröna mineraltonerna. Vinnörden vet exakt hur den smakar: Som en frisk ung sauvignon blanc! Men det är en dyr delikatess för den som inte plockar själv. Den friskt gräsgröna mineralrika smaken står fint mot rökt, spicket och rimmat. Ja, alla de svenska teknikerna. Men en italiensk nässelgnocchi med brynt smör är inte heller så tokig.

Nässlans smakkamrater: Fänkål, anis, muskot, gräslök, rökt, lax, ägg

Farmors favoritmacka
Så fort de små späda bladen tittar upp ur marken gäller det att vara framme för att fixa bästa hälsomackan.1 skiva grovt knäckebröd stryks med ett tunt lager smör och vänds i riktigt finhackade nässlor. (Var inte rädd, finhackningen förstör brännhåren.) Lägg på ett par skivor rädisa och strö över lite flingsalt. Vill du ha en matigare macka kan du bättra på med lite rökt fisk eller skinka.

Lycka: Storebror (tyvärr inte min) är äntligen tillbaka och har lagat tjälknul.
Lycka 2: Läs om sockerlycka hos otroligt välskrivande Kritan.

Susanna Popova slår in öppna dörrar

Oj, vad vissa papperskrönikörer älskar att briljera med siffror som visar hur marginaliserade boggare är.
Hallå, Popova! På bara några ynkliga är har bloggläsandet i de yngre grupperna gått från försumbara siffror till 25% bland 15—19-åringarna. De större bloggarna har kanske rent av fler läsare än dina krönikor.
Ja, det är oerhört irriterande när bloggarnas betydelse överdrivs. Men lika fånigt att nochalera det oroande, förbryllande och omvälvande faktum att vi har fått tiotusentals nya nätpublicister. popova har alldeles rätt i att bloggar till stor del läses av andra bloggare, men en möjlig läsekrets som enligt vissa uppskattningar närmar sig 100 000 är inte så pjåkigt. Själv får jag många läsare från Google. Inte när jag skriver om sex utan när jag skriver om torkade räkor, umami, barnfetma och färsk gurkmeja.
För en del av oss bloggare är det lika viktigt att ha rätt läsare (i mitt fall matnördar) som att ha många.
Popva missar också att en handfull bloggar det senaste åren stått för den bästa tevekritiken, den piggaste mediabevakningen och de vassaste politska kommentarerna.

Skåpmat: Burkmat

Gammal krönika från Svenskan. Idag åker hela vår familj till Eskilstuna för att grovgosa med familjen Bergman.

Lite lycka?

De eminenta bokhororna har äntligen startat sitt elektroniska bokforum.
Älsklings-Isobels bok kommer snart ut. Köp den!
I morgon träffas vi på Xoko för att vinka av Vinlusen. Mer om detta i morgon. På grund av en kommunikationsmiss är Xoko ovetandes om sin lycka ...)

Bäst just nu (och länge till)

Anna och Annina har en blogg ihop.

Däckad!

Efter att ha varit moderator på ett seminarium anordnat av malaysiska ambassaden. Kan dock inte låta bli att förmedla den här länken. I morse sade jag snällt att malaysisk mat förmodligen är bäst i världen (med min mun smakat). Det värsta är att jag faktiskt menade det.