Dispyt: vin i mat

En matkrönikör i New York Times menar att det inte spelar någon roll vilket vin han har i maten. Min egen research inför en vinimat-artikel för Gourmet gav ett annat resultat.
I blindtesterna jag gjorde visade det sig att typen av druvor, mängden tanniner (läs:strävhet) och ekfatsinslag var avgörande. Priset hade mindre inflytande, men de allra billigaste vinerna höll inte måttet.
De av mina läsare som var med och blindtestade när det begav sig kan säkert intyga detta i komentarerna nedan. (Samt helst komma med smickrande omdömen om min matlagning, mitt charmerande värdinneskap samt min generösa urringning vid tillfället i fråga.)
Grundtips: till klassisk vittvinssås, välj gärna en fruktig oekad chardonnay. Chablis om du har spenderbyxorna på.
Till fransk köttgryta, rödvinssås etc, prova med en fruktig Côtes du Rhône med så lite ek som möjligt. I lättare tomatiserade såser passar sangiovese kanon. Undvik ek och tanniner. Zinfandel/primitivo hyser jag (ed några delikata undantag) agg till både i glasen och i såsen på grund av syltighet.
Och sauternes sopade banan med de billigare söta vita vinerna när jag kokade in päron.
Det viktigaste när man lagar mat med gott vin är att det aldrig någonsin får stormkoka utan bara sjuda. Då bevaras alla fina aromämnen bäst.

Läs vidare!

Intressant läsning om vin är extremt sällsynt i svenska tidningar. Den här understreckaren som jag hittade via välskrivande Vinlusen var ett kärt undantag. Tänk om fler vinskribenter fick/ville skriva så. Oj, vad törstig jag blev!
För övrigt delar jag Vinlusens irritation över antalet viner som har korkdefekt. nej, det är inte snobbig inbillning. När du väl lärt dig indentifiera smaken av trikloranisol kommer du misslynt kassera ungefär var femte vinflaska.