Nix pusskrog

Det blir ingen pusskrog för jag är sjuk. För övrigt tycker jag att mediedrevet har gått för långt. Ja, det är allvarligt att vara full istället för att sköta sitt uppdrag. man ska få däng när man dabbar sig. Ordentligt. Men: Räck upp en hand alla som aldrig jobbat svart, aldrig betalat svart, aldrig blivit full vid fel tillfälle, aldrig hånglat med fel person, aldrig gjort något olagligt.

Handen uppe? Bra, ta nu upp en sten med handen och kasta den på Schenström. Och förvänta dig inte att bli bjuden på många partyn.

Morgonbekymmer

Min mans barn har förmodligen en allvarlig defekt. De är aldrig arga (minns inte när de höjde rösten sist), alltid lydiga, aldrig tjatiga och nästan alltid glada. Bara lite petiga med maten, fast vi äter ju kanske inte som normala människor.
Det enda är att de alltid ska gosa på morgonen när jag dricker kaffe i sängen, vilket lett till att alla lakan är kaffefläckiga.
Eh, egentligen skrev jag det här inlägget för att påminna om att på måndag utses Veckans matnörd. Så ni kan passa på att argumentera för ert favoritförslag på användningsområde för hibiskussalt.
PS.
Har jag förresten tipsat om den här välskrivna bloggen?

Efterlysning: Systrar

Skulle ni kunna tänka er att vara med i en förening där det enligt reglerna inte fick förekomma svarta? Homosexuella? Eller judar?
Förmodligen skulle de flesta av er bli förolämpade över blotta frågan. Samtidigt är en lång rad av mina manliga vänner och några av dem jag älskat med i just såna föreningar. Ja, med den lilla skillnaden att det är kvinnor som är uteslutna.

Det handlar ofta om föreningar som uppges vara på skämt. Trots detta har jag sett vuxna män gråta över att inte bli invalda. Gråta av lycka när de blivit invalda. Ja, till och med gråta för att de inte fått rätt medalj. Och jag har sett förhållanden spricka för att männen prioriterat ordenssällskap framför familjen. Jag har varit med om att en man föredragit att gå på ordensspektakel framför sin hustrus disputationsmiddag, män som flyttat sin hustrus födelsedagsfirande. Alla är inte så. Men ingen av de andra slår heller näven i bordet. Jo, idag bestämde sig en av mina vänner med jämställdhetsideal att gå ur Juvenalorden.

Idag fick jag också ett långt mejl av E. som läst några av mina inlägg om min maktlöshet mot manliga maktstrukturer.
Hon lever i ett ganska nytt förhållande med en man som hon älskar. Men hon vet inte hur hon ska hantera hans uppslukande intresse i en manlig orden. Den präglar hela hans umgänge. Hon reduceras till en staffagefigur. Hon är väldigt ledsen.
Hon vill träffa andra i samma situation. Jag befinner mig inte där längre och det är därför jag skriver det här inlägget. Mejla mig så förmedlar jag mejlen till henne Mejladressen finns på min profil till höger. Mejla även om ni inte vill eller kan träffa henne och bara vill dela med er av liknande erfarenheter. Jag lovar att bevara er anonymitet om ni vill.

Men vad är det för skillnad mot t ex damfotboll eller herrbasket som också tar energi och kraft från utövarna och ur förhållanden? Jo, vi är nog alla överens om at det finns stora fysiska skillnader mellan män och kvinnor och att spelet ofta blir roligare för alla om könen skiljs åt. Jag tror inte heller någon vettig kvinna far i taket över några herrmiddagar, eller oförargliga småklubbar.

Men att systematiskt utesluta kvinnor ur stora, inflytelserika intellektuella och sociala sammanhang och plantskolor är diskriminering. Ett vanligt argument från ordensmedlemmar är att det är spelet mellan könen skulle ta över, och förstöra organisationen. Ett argument som vid förra sekelskiftet tidigare användes för att hålla kvinnor utanför universiteteten.

Kommer ordenssällskapen desintegrera om kvinnor får tillträde. Nja, har inte den tidigare enkönade organisationen Rotary snarast vitaliserats? Här kan du läsa om när de började välja in kvinnor eter ett domstolsbeslut i Kalifornien som menade att Rotary var "a business establishment" och därför var tvungna att följa lagen mot diskriminering.

Jag har blivit erbjuden att gå med i Rotary, men jag trivs inte i invalsföreningar överhuvudtaget. Den enda förening jag är aktiv i heter IACP och där får alla vara med som enligt egen definition är "food professionals" och hostar upp medlemsavgiften. Spretigheten, bredden på medlemmarna är vår styrka.
Jag tror det kallas mångfald.
Och jag gillar det.

PS. Av hänsyn till E. kommer jag inte ha kommentarer på det här inlägget. Och jag kommer att radera kommentarer på andra ställen. Elaka mejl kommer jag varken bry mig om, besvara eller förmedla. Så besvara er besväret. Sakliga mejl kan komma att publiceras
PPS.
Jag hade tänkt använda termen ordensoffer i rubriken för att det är ett så trevligt, klatschigt ord. Men de kvinnor jag pratat med är inga passiva offer, inga sociala misslyckanden. Det som offras är sammanhållningen är städers utveckling och det naturliga umgänget mellan män och kvinnor.

Susanna Popova slår in öppna dörrar

Oj, vad vissa papperskrönikörer älskar att briljera med siffror som visar hur marginaliserade boggare är.
Hallå, Popova! På bara några ynkliga är har bloggläsandet i de yngre grupperna gått från försumbara siffror till 25% bland 15—19-åringarna. De större bloggarna har kanske rent av fler läsare än dina krönikor.
Ja, det är oerhört irriterande när bloggarnas betydelse överdrivs. Men lika fånigt att nochalera det oroande, förbryllande och omvälvande faktum att vi har fått tiotusentals nya nätpublicister. popova har alldeles rätt i att bloggar till stor del läses av andra bloggare, men en möjlig läsekrets som enligt vissa uppskattningar närmar sig 100 000 är inte så pjåkigt. Själv får jag många läsare från Google. Inte när jag skriver om sex utan när jag skriver om torkade räkor, umami, barnfetma och färsk gurkmeja.
För en del av oss bloggare är det lika viktigt att ha rätt läsare (i mitt fall matnördar) som att ha många.
Popva missar också att en handfull bloggar det senaste åren stått för den bästa tevekritiken, den piggaste mediabevakningen och de vassaste politska kommentarerna.

Tåg till tusen

Jag älskar att åka tåg. Flyg har för övrigt tappat all sin coolness i och med att det blev billig boskapstransport och man efter förnedrande visiteringar inte ens fick ta ett läppstift genom säkerhetskontrollen när jag åkte från USA.
Fiffiga Fritidsresor hänger på miljöpaniken genom att börja arrangera tågresor.
Problemet är att det ofta är tre gånger så dyrt som att flyga. Vi skrinlade våra planer på Bilbao-resa på grund av ohemula priser. Skriv gärna förslag på bra tågresor i kommentarerna.

Edit: Och hur stor roll spelar sånt här? Urusel okritisk artikel som inte ställer den väsentliga frågan hur stor del av den totala bränsleförbrukningen som sparas in på "gröna inflygningar". Låter som PR-trick.

Det är dags att damma av ordet solidaritet

Lika mycket som jag älskar Malmö, lika mycket ogillar jag Lund. Därför blir jag inte förvånad över sånt här. Samtidigt är det rätt befriande att en vit man plötsligt upplever hur det är att vara diskriminerad. Jag blev rätt illa behandlad när jag i vuxen ålder flyttade till Lund; för att jag var kvinna, framåt och hade läst i Uppsala.
För första gången kände jag på allvar att mitt kön och mitt ursprung lade fälleben i min framfart. Dörrar var stängda. Jag har aldrig kallats för lilla gumman så ofta och så avfärdande. Det var OK för ranghöga män att bli apraka och helt öppet kladda på kvinnor. Det skrattades bort, slätades över. Inte minst om männen i fråga var medlemmar i rätt sällskap, maktsfärer som helt uteslöt kvinnor. Av tradition.
Mina år i Lund gav mig inte svårare men för egen del, men definitivt ett nytt perspektiv på diskriminering av andra. De människor som har mindre resurser än jag att klara av situationen. Som inte kan lösa problemen genom att flytta till ett ställe där luften är lite lättare att andas. Vilka förtrycker jag själv omedvetet?
Ibland tycker jag att kvinnor glömmer det när de talar om maktstrukturer. Att de själva är villiga kuggar i ett system där rika länder genom ett sinnrikt regelverk förtrycker fattiga, vackra diskriminerar fula och utbildade så gärna trycker till de outbildade.
Att vara feminist och att kräva rättvisa är en självklarhet. Men utan insikten att vi är samtidigt förtryckta och förtryckare skorrar feminismen falskt.


Jag vill tillägga att beteendet inte alls är lika miserabelt i alla kretsar i Lund. Men definitivt i stora delar av de tongivande.

Hi-tech, lo-tech

Jag vet inte varför det här berörde mig. Och jag vet inte varför jag omedelbart kom att tänka på att jag i morse använde en rakhyvel speciellt för kvinnor — med aloe vera och vitamin E. Kanske för att det dör så många människor av vitaminbrist varje dag medan håren på mina ben får lite mer än de bett om.
(Nej, jag hade inte köpt hyveln själv.)