Vill du gå på Eldrimners smakverkstäder?

Jag har fått tio biljetter till Eldrimners smakverkstäder nästa helg. Smakverkstäderna är en av aktiviteter på den stora marknaden för småskalig mat som äger rum vid Street, hornstull näsa vecka. Vill du ha en biljett? De nio som skriver ett bra blogginlägg eller en kommentar nedan om varför de vill gå kan hämta en biljett på Matlabbet nästa helg. Biljetterna är värda 150 kronor styck.

"Eldrimner erbjuder elva olika smakverkstäder och det tillsammans med Slow Food och ett antal inbjudna regioner. Smakverkstäderna har olika teman, som getost, renkött, marmelad, blåmögelost, lufttorkade korvar, vedugnsbakat surdegsbröd, ostkaka, delikatesser från Lappland, sällsynta smaker från förr, kalk och soltimmarnas innebörd för smak och rökningens påverkan på kött."

Jag kommer attt skriva mer om marknaden senaer nästa vecka.

PS Jag får inget betalt för att göra reklam för Eldrimner, men en gammal bekant till mig är medansvarig och jag bara älskar initiativet och ska gå dit själv.

Nytt försök: Veckans matnörd

Nå, eftersom varken tiv eller Tomas önskat sig en länk börjar läget bli desperat. En ny matnörd måste koras, och det snabbt!
Alltså: Vad är det för läckert och knusprigt som syns på bilden?
Johan är skeptisk. Han tycker att växten smakar som om den vuxit i ett akvarium. Kanske har det med det höga innehållet av omega-3-fettsyror att göra. Jag tokdiggar hursomhelst den rara ruskan. För närvarande befinner den sig i våra magar tillsammans med tomat, senapsvinägrett och ... nej, ingen poäng om ni gissar rätt ... älg!

Recept närmaste dagarna.

Tävling: Veckans matnörd

OK, vi drar igång med en liten sommargåta. Veckans matnördar har suttit i orubbat bo i högerkanten på tok för länge!
Visserligen är det lite väl tidigt för julstjärnor, men materialet finns tillgängligt året om. Vad är dessa vackra dekorationer tillverkade av?
Stjärnorna har jag fått av min nya idol Kaja, Finlands flitigaste kvinna.

Vinnarsoppan!

Efter att ha slaskat, smaskat och funderat har vi nu äntligen utsett sommarens gazpachomästare.Tävlingen har av vissa kallats politiskt inkorrekt eftersom svenska sprättomater ännu inte ffunnits att tillgå. Men gazpacho är ju egentligen främst en brödsoppa, som våra vänner på Matblogg korrekt konstaterar. De får därför ett hedersomnämnade. Extra välfärtjänt för att de i första versionen av receptet hävdar att drygt 2 l soppa duger som tapas åt fyra personer. Sanna gazpachoälskare, minsann!
Ytterligare ett hedersomnämnande går till Kinna för att hon förslår hårdkokta ägg i sin soppa. Vi är löjligt förtjusta i ägg och söker ständigt nya användningsområden.
K:s avoga inställning till själva rätten förhindrade honom inte från att skapa en ekvilibristisk, vackert illustrerad variant med rostad paprika.
Kort sagt: startfältet var starkt. Stark var också Hannas roliga variant med gin som dock hade gjort bättre ifrån sig i kategorin sommardrinkar.
Men: Tomas Blogglös, som mejlade in ett miljöförnumstigt recept, slevar hem segern med en oortodox men mycket harmonisk kombination. Den rejäla dosen äppelcidervinäger gav frisk syra utan stickighet. Koriandern var lagom diskret. Honungen ett genidrag.
Eftersom vi är oförbätterliga bättrevetare (och notoriskt lata) ändrade vi på ett par småsaker: Vi lagade gazpachon i en kannmixer. Då får man en superslät soppa trots att man inte skalar eller kärnar ur tomat och gurka. Och man behöver inte finhacka ingredienserna heller, det räcker med att skiva. Investera i en kannmixer om ni är lika lata som vi!
Vi hackar aldrig örter och lök förrän precis innan den serveras, då smakar de bäst. Om man måste förbereda t ex löken: Skölj den hastigt i iskallt vatten när den hackats. Täck sen över noga så blir den inte besk när den får ligga.
Dessutom använde vi olivolja, för at ... eh, vi hade ingen rapsolja hemma. Och hur mycket bättrevetare vi än är så kan vi ärligt säga att den här soppan var godare än den vi själva åstadkom sist. Tomas, du är bäst! Och vi är krossade.

Tomas gazpacho - vinnare 2007
"Här kommer en snabb och enkel gazpacho. Min gazpacho drar åt det asiatiska hållet med lite koriander och en gnutta honung. Men jag försöker ändå hålla på närhetsprincipen. Paprika har utgått av miljöskäl. Tomaterna bör, av samma orsak, vara svenska från kallväxthus (kräver rätt säsong). Olivoljan är utbytt mot rapsolja.
En kompromiss är tomatjuicen som är importerad och gjord på koncentrat men här betonas snabbhet och enkelhet.
Brödet är veckogammalt surdegsbröd á la Swanljung (se Surdegsskolan till höger!). Det skärs i små tärningar och läggs ovanpå soppan. En förenkling som är både nyttig och god."
3 medelstora tomater
1 medelstor gurka
5 dl tomatjuice
1/2 dl rapsolja
2 msk äppelcidervinäger
10-12 droppar tabasco
1 tsk salt
svartpeppar, 10 drag med kvarnen
1 tsk honung
2 små färska rödlökar
1 klyfta vitlöksklyfta, skivad
15-20 blad koriander, hackad
1/2 dl finskuren gräslök
2 tuna skivor rågbröd
1. Använd en kannmixer. Lägg i alla tomater, halva gurkan och halva rödlöken grovt skuren, vitlöken och 2 1/2 dl tomatjuice. Kör allt till en grov puré.
2. Blanda i resten av tomatjuicen, rapsolja, vinäger, tabasco, salt, svartpeppar, honung. Täck över och ställ in i kylen minst en timme.
3. Vid servering: Finhacka resterande halvor av gurka, rödlök, och all gräslök - lägg på ett fat. Finhacka koriandern och lägg undan på ett annat fat. Skär brödet i små tärningar. Rör ned koriandern i soppan. Portionera i sopptallriken och toppa med gurka, rödlök, gräslök och brödtärningar.

Sommartävling: Gazpacho

Visst börjar ni bli tävlingssugna?
Laga sommarens bästa gazpacho, skicka hit receptet senast 3/7 och invänta segern. Vinanren får stå som Sommarens Matnörd när vi gör uppehåll ett par veckor. Nå, den här gången kan jag nästan lova att vi verkligen kommer att provlaga de vinnande bidragen. Vi svek en liten smula förra gången. OK, skändligen då! Men i digersnuvans tider var tretimmarsbolognesen som ett Himalaya att bestiga. Ett av kriterierna på en bra gazpacho är alltså att den ska vara lättlagad.
Gör en klassisk gazpacho eller en i fri stil. Alla tävlar i samma klass. Fiffiga knep, mutor och smicker ökar som vanligt vinstchanserna.
På bilden ser ni min enklaste sommarlunch. Färdig gazpacho (köpt i Helsinki till matsäck som inte blev av), löjligt dyra sardiner, färsk lök, tärnade tomater, svartpeppar och färsk koriander.
Nej, jag tänker inte berätta vad en futtig ask sardiner kostade, men de finns att köpa på emmerys i Malmö. Och de var värda vartenda öre.

Tävling: Gissa min trasa!

Säg aldrig "Åh, den här gamla trasan." i ringaktande ton så att min mor hör. Trasor är något av en religion för henne. Min mor hävdar bestämt att kvinnans status i samhället i viss mån kan avläsas i trastraditionen. Värst är situationen i Kina där de stackars kvinnorna bara har trådsuddar att torka med. Indien var inte heller imponerande.
Med männens intåg i köken har trasorna blivit prestigeföremål. För att inte tala om den allmänna prylhysterin. Linnetrasor från Norrgavel, någon?
Sist jag var på landet förevigade jag mammas globala kollektion. Tyvärr är den asiatiska kontinenten rätt klent representerad just nu.
Veckans matnörd blir den som svarar mest rätt eller fyndigast på följande frågor:

1. Längst upp till höger ligger en trendtrasa från en annan världsdel. Vilket land och vilket material? Materialet har något gemensamt med bananskal.
2. Vad står det på den danska trasan från Söstrene Grene.
3. Vilken av trasorna kommer från Kanada och vilken från Frankrike?

Vinnaren får dessutom en fin trasa från Designtorget. Delas ut på nästa bloggträff.

Hur kunde jag klara mig utan?

Fleur de sel med malda hibiskusblommor, från Mallorca.
Månne det har samma välgörande egenskaper som Himalaya-salt? I alla fall är det rasande dekorativt med en trevligt fruktig, snudd på nyponaktig syra.
En fantastisk gåva från Laholm som nu har en hedersplats i mitt välfyllda skafferi. Det vore ju i och för sig trevligt om det inte blir en av många hyllvärmare.
Bästa förslaget på användning blir Veckans matnörd!

Tävling: Veckans matnörd.

Medan jag hämtar mig från jetlaggen får ni arbeta. Vad heter rätten på bilden? Den serveras på en krog i Chicago av två coola brudar. (Plispoäng om ni har namnen.) Och om en tuppigare kock serverat läckerheten hade den kanske kallats molekylär gastronomi. I själva verket är det vätskefyllda spröda skalet som imploderar i munnen en gammal tradition. Ursäkta den kassa bilden som är tagen i skumrasket i lokalen med röda inslag (långsökt ledtråd!).

... och vinnaren är ...

... The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman (eller vad namnet numera kan vara). Som tack för sin inspirerande fråga, som fick mig att springa ut i köket och leta efter sardeller, utses hon med omedelbar verkan till Veckans Matnörd.
Ja, det är sant. Ibland behöver det inte vara svårare än så att upphöjas till denna oerhörda ära. Jag förstår att många av er som förgäves gissat på wolfberries och svettats över okända matmurvlar gnisslar tänderna nu. Men vem har sagt att livet är rättvist?
I eftermiddag utlovas en mer utförlig redogörelse för sardellens smakkamrater och lite tips till påsk. Tills vidare länkar jag till skåpmat.
Johans sardellgucka till trista tomater. Raketmiddag med tonfisk. Lista på livsnödvändigheter. En beskäftig anvisning om hur caesarsallad ska lagas.
Spring nu bums och bunkra sardeller allesammans!

Protein eller kolhydrater?

Karin Bojs skriver som vanligt bra om alla motstridiga rön vad gäller vad vi bör äta.
Gå in i en affär och titta runt. Ungefär 1/4 av ytan upptas av läsk, chips, godis, kaffebröd och annat som ger din kropp mycket energi utan att tillföra det den behöver.
Ät mindre, rör mer på dig. Och stoppa inte huvudet fult av saker som du inte begriper.

PS. Den sista meningen är ett känt citat (nåja, från huvudet) från en enastående bok. I samma bok stoppas ett livsmedel i en tekanna. Vilket? Den som svarar rätt först blir veckans matnörd.

Ni är alla vinnare

Äntligen är det dags att kora vinnare i Bolognesetävlingen. Efter noggrannt övervägande är juryn (jag, alltså) enig. Ni är vinnare allihopa. Bidragen överträffade alla förväntningar. Det har varit ett sant nöje, nej en ära att vara domare för...

Nähä. Tänkte väl det. Jag kommer inte undan så lätt. Ni har satsat och ni har väntat och nu vill ni ha besked. Som ni vill. Jag ska uttala mig, men det här går på er risk. Mina åsikter är mer godtyckliga än subjektiva eftersom jag inte ännu har provlagat ett enda av recepten.

Vi börjar med kategorin svensk köttfärssås (fri stil). Bidragen låter sig grupperas och jag tänker utse vinnare i flera underkategorier.

Först ut är kategorin ursvenskt. Bidragen i denna kategori bedöms i första hand på tillagningstiden, i andra hand lika godtyckligt som allt annat. De tävlande är endast två: Jimmys magsprängarmat, gjord på ketchup, och mormor Sonyas köttfärssås, med grädde och soya i stället för tomat. Båda är klara på en kvart. So far so good. Det som avgjorde var att mormor Sonyas fick mig att tänka på min egen mormors fläsksås (även den smaksatt med soya) som jag älskade så när jag var liten. Grattis Jens (och mormor Sonya), du är kvällens första vinnare!

Nästa kategori är vegetarisk köttfärssås. Vinnaren är Livs tofufärssås. Saras soyabolognese var också ett mycket starkt bidrag, men jag är inne i en tofuperiod just nu.

Den sista underkategorin omfattar allt annat. Gitto gjorde en klassisk bolognese, fast försvenskad med älgfärs och ansjovis. Berka spetsade sin med maltwhiskey, flera andra med honung. Annes bräserade köttsås låter också mycket god. Svårt. Jag fastnade till sist för Patriks, med bland annat fänkål och salsiccia. Grattis! Eftersom du verkar bo i grannskapet kan prisutdelningen ske hemma hos dig, vid matbordet.

Så var det dags för den andra huvudkategorin, nämligen bolognese. Här finns många mycket starka bidrag (för många för att alla ska nämnas var för sig), men bara en vinnare. Vad är en äkta bolognese? Som K påpekar finns det faktiskt ett officiellt recept. Så underbart fånigt och typiskt italienskt! När jag arbetade i Milano tackade vi av en kollega med en kokbok där alla medarbetare fick bidra med ett recept. Ni kan inte ana vilka gräl det blev bland italienarna över recepten. Kombinationen mjölk och tomat var särskilt kontroversiell - antingen självklar eller otänkbart vidrig. Ingen grupp har så bestämda åsikter om hur mat ska vara som italienare; ingen är heller så oenig. Tävlingsbidragen är äkta i det avseendet att de är olika varann.

Men anmärkningsvärda likheter fanns. Flertalet av bidragen innehöll muskotnöt, vilket är vanligt förekommande även i italienska recept (om inte i det officiella). Kycklinglever i bolognesen var något helt nytt för mig, men förekom i hela fyra bidrag. Varifrån kommer kycklinglevermemet? Googlar man på sugo eller ragù, bolognese och fegato di pollo får man visserligen en massa träffar men inga där bolognese och kycklinglever ingår i samma rätt. Googlar man i stället på engelska upptäcker man snabbt att både Dean & Delucas kokbok och Delia Smith har kycklinglever i sina bologneserecept. Jag gissar att memet har ett anglosaxiskt ursprung (rätta mig om ni har bevis för annat). Memets styrka är uppenbar - levern är oväntad och upplevs av kocken nästan som ett hemligt vapen. Det är säkert dessutom gott. Jag ska definitivt provlaga köttfärssås med kycklinglever.

Nu vidare mot ett avgörande. Min egen vardagliga köttfärssås är egentligen en tomatsås smaksatt bland annat med kött. Köttet är viktigt, men kärnan är ändå den komplexa tomatsmaken som man bara får i ett långkok. Den är mycket god, men den hör inte egentligen hemma i den här tävlingen. Ragù bolognese är en köttsås med tomat och inte tvärtom. Det har ni, de tävlande förstått (Andreas har gått så långt i sitt lysande bidrag att han ersätter tomaterna med pedantisk hygien). Men ingen annan har förstått detta som K, vars recept bygger på märgpipa (med ben) och annat helt kött som får koka sönder. Får benen koka med i 3-5 timmar behövs inga buljongtärningar, minsann. Det var helt enkelt den här såsen jag blev mest sugen på att smaka. Grattis K, du har vunnit Matälskarens bolognesetävling!