Nässlor och vårkänslor

Inspirerad av Gittos nässlemacka rotar jag fram en ettårig krönika från SvD:

"Gift Dig, Du vil fortryde det; gift Dig ikke, Du vil ogsaa fortryde det; gift Dig eller gift Dig ikke, Du vil fortryde begge Dele;”

I veckan bevisades att Kierkegaard som skrev orden ovan var en okunnig surgubbe. För hur kan man ångra att man gifter sig med en man som är klok nog att plocka hem vårens bästa primör — nässlor, laga en illgrön soppa och krydda med en gnutta anis? Som tillgiven hustru är det då ens plikt att slå upp ett par glas vin av druvan sauvignion blanc, som med sina gräsgröna toner är nässlornas självklara smakkamrat.
Sedan följer en stund av stilla lycka. Varje gång jag äter nässlor uppfylls jag av en mild förundran; den säregna smaken av skir vårgrönska toppad av en kaskad av rena mineraler. Varför tjatar folk om sparrris och kronärtskockor när den bästa grönsaken växer runt knuten och är alldeles gratis?
Nå, visst är det lite knepigt att plocka. Nässlan vet hur god den är och har därför utvecklat ett sinnrikt försvar. När du snuddar vid bladen bryts halsarna på pyttesmå giftflaskor av och repar bar hud. Nu kan innehållet av myrsyra orsaka den brännande sveda som gett nässlan dess namn. Men ett par handskar avhjälper attacken. Upphettning och finhackning förstör brännhåren och gör nässlan harmlös.
Är du riktigt feg kan du förresten skörda släktingen vitplister med de vackra vita blommorna. En look alike som även är en cook alike och därför kan användas på samma sätt även om den där riktiga schvunget i smaken saknas.
Kom ihåg att inte krydda sönder nässlorna utan låt dem framhävas av eftergivna kryddor som anis, fänkål, muskot och kanske en aning gräslök. Annars är det fritt fram: nässlorna är kär i svenska smaker som spicket och rimmat.
En nässelpuré med rökt lax och pocherat ägg är vårens bästa bjudlunch. En mer avancerad övning är att ge sig på italiensk nässelgnocchi och servera med brynt smör. Men varför krångla till det? Allra enklast njuts nässlornas på farmors vis. Finhacka råa nässlor. Smöra en knäckebrödsskiva och vänd den i nässelhacket. Salta lätt och ät i tryggt medvetande om att hackningen förintat de små räliga brännhåren på bladen. Åtminstone om det är någon som gillar dig som fixat din macka.


Andra fynd i backen:
Löktrav: Löksmakande gröna blad som är underbara i potatissallad. Eller hacka bladen fint, blanda med smör, bred på bröd och grilla.
Rölleka: De såäda bladen är en aromatisk kick i kall sås till rökt fisk. Giftig i stora mängder.

Majrovor som utmaning

Vi börjar gräva ner oss mot botten av Ekolådan. Det är nog bara att konstatera att vi äter mer än dubbelt så mycket rotsaker sen den kom in i våra liv. Sen kan man säga vad man vill om bilburet till dörren och "ekologiskt" från Italien. Dessutom har ena bonusbarnet börjat gilla både kålrot och palsternacka. Och ingen av dem klagar när jag river ner kålrot i tacofärsen.
Men hur tusan angriper man majrovorna vi fick? Med tillförsikt är svaret! Vi fick ett gäng underbart milda majrovor med smak mittemellan kålrabbi och istappsrättika. Så fina att de gick att äta råa.
Rör samman 1 1/2 dl tjock yoghurt med 1-2 msk av världens kanske bästa senap (eller skånsk) och 2 msk fin olivolja. Spetsa med lite finstrimlad purjo, finrivet citronskal och en nypa socker. Rör ner rå skalad och fint strimlad majrova. Ena dagen gjorde jag en variant på majrovesalladen med finriven lagrasd prästost i.
Sammanfattning: Som vanligt var det blandad kompott i Ekolådan. Jordärtskockan var tyvärr bedrövlig. Potatisen bra men hade fått vårkänslor och börjat grodda så smått. Blev lite rörd över optimismen. Broccolin var också på väg att gå i blom. Alltså: Somt var sagolikt, somt acceptabelt och vissa saker undermåliga. Nästa gång tar vi en lantlåda och en fruktlåda från Årstiderna och lite fisk.