Sej, sej, sej ...
What you want
But don't play games
With my affection ...
Lyckligtvis står sej ännu inte på WWF:s röda lista. Igår fick vi ytterligare en sändning fisk från Årstiderna. Som vanligt stoppar jag ner näsan i lådan och förvånas över att det inte känns någon vad vi sötvattenseglare okunnigt kallar "fiskdoft". Det doftar rent, sött och friskt.
Firren vänds i mjöl och salt och steks i smör. Svårare behöver det inte vara. Fiskgratäng är inte en maträtt utan ett symtom på en sjuk distributionskedja.
Till fisken blev det grön sparris stekt på hög värme i olivolja. Så lite salt och nyriven paremsan på. Och en sallad på fina tomater, basilikaolja, färsk lökblast och mycket nymald vietnamesisk peppar.
Etiketter: fisk, sej, vardagsmiddag, Årstiderna


