Genom läsvärde Kostdoktorn hittar jag denna underbara snutt om revolten mot hälsogurun.

20 konstigaste baconprodukterna genom tiderna. Min favvo är tandpetarna med baconsmak. Det är uppenbarligen fler än vi på Taffel.se som är besatta av bacon. Varning för de pryda: Lättklädda damer förekommer på sajten.

Fru K utnämns till Veckans matnörd efter vetenskapliga och ovetenskapliga råd i skön blandning. Granny smith räddade dagen. Syran fick saliven att rinna till och fuktade mina sargade stämbans. Föreläsningen gick hyfsat.

Tack för all omtanke! Punchen och ciggen var iofs frestande och egentligen mer i linje med min peersonlighet än ett importerat äpple — ska det vara synd, ska det vara synd. Ont ska med ont fördrivas.

För att fira fru K:s triumf bjuds här en potatissallad. Du gillar väl bacon?

Varm potatissallad med bacon, potatis, salladslök, senapsdresssing, rostade pumpafrön

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 15 minuter om potatisen är kokt

Ät som ensamrätt med grönsallad  eller med några pocherade ägg. Eller kanske rent av en bit stekt fisk?

• 6 skivor bacon
• 2 tsk bruna senapsfrön
• 4 salladslökar
• 800 g kokt potatis med skal
• 75 g färsk spenat
• 3/4 dl pumpafrön
• salt, nymald svartpeppar
• Senapsdressing:
• 1 1/2 msk skånsk senap
• 2 msk sherry- eller äppelcidervinäger
• 3/4 dl kallpressad rapsolja
• ev lite vatten

1. Skala och tärna potatisen i stora bitar. Skiva salladslöken på snedden.
2. Vispa samman senap och vinäger. Vispa ner oljan lite i taget.
3. Stek pumpafröna  på medelvärme i lite olja tills de fått lite färg och sprätter muntert i panna. Tippa snabbt upp dem i en liten skål så att de inte bränns. Salta lätt.
4. Finhacka baconet och fräs det knaprigt i panna. Vänd ner senapsfröna och stek vidare tills fröna bytt färg och poppat. Vänd ner salladslöken och stek i ytterligare någon minut tills den precis mjuknat en aning. Vänd ner potatisen och låt alltsammans bli genomvarmt, gärna under lock. Vänd ner spenaten och dressingen.
5. Peppra och skeda upp på ett fint fat. Strö över pumpafrön. Smaka av med nymald svartpeppar.

Isobel skriver om lardo så att jag vill rusa och köpa på stört. Men vart rusar man? Tja, den bästa lardon jag ätit i Sverige importeras av den underbara tokan Gina Hjort. Med största sannolikhet hittar ni ett par av hennes lardosorter på NK Saluhall.

Lardolindat är varit ett stående epitet på krogarna senaste åren. Orsaken är helt enkelt att det mesta som är gott blir ännu godare i lardons mjuka omfamning. I synnerhet fisk och skaldjur trivs med lardon. Själv är jag mer inne på mer burdust bacon just nu och så fort receptmallen till Taffel.se är färdig presenterar jag den hittills enda kända kuren mot långtråkighet. Det vill säga den dystra känsla som ofelbart uppstår när jag kikar ner i Årstidernas fisklåda och ser långa. Behöver jag säga att boten är baconbaserad?

Långa är helt enkelt en mycket svår fisk. Tarvligt grov och liksom barrig och ullig samtidigt. Mysko, lite stearinlik smak. Jag har senaste veckan börjat inse att det inte är lutet i lutfisk jag avskyr utan helt enkelt själva fisken.

Enda gången jag drabbats av en liknande antipati för en fisk var under en semester på Madeira då jag råkade på ett särdeles misshandlat expemplar av den hajpade djuphavsfisken espada. Samma jolmiga ullighet, samma dävna smak. Här hade inte ens den omsorgsfullaste lardolindning hjälpt.