Det finns en massa bloggar med urtjusig design, fantastiska bilder och flaschigt ordstaplande. Och så finns det sådana där bloggar som gör att man faktiskt får lust att rusa till köket. Sunflower Food Galore är en sådan blogg. Enkel mat man kan laga hemma (om man shoppar på en asiatisk butik) men med egensinniga finesser. Modern asiatisk husmanskost. Inga frills. Två av Sunflowers recept som jag modifierat kommer i Sydsvenskan närmaste veckorna. (Naturligtvis med bloggerskans välsignelse.)

Seså! Kila in och låt er inspireras och kom ihåg att lämna en vänlig kommentar!

För övrigt har jag skrivit om vattenmelon och hamburgare på Sydis senaste tiden. Samt en artikel om underbara Lang på Asien.

Läs vår vän khymos teorier om space cookies.

Jag älskar människor som kan formulera sig. En fin mening gör mig så lycklig. Månadens citat:

Medan mina mer riktigt vegetariska vänner plöjde slakterifilmer och planerade minkbefriande höll jag med men började i smyg fundera lite på räkor.

Susanne som gästat oss ett par gånger på Taffel.se har dragit igång en egen fin Japan-blogg!

Jag har haft arbete upp över öronen och fortfarande intehunnit och blogga om London eller Oxford. Ett besök på Borough Market han jag med med min nya bekantskap Wee Birdy, som just nu jobbar på TimeOut som shopping- och modereporter. En sådan sofistikerad människa är jag i regel livrädd för men Wee Birdy är bedårande chosefri och jordnära. Kanske för att hon kommer från Down Under. Dessutom gav hon mig en flaska av den vildörtiga, jordiga, varmt kryddade parfymen Dover Street Market av Rei Kawakubo som tack för lunchen jag bjöd på. Bara en sådan sak kan få en att gilla folk även om de vore rätt räliga.

Rebecca skriver inte så mycket om mat, men hennes blogg är fylld av tips på roliga affärer och de senaste fynden som de stora guiderna inte hunnit snappa upp ännu.

Jag följer inte många på Twitter för att den digitala verklighetn ska ta över mit liv helt. Men Gael Greene kunde jag inte motstå. Och varför skulle jag det? Jag är ytterst förtjust i Gael sen jag läste hennes Blue Skies, No Candy. Inte för att hon har de mest vältrimmade smaklökarna, inte för att hon är den största stilisten. Nej, jag älskar henne för hennes skamlösa omättlighet. För att jag tycker att en kockpippande frivol, självutlämnande kvinna som hon behövs som motvikt till andra småsippa skribenter.

Hur som helst var det genom Gael jag hittade den här förtjusande bloggen. Förmodligen är det något fel på mig men jag blev mer hungrig än avskräckt.

Middagen igår blev galet god och inspriationen var på topp efter en kulinariskt torftig vecka av snuva och feber. Receptet på sommarrullar med anka kommer jag att köra i Sydis i slutet av augusti med en hel liten skola om sommarrullar. Men dippsåsen, som påminner om Gittos, har jag redan bloggat på det där andra stället igen! Och snart lägger jag upp ett sjusärdeles recept på strimlad fläskkarré och en smarrig sallad här.

Till dess kan ni få gissa vad det här är. Nyligen smakade jag den här ingrediensen för första gången. (Vad jag vet i alla fall.) Om ni nu gissar på korianderfrö blir jag djupt kränkt.

Givetvis vinner det mest kreativa förslaget den åtråvärda titeln Veckans matnörd.

Förra Veckans matnörd blev Gunilla för sitt påpekande att det är en modern dödssynd att inte hela tiden ha sin mobil påslagen. Gunilla är för övrigt en av de mesta engagerade och glödande journalisterna så hennes blogg är mycket givande att följa.

Ju mer jag skriver själv desto mindre hinner jag läsa. Därför är alla brötiga boksajter ovärderliga för att jag ska hålla koll på vad som händer och kunna plocka ut ett par gröna russin ur kakafonin. (Jag tillhör de mysko personer som till och med läser tevetablåer fast jag inte har teve. Ingen diagnos på det, tack!)

Desutom smågillar jag tidningen ViLäser. Enkel, opretto och yster men med en väldig personfixering som kan bli lite utmattande. Ibland håller jag med Koestler: Att vilja träffa en författare för att man gillar hans böcker är som att vilja träffa gåsen för att man gillar gåslever. Men ändå…

Jonas Eklöf har en tipsig och trevlig (och här menade jag inte ett ironiskt ”trevlig”) blogg med ett namn som jag nästan hoppas är ironiskt.

Jag har alltid varit svag för science fiction, men i Sverige är det en oälskad gren av litteraturen. En liten lovande knopp är vårens nytillskott är Alba, och författaren Kristina Hård bloggar desutom den här månaden. Jag vill se mer bra svensk SF! NU!

Man får trösta sig med cyperpunkförfattaren William Gibson, som faktiskt bloggar ibland. Pattern recognition är sanslöst underhållande fem-minuter-in-i-framtiden även om den skrevs för en kvart sen med de måtten mätt.

Att Jonas Thente är lika omöjlig att bortse från som knäckebrödssmulor i sängen, visste ni säkert redan. Oberäknelig måsteläsing att glädja sig över och irritera sig på.

Dessutom är jag evigt tacksam för att den sjukt produktive Cory Doctorow gett mig några av de bästa skrivtips jag någonsin fått.

Ytterligare en källa till glädje är Debutantbloggen. Mer om författarvåndor än lästips men välskrivet och generöst. Och jag menar: med ett namn som Augustin Erba är man ju bara predestinerad att bli framgångsrik författare.

Den enda debutantbo jag säkert vet att jag kommer att köpa i sommar är Sara Paborns Släktfeber. Och den bok jag längtar mest efter är naturligtvis den här! Hemklickad från Amazon för länge sen och nu går jag runt som en äggsjuk höna. För övrigt anser jag att Barnhemmet är en av de mest perfekta filmer jag någonsin sett. Hyr den en regnig sommardag!

Tipsa på i kommentarerna ni som vill!

Jag ville, jag vore commis hos Krubb; och besjöngs så skönt att änglarna gräto.

Och så över till något helt annat: sjukhusmat från hela världen.

Linna Johansson bloggar igen. Och har problem med asiatiska recept. Utan patient kan jag inte ställa diagnos, men det vanligaste problemet i den typ av curry hon lagat är undermålig kokosmjölk. De flesta märken har en unken doft av gammal ankdamm eller misskött akvarium. Savoy är inte bara en vrålsnygg kitschig burk utan bevisar en gång för alla att en fager yta inte behöver innebära brist på kvalitativt innehåll.

Jag rekommenderar Linna att laga min soppa. Och jag rekommenderar er att läsa hennes blogg. Linna är ett stilistiskt geni med enerverande åsikter och en säreget fängslande berättarförmåga.

Krämig palsternackssoppa med baconfräs

Portioner: 4

Tid: 30 minuter

Tyvärr är rätt kokosmjölk ett måste för att den här rätten ska bli bra. Köp märket Savoy på asiatiska butiker eller möjligen Santa Marias kokosgrädde på tetra. Du kommer ångra dig annars. Köp Tiparos fisksås på asiatiska butiker, den är bäst och billigast.

• 500 g palsternacka
• 4 dl kokosgrädde
• ½ tsk salt
• 1 1/2-2 msk asiatisk fisksås
• vatten till spädning
• Till fräs:
• 4 skivor bacon eller rökt sidfläsk
• 1 msk finhackad eller grovriven ingefära
• några droppar sherryvinäger

1. Skala palsternackan och skär i bitar. Öppna burken med kokosgrädde och rör om i den så att den blir slät.
2. Sjud palsternackan försiktigt mjuk under lock i drygt hälften av kokosgrädden, salt och vatten så att det precis täcker.
3. Mixa soppan helt slät med resten av kokosmjölken. Späd med vatten till önskad konsistens.
4. Ta undan ev vegetariska portioner och smaksätt med ljus soja. Smaksätt resten med fisksåsen. Värm soppan före servering och smaka av med mer fisksås och salt.
5. Finhacka baconet. Hetta upp tillsammans med ingefäran i en liten teflonstekpanna eller kastrull. Stek tills baconet är knaprigt och ingefäran gyllene. Låt rinna av på papper. Servera sopan med ingefärsbacon strött över.