När jag var på Bloom i Malmö sist slutade kvällen med att restaurangchefen Iggy Vidal stod och vrålade på hela sällskapet. Om jag betalat själv hade jag inte gått dit igen, nu tyckte jag att det var ett intressant socialt experiment.

Idag, på nya Bloom i Pildammsparken, visade Iggy sig från sin charmigt excentriska sida (och mindes mig inte från sist). Maten var inte klockren men höll oerhört hög standard. Jag föredrog egentligen Ebbe Vollmers mer nedtonade, renare matlagning. Men den här maten tävlar i en annan gren och att jämföra dem vore som att mäta längden på ett höjdhopp. Ibland var det i och för sig som tiokamp på varje enskild tallrik. Lite för mycket som hände för min smak. Men å andra sidan inser jag att de flesta uteätare vill ha mycket pang för pengarna. Stjärnnivå? Ja!

Bäst var spädgrisen med inlagda moreller. Små köttbakelser med smältande möra fettlager, knaperskinn och mjällast tänkbara kött. Så bra att jag kommer att drömma om det i natt. Och kanske många nätter. Tillhörande pilgrimsmusslor med små algbeströdda sesamflarn och lavasalt reducerades till staffagefigurer.

Desserten med kastanjekaka, enbärsrullad kastanjemousse, choklad-honeycomb, slånbärssorbet och fryst grangrädde var också en höjdare.

Men mest imponerande (precis som förra gången) är Iggys sätt att vinsätta maten. Även om den här mer smakspretiga maten var svårare gick han i land med det galant.

Just nu lider jag av mild hybris efter att ha spikat två viner blint. Sanningen är att jag är rätt kass på viner eftersom jag som purung var mer intresserad av pojkar och som något, ehem, mognare mer intresserad av mat än av vinet i glasen.

Med mig och att gissa vin är det så att jag antingen gissar rätt på precis en gång med reptilhjärnan eller helt åt helsike. Analyser och ledtrådar ger mig ingenting. Det var en elegant Vouvray (till ett ostron med gräslök,  varm olivolja och roségelé) och en fullkomligt betagande Condrieu (till majssoppa och en potatistrådslindad hummerstjärt med mangosalsa) i glasen. Sen serverades en ovanligt subtil Rioja vilket jag tokbommade på trots att jag faktiskt varit på vinresa där.

Middag på Atmosfär brukade vara en trevlig men segsliten historia med många pluddevutträtter och hög nota. Nu har krögaren Henrik Regnér gjort som så många andra krögare som hängt med ett tag: taggat ner. Jag kan inte säga annat än att beslutet var klokt; även Malmö har blivit överetablerat när det gäller krogar som serverar tempererad äggula med rökta brödsmulor och friterat kycklingskinn. Nu lever Atmo högt på närheten till teatern, sin goda stämning och serverar dricka och käk två snäpp bättre än hyfsat till bra priser. Fast kockar som använder Granny Smith i maten mitt i den svenska äppelsäsongen borde kölhalas. Luncherna är för övrigt små fynd av vällagad husmanskost.

Sen hann vi in och kika på den nyetablerade krogen med det fyndiga namnet Treo. Eller det var iallafall vad jag trodde namnet var tills någon utan diftonger taktfullt upplyste mig om att det var Trio. Sveriges förmodligen bästa matsalsdirigent Erik Berne och två urduktiga kockar Ola Rudin och Sebastian Persson har tagit över Trappaners lokaler. De bjuder på en sober kväll med just den där äggulan med rökta brödsmulor och friterat kycklingskinn på menyn. Javisstja, fågelgräs också, såklart! Mat som är mer intressant än insmickrande, enligt dem som ätit där. Vi bjöds på ett visuellt kalas i form av spröda torskskinnsflak uppradade i en cd-ställning av fiskben på en bädd av tång och salt med en (i mitt tycke) för hårt slagen citronemulsion. Underskönt och smått makabert. Kan tänka mig att det var det här Döden satt och knaprade på mellan schackdragen i Sjunde inseglet. Fredagsmys á la Gollum.

Vinerna vi smakade var naturligtvis gastkramande bra. Återkommmer med mer detaljer när jag tagit reda på vad de hette. Nu hoppas jag bara att någon av mina redaktörer bjuder mig på Trio snart. Hint, hint!

Sen har det ju varit lite turbulens på Bloom i Malmö. Iggy och Ebbe två genuint begåvade men tämligen arroganta matpersonligheter tröttnade på att skrika på gästerna och övrig personal och råkade i luven på varandra istället. Enligt rykten är det rättsligt efterspel. Ebbe Vollmer drog över bron, närmare bestämt till Prémisse.  Iggy har importerat Marc Cassel från Dallas och driver lyckligtvis Bloom vidare. Läs Mattias Kroons utsökta skriverier för att hålla er uppdaterade om mat i Malmö.

Det är bara att inse att jag blivit gammal och tråkig för jag äter hellre middag på Asien hos Lang än på finkrogar. I alla fall om jag ska betala själv. Sorry, alla ni grabbar med sifoner i nävarna och emulsioner på hjärnan. Malmös kanske bästa ( helt säkert mest prisvärda) matlagare heter Lang Thi Be Tu, är två äpplen hög och skulle aldrig komma på idén att höja rösten mot sina gäster.

Förresten är vi 20 personer som ses där på fredag. Hojta om det är någon av er som är allergisk mot jordnötter.Vad kul det ska bli!