Det sägs att man som journalist ska vara snäll mot barn och amatörteatersällskap, men jag har aldrig hört att snällheten ska innefatta chilisåser. Det är tur. För det finns inte mycket gott att säga om de här två nytillskotten i Santa Marias sortiment. Jo en sak – jag älskar de små knubbiga, handvänliga flaskorna.

Sweet chilisauce med ingefära, visst låter det gott? Den här såsen såg jag verkligen fram mot att prova eftersom ingefära är min älsklingskrydda. Besvikelsen blev desto större. Såsen saknar helt ingefärans fylliga kryddighet och övertoner av blommig citrus. Den lilla karaktär av torkad ingefära som finns klingar av blixtsnabbt. Däremot har den en jolmig sötma som inte puffar upp aromerna utan bara känns kvalmig.

Chilivarianten har en tydlig ton av klor och ättika. Hettan är inte behagligt brännande utan märkligt stickig och besynnerligt efterhängsen. Fruktigheten saknas helt. Den är betydligt sämre än liknande såser du kan köpa till halva priset i asiatiska affärer. Våga dig dit och prova dig igenom sortimentet. Jag gillar både den röda heta srirachan och den gröna chilisåsen avsedd för skaldjur, som är mindre söt än den vanliga röda varianten.

Undvik!

Äldste bonuspojken äter numera ansenliga mängder grön rasande stark chilisås på sin hamburgare.

Han hatade chili som barn och började gråta om han åt något för starkt men har nu långsamt börjat självmedicinera sig till kapsaicinkickar. Just i tioårsåldern börjar allt fler barn gilla chili, enligt flera asiater jag pratat med. En del diggar heta smaker redan som små, för andra tar det tid. Vissa lär sig aldrig. Och är lika glada för det.

Slisksöt sweetchilisauce brukar var en inkörsport till chilins underbara värld. När man avancerat till den här gröna, sköna, lätt syrliga såsen får man betraktas som chiliskalle. Den passar vansinnigt bra till pankopanerad fisk och bläckfisksallad men funkar även till kyckling. Ett måste i skafferiet. En jätteflaska kostar under 30 pix på t ex Asian Market på Olof Palmes gata.