Egentligen borde jag skriva om White Guide, men jag tycker att det var rätt förväntade och tämligen rättvisa utnämningar. White Guide gör på det hela taget gör ett rätt bra jobb med tanke på resurserna. Det är dyrt att göra den här typen av guide. Jag var inte på galan eftersom jag var ledig förra veckan vilket innebär en tids tokjobb för att komma ikapp med Matmolekyler. Den roligaste nyheten är att White Guide tänker börja blogga.

Som en liten tröst meddelar jag följande viktiga rön: Coops ekologiska choklad Prima är just nu den mest prisvärda ekologiska chokladen som finns i vanliga butiker. Tyvärr ej Fairtrade-certifierad, men jag gissar att produktionen går hyfsat till). Alla sorterna smakar finemang. Deras mörka nougat har jag mycket ambitiöst produkttestat (med egna medel) flera gånger i veckan sen december. Prima Mörk Nougat är faktiskt makalös – om du som jag älskar nötter. Krämig med kaffetoner, generös nötsötma, balanserad  sockersötma och angenäm bitterhet. Hej Coop, ni får gärna citera mig! Chokladen behöver all draghjälp den kan få, förpackningen är nämligen hysteriskt ful.

Är det någon som testat andra saker ur serien Prima? Rapportera gärna!

Sätter ni påskchokladen i halsen när ni läser sånt här? Eller tittar ni bort? Ni behöver inte vara perfekta, men är det inte dags att ta ett steg eller två åt rätt håll?

Sen en tid sen har jag i princip slutat köpa Marabou och andra stora märken. Och förra matlagningskursen var första gången vi körde rättvisemärkt choklad till desserten. Jag håller inte på principen till 100 procent. Men jag försöker gå åt rätt håll.

Om jag som är patologiskt styrd av mina smaklökar kan välja rättvisemärkt kan du det också. Vad sägs om att köpa Rättvisemärkt varannan gång? Eller var fjärde? Och för er som inte tror att det gör nytta: tror ni på allvar att McDonalds hade bytt till Rainforest Alliance om det inte hade varit för att vi bråkade? (Och nej, jag nöjer mig absolut inte med den halvmesyrsmärkningen, men det är också ett steg åt rätt håll.)

Om ni inte vill köpa Rättvisemärkt så kan ni i alla fall satsa på dyr märkeschoklad, de har i regel bättre koll på plantagerna. För dyrt? Jamen, ät lite mindre då! Att äta choklad är ingen mänsklig rättighet. Organisationsrätt, sjukvård och att slippa svälta är det. Och när vi kräver billig choklad är det på bekostnad av andra människors mänskliga rättigheter.

Ibland blir jag så himla trött på hur människor gnäller över hur dyrt och jobbigt det är att undvika mat som inte tillverkas under slaveriliknande förhållanden. Det är det inte. Det jobbiga är att producera skiten. Och enligt alla forumregler förlorar jag nu diskussionen eftersom jag drar in nazizmen. Men jag kan ju inte motstå: Skulle du köpt en lampskärm från Auschwitz bara för att den var snygg och billig?

Så där, nu har jag dragit ner diskussionen på så låg, osmaklig och osaklig nivå att ingen som är värd att debattera med giter svara. Och jag kan därför med gott samvete och sjävgod värlsförbätrarmin återgå till mitt rödvinsglas och ostbiten. Fiffigt, om jag får säga det själv.

Det spelar ingen roll hur grätten och nördig man är. Det finns alltid de som är värre. Eller bättre, beroende på hur man ser det. Jag gillar verkligen choklad och en kaka Amadei kan få mig att falla i hänförd tystnad flera sekunder. (Jo, det är sant.) Pralinerna från Xoko och Lux kan mycket väl vara tillverkade i paradiset. Och jag tycker att det är vansinnigt roligt med en chokladprovning, om det får gå några månader emellan.

Det som gör mig irriterad är föraktet för andras smaklökar. Och när matkreatörer vägrar att låta annat än märkeschoklad komma över tröskeln. Löjligast var detta i början av chokladboomens era när de nykläckta experterna dängde procentsatser i huvet på varandra. Ju högre desto bättre. Man valde alltså choklad på samma begåvade sätt som tonåringar valde dricka till helgfyllan. Mjölkchoklad talades det inte högt om.

- Ät kakaopulver då! 100 jäkla procent kakao, ville men vågade jag inte väsa.

Och undrade i stilla sinne hur stor roll kakaoprocenten spelade för roll när chokladen skulle användas i en kaka eller en mousse. Hur många som ens skulle känna skillnaden mellan finchoklad och fulchoklad i ett blindtest.

Visst blir det marginellt bättre med en choklad av yppersta klass. Men ska du smaksätta chokladen med tre, fyra kryddor, en slatt sprit, blanda ut den med grädde och servera den efter middagen kanske det är en smula onödigt att lägga ner en hundring på chokladen. Eller hoppar du rent av över chokladdesserten när du inte hinner vallfärda till chokladbutiken?

Gillar du choklad med rostade toner av kaffe? Jamen tillsätt lite kaffe!

Gillar du kryddiga toner? Krydda på!

Gillar du krämighet? Några droppar nötolja eller olivolja gör susen och plussar på smaken.

Idag åt jag en tryffel på habil konditorchoklad smaksatt med nougat. Och änglarna sjöng som de gör när jag slukar Amadei. Jag har insett: När det gäller choklad är min lyckokod binär. Endorfinpumparna har bara två lägen: av och på. Det är med choklad som med föräldraskap. Det krävs inte perfektion; det gäller bara att vara ”good enough”.

Det innebär inte att jag är en tolerant allätare. Jag får snobbiga kväljningar och högfärdshosta om jag tvingas äta ett Kinderägg men kan gladeligen peta i mig Marabou mjölkchoklad. Och vad som är tillräckligt bra för dig kan bara du avgöra. Det är bara du som ska äta med din mun.

Var går din chokladgräns? (Olle har ingen.)