I och med att vi prenumererar på grönsakslådor lagas många rotsaksrätter i rent självförsvar. Det här trevligt smörfeta tillbehöret serverades i går till garam masala-kyckling, fräst vitkål med senapsfrön och ingefära samt ett hederligt potatismos. Jag hade gärna serverat lite tjockyoghurt till också men jag glömde.

Morot med jordnötssmör och mer smör och lite annat

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: 15 minuter max

• 4 små vintermorötter
• 1 msk finhackad eller grovriven oskalad ingefära
• 2-3 msk smör
• 1 tsk curry eller garam masala
• 1 tsk socker, gärna ljust muscovadosocker
• 2 msk jordnötssmör
• 2 tsk pressad citron
• salt efter behag

1. Skala morötterna och skiva dem ganska tunt, ca 3 mm. Hetta upp dem med ingefära och smör på ganska låg värme tills morötterna mjuknat något, några minuter. De får inte bli brynta.
2. Tillsätt curry och socker och fräs vidare några minuter. Blanda ner jordnötssmör, citron och salt. Låt puttra ytterligare någon minut. Tillsätt någon msk vatten om det behövs.

Trots att jag växte upp i ett välbärgat område var det knapert hemma i perioder. Inte Svinalängorna-knapert så att jag skulle kunna skapa storartad litteratur av min förnedring utan bara lite småknapert. Så där så att det kan bli pittoresk krydda i en matblogg. Mamma var konstnär, pappa forskade. Maten och kläderna kom från fyndlådor. Någon gång grät mamma för att vi måste låna pengar av farmor och farfar. Men pengarna fanns.

Mina klasskamrater ville aldrig att vi skulle äta mellanmål hos mig, för hos mig fick man härskna pepparkakor och billigsaft på plastdunk. Storsmåkaksbaket från julen varade ända till påska och sparades i plåtburkar där den härskna doften aldrig riktigt gick ur. När vi var ute och seglade på somrarna (fem personer och en katt i en M30) åt vi blodpudding och pölsa på burk. Mamma tyckte att det var för dyrt att köpa många kryddor så en sommar hade hon mald bockhornsklöver i precis allt. Även i den hemgjorda dippen till chipsen.

Jag brukade snegla upp i de andra större båtarnas sittbrunnar, där det åts annorlunda. Chipsdipp på riktigt pulver. Franska ostar, rösti i folieförpackning. Men jag visste att vår båt seglade snabbast och vackrast av alla. Det hade pappa sagt.

Mamma lagade ofta gott med små medel. När det bjöds på fest tog hon på sig sin fotsida stormönstrade indiska klänning i grov bomull. Hon släppte ut sitt långa hår, ibland fick vi barn kamma det blankt och mjukt medan hon låg på golvet och blundade. Hon tog av sig skorna, på nätterna efter otaliga glas rödvin och John Silver utan filter brukade hon dansa i timmar, barfota. Hela eftermiddagen var huset fyllt av kittlande och främmande ångor från mammas berömda sydostasiska curry. Varje gång, precis varje gång, brukade pappa berätta om den gången vi hade gäster från Indien som storknat över kryddhettan. Jag vill minnas att det var ansjovis i den egenhändigt mortlade currypastan, det här var före sardellernas era. Och ännu längre före de torkade räkornas.

Mamma brukade stolt berätta om att hon kunde få en kyckling att räcka till fem personer. Precis som M30:an. Då talar vi om en liten tanig broiler. Minnas ni broilern? Om ni likt Hakke gör det kan ni bara inte komma och säga att allt var bättre förr.

Vi lever också sparsamt. Men eftersom vi varken har bil eller andra dyra vanor kan vi, och vill vi lägga pengar på mat. Framför allt finns det ett helt annat utbud idag. Vårt kryddskåp rymmer hundratals kryddor. Vi har tre sorters torkade räkor i frysen.

Häromdagen åt vi en enkel vardagsmiddag. Apelsin- och fänkålsdoftande ratatouille på Muttis perfekta körsbärstomater och ekologiska grönsaker från Årstiderna. En halva av en jättelik ekologisk kyckling köpt på Matbruket . Trots att vi åt så att vi blev mätta och lite till lyckades vi inte äta upp kycklinghalvan. Smakrik, köttig och uppväxt på ett sätt som får de mentala smaklökarna att stå i givakt. (Nu har vi spanat in en fågel från Bang på Vi Hornstull som ska ätas i helgen. )

Ofta när vi äter kyckling tänker jag på broilern i min barndom. På något vis blir jag förvånad att kyckling kan smaka så mycket mer än så. Och fortfarande kan jag plocka ut den lite ostiga doften av bockhornsklöver även i de mest komplexa kryddblandningar. Som en madeleinekaka för den mig tillbaka. Till sommaren på hisnande vackra karga skärgårdsöar och dipp på gräddfil med utgånget datum

Frysen! Att jag inte tänkt på det förut! Tanken slog mig som en blixt inne på Taj Mahal och darrande av förväntan gick jag fram till frysdisken. Jodå, där låg flera avlånga stycken av vakuumpackad panir. Behöver jag tjata om vad det är? Den sega, osalta ost som fulländar många indiska rätter med sin rena mjölkton och generösa fyllighet. Viktigast av allt: den innebär mättnadsgaranti.

Till lunch idag kom elddopet: panirbitarna östes ner i den puttrande grytan. Och jo! Det gröna livet tycks plötslig oändligt mycket ljusare.

Det är inte den optimala paniren, den fortsätter jag att jaga och att drömma om. Men den är mer än acceptabel och förljuvade onekligen grytan. Nästa upgift är palak paneer, en av mina favoriträtter. Undrar om ungarna gillar den. Men först är det lika bra att ni får receptet på kikärtsgrytan.

Kikärtsgryta är en klassiker, för att inte säga evergreen, i vegokretsar och kikärtans trevligt nötiga och kycklingaktiga smak brukar falla även köttätare på läppen.

Panir hittar du i frysdisken på Taj Mahal, Kammakargatan i Stockholm. I värsta fall kan du ersätta med en halloumi med lite salt. Eller använda vanlig halloumi men då minska på buljongpulver och annat salt.

Som så många andra curryrätter smakar grytan ännu bättre dagen efter. Du kan också laga dubbel sats och frysa in i lunchlådor.

Kikärtsgryta med panir och spenat

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: drygt 45 minuter

• 1 stor gul lök
• 4 potatisar
• 2 msk finhackad färsk ingefära
• 1/2 msk hel spiskummin
• 1 stor kanelståg
• 1 tsk hel koriander
• finhackad röd chili efter behag
• 1/2 tsk gurkmeja
• 1/2 msk lantbuljong
• 1 burk körsbärstomater
• 2 msk ljusa russin
• 1 burk kikärtor eller 3 dl kokta
• 300 g tärnad panir
• 100 g färsk spenat eller 150 g tinad bladspenat
• Till servering:
• Basmatiris kokt med kardemumma
• Thoran eller annan trevlig grönsaksrätt
• Tjock yoghurt med smulad mynta och lite socker
• Chutney

1. Skala löken och hacka den grovt. Skala potatisen och tärna den i bitar något större än sockerbitar. Bryn löken med ingefära, spiskummin, kanel och koriander tills löken är mjuk och fått fin färg. Tillsätt potatis chili och gurkmeja. Rör runt och stek ytterligare en minut.
2. Slå på 4 dl vatten och rör ner buljongen. Låt puttra under lock tils potatisen är nästen mjuk, 10-15 minuter. Slå på tomaterna , rör ner russinen och låt puttra utan lock ca 15 minuter.
3. Skölj kikärtorna noga om de kommer från burk. Tärna paniren i bitar stora som sockerbitar. Vänd ner i grytan och låt puttra i 5-10 minuter. Vänd ner spenaten sista minuterna. Smaka av med salt, socker och kanske mer chili.

När man är ute och föreläser får man i regel någon liten present. I torsdags fick jag den charmigaste någonsin: en påse potatis odlad av min urtrevliga värdinna Vanja. Potatisen heter Sprint, och jag som är notoriskt petig med potatis måste ge den högt betyg. Smakrik halvfast och mör utan att vara mjölig passar den prima i just en potatiscurry.

Potatiscurryn har smak av de sydindiska kryddor jag lärde mig älska när jag besökte Kerala. Välj en halvfast eller fast potatis och variera ingredienserna efter säsong. Jag gillar att servera den med kokt eller stekt ägg och små byttor med chutney och raita. Papadam är gott till. Curryn passar även fantastiskt till lammstek eller fisk.

De goda kryddorna hittar du bland annat på Govindas eller i butker med indiskt sortment som Taj Mahal på Kammakargatan i Stockholm eller Krung Thep på Möllevångstorget i Malmö. Där hittar du även curryblad. Om currybladen är torkade får de finare smak om du fräser dem i lite upphettat smör, ca 5 sekunder.

Jag använde glutamatfri lantbuljong från Biofood till grytan men du kan ta annan buljong. Ersätt gärna savoykålen med stora frysta gröna ärtor som smakar suveränt till potatisen. Blomkål är också gott i. I varianten på bilden ser du vita kuber av halloumi som jag råkade ha hemma. Jag vände ner bitarna sista minuten grytan puttrade.

Potatiscurry med sydindiska smaker

Receptmakare:Lisa Förare winbladh

Portioner: 4

Tid: 30 minuter

• 4-6 potatisar
• 5 cm ingefära
• 1 tsk bruna eller svarta senapsfrön
• 1/2 tsk kalonji (nigella) eller 1 tsk hela spiskummin
• 2 msk smör
• 1/3 tsk hing eller 1 pressad klyfta vitlök
• 1 1/2 msk finriven färsk gurkmeja eller 1 tsk torkad
• 1/2-1 tsk finhackad röd thaichili, ca 5 cm lång
• 4-6 dl vatten
• 1 tsk lantbuljong
• 4 dl finstrimlad savoykål
• 16 frysta eller torkade curryblad
• 2 tomater, färska eller konserverade
• Till servering:
• Hårdkokta ägg
• Kokoschutney
• Kikärtspannkakor
• Linssallad

1. Skala potatisen och skär den i bitar stora som sockerbitar. Skala och finhacka ingefäran.
2. Hetta upp senapsfröna och kalonjin i en tjockbottnad kastrull tills senapsfröna börjar poppa. Hiva kvickt i smöret och ingefäran. Fräs tills ingefäran börjar få lite färg. Vänd ner hing, gurkmeja och chili. Fräs ytterligare 20 sekunder om gurkmejan är färsk.
3. Vänd ner potatisen och fräs ytterligare någon minut under omrörning. Slå på 3 dl vatten och vänd ner biljongpulvret. Låt puttra under lock 10 minuter. Tillsätt mer vatten om det behövs. Rör ner savoykålen och låt puttra tills potatisen är mjuk, ytterligare ca 10 minuter .
4. Tärna tomaterna i bitar 7×7 mm. Vänd ner dem i grytan tillsammans med currybladen. Låt puttra ytterligare 5 minuter Smaka av med salt, en nypa socker och mer chili om det behövs.