Genom förträffliga Lotta Brinck (missa inte heller hennes braiga blomkålsidé) hittar jag Naturskyddsföreningens rapport om hur ekologisk odling kan ge ökade skördar.

Det där argumentet om att ”vi inte har råd” med ekologisk odling eftersom det ger mindre avkastning har jag aldrig köpt. Det handlar ofta om kortsiktiga beräkningar och bortser från att ett beroende av handelsgödsel och bekämpningsmedel kan vara fatalt för U-länder. Visserligen finns det många tillfällen när små mängder konstgödsel och bekämpningsmedel kan ge stora resultat; men då förlorar producenterna en lönsam nisch också. Dessutom sker mycket av den ekologiska odlingen i kooperativ och under mer humana omständigheter.

Trist bara att just risodlingar är en stor miljöbov i andra perspektiv på grund av sina stora metanutsläpp. Beroende på hur man räknar står risodlingar för någonstans runt en femtedel av alla metanutsläpp som orsakas av människan.I ett lokalt perspektiv måste dock risproduktionen ses ur ett annat perspektiv eftersom den ofta kombineras med fiskodlig och då bidrar med viktigt protein

Vitt ris, i synnerhet basmati- och jasminris kokt på traditionellt vis, tillhör bland det onyttigaste du kan äta. Pilsnabba kolhydrater och nästan kliniskt fritt från övrig näring.  Ät råris av grövsta sorten och skippa kritvitt ris utom till fest. Hela grova gryn, potatis och andra rotfrukter är bättre alternativ. (Tyvärr älskar ungarna vitt ris, men jag har förklarat att ris är onyttigare än glass så de får välja. Och då väljer de glass till efterrätt.)

Jösses, nu börjar det här låta som en lärobok så jag rockar loss med lite rårisgröt innan ni somnar! Lova att ni testar det här, för det är sjutusen gånger godare än det låter.

Rårisgröt med vanilj och kanel

Receptmakare: Lisa Förare Winbladh

Portioner: 4

Tid: Bortåt 2 timmar

Låt dig inte förledas av rårisets nyttighet. Den här gröten är galet, galet god och brukar omvända alla fullkornsfobiker. Perfekt att frysa in i portioner och ta med till jobbet. Receptet är ganska ungefärligt för olika rårissorter beter sig rysligt olika. En del vill ha varm eller kall mjölk till sin gröt men jag tycker att just den här gröten är godast när den kokas ganska lös och äts som den är.

• 2 dl rundkorningt råris
• ca 12 dl vatten+mer allt eftersom
  2 krm salt
  1 kanelstång
  1/2 vaniljstång
  1 msk farin eller ljust muscovadosocker
  50-100 g smör, rumsvarmt
• Till servering:
• Kanel, gärna vietnamesisk
  Ljust muscovadosocker

1. Koka upp ris, vatten och salt i en stor tjockbottnad kastrull. Låt sjuda under lock drygt 1 timme, tills det börjar bli mosigt. Ha tålamod! Vissa sorter kräver längre tid. Tillsätt mer vatten allt eftersom, olika rissorter kräver olika mycket. du kan också ställa in hela grytan i ugn, ca 125°C och bara röra om då och då.
2. När det börjar se trevligt grötigt ut slänger du ner en kanelstång och snittad vaniljstång. Mojsa ut vaniljfröna i gröten och låt skidan sjuda med.
3. Låt puttra till en härlig gröt, ytterligare ca 30 minuter. Rör om ofta så att det inte bränner vid. Späd till lagom konsistens. Jag gillar när min gröt är tunn och tänk på att den stelnar när den svalnar bara några grader. Smaka av med socker, smör och till sist kanske mer salt.

Jag har aldrig tillhört dem som påstått att ekologiskt är bra för hälsan. Eftersom det inte funnits stora välgjorda studier har det inte varit ett hållbart argument, helt enkelt. Nu finns alltså resultat från en stor EU-finansierad studie: Ekologisk mjölk är nyttigare än konventionell. Men det är inte ekologin som likt en trollformel gör mjölk nyttigare. Det är det enkla faktum att kor mår bäst när de äter sin naturliga föda. Gräs. Inte kraftfoder: Hur svårt kan det vara?

Tidigare har det från samma stora studie rapporterats att ekologiska frukter och grönsaker innehåller 20-40 procent mer antioxidanter än konventionellt odlad frukt. Jag är en sucker för vetenskapliga studier och försöker leva evidensbaserat. Med det inte sagt att jag anser att man ska lita på alla studier. Men allt fler studier pekar på att inte bara klotet utan även kroppen mår bättre av ekologiskt.

Nu finns det alltså skäl även för fullblodsegoister att välja ekologiskt.  Nu hoppas jag att det snart kommer en rapport om att flygning ger rynkor.

Den vansinnigt vackra kålrabbin fick jag i min senaste leverans av ekologiska rönsaker från Årstiderna.

Nu sitter jag och vibrerar på X2000 mot Köpenhamn. Det är inte ofta jag åker på pressresor i synnerhet inte när danska motsvarigheten till Köttinformation bjuder. Jag har en del synpunkter på dansk grisuppfödning. Inte bara är den ett betydande miljöproblem, det är fortfarande tillåtet att surra suggorna när de har grisat. Visserligen håller en hel del av oskicken på att fasas ut till 2013 tack vare nya EU-regler, men jag äter inte dansk gris efter att ha sett bilderna på suggorna.

Skälet till att jag nu låter mig bjudas är att vi ska kika på ekologisk grisproduktion, något jag är intresserad av. Är ekologistämpeln bara kosmetika; ett sätt för oss att för ett någre högre pris köpa oss fria från debatten om köttkonsumtionens konsekvenser? Eller finns det ett vettigt sätt för oss att stilla vår köttlusta? Blir vi manipulerade av danskarnas köttintressenter när den ekologiska mönsterfarmen visas upp  som ett slags Theresienstadt?

Eh, jag försöker i alla fall intala mig att det är ren och skär profesionalism som är orsaken till att jag sitter på tåget nu. Inte det faktum att arrangörerna sockrade erbjudandet med en kvälls matlagning på Meyers Madhus osamt en lunch på noma.

De andra inbjudna skribenterna är inte på tåget. De flyger. Något barnsligt och egensinnigt  i mig gjorde uppror mot tanken på att flyga fram och tillbaka till Köpenhamn och se på ekologisk grisuppfödning. Jag fixar inte att rättfärdiga det med att det är en jobbresa. Det är med utsläpp som med kalorier: alla räknas. Det vi äter stående, födelsedagstårtor, jobbaöver-dajmen, produktprover och bakfyllepizzan. Varken kroppen eller klotet bryr sig om våra ursäkter.

Jag gick upp vid 5 i morse för att ta ett tidigt tå och sitter här ångande av självgodhet. Problemet är förstås att om alla andra matskribenter kräver att få åka tåg nästa gång måste jag kanske cykla för att få samma moralkick.

Igår var dagen då kopruttar och köttätande kom på agendan på allvar. Igår höll jag föredrag för Svensk Köttinformation om hur vi ska tillaga gris på bästa sätt. Paradoxalt? Nej absolut inte. Att äta upp hela djuret borde vara en plikt för oss köttätare. Och det trevliga är att det är de udda bitarna som smakar bäst.

I Sverige produceras varje år sex miljoner fläskfiléer. Även om just du väljer en svensk filé skapas ett vakuum på marknaden där en från Danmark eller Polen slurpas in. Att äta fläskfilé är dumt av tre orsaker: det ökar import av djur som haft det sämre än det svenska, det är dyrt, ett resursslöseri och det är dessutom grisens tråkigaste bit. Som matskribent borde man tänka sig för både en och två gånger innan man publicerar ett recept på fläskfilé. Det finns tillräckligt många redan.

En annan sak som vore bra att diskutera är hur mycket animaliskt protein människans bästa vänner sätter i sig. Som barn matades jag med ”sanningen” att de amerikanska katterna och hundar slukade så mycket kött och fisk att det ledigt skulle täcka Afrikas proteinunderskott. Jag minns en politisk film där en afrikansk ledare sade att hundmat till middag hade varit ett uppköp för folket i hans land. Jag känner mig ofta upprörd när min mamma köper köttfärs till jycken. Eller köttbitar som jag själv gärna skulla lagat något gott på. Jag har inte tänkt klart vad det gäller detta.

Det finns mycket man kan göra: Ge kossorna rätt sorts foder. Ät upp hela kossan eller grisen. Ge inte husdjuren saker människor gillar. Sluta elda upp höns. Ät lite mindre köttportioner och dryga ut köttet med bönor och linser. Hitta på något listigt sätt att använda hushållsrester från t ex storhushåll som djurfoder.