Igår var jag på färskpotatispremiär på Långbro Värdshus. Champagne, Fredrik Erikssons sillrecept. En Svecia som fått ligga till sig i 16 månader. Tal av Jens Eriksson, den kunnige och entusiastiska talesmannen för svensk potatis. Duktige Andreas Hedlund, kökschef på Pontus!, som lyckligt berättade om hur potatisen skulle serveras med enbart rört smör från Väddö och salt från havet för 175 pix per portion.  Det hade varit fantastiskt. Om det inte vore för det där med smaken.

Jo, visst är det högtidligt att sätta tänderna i årets första, späda knöl. Men smaken, smaken … De är helt enkelt inte goda ännu med min mun smakat. Sorten Swift, som är sitt namn trogen och är snabb som attan, har aldrig fått mig att gå i spinn.  Konsistensen saknar den där betagande vaxiga, smörigheten som kommer om ett par veckor. Potatisen kostade igår 500 kr kilot. Hummerpris. Det var den inte värd, hur mycket jag än längtat.

Att kappas om att få fram den första potatisen kräver expertis. Redan i januari började man väcka sättpotatisen med ljus i lagringslokalerna, sedan slår man på värmen och i mitten av mars sätts potatisen. Potatisarna är då taggade med groddar, explosiva som stubiner, 25-28 mm långa. Sedan sker ett pyssel: täckning med fiberduk och allmänt duttande. Numera ger man inte lika mycket konstgödsel som tidigare vilket leder till att potatisen får bättre konsistens.

Nå, till det trevliga. Jag vet ingen som komponerar så bra sillrecept som Fredrik Eriksson. Sillarna var gjorda på Abbas femminuterssill, en bekvämvara som föll mig på läppen. Inte lika gott som mammas heminlagda men utan den där räliga bismaken av tran och åldrig lök som jag anser att burksill har. Något för söt kanske men det kan balanseras med kryddning. Därför kommer vi publicera recepten trots att det är ”fådda” recept med produktplacering. Men inte förrän potatisen är värd ett sånt fint sällskap.

Jag gillar jippot som tusan. Svenska råvaror kan behöva firas.  Och säsongerna behövre markeras ordentligare. Men för mig är den riktiga potatispremiären den gången jag tar en tugga och munnen och sen hela jag fylls av varm lycka. Jag längtar ännu ett tag till.