Vojne! Felstavningarna haglade i gårdagens nyhetsbrev. Blanda annat stavade jag fel till vår nye favoritfinne Antto Melasniemi. Men dubbelkonsonanternas mysterium undflyr mig.

Antto står för allt jag gillar med det nyenkla finska köket. Det krävs ett ohemult gott självförtroende att laga mat på det sätt som görs på Ateljé Finne (Läs min vän Kenneths kloka recension). Antto själv påstår att han bara är lat. Det är i sådana fall en lättja som gynnar gästerna eftersom de slipper en massa skröfs på tallrikarna och störande smaker.Fler kockar borde spara på stegen.

Antto skulle tillexempel knappast fördärva en soppa på fina jordärtskockor genom att dopa den med artificiell tryffelolja. Det vill jag i alla fall inte tro. Mjölk, grädde, salt och peppar är allt han använder för att få fram smaken. Sen serverar han den utan ens en urskuldrande persiljekvist.

Efter middagen kikade sällskapet ut i köket och frågade om den gudomliga kaninen (som serverades med lite timjan och rotfrukter, hur annars?) var färsk. Antto svarade genom att raskt hiva upp kaninhuvudet ur soporna. I hans kök lagas maten från grunden.

För dig som gillar att se din middag stint i ögonen, ja rent av konversera den rekommenderas mujka nicoice. Hela silverglänsande småfirrar i mild vinäger ger dig förebrående ögonkast innan du slukar dem. Säg: Hej, lilla fisk! Snart är du i min mage!

En av de bästa och vackraste rätter jag ätit i år.

Nu en sista frukost med yoghurt från skogsko med mylta, poro och rökt vild fisk .

Hejdå Helsingfors, vi ses väl snart igen?