Johan och jag har återförenats efter två alldeles för långa veckor i sär. (Johan kommer snart att blogga om chicken-fried bacon. Förstår ni varför jag älskar honom?)  Tyvärr sammanstrålar vi med varsin sommarförkylning (skånsk respektive amerikansk) som drar betänkligt åt flunsahållet. Det ska bli spännande att se om smittorna superposeras, verkar synergistiskt eller kanske rent av eliminerar varandra. Viruskriget är ett faktum.

Märkligt nog har jag idag drabbats av en bisarr lust att laga mat utan att på något sätt vilja äta den. Jag har ännu inte riktigt fått ge mig i kast med det underbara överflödet av råvaror sommaren bjuder. Dessutom tillhör jag de förtappade som älskar frukt i maten. Salt mat alltså, däremot är jag rätt kallsinnig till att bara trycka i mig frukt rakt upp och ner, eller att sleva i mig pajer, fruktsallader och så vidare. Nej, det är det sötsalta, sötheta, sötampra som får mig att gå i spinn. Idag ska jag trots sjukan få ur mig ett sötsalt jobb till Sydsvenskan om just sommarfrukter i maten. Min favorit var en rätt med snabbstekta plommon blandad med ingefärspigg sockerstekt skinkfärs. En variation av gammal favorit.

Jag har jobbat med en ny ung fotograf som vid namn Johan Bävman . Många i den nya generationen fotografer jag jobbar med står för något nytt, eller rättare sagt de har samma obetvingliga behov av att berätta och uttrycka sig som de stora klassiska fotograferna. Inte bara plåta ”kock som håller tallrik” som så många av de trötta pressfotograferna. Hjälp, vad det där var stolpigt uttryckt, det är febern som lägger sordin på orden. Kolla Johans bilder istället. Eller superduktiga Linus Meyer som jag brukar jobba med.

PS: Och för er som tänkte vara roliga: det är inte själva fotograferna som får det att klia i fingrarna. Däremot blir jag hemskt sugen på att gå en eller ett par fotokurser själv när jag inser vilken klåpare jag är. Så när jag är färdig med Matmolekyler och generationsromanen om illerfarmen är nästa projekt en ordentlig foto- och fotoshopskurs.