Just nu svär jag över att jag glömt min kamerakabel; mellan klunkarna av Domaine Cauhapé Jurançon sec Chant des Vignes, med en ljuv doft av grapefruktskal, sanguinello, smultron, persika, vietnamesisk banan och schersmin. Det är så mycket ljuvlig sommar summerat i varje liten smutt att svordomarna snabbt övergår i lyckliga suckar. Inte alls dyrt heller för under 150 svenska. Efter att ha tillbringat natten på 16 kvm i Västra hamnen kamperar Johan och jag inatt med min vän matskribenten Henrik Kerrn som vaktar en lägenhet i centrala Kph. 275 kvm och 5 m till tak. Inredningen ljuvligt excentrisk.

Så fort jag snokat upp en kabel kommer bilder från lunchen på Aamanns (och lite mer nyheer om Adam) och på matfynden vi släppat hem som ska bli middagsmat. Det är inte billigt att ha drillade smaklökar; en surdegsbaguette från Løgismose kostar 46 pix. Danska dyra pix, alltså. Vi ska skära den i tunna skivor och kleta tjocka lager av ister med örter och lök enligt recept från Kong Hans Kelder. Annat gott fick också följa med hem.

Igår gjorde jag en Jens. Det vill säga jag hällde ogenerat en trea helgrädde i käket. Minns inte när jag gjorde det sist. Inte för att jag är fettskrämd, jag gillar helt enkelt inte just gräddsmak något vidare. Men det finns undantag och de börjar faktiskt bli allt fler. Palsternacka är tillexempel hysteriskt gott i samklang med grädde. Chablissås till en fin rödtunga likaså, men de flesta gräddvänliga fiskar är ju numera rödlistade. Och så har vi svamp. En krämig svampstuvning utan en gnutta mjöl är just vad en skriande mager viltstek behöver.

Igår bidrog dessutom köksserendipitet till den bästa kompositionen någonsin. Försynen (läs; generösa nyårsgäster) hade nämligen ställt inte mindre än två halvflaskor Don Guido av den chokladsöta sherrydruvan Pedro Ximenes i min väg. Snubblande nära sömnigt slisk har den 20-åriga (nåja, en del av den är i alla fall 20 årig) sherryn en räddande nyter fruktsyra och ett salmiakstick som gör den till en utsökt dryck till chokladdesserter och nötdesserter. Tonerna av fikon och dadlar var märkligt nog idealiska i stuvningen.

Jag hade mycket blodriska och karljohan i min stuvning eftersom det var vad som fanns i frysen. Om du inte är begåvad med en underbar svampplockande mor kan du använda torkade blötlagda vilda svampar, samt någon blötlagd torkad shiitake för att få fjong på ostronskivlingen. Men jag tror faktiskt att det var just blodriskan som gjorde susen.

Om jag serverat stuvningen til griskött hade jag toppat med lite fina nålar av apelsinskal som jag gyllenstekt snabbt med smör och ljust muscovadosocker. Och kanske kryddat på såsen med lite färsk salvia.

PS. Missa inte Jens stiltonjakt på DN.

Gräddig svampstuvning med Pedro Ximenes

Receptmakare: Lisa förare winbladh

Portioner: 6 stora portioner

Tid: 20 minuter

• 1/2 gul lök
• 5 enbär
• 400 g ostornskivling
• 200 g vild svamp med mycket smak
• 1 klyfta vitlöök
• 2 tsk ljus soja (t ex japansk)
• 1 tsk mörk svampsoja
• 2 -3 tsk konc kycklingfond
• 2-3 msk söt sherry av Pedro Ximenes
• 3 dl grädde (inget lättslask!)
• några droppar sherryvinäger
• smör & rapsolja till stekning

1. Finhacka löken. Krossa enbären fint i mortel eller finhacka med kniv om de är mjuka. Finhacka svampen.
2. Bryn försiktigt enbär och lök tills löken börjar få färg. Blanda ner svampen, salta mycket lätt och fräs på medelvärme tills svampen börjar få färg, ca 5-10 minuter. Rör om ofta. Slå på sojorna och fonden. Låt puttra ytterligare någon minut.
3. Slå på sherryn och grädden. Låt puttra på mycket svag värme, ca 10 minuter. Smaka av med kycklingfond, nymald svartpeppar, salt och ev några droppar sherryvinäger. Vinägersmaken ska inte kännas bara precis lätta upp anrättningen.