Det här är en bra dag för sällan har jag varit med om att så många varit så politiskt engagerade. Mina vänner har gått man och kvinna ur huse och röstat. Och de har röstat med hjärtat på ett sätt som aldrig förr, de har övergett sina konventionella, slentrianmässiga val. De har läst på, de har debatterat och de har fattat beslut. Jag är stolt över dem allihop och stolt över mig själv som för första gången engagerat mig politiskt.

Sen kurade jag och min älsking framför (en hyrd, märk väl) DVD med utmärkta Den tredje makten och åt makadamianötter, roquefort och delade en flaska Chateau D’Arlay. Ett underbart nobelt vin värt vartenda av de 20 000 ören den nästan kostade. Lite lyx är man värd en valdag. Sherrytoner, skrumpna vinteräpplen och honung. Ett vin som jag fanimig tror att man skulle blivit glad av även om det var alkoholfritt.

Det här är en dag som jag tror på mänskligheten, var snälla och ta mig inte ur villfarelsen.

Ju mer jag skriver själv desto mindre hinner jag läsa. Därför är alla brötiga boksajter ovärderliga för att jag ska hålla koll på vad som händer och kunna plocka ut ett par gröna russin ur kakafonin. (Jag tillhör de mysko personer som till och med läser tevetablåer fast jag inte har teve. Ingen diagnos på det, tack!)

Desutom smågillar jag tidningen ViLäser. Enkel, opretto och yster men med en väldig personfixering som kan bli lite utmattande. Ibland håller jag med Koestler: Att vilja träffa en författare för att man gillar hans böcker är som att vilja träffa gåsen för att man gillar gåslever. Men ändå…

Jonas Eklöf har en tipsig och trevlig (och här menade jag inte ett ironiskt ”trevlig”) blogg med ett namn som jag nästan hoppas är ironiskt.

Jag har alltid varit svag för science fiction, men i Sverige är det en oälskad gren av litteraturen. En liten lovande knopp är vårens nytillskott är Alba, och författaren Kristina Hård bloggar desutom den här månaden. Jag vill se mer bra svensk SF! NU!

Man får trösta sig med cyperpunkförfattaren William Gibson, som faktiskt bloggar ibland. Pattern recognition är sanslöst underhållande fem-minuter-in-i-framtiden även om den skrevs för en kvart sen med de måtten mätt.

Att Jonas Thente är lika omöjlig att bortse från som knäckebrödssmulor i sängen, visste ni säkert redan. Oberäknelig måsteläsing att glädja sig över och irritera sig på.

Dessutom är jag evigt tacksam för att den sjukt produktive Cory Doctorow gett mig några av de bästa skrivtips jag någonsin fått.

Ytterligare en källa till glädje är Debutantbloggen. Mer om författarvåndor än lästips men välskrivet och generöst. Och jag menar: med ett namn som Augustin Erba är man ju bara predestinerad att bli framgångsrik författare.

Den enda debutantbo jag säkert vet att jag kommer att köpa i sommar är Sara Paborns Släktfeber. Och den bok jag längtar mest efter är naturligtvis den här! Hemklickad från Amazon för länge sen och nu går jag runt som en äggsjuk höna. För övrigt anser jag att Barnhemmet är en av de mest perfekta filmer jag någonsin sett. Hyr den en regnig sommardag!

Tipsa på i kommentarerna ni som vill!

1. Förmodligen är de flesta som läser här devota Shampoo Rising-läare redan. Men om någon till äventyrs missat Anninas brodetto så rekommenderar jag ett besök.

2. Filmen Förtrollad är ett förtjusande stycke trams. Substans som en maräng och lika fånigt ljuv. Om familjen har problem att enas om en film kan detta mycket väl rädda skivan.

Och så bekännelsen (erkänn att det var den du var ute efter). Jag gillar verkligen äppelskrutt. Mest på svenska äpplen och helst ska de vara lätt omogna. Jag njuter av det lite kärva, sträva. Kärnornas lätta ton av bittermandel. Och barnens imponerade blickar när jag spelar över lite och till och med tuggar i mig stjälken.

Godnatt!