Ja, ni läste rätt. Jag har fortfarande inte hämtat mig från chocken. Jag tycker fortfarande att Findus fiskpinnar är en ganska sorgesam historia med unken doft av småhärsket fett och smak av ingenting (gudskelov, bör kanske tilläggas).

Men.

Produkten med det illavarslande namnet fisköttbullar är riktigt, riktigt bra.  Rejäl fisksmak, klassisk krokettkonsistens. Vi åt dem igår med het grön asiatisk chilisås (skriver mer om den senare) och förtjustes. Servera dem med asiatiska tillbehör eller en het salsa och förbluffas över att industrin kan laga mat. Synd bara att de så sällan har lust. Lingonsylten på bilden passar däremot inte till alls. Det versala l:et klarar jag mig också utan.

Det är till och med möjligt att jag köper dem igen för egna pengar (den här gången var det ett varuprov). Vi fick dessutom varuprover på deras nya serie Dagens Deli som var tämligen acceptabla. Nej, det är inte fantastisk mat men tamigtusan om det inte är bättre än maten i en hel del lunchrestauranger.

Jag gillar verkligen fryst mat. Inte all fryst mat, men många saker är både godare och miljövänligare i fryst form. (Nej, jag tänker inte tjata om ärter igen.) Bland annat gillar jag Findus små paket med frysta örter, i synnerhet den provensalska blandningen. Visserligen har örterna på kruka, som jag ständigt baktalat, spottat upp sig rejält men jag säkrar fortfarande med att ha lite örtpaket i bakfickan, nej, jag menar frysen.

Därför var jag ohyggligt nöjd när jag fick små gåvocheckar på posten som berättigade mig till två paket med frysta asiatiska örter. Koriander, chili, ingefära och citrongräs. Vilken genial idé! Som jag spanat likt en äggsjuk höna vi frysdisken i väntan på miraklet. Så idag dök askarna upp och då hade jag naturligtvis sen länge förlagt gåvocheckarna.

Jag investerade i ett paket och snodde hop en snabb asiatisk dippsås med mixen och resultatet blev … sådär.

Det är nämligen ett gigantiskt aber med produkten och det stavas p-e-r-s-i-l-j-a. Persilja har inget i en asiatisk kryddblandning att göra utom att lägga till billig bulk. Den beska grönskan lade sig som en tung gräsmatta över de blommiga asiatiska aromerna. Den lockade fram det sämsta hos koriandern och dödade efektivt citrongräset och ingefäran. Leta i litteraturen och ni hittar få kombinationer av citrongräs och persilja eller persilja och ingefära. Gissa varför! Detta borde tagits som ett varningstecken av produktutvecklarna på Findus.

Möjligen skulle dill med sin fina lakritston ha passat bättre. Dill används i thailändsk matlagning och påminner dessutom i smak om den söta thaibasilikan.

Kanske kan kryddorna i sin nuvarande form vara ett alternativ i glesbygd (med gles menas här att det är glest mellan korianderkrukorna och citrongräset). Men jag fryser hellre in egna asiatiska kryddor för att slippa persiljesmaken.

Det är inte lätt att vara Matälskare när visdomstanden är ond och infektionen sprider sig i huvet och febern härjar. I natt gjorde jag det enda raka: gick upp, sköljde reslout munnen med tequila och tog en näst intill dödlig dos av aspirin.

I morse staplade jag något friskare upp och höll en inspirationsdag för de förtjusande matmänniskorna på Findus i Bjuv. Jag har massor att skvallra om deras prototyper för Grön Deli, men det gör jag inte.

I Malmö hann jag njuta av Sveriges trevligaste zink-bar på Brogatan, tala med den genomsympatiske krögaren och ekopionjären David Kallos, äta god gulaschsoppa. Samt än en gång häpna över att man i Brogatans kök, trots att de varit öppna sen mor fick Nils, aldrig lyckats lära sig baka ett vettigt bröd.

Och jag lovar att blogga om något intressantare i morgon.